Grytan måste hållas kokande: Vår dagliga rasism giv oss idag. Man kan lugnt säga att rasismen är vad Eurovision Song Contest är för den svenska tevepubliken. Ropen skalla, rasism åt alla! I dessa dagar gör hela det svenska etablissemanget vågen för Billström. Vad vore livet utan honom och alla andra som trampat fel i den strukturella rasismen? Indignationen ger oss värme och trygghet. Inte mycket annat gives. Just nu är det svårt att skapa rätt stämning för den globala uppvärmningen, inga epidemier i sikte och sedan Obama blev president är USA inte längre någon överväldigande nyhetsskapare.
En, som det nu heter ”högoktanig” rasism rullar fortlöpande på Malmöoperan. Mozarts Trollflöjten har hamnat i kategorin olämpliga verk i vår tid. Boven i dramat är rollgestalten Monostatos, den svarte moren, som bland annat får följande replik mot sig: ”Vet att din själ är lika svart som ditt ansikte”. Och det är långt ifrån allt. Som jag kan se är dock den enda recensent som har drabbats av akut rasismofobi Expressens Gunilla Brodrej. Det kan bero på att det är lite för svårt med kultur för politikens vindharpor. Åtminstone tills någon gör dem uppmärksamma på det oerhörda.
Monostatos
Citat från ovan:
”Monostatos, den svarte moren, som bland annat får följande replik mot sig: ”Vet att din själ är lika svart som ditt ansikte”.”
Ingen kommentar. Det talar så bra för sig självt. Särskilt i kombination med bilden också.
Gunilla Brodrej bör veta att det snarare är Mozart som hör hemma i Sverige med sitt stolta folk än kulturrelativistiska värderingar. Brodrej bör därför ställa sig på rätt sida i kampen mellan västerländska värderingar och andras dito inför dagens maktkamp, som vi kommer att vinna!
Ateistiska folkfronten i Sverige har förövrigt sin bas i utlandet varpå eventuella polisanmälningar från Gunilla Brodrejs sida knappast kommer att ha någon effekt för våra ambitioner att revalitisera det svenska samhället.
Vad säger du om det här Lars? Kanske det vore nåt.
http://www.defria.se/v%C3%A5r-politik-15491254
Solis: Räntefria banker är sharialagstiftning. Nu vet vi var du står!
Nej. Om det är nåt jag är emot så är det det. Däremot är jag för frihet som Lars. Och detta var bara nåt jag såg som verkade bra. Men vem vet. New-agerörelsen har också drivit dessa frågor om räntefria banker. Men det jag gillade som jag tyckte verkade bra med defria.se, var att de var mot överstatlighet och för individens rätt. Vad mer vet jag än vad som står där, och som jag upptäckte. Jag tror inte det ÄR något muslimskt över det. I så fall, skulle jag säga nej på en gång. Jag är emot alla totalitära läror. Även nazism.
Solis: Nazism är en kollektivistisk rörelse som står i motsättning till kapitalism, marknadsekonomi och fri rörlighet mellan tjänster och kapital. Räntefria banker bygger på idén om kollektivism utan givare och tagare, utan en investerare som förväntas få avsättning för sitt kapital genom risktäckande räntor. Räntelösa lån bygger uteslutande på en religiös ide om att allt gott kommer ifrån himlen. Det är en ide som alla diktatoriska och illusionistiska ideologier delar. Inget gott har däremot kommit från dessa ideologier.
Vad menar du är gott då?
Rubriken Lars. Rubriken. Jag säger bara det.
Du har myntat det rätta ordet i tiden Lars: ”rasismofobi”.
Solis,
Din kommentar-diarré är mycket påfrestande! Varför bryr du dig inte om Lars Vilks vädjande att du ska inta en viss måttlighet i kommenterandet?
Läs rubriken, och den absurda konversationen nedanför. Man blir ju driven till det.
Så vad är egentligen livet?
Jag menade naturligtvis Vilkobloggoholic eller Vilkobloggomani. Eller man har det trist, och du har en härlig blogg. Så är det bara. Förlåt mig att jag är som jag är i detta. Hoppas att du får mycket positivt ut av mig också, i alla fall.
Värre är väl här ditt ordval av fenomenet, som jag skrivit innan, Solis påminner om den stora julgran som under juldagskvällen, i glimrande kulörta lyktor och guldglitter, lyser upp den ödsliga platsen nere vid det gamla husets eldstad, han gör alla, med barnasinnet i behåll, lyckliga.
