1626: Ett mindre lyckat mordförsök

Dagens mordförsök på Lars Hedegaard var det sämsta som kunde inträffa för det rättänkande sällskap som har ett så stort inflytande i medielandskapet. Samtidigt som de måste ta avstånd från handlingen kan man i uppfostrande syfte balansera denna medkänsla med att påtala Hedegaards starkt kritiska inställning till Islam. Niklas Orrenius (Expressen) menar ”Kanske var det ett försök att mörda honom.” Ja, vem vet, kanske var det en kul grej. I samma artikel utnämner han mig till Hedegaards kompis. Jag känner Hedegaard och jag har varit inbjuden till ett av danska Tryckfrihetssällskapet arrangemang. För några år sedan, efter det att sällskapet hade tryckt upp min teckning, gjorde vi en liten föreläsningsturné i Nordamerika. Men antagligen vill Orrenius insinuera att vi skulle vara nära åsiktsfränder.* Men det är vi inte, jag håller mig till min egen linje något som naturligtvis inte går för sig i en värld där det bara finns å ena sidan de rättänkande och å den andra de extremistiska rasisterna. Hedegaards epitet i nyhetsartiklarna är intressant läsning. Den mildare beteckningen är ”islamkritisk” och den mera kraftfulla är ”muslimfientlig” eller ”antimuslimsk”. TT:s kompletterade telegram (SDS) innehåll den här lustiga passagen: ”Författaren Hedegaard är en av de få danskar som ett tag hade papper på att han var rasist, sedan han för några år sedan av hovrätten dömdes till böter för att i en bloggintervju bland annat ha sagt att muslimska fäder våldtar sina barn. Han frikändes senare i högsta domstolen.” Då kunde man ha tillagt att han även är en av de få danskar som har papper på att han inte är rasist.

 

Det var dock något oväntat att Hedegaard skulle vara intressanta för (vilket inte är bekräftat men den rimligaste förklaringen) terroristiska aktioner. När vi deltog i Michael Coren Show i Kanada fick vi båda frågan om vi hade mottagit dödshot. Jag har ju skäppan full men Hedegaard nämnde att han bara hade fått ett. Tiderna har tydligen förändrats och måhända har han fått en starkare medieprofil, något som är nödvändigt för att kandidera för en mordhotspost. Förresten skall ett av mina mordhot upp till behandling i Södertörns tingsrätt den här veckan. Kallelsen till rätten innehåller inga detaljer om saken och jag måste ärligt säga att jag inte minns vad det var för hot. Det har liksom varit en flod av sådana och för pro forma skall de anmälas utan att jag närmare lägger saken på minnet.

 

Man kan ändå tycka att i den förestående situationen är Hedegaards yttrandefrihet något som oreserverat borde försvaras. Men så är det inte bland mera uttalade vänsteranhängare. Litteraturvetaren, kritikern och Aftonbladsskribenten Anders Johansson har utförligt förklarat bakgrunden i sin bok Nonfiction från 2008. I kapitlet ”Yttrandefriheten” argumenterar han för att yttrandefriheten ofta kan vara något som ”bidrar till döljandet av de frågor som borde ställas”. I fallet Hedegaard har vi alltså ett (som det verkar) mordförsök på yttrandefriheten. Därmed verkar det självklart att yttrandefriheten måste försvaras men precis detta försvar innebär, med Johanssons logik, att man döljer de frågor som borde ställas. Det är också därför praktiskt taget all medierapportering tillhandahåller grovt förenklade framställningar om vad Hedegaard har sagt och gjort. Så att inte tidens centrala hypotes skall glömmas bort: rasismen, här t o m från rasistiska Danmark som går i Dansk Folkepartis ledband.

 

I varje fall verkar den islamistiska terrorn i Danmark och Sverige vara amatörernas marknad. Återigen klantade man till det. Men amatörterrorismen kan inte nonchaleras, den har sin starka sida i överraskningsmomentet och den här gången verkar det ha varit nära ögat att det gick hem. Nu förefaller det som om brottslingen och hans kumpan fick nöja sig med att fly till flodhästarna på Zoo.

 

* På Facebook förklarar Orrenius att eftersom Tryckfrihetssällskapet har ”hjälpt Vilks och sålt hans tavlor”, då är man kompisar. Men han förnekar att ”kompis” skulle betyda ”sympatisör”. Det är inte lätt att reda ut alla irrgångar i denna terräng.

 

 

Det här inlägget postades i debatt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

103 svar på 1626: Ett mindre lyckat mordförsök

  1. Johan den 1:e skriver:

    100-kom.-jubileeeeeum. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

  2. dammahom skriver:

    mohammad,

    Jag misstänker samma sak när det gäller självmordsbombaren i Stockholm 2010. Jag menar, hur misslyckad är man som självmordsbombare om bomben smäller av sig själv i en gränd nära en gata fylld av folk?
    Det var säkert en Sverigedemokrat som gjorde det…

  3. dammahom skriver:

    Krister: De är kraftigt underrepresenterade i SD och kraftigt överrepresenterade bland vänsterfolk, medan ekonomer och företagsledare är överrepresenterade i högern. Men SD-folket är säkert överrepresenterade på nått annat – blink som Cessan skulle ha sagt.

    Intellektuella bland vänsterfolk? Nämn någon som kan karakteriseras som intellektuell och lämnat något fotavtryck i den internationella intellektuella myllan och som är uttalad vänstermänniska.
    Konstnärer håller jag med om, men när det gäller intellektuella så finns det överlag en oerhörd brist i Sverige. Om dessa mytiska väsen finns så har i alla fall jag aldrig sett dem i samhällsdiskussionen…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.