Konsten som politisk aktivism har fått sämre konjunkturer. Trots att man kan säga att 2012 nog var dess toppår, blev avslutningen en starkt neråtgående kurva. Detta kunde man förvänta sig. Eftersom konstvärldens produkter är komplexa, korrekta och diffusa är det svårt att komma ut ur de egna skyttegravarna. Den officiella reträtten från elitstyrkorna har nu meddelats. I det nya numret av den inflytelserika e-flux journal har redaktionen kommit fram till att en revolution under alla omständigheter är alltför komplicerad och farlig för att genomföra. De revolutionära vännerna går inte att lita på utan förvandlas i ett nafs till fascister – och omvänt. Världen är så svår att bemästra att redaktionen söker sig till Yoko Onos Play it by Trust. Det verket är ett schackspel med enbart vita rutor och vita pjäser. Fienden kan inte urskiljas och ingen av spelarna kan göra anspråk på några bestämda pjäser.
Redaktionens reträtt motiveras genom att det inte längre finns något historiskt framsteg. Den saken är förstås ingen nyhet. Framsteget är liktydigt med västvärldens modernism och när den kolliderar med globaliseringen och när väst samtidigt relativiserar sin världsbild, då blir det ingenting annat än pannkaka. Västvärldens modernisering lever ändå kvar men har förvandlats till en önskvärd modell för praxis. Målet har blivit blygsamt. I bästa fall kan man hålla ställningarna och bemästra kapitalismens vinstbegär. I ett sådant läge är revolutionerna, som alltid skulle bli lokala, ointressanta.
För konsten behöver denna utveckling inte vara negativ. Den får hitta på något annat än att fåfängt försöka ändra världen och uppmana till revolt.
Trosvissheten är dock inte helt försvunnen. I Kunsthalle Baden-Baden hävdar curatorn Johan Holten att konsten visst kan påverka samhället. Hans utställda exempel är Christos Reichtagsprojekt, Hans Haackes installation i samma byggnad samt den 2010 avlidne Christoph Schlingensief. Förändringspotentialen är dock tunn. Christos inpackade riksdagshus i Berlin ser han som en symbol för Tysklands återförening – åtminstone kortvarigt kunde man väl se den som en sådan – men frågan är vad den i övrigt åstadkom. Hans Haackes förändring av Riksdagshuset devis, från ”Till det tyska folket” till ”Till befolkningen”, väckte en del debatt, vilket är lätt att förstå, men ledde knappast till någon förändring. Schlingensief, som avled 2010 gjorde ett projekt ”Ausländer Raus” som riktade sig mot det i Österrike främlingsfientliga FPÖ, som ingick i koalitionsregeringen . Han placerade ett antal asylsökande i en container. Som man kan förvänta sig blev det reaktioner men det är svårt att avgöra om det hade någon större betydelse. Man kan ge Holten rätt i att dessa exempel visar att konsten påverkar samhället, den kan vinna uppmärksamhet och bli föremål för ilska och debatt. En annan fråga är om konsten förändrar något.
Yoko Ono: Play it by Trust, 1966
Konsten kan inte ändra något utan att bli ”folklig”. Eller att den ”ändrande konst” blir accepterad och förstådd av folket. Provocerande konst blir egentlig som provocerande artiklar i provocerande tidningar, kontraproduktiv, eller i bästa fall ouppmärksammat och därmed likgiltig.
Utan kapitalets eller statsmaktens eller folkets välsignelse, då är förändringskampen dömt till en evig kamp upp för backen – och det eviga livet utanför synhåll.
RH exempelvis är en sällan – om inte totalt enastående – bulls eye. En av de få, som påverkar omedelbart! Tänk på att Picazzos” Guernica inte blev ett varumärke för lång tid efter den episod och epok verket avbildade!
Konsten kan inte ändra något utan att bli ”folklig”. Eller att den ”ändrande konst” blir accepterad och förstådd av folket, kapitalen eller statsmakten.
Provocerande konst blir egentlig som provocerande artiklar i provocerande tidningar, kontraproduktiv, eller i bästa fall ouppmärksammat och därmed likgiltig.
Utan kapitalets eller statsmaktens eller folkets välsignelse, då är förändringskampen dömt till en evig kamp upp för backen – och det eviga livet utanför synhåll.
RH exempelvis är en sällan – om inte totalt enastående – bulls eye. En av de få, som påverkar omedelbart! Tänk på att Picazzos” Guernica inte blev ett varumärke för lång tid efter den episod och epok verket avbildade!
Hans Erling Jensen,
En korrektion finns nedan!
En omvänd revolution på gång i både konst som övrigt
samhällsliv? Nedmontering av demokratin är på stark frammarsch.
Den utövande konstnären intar möjligen en framkomlig väg genom att studera verkligheten i alla dess vinklar och vrår, liksom forskaren upptäckter nya ting, som lika fullt alltid funnits där, men som behövde ett par nyfikna och vetgiriga ögon för att gestaltas eller ta form, i det fysiska rummet.
Du kan förändra saker och betingelser Lars, för du är en sann revolutionär i vår tid.
Du måste tro på dig själv Lars och din egen betydelse för ett bättre friare samhälle. Det gör jag.