Kommentarfälten förvandlas ofta till rena chatt-rum. Istället för kommentarer till den bloggtext man är inne på utvecklas det monologliknande dialoger mellan en, två eller flera läsare. Det tar inte många minuter förrän detta skapat en lång tråd av miniatyrtexter som mer utmärks av läten och hugg än av kommentarer. Det blir ”Vad nu” och ”Hur då” eller ”För fan” som fyller kommentarfälten. Som bloggare kan man hantera detta på olika sätt. Man kan mana till måttfullhet. Man kan ha förhandsgranskning och aldrig släppa igenom läsare som tror att kommentarfältet är ett chattrum. Men kan man också ha helt avstängd kommentarfunktion. När fenomenet exploderade för fem-sex år sedan var det många seriösa bloggare, inte minst inom kulturen, som stängde för gott.
Jag har själv gjort det vid flera tillfällen. Men skälet för mig har varit de aggressiva och elaka kommentarerna som brukar komma när jag skriver i något kontroversiellt ämne. Israel/Palestina-frågan utlöser utan undantag sådana kommentarer. Nackdelen med stängt kommentarfält är att man förlorar kontakten med de seriösa läsarna. De kännetecknas av respekt för innehavaren av bloggen ifråga, de kan skriva kritiskt utan att ta till svordomar och förolämpningar.
När jag ser hur Lars Vilks blogg hemsöks av en mindre grupp människor som missbrukar hans kommentarfält för privata dialoger eller förvandlar det till ett chattrum blir jag för det första upprörd över att de förvandlar min läsning av Vilks till något som blir irriterande och som stör koncentrationen. Jag tror dessutom att dessa chattare får andra läsare att avstå från att alls kommentera, eftersom en egen kommentar lätt kan tolkas som ett deltagande i den innehållslösa leken. Jag reagerar själv så. Men först och främst menar jag att den här sortens beteende grundar sig i en total brist på respekt för den bloggande konstnären. De förvandlar honom och hans arbete till ett redskap för att kunna praktiska sin egen maniska och därför ytterst frekventa uttrycksångest.
Chattrummets elementära funktion är att möjliggöra en dialog i realtid. Korta, snabba repliker formar sig till en dialog eller ett samtal. I bästa fall. Kommentarfältet är något helt annat. Det är avsett för just kommentarer kring den bloggpost man just läst. Kommentaren håller sig till ämnet. Chatten kan flyta ut hur den vill och fritt associativt röra sig mellan olika ämnen och humör.
Okej Lars, hej på ett tag då.
Ur liggaren:
Patient A: (Solis)
Symptom – Ser livet som en stor konspirationsteori samt tyngs av ensamhet (det vanliga Sekulära Sökarsyndromet), detta yttrat i manisk frihetslängtan och desperata sociala trevningar.
Behandling – Som för alla tvångstankar, enligt Nordisk Familjebok: Vila och en stärkande diet.
Patient B (Vilks) och C/D:
I stort sett samma symptom och behandling.
kom i håg:
1. Fortsättningsvis ange (ökande antal) patienter med ”islamofobi” och ”rasismofobi” rätteligen som fall med Xenofobi resp. Oikofobi.
2. Gå på i ullstrumporna – lämna de fotriktiga sandalerna till klädinsamlingen.
”Dr Scholl”. Jag skulle gärna vilja veta vilken konspirationsteori jag skulle vara anhängare av. ”Rasismofobi” är motiverat som namn på den lokala anhopningen av politisk hysteri.
Dr. Scholl heter egentligen Dr NoKoll och är en av mina tidiga patienter. Lider av paranoida vanföreställningar om att vara en annan än den han är. I detta fall Doktor, som han tidigare utgett sig vara vid ett flertal tillfällen.
Behandling: största möjliga obehandling. Då behandling bara förstärker doktorssyndromet.
Till Thomas Nydahl, Lars Vilks och rent allmänt.
