En konstnärlig skandal är naturligtvis beroende av medietillväxt. Ett helt avgörande moment för skandalens omfattning är att medietillväxten genererar reaktioner som i sin tur gagnar medietillväxten osv. Hausswolffs askmålning har nu nått stadier av betydande spridning och ett aktivt intresse. Nyheten rör sig på en internationell nivå. Förintelsen är ett brännbart (ursäkta) ämne och såsom det plägar utveckla sig kommer den ständiga slagdängan igen: Får man göra vad som helst som konstnär? Hausswolff håller sig undan och det är möjligt att det är en medveten strategi, tämligen vanlig, att inte uttala sig utöver det statement han redan har gjort. Betraktarna skapar verket och konstvärlden kommer att avgöra dess moraliska halt som konst. Troligen kommer några kritiker att kommentera saken eftersom den har väckt ett så stort intresse.
Man kan utgå ifrån att Hausswolff inte har några negativa intentioner och att han inte heller är ute efter att spekulera i uppmärksamhet. Men som jag skrev tidigare, det hjälper inte. Konstnärens deklarerade intentioner blir inte trovärdiga i världen utanför konsten som i alldeles vanlig ordning sliter konsten i stycken.
Nå, om Hausswolff tar det hela med sans kan han studera hur lite aska blir ett berg som fylls av stormande indignation. Polisanmälningen är ett exempel på den mänskliga enfalden. En handling som begicks (om den alls begicks) för 22 år sedan skall utredas. Förmodligen är saken för gammal för att kunna leda till någon omfattande undersökning med beslag av akvarellen och laboratorieundersökning av materialet. Koncentrationslägret/Museet, där man inte tror att konstnären kommer över någon autentisk aska, får väl se över sina rutiner om de inte har ändrats på det senaste decenniet.
Den orolige kan lugna sig med att konsten alltid är god. Konstvärlden garanterar det. Skulle det vara så att konstvärlden kommer fram till att Hausswolff har utfört något med tvivelaktig moral blir verket marginaliserat.
Hausswolff är dock vaken. Han länkade den här artikeln för en stund sedan på FB.
Jag skulle tro att Hausswolff är mycket nöjd med all uppmärksamhet. Vad blir hans nästa konstnärliga projekt? Att krafsa ur någon fd-jugoslavisk massgrav?
OT. Lars Vilks skulle gärna vilja träffa ”Jihad Jane” – Me Tarzan, you Jane.
Tack julehjärtat mitt. ;D
”Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne’.
Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland…”
Oj…
”Farligt, farligt om man inte tar det varligt…”
”För ingen stiger här fram som inte säger sin kärestas namn. 🙂
Tjolahopp tjolahej.
Flickorna de små uti ringen då gå
de tänka just som så
en vän jag kunde få
och om du vill bli allra kärastes min
bjuder jag dig att i dansen träda in.
bomfaderalla bomfaderalla hej!
En handling som begicks (om den alls begicks) för 68 år sedan.
Jihad Jane påstår att hon var nära att lyckas i sitt mordiska uppsåt:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jihad-jane-jag-fick-order-att-doda-pa-internet_7740176.svd
Varför tror du konstnärer om bara ondska och cynism?
CeDe,
Varför tror du att jag tror konstnärer om bara ondska och cynism?
”Vissa konstnärer” borde jag nog ha skrivit i min undran, då det tydligen är dem, vars konst du inte gillar, som du uttrycker dig hånfullt och nedsättande om.
CeDe,
Ja, det vore ju konstigt om jag uttryckte mig hånfullt och nedsättande om de konstnärer jag tycker om…
Jag gav uttryck för min personliga åsikt att det är respektlöst att stjäla de dödas aska och ja, jag tycker att det är både cyniskt och spekulativt gjort av Hausswolff. Jag skulle inte vilja att någon olovandes stal mina släktingars aska eller lik.
Varför du kommer dragande med ord som ”ondska” och nämner konstnär i pluralis för den sakens skull, vet jag ej.
Vill du arbeta som åsiktspolis rekommenderar jag dig att bli journalist på valfri gammelmediansk tidning.
Tack för tipset, jag ska ha det i åtanke om jag funderar på omskolning, och då också försöka undvika att ha åsikter om konstnärers intentioner.
Hur kan aska känna sig kränkt?
http://www.fotolog.com/elskap/241000000000021446/
Nyfiken – är du religiös, på ett eller annat sätt?
Cecilia,
Min eventuella religiositet eller ateism har inget med saken att göra. Men jag skulle inte uppskatta att man stjäl mina avlidna ihjälplågade släktingar vare sig i form av aska eller köttklumpar eller skelett för att kränga av dem på ett galleri i Lund eller elsewhere. Däremot är jag helt okej med att man t ex äter döda människor i en desperat överlevnadssituation. Man får äta mig då också, bara man kollar noga att jag verkligen är död först eller slår ihjäl mig på ett sätt som inte gör alltför ont… Men jag är kanske en hädisk typ i det här sammanhanget, jag tycker nämligen att livet alltid är större än konsten.
Man var väl aldrig i tvivl om, att den där askan lika gott – eller mer sannolikt – stammade från en pinne från Nimiz än knoklarna från de döda i Majdanek. Men konstnären har sannerligen träfft en öm punkt! Och det är väl det som är det essentiella.