Den kommande utställningen på Rönnquist & Rönnquist har föranlett en och annan skrivelse. En av dessa kommer från konstkritikern Thomas Millroth (SDS) vars text formar sig till en lamentation över den konstnär som förtappats. Elegierna dök upp redan när New York-konferensen satte en del sinnen i intensiva vibrationer. Millroth har delvis flyttat fram förfallet till att nu äga rum genom utställningen.
Han har säkert fel, den gode Millroth, som är en utmärkt konsthistoriker men som inte gjort sig känd genom någon framträdande konstprofetisk förmåga. Utställningen är väl det mest naturliga ledet i konstprojektet eftersom den är den springande punkten: Du skall icke utställa rondellhund ity det då blir gråt, tandagnisslan och risk för fruktansvärda repressalier. Eller med andra ord, konsten bör göra sitt knäfall för åtminstone en religiös auktoritet. Så det är klart att utställningen, när den till slut har blivit möjlig, är den avgörande handlingen.
Några saker har Millroth inte klart för sig, han skriver ”Sedan teckningen blev refuserad på sin tid”. Jag vet inte om han vinklar saken för att den skall insinuera något, men han borde, som noggrann konsthistoriker, ha tagit reda på att den aldrig har refuserats. Däremot censurerades den då utställarna, efter att ha accepterat den med acklamation, drabbades av terroristskräcken.
Sedan har han harangen om mitt deltagande i Konferensen där jag ”fick förtydliga” mina avsikter gentemot islam. Mitt förtydligande, trots att det var lite smörjning inför en irriterad Pamela Geller, sade inte mycket annat än att jag var emot politisk islam, mot rasism och för yttrandefrihet vilket också är vad Gellers organisation deklarerar. I andra sammanhang yttrade jag att islam lider av att inte ha moderniserats vilket gör att den är mindre lämplig för det moderna samhället. Det är knappast någon som helst nyhet och vi fick en del påminnelser om hur illa det är ställt genom Uppdrag Gransknings reportage i ämnet.
Millroth ser Konferensen som en tragedi och menar att svagheten ligger i att ”det blev för lite konst helt enkelt”. Ibland kan konsten vara svår att se även för en rutinerad konstkritiker. Om han inte förmår att se estetiken i löpeldarnas hysteri eller den exklusivt svenska massiva bevakningen av en tämligen perifer konferens bör han kanske invänta tills det blir möjligt att visa Konferensen. Då som konstutställning och med vederbörlig estetisk inpackning för att saken skall bli njutbar för konstvärldens kräsna agenter.
En annan sak är själva utställningen på galleriet. Här tänker sig Millroth: ”Nu ska alltså Galleri Rönnquist & Rönnquist ställa ut denna gamla rondellhund, en teckning som väl egentligen aldrig var själva konstverket. Bara ett incitament.”
Så ligger det inte till. Teckningarna skall inte ställas ut utan ett antal oljemålningar med konsthistoriska motiv där RH agerar som en återkommande cameo.
Resten av artikeln ägnar Millroth åt att misskreditera galleriet eftersom galleristen vid några tillfällen har visat kändisar. Och jag har gått ”från konstlivet till kändisskapet”. Och ”Det är därför han visas – med extra säkerhetspådrag och en kittlande hotbild som en kittlande krydda.” Om det skulle vara så skulle jag mena att RH-projektet har lyckats över förväntan. Det skulle innebära att profetbilder kan ställas ut utan att det blir annat än lite kittling och kommers. Äntligen! – skulle man väl utropa. Men så lätt blir vi förmodligen inte av med den digra kvarnstenen.
Millroths slutkläm är tänkvärd: ”Och vem i hela världen vill Rönnquist & Rönnquist provocera?” Jag tror inte att galleristen går in för att provocera. Däremot kan man räkna med att de provocerade inte kommer att saknas. Man kan redan notera detta fenomen (SR). För min egen del är den intressantaste målgruppen konstkritikerna. Med den saken verkar det vara en flygande start, otvetydigt visar Millroth vägen.