Jag älskar Lars inlägg. Det är ju det allt kretsar kring. Men det måste ju få kretsa fritt, och vara en frihetsblogg. Utan Lars inlägg, vore inte den här bloggen, den härliga blogg den är. Det är det som gör det meningsfullt att vara här. Annars finns der ju dussintals andra bloggar att vara på. Men det binder oss samman som är här. Och var går egentlgen gränsen mellan att chatta och medkommentera. Den är nog ganska flytande. Annars ska man BARA prata direkt till Lars, och aldrig, aldrig någonsin kommentera det som sägs av andra. Och hur roligt blir det i längden. Huvudsaken är väl att man har nåt att komma med. Sen om det utvecklas dialoger om ett tema ibl, än sen. Det kan bara liva upp. Om de inte blir för långrandiga. Det kan jag hålla med om. Men det är svårt när två är inne i en tematisk diskussion. Och än sen, lite måste man tåla. Personligen känner jag en stor beundran för Lars konsnärsskap, och uppskattar det till fullo.
1 timme och 48 minuter.
Bra jobbat Solis, du slog mitt rekord.
Jag vill gärna vara en generös givande människa. Okej, Lars. Jag kan inte bara vara stängd när människor ger så mycket gott som Emmy gjorde. Jag var bara tvungen att ge något tillbaks. Okej.
Eller tyckte du ”Dr Scholl” var vettigare än jag då. Men allt är ju en konstnärlig lek egentligen. Du skapade ju t ex ett eget land i Kullaberg, som förklarade Sverige krig. Bara en sån sak. Det är ju sånt som gör livet något värt. Att ge sig ut i det till fullo med vad man har. Och leka livet fram. Allt blir ju så tråkigt annars. Och det är väl inte därför vi finns, för att administrera livet. Nej, ”livet ska bolla och gunga fram”, eller vad nån sjunger.
Du skulle ha diskussionsrum på bloggen, där två kunde gå in och föra en dialog med varann, om det blev så. Så slapp andra reta sig på det. Du kunde te x ha 3 st benämnda diskussionsrum 1,2 och 3, dit två kunde gå vidare och diskutera vidare, om det föll sig så, och blev långt. Naturligtvis under ditt överinseende, bara till detta ändamål. Vad tycker du? Skulle det vara en bra ide´?
Thomas Nydahl,
Du har så evig rätt, och ändå fortsätter chatterna ostörda av vilken vädjan som helst. Posten är försvunnit i Solis eget solande i sig själv och sitt skriande behov för själv-exponering.
IP numret är lösningen! IP numret.
Vilks, i ditt fall rör det sig till stor del om ”den Institutionella Konstteorin” och till viss del om just ”den lokala anhopningen av politisk hysteri.”
För övrigt, jag är förvånad att du inte erkänner Roger Scrutons benämning Oikofobi på den sistnämnda teorin, han verkar ha en hel del gemensamma tankar med dig.
Förnekelse- försvarsmekanismen är nog fortfarande starkt igång, men tills vidare kan jag rekommendera något lindrande mot nageltrång.
Själv smyger jag vidare i strumplästen – jouren är slut.
Chattar du inte själv nu kanske Hans Erling Jensen, med Thomas. Men jag har överseende med det.
Solis. Det har spårat ur för dig. För din egen skull;
sansa dig!
På 70-talet bortom all den tidens gammelmedia diskuterades det om och påstods att Emil i Lönneberga var en småborgerlig karriärist och Pippi inte på ngt vis representerade det kollektiva. Därför borde de ej läsas för barn.
Det var då och lätt att le åt idag.
Men.
Nu är dylika stollerier vardagsmat i gammelmedia, bortom all sans och mått, minst sagt.
Föreslår att vi skapar en lista åt mediaprusseludkorna för ytterligare fördömmanden. den lär bli lång och pinsammare för varje givet exempel för de vanvettningar som tror att det är på riktigt när det fördöms vare sig det är Torbjörn Egner eller Mozart som skall kölhalas.
Jag börjar.
1. Att skottar är snåla är en hemskt nedvärderande sterotyp. I Selma Lagerlöfs ”Herr Arnes penningar” är de osympatiska skottska tjuvarna inte bara snåla, de är dessutom mördare. Förbjud och rensa ut eller skifta till olika nationaliteter eller helsvenska i nytryck.
2. er tur
Den institutionella konstteorin är ingen konspirationsteori utan en beskrivning av konstvärlden och dess beteende. Att den ger ett utfall om konsensus är inget märkligt. Det är en allmän uppfattning. ”Den lokala anhopningen av politisk hysteri” är också en beskrivning som jag menar är befogad. Det är inte fråga om några vänsterintellektuella överväganden som Scruton är inne på. Jag vet inte vad jag skulle dela med honom. Men det brukar vara så med dig att du gärna vill placera mig och då det inte går blir det fråga om att insinuera.
