1419: Ännu ett år med konstprojekten

Så var det dags att tänka på refrängen för året 2013, ett år som bland annat har bjudit på en del tillskott till mina konstprojekt. Nimis (1980-) fick en avsevärd påhälsning av stormen Sven och lyckades med att välta Vindarnas Torn, det som jag ansett som ovältbart. Vindarnas Torn är byggt på en tidigare version som föll i vinden på 90-talet. Vält torn bör inte kunna välta en gång till men det gjorde det – fast det krävdes vattenkraft. Till tornets bärighet fanns inte minst ett spontant invuxet äppelträd. Äppelträdet stod bi och fungerar nu som ett ankare med sina uttänjda grenar inslingrade i träverket. Kampen mot havet går vidare och jag är redan på väg att åstadkomma ett nytt torn, nu med devisen ”ett två gånger vält torn kan inte välta en tredje gång”. Vi får se hur det går.

 

Rondellhundsprojektet (2007-) har tagit ett par kliv vidare med de två utställningarna i Malmö respektive Stockholm. Under det kommande året kan kanske t o m originalen visas. Nils Forsbergs uppfattning (Expressen) om de konsthistoriska inpackningarna är att ”Vilks pastischer på verk ur konsthistorien med inmålad profethund är banala, i formell mening motsvarar de postmoderna övningar på en förberedande konstskola 1989.” Man kan påpeka ett par skillnader gentemot den förberedande konstskolan. Vad man eventuellt gjorde på konstskolan hade säkert inte egenskapen att jaga skräck i utställningsvärlden och dess omgivning på ett sådant sätt att de var nästan omöjliga att visa. Och inpackningens form handlar naturligtvis inte om det postmoderna temat med autenticitet och identitet.

 

I senaste numret av Sans skriver Johan Lundberg om rondellhunden ”Konsthat eller religionshat?”, ”Varför kritiseras Lars Vilks av kultureliten?” När Salman Rushdie drabbades av reaktionerna på Satansverserna försökte han förgäves hänvisa till texten och litteraturen, men den primitiva diskursen tog samma väg som jag lätt känner igen: ”Han gjorde det för pengarna. Han gjorde det för att bli berömd. Judarna fick honom att göra det. Ingen hade köpt hans oläsliga bok om han inte hade talat illa om islam.” Lundberg anstränger sig för att diskutera det ursprungliga syftet, konstprojektet i konstvärlden. På längre sikt kan det kanske hjälpa men det är en god bit kvar.

 

Med det önskar jag mina vänner och fiender ett gott nytt år.

Det här inlägget postades i Konstkritik, Projekt. Bokmärk permalänken.

11 svar på 1419: Ännu ett år med konstprojekten

  1. Robert Larsson skriver:

    GOTT NYTT ÅR allihopa.

  2. Krister skriver:

    Jag önskar Lars Vilks och rondellhunden ett gott nytt år.
    Projektet tycks inte ha något slut utan växer och blir allt viktigare.

    Jag skulle också vilja att alla andra tog en stund att reflektera och sätta sig in i hur det skulle vara att leva under konstant mordhot i mer än sex år, att bli utsatt för flera mordförsök, att leva med livvakter dygnet runt – och samtidigt bli bemött med sånt förakt av de som säger sig stå på de utsattas sida.

  3. Molly skriver:

    Krister,

    Du har rätt Krister. Rondellhundsprojektet växer och det är nödvändigt. Vi som bryr oss om Vilks. hans yttrandefrihet och i förlängningen alla människors yttrandefrihet i en svensk demokrati kan inte tillåta att hunden förvandlas till skräp och glöms bort. Därför arbetar gallerister, yttradefrihetskämpar, bloggkommentarskrivare, alla vi för Vilks, hans hund och för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Vi skyggar inte för att bli betraktade som okunniga bonnläppar, mentalsjuka fobiker. Vi tar fighten.

  4. Inge skriver:

    Jeg håper at salget i Stockholm var like bra som i Malmö, og ønsker deg et godt nytt år.

  5. Cecilia skriver:

    Och nu tog jag en ny prenumeration, för jag blev nyfiken. Är dock tveksam… blandningen är.. blandad, men tycks dock till övervägande del vara något… unken. (blink?)

  6. Peter skriver:

    Hej Lars!

    Maila mig om du vill ha en hand med Nimis torn.

    Vänligen,
    Peter

  7. Cecilia skriver:

    Kan tyckas vara lite off, men Lars är väl ett levande exempel på en del av resonemanget?
    http://tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/agora-mainmenu-232/16520-balthazar-gracian-arthur-schopenhauer-och-livsviljan

  8. Lars Vilks skriver:

    Inge,

    Tack detsamma! Salget i Stockholm var alldeles utmärkt.

  9. Lars Vilks skriver:

    Tack för erbjudandet. Jag hör gärna av mig om det blir aktuellt.

  10. Cecilia skriver:

    Intressant är också att se, hur projektet har utvecklats sedan Lars bestämde sig för att gå in i ett modest modererarstatus.
    Vad jag kan se, så förändrade det inte så där värst mycket.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.