Den tappre galleristen Henrik Rönnquist
Millroth vet inte vilka kräftor som är i gång därute i Europa. Det vet jag. Millroth – vem är det säger jag, som inte är innsat i konstens världen, men endast i frihetens. Lars Vilks inom detta år, kommer Millroth att vara den som står på perrongen i Lövestad, som blev nerlagd i 58 eller så, medan vi, med din historia, kommer åka tåg till de mest exotiska platserna i världen! Så Lars, glöm Millroth. Han kunna lika gott ha hetat Larsson!
Bra. Stå på dig Vilks. Låt dig aldrig kuvas.
Millroths bidrag är en riktig höjdare!
PS. Som får mig att undra över SDS idag… (mainstream, om än i skicklig… up-to-date-förpackning. Trist.)
Cecilia, angående SDS -menar du skicklig eller slickig?
Sniff,
Nutidsenlig.
Muslimerna kommer att uppföra sig som Imamerna tillsäger dem. Och Imamernas intresse är att hålla sig väl med Sverige för att på så vis kunna avancera sina positioner.
Med andra ord. Ev lugn från muslimhåll ska nog inte tolkas som någon omvändelse eller acceptans för yttrandefrihet.
Skönt att du har koll. På en av sidorna, i alla fall. (blinkar lite lätt, även om ”från muslimhåll”, tyder på något helt annat. Kanske)
Utställningen kan på så vis komma att bli kontraproduktiv om imamerna väljer att inte sanktioner upplopp.
Deras image kommer då att tydas som fredlig och ofarlig vilket inte precis är med verkligheten överensstämmande.
PS till CeDe. Nu menar jag förstås i långa loppet. Historien. Årtusenden då, mycket kort räknat (glad).
Men numera går det fort, så några år och kanske ett eller annat förestående decennium, är väl mer vad man ska titta på?
Och mer i (totalt) fokus för de flesta. (oj så glad jag är!)
http://www.expressen.se/kvp/krismote-om-vilks-nya-utstallning-i-sommar/
Undrar om Vilks kommer att reagera på att Bajzat Becirov, Malmös stormufti, kallade honom ”den typen av hitlerister” i en artikel i Expressen?
Komiskt egentligen att en typ som Bajzat klistrar hitler-etiketten på en person som Vilks, med tanke på vad han själv avslöjades med i Uppdrag Granskning. Om man skulle ställa personerna Vilks pch Bajzat bredvid varandra, och punkt för punkt, med hlälp av sanningsserum, plocka fram ärliga svar på grundläggande frågor om mänskliga rättigheter, så skulle åtmintone jag våga lova att jag skulle äta upp min gamla fez om Bajzat prickade in flera rätt än Vilks. Bajzat skulle behöva gå emot sin egen lära på flera avgörande punkter om han skull klaa av det konsstycket.
Återigen tvingas vi lyssna till de strykrädda pk-iternas stråkar vid redaktionerna, istället för att stämma upp i högstämd symfoni för frihet och kreativ kraft, regredierar de tillbaka till värmen under mammas kvava kjolar, under det att de förlorar den mandom de kanske aldrig ens ägt, de spelar med självgod min med i de destruktiva krafternas blodvite och klappar i nästa ögonblick lyriskt i händerna av förtjusning då Ohlson Wallin lyckas knäa drottningen trots att denna representant för moder Svea inte gjort en fluga förnär under sina år i Sverige.
Ur led är tiden som någon skald uttryckte, jag kunde inte sagt det bättre själv.
Vilks är en grymt skicklig konstnär och har rätten som alla andra att få sin konst exponerad och bedömd.
Vilken handlare överlever utan skyltfönster?
Ingen fara Cecilia, det är aldrig någon som förstått
vad du menar. Men skriv ändå, det alltid roligt att se din signatur.
Malmös stormufti trodde jag Reepalu var.
Angående muslimer, säger jag bara en sak, taqiyya (lögnernas spel), som de ständigt kör med.
