Fortfarande injagar rondellhunden Fruktan & skräck. För en tid sedan fick jag en förfrågan från en välgörenhetsorganisation om jag skulle kunna tänka mig att skänka en rondellhundsmålning till deras auktion. Jag gick med på det. Emellertid visade det sig att organisationen fick kalla fötter. Men de hade fått ett löfte att Bukowskis skulle genomföra försäljningen. Som dock ofta sker vid sådana planerade transaktioner ändrade sig Bukowskis då de fann det alltför riskfyllt.
Säkert är mina läsare införstådda med den rondellhundens dubbla spärr. Dels är det den rena våldsskräcken och dels oron att den kan uppjaga utbrott av rasisthysteri. Angående det sistnämnda kan man påminna om en artikel av Olle Palmlöf i (av alla platser) Expo. Den är skriven 2005 och man kan nog konstatera att en sådan artikel är svår att få publicerad idag. Det var ju långt före rasisthysterins tidevarv.
Och i denna sektor saknas det inte fängslande litanior. Jag skrev för någon vecka sedan om Wagners musik och hans antisemitism. Även Södertörnsprofessorn Hans Ruin (DN) ger sig på Wagner och Parsifal och hans matsedel leder fram till den retoriska frågan” ”Kraften i musiken garanterar att detta förlegade drama hela tiden upplevs som angeläget att sätta upp på nytt. Men inför dess motbjudande kulturpolitiska agenda väcks frågan: Är det värt det?”
En annan figur med fingrarna i den antisemitiska byken är Martin Heidegger. Han är en av Ruins absoluta favoriter. Där var det värt det.
Att ni inte skäms! Jag riktar mig till ansvariga för den välgörenhetsorganisation som tackar nej till en gåva därför att det är FEL person, FEL sorts pengar som skänks. Ni låter de lidande som är målet för er generositet lida lite till, därför att ni är så förbannat HÖGFÄRDIGA, att ni inte vill ta i pengar från fel håll. Om jag inte ömmat för era mottagare, så hade jag bojkottat er sunkiga organisation. Tala om för era givare att här tas bara pengar emot från folk som röstar rätt och tillhör PK-eliten.
Dags att måla rondellhunden huvudlös!?
Jag flyger i taket när jag anar dumhet och förakt för människor. Kanske har jag fått saker om bakfoten och är skyldig någon en ursäkt! Då ber jag allra ödmjukast om förlåtelse för mitt utbrott. För det kan väl inte vara sant att någon avvisar en gåva i välgörande syfte för att den inte passar av någon orsak?
Hans Ruin, lever han – tänkte jag?
Men det är klart – Hans Andersson, lever han? Vore kanske en relevant följdtanke?
Själv gillar jag inte Wagner, alldeles för svulstigt och ”mycket” – men jag kan ändå se att det musikaliskt är hejdundrande.
Att han sen tänkte som han eventuellt gjorde, och att.. AH (blink), gillade hans musik – är väl inget som har med musiken i sig att göra?
Märklig ”nutids-koppling” det hela – att ”koppla” hejvilt? Eller var det vad man gjorde förr, till t ex häxor och andra sociala avarter? Eller har jag nu förlorat mig i tiden igen?
Helt säkert.
Kan Muhammedbilderna likställas vid ”att skjuta på pianisten”.