Ateistiska folkfronten i Sverige,
Nazism brukar ju kallas ”extremhöger”, eller hur?
Kapitalism, marknadsekonomi och fri rörlighet mellan tjänster och kapital brukar ju också betecknas som typiska högerideer. Jag tycker att detta faktum bevisar hur bristfälligt det är att ta till höger/vänster-indelningen då man skall beskriva politiska fenomen.
Inte sagt som någon kritik mot ditt inlägg alltså.
Apropå nazism kan jag säga att jag förespråkar en slags nationalism där det sociala ansvaret är viktigt och där man hela tiden håller vakt mot chauvinistiska tendenser. Inte för att det är politikt inkorrekt att vara nationalchauvinist, utan för att det är skadligt och hämmar självkritiken.
Det är ganska svårt att diskutera detta i Sverige idag och detta beror naturligtvis på arvet från Hitler. Jag skäms inte för att säga att jag är nationalist, men jag undviker det ibland av bekvämlighetsskäl. Jag kan inte se att det idag skulle finnas ett fungerande alternativ till nationalismen. Alla förslag är utopier som om vi försöker förverkliga dem, leder till stort lidande för flertalet.
Diskussionen om rasism som Vilks text handlar om, är naturligtvis mycket viktig och komplex då man diskuterar nationalism. Jag tror dock inte att jag skall försöka säga något om det här. Det är nog bättre att jag startar en egen blogg om jag skulle vilja det…
Vilks, provokationsmomentet ingår, som du själv godkänt, i din psykipodiatriska terapi, som en spegling av ditt eget beteende. Förnekelsen av de efterhängsna drömmarna och tvångstankarna från barndomen att bli skafferiföreståndare, med överföringen av dessa på andra, bevisar nu att behandlingen ännu har en bit att gå. (spruckna hälar behandlar jag under tiden gratis)
Jag funderar vidare på om inte censurspökets dilemma på sistone hemsökt den kategoriska liberaluppfattningen och därmed fått både tår och hjärna att stramas.
Ett varmt fotbad rekommenderas för att lösa knutarna.
…i spökstad.
http://avpixlat.info/2013/03/22/skylt-i-oslo-uppmanar-kvinnor-att-inte-glomma-ta-pa-slojan/
Lite lycklig börjar bli nu, det tar sig! (glad glad)
PS Glömde” jag. Freudianskt eller bara slappt
…?
PPS. Ja, dubbelslappt. Om man ska va’ korrekt.
”Huvudsaken är väl att man har nåt att komma med.”
Du är rätt på det, tycker jag.
Spot on.
Det verkar vara som jag säger. Du famlar efter något som du inte kan få tag på och fortsätter därför med kryptiskt insinuerande. Nu vill du tydligen men att provokationen i konsten skulle vara en spegling av mitt beteende. Så gäller väl det också för Ai Weiwei och alla andra…
Vilks, du missförstår mig alltjämt, men det är riktigt att jag famlar; Efter dig, den undanglidande barkbåten med flanellsegel.
Detta av ren nyfikenhet – att möjligen finna de inristade initialerna av den som täljde den. (Innerst inne vet jag att det är fåfängt)
Metoden jag valt är att försöka likna till form och rörelsemönster – utmanande/ kryptisk, dubbelbottnad/ undflyende…
Kursen verkar dock alltid bli en annan; För jag är inte av bark –
Ett löv med lövklätt tandpetarsegel drivs av en ännu mer omärklig vind.
Även en molnskugga för mig själv utom räckhåll.
…vandrar fortfarande omkring i spökstad utan svar.
Doktor Scholl. Rörande och till synes uppriktigt sagt.
Vi famlar alla, med olika uttryck!
Drömmar fångar mig i staden.
Det är bara att konstatera, Lars Vilks skriver kommentarerna själv..
Mohammad. Det förefaller som du igen har fått en släng av din konspirationsneuros.
Vett finns endast hos anti-islamister numera. Dom andra är fördummade och psykotiskerade av PK-maskineriet.
Cecilia,
3. Samtiden är bedräglig och den pågår hela tiden varför den ständigt behöver avkodifieras
Jag lämnar Vilks åt sitt öde; Han vill inte se sig och sin fotsvamp som överlägsen.
Nåväl, jag har andra stackare att ödmjuka mig inför.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/nye-paven-tvattar-fangars-fotter
Lycka till med plockepinnet. (som rekommenderat redan 30:e Oktober av den förutseende Vadi Al-Sindar)