Millroth är bara en i en lång rad av offentliga personer som har gjort bort sig, eller kommer att göra bort sig i framtiden så länge de envisas med att inte förstå att islamiseringen av Europa och t.ex. norra Afrika är det största politiska fascistiska hotet mot en proggressiv moderniserande samhällsutveckling. Deras kulturella och politiska kapital kommer att erodera, smälta ned när de i praktiken spelar med, blir medskyldiga till den samhällspolitiska islams utbredning. Man hamnar helt enkelt på fel sida i den samhällspolitiska kampen. Det spelar ingen roll vad de säger, gör, allt blir ändå fel så länge denna politiska omedvetenhet kvarstår.
Hej Lars, jag har precis tittat på din föreläsning, som du höll i Köpenhamn nyligen. Du är mycket rolig som föreläsare! Särskilt mycket uppskatttar jag din analys av skeendet kring rondellhundsmohammed. Det framställs ofta som väldigt enkelt, ungefär att Lars Vilks provocerar och får automatiskt reaktioner från muhammedaner som är heligt förbannade. Men så är det ju inte, som du påpekar i föreläsningen. Det är framförallt när utställningsansvariga fegar ur, dvs visar svaghet, som muslimerna sätter i gång med demonstrationer, dödshot, skottpengar osv. Det borde vi lära av!
http://avpixlat.info/2013/02/23/lars-vilks-holl-foredrag-i-kopenhamn/#more-47261
Jag tror du kan ha rätt i att starka reaktioner kanske uteblir men om det blir på det viset är det inte kontraproduktivt. Då blir ju konstprojektet just ett bidrag till att minskaden religiösa/ideologiska kränkningskänsligheten och öka yttrandefriheten.
Krister.
Eftersom det tydligen är imamerna som måste godkänna alla känsloyttringar eller uppmana till dessa så har de ju möjlighet att styra reaktionerna till önskad effekt. Som de vid andra tillfällen, då Lars visat sig, reagerat aggressivt och fått kritik för detta så kanske de väljer lite taqiyya den här gången genom att dölja sin upprördhet och ge ett skimmer av fredlighet som ju i förlängningen kan ge dem större chanser till expansion. Det var det jag menade med kontraproduktivt.
Det är på något sätt bättre att de visar sina fula trynen öppet så vi vet var vi har dem.
Som i texten här nedan tex:
http://www.avpixlat.info/2013/02/23/svensk-tjejbloggare-hotad-och-och-hatad-av-halal-muslimer/#more-47309
LP,
Bajzat, är det en freudiansk felskrivning? Han heter faktiskt Bejzat, men hans uttalande kan gärna spolas ner.
CeDe,
Det är mycket möjligt att du har rätt i det stora, men det måste ändå alltid betraktas som en seger för demokratin och yttrandefriheten om en utställning, som den kommande i Malmö, kan gå av stapeln utan några intermezzon.
KK.
Att den kan gå av stapeln är absolut ett jätte framsteg. Utan intermezzon – ja, det kvarstår ju att se. Men lite skit räknar nog Lars med i alla fall.
Ja, absolut. Men man kan aldrig lita på hur muslimer reagerar eller gör, eller framställer sig. Om det är äkta eller falskt. Det vet bara dom själva. Troligen mestadels lögn inför oss sekulära, som de föraktar.
Tack och lov lever vi, ännu så länge, utefter svensk lagstiftning i Sverige och inte från något islamdiktat. Och det som är lagvidrigt bör ju beivras.
Både Thomas Millroth och Pontus Kyander menar att Vilks hamnat utanför konsten. Men är det inte snarare så att de inte hängt med i utvecklingen. Många konstnärer vill vara verksamma i verkligheten utanför konstramarna för att sedan dokumentera det hela i någon form av utställning.
Har tex. Anna Odell också hamnat utanför konsten?
Han heter Bajzat, punkt slut. Det är inte stavningen som är viktig när det gäller att omnämna den figuren, den är associationerna som ges av ordets utseende.
Pingback: Hör STÖVELTRAMPET från Malmö… Och Rondell-hundarnas taktfasta ståndskall… | Hedniska Tankar