1539: Sopkvastsdebatt

Journalisten Annika Hamrud var på plats i New York och i hennes artikel (SDS) finns en del av intresse. Hon undrar t ex vilka frågor jag menade skulle diskuteras utifrån konferensen. Jag vill mena att först som sist bör det diskuteras om det skall vara möjligt att föra en balanserad diskussion kring islam, rasism och flyktingpolitik. Problemet är, och det torde inte vara obekant, att det inte finns någon plats annat än de två hörnen: Islamofoberna och de främlingsfientliga (rasisterna) i det ena hörnet och de rättänkande i det andra. Det som dyker upp sopas in i det ena eller det andra hörnet.

 

Jag menar också att konferensen ger en del andra uppslag. Vilken betydelse har egentligen SION? Är dess försök till expansion genom att sluta sig samman med diverse rörelser från andra håll något som kan förstärka rörelsen? Och vad skall man använda islamkritik till? Med lite nyfikenhet kan en journalist hitta en hel del utöver att utgjuta sina moraliska betänkligheter vilka knappast gör världen mycket bättre.

 

 

En något gåtfull formulering är det här:

 

”När Lars Vilks påbörjade sitt konstprojekt med rondellhunden handlade det om konstens gränser. Runt om i världen finns kränkta och lättmanipulerade unga män som kan utnyttjas till våld om de hetsas till det. Ritar man en karikatyr av profeten Muhammed riskerar man att användas av dessa krafter och det finns risk för att människor dör i andra länder.”

 

Jag kan inte förstå det här på annat sätt än att Hamrud menar att man inte bör karikera profeten, dvs. den auktoriteten bör man inte ifrågasätta. För då kan detta utnyttjas av hetsarna. Därmed skulle hetsarna stå som segrare i kampen om vad som får sägas.

 

Det är riktigt att mitt projekt inledningsvis handlade om konstens gränser men det blev snart något annat, nämligen ett processverk som förgrenade sig långt utanför konstens gränser. Och jag har fortsatt med att följa upp den processen varav SION-konferensen är en del.

 

Hamrud vänder sig sedan till Nathan Lean (välkänd och starkt engagerad anti-antijihadist):

 

”Nathan Lean ser ingen skillnad mellan Lars Vilks och Steve Klein, en av personerna kring filmen ’Innocence of Muslims’ som bland annat lett till upplopp och att upp emot fjorton personer dödats i Benghazi i Libyen och fyra människor i Sanaa i Jemen.”

 

Även om Lean tillhör det ”rätta” hörnet bör man nog inte tilltro honom alltför mycket. Likaväl som antijihadisterna är uppfyllda av sin övertygelse är anti-antijihadisterna uppfyllda av sin övertygelse. Om Lean inte ser någon skillnad på Vilks och Klein kunde Hamrud ha bett honom läsa på lite bättre. När Lean drar till med en sådan schablon är han lika enkelspårig som en del av sina motståndare.

 

Hamrud har känslor och det vibrerar en hel del i texten, t ex här:

 

”Han var ytlig, hans tal fullt med skämt som ledde till skratt. Han drev med dem som attackerat honom och de råaste skratten kom när han berättade om de som misslyckades bränna ner hans hus och istället fick brännskador.”

 

Jag tyckte inte själv att jag var ytlig, jag redogjorde klart för vilken position jag intog som konstnär och hur jag såg på mitt projekt. Tydligen tycker inte Hamrud om den stil som jag använder, men den är medveten. Det hon skriver i den följande meningen med att jag ”drev med dem som attackerat honom” ger intrycket av att detta skulle vara felaktigt. Jag kan emellertid inte se något moraliskt förkastligt i att driva med sina tilltänkta mördare. ”De råaste skratten”, med de orden vill hon tydligen demonisera publiken. Men jag kan säga att jag har berättat den här historien för många publiker och skratten skiljer sig inte åt. Åsa-Nisse-terrorister är en genre med komik och komiken drabbar ingen oskyldig.

 

Hamrud har hängt upp sig på att jag sade att folkmordet i Srebrenica har föranlett en del kritiska synpunkter. Allt som har lagts fram är dock inte kristallklart och detta är också välkänt vilket man lätt kan ta reda på. Gellers tvivel på folkmordet torde dock huvudsakligen bygga på konspirationsteorier. Jag har inte haft möjlighet att närmare studera det omfångsrika material som hon menar ger stöd åt hennes uppfattning. Kritik mot folkmordet finns sammanställt på Wikipedia för den intresserade.

 

En annan fråga som kan vara värd att diskutera är huruvida islamofobi är ett globalt begrepp. Om man tänker på Israel och Indien. Om man i dessa länder räds för islam och muslimer är man då islamofob? Eller skall man se en sådan oro som inte helt orimlig?

 

Jag håller med Hamrud om att konferensens råaste uttalande kom från hinduaktivisten och Indienamerikanen PhD Babu Suseelans ”Muslimer förökar sig som råttor” vilket följdes av ”Islam kan stoppas. Den kan sopas bort.” Bildade och långtgående antijihadister brukar uttrycka sin oro för den muslimska tillväxten med andra ordval. Oron grundas på det snabbt ökande antalet muslimer: Mellan 1970 och 2009 ökade antalet från 551 miljoner till 1,57 miljarder. Tanken att islam skulle ta över världen genom folkökning är en i dessa kretsar vanligt förekommande uppfattning men statistiska beräkningar visar att förändringarna inte kommer att vara särskilt stora: 2010 utgör muslimerna 23,4% av världens befolkning och kalkyleras 2030 till 26,4%.

 

 

Det här inlägget postades i Projekt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

9 svar på 1539: Sopkvastsdebatt

  1. Lukas skriver:

    Hej Lars!

    Detta har inte direkt med ditt inlägg att göra utan mer än fundering kring kvalitetsbegreppet inom konsten och den institutionella konstteorin.

    Det som du talat om är att konstvärlden bekräftar kvaliteten hos konstverket. Eller att det är på den vägen ett konstverk kan få sin kvalitetsstämpel. Detta behöver inte ske när konstverket skapas utan kan ske vid ett senare tillfälle när konstvärlden “upptäcker” genialiteten i konstverket.

    Jag tycker dock att rondellhunden är intressant utifrån den institutionella konstteorin eftersom det är ganska uppenbart att den verkligen har konstnärlig kvalité. Detta har dock inte bekräftats från konstvärlden i den utsträckning som kvalitén kan “kännas”. Det finns många konstverk som ställs ut på museum i Sverige vilka inte har samma kvalité men som samtidigt har en “bekräftad” kvalité som är högre.

    Detta borde innebära att det finns en förväntan att rondellhunden kommer skrivas in som ett viktigt verk någonstans i framtiden. Vore intressant att höra om hur du ser på detta och dina tankar kring hur kvalitetsbegreppet ses på i rondellhundsfrågan.

    Tack för en bra blogg!

  2. Rolle skriver:

    Annika Hamrud är en mästare på försåtliga formuleringar!

  3. Eviga Emily skriver:

    Dömt är huset utan Dörr –
    Man kommer in med Sol –
    Sedan slängs Stegen bort,
    För Flykten – var i fjol –

    Det flyttas om med Drömmen
    Om vad de gör utanför –
    Där Harar leker – och Bären dör –
    Och Granar – bockar – för Gud –

    Emily Dickinson 10/12/1830 – 15/5/1886.

    (Grundliga Gudrun, Guru, rensar bland anteckningarna i det något instängda och kvalmiga seansrummet.)

  4. CeDe skriver:

    Inom clownen finns det största allvaret, sägs det.

    Lustigt var att Hamrun tycktes förvånad över att skämt
    leder till skratt.

  5. Ryggrad skriver:

    Vilks skall alltså fördömas och helst beläggas med reseförbud men om han ändå undslipper Sverige så kan våra utsända rapportera om hur han i själva verket uppfattades som en narr (gör inte om hans misstag, se hur det gick för honom!) och hur han inte tar sitt ansvar och för Sveriges talan i svåra frågor som Islamofobi och rasism. Frågor som Sverige, enligt svenska undersökningar, är världsledande i och där vi har de rätta åsikterna och lösningarna.

    Har man sett över antagningen till journalistutbildningarna? Har det gjorts några utvärderingar?

  6. Ryggradslös skriver:

    Jag fattar ingenting!

  7. CeDe skriver:

    Klart att Pamela Geller var misstänksam mot Lars Vilks.
    Det har hon väl all anledning att vara också.

  8. Petter Helje skriver:

    Lars Vilks – även kallad Åsa-Nietzsche.

  9. mohammad skriver:

    Petter Helje: Åsa-Nietzsche

    DEN var bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.