1538: Kulturskribenter visar vägen

Konstvärldens paradoxer äro fängslande. Nils Forsberg föreslår i Expressen att det skulle göras en storslagen ”rejäl episk” Hollywoodfilm om profetens liv. Han tar sedan tillbaka detta då avbildningar inte är särskilt önskvärda i den islamska världen. Men avslutar likafullt: ”Jag tror det här skulle kunna rädda både Hollywood och världsfreden.” Man skulle sålunda kunna rädda världsfreden om man gjorde den film som man tyvärr inte kan göra. Jag inväntar fler vinnande förslag till räddandet av världsfreden från den politiskt medvetna konstvärlden.

 

Gunnar Bergdahl (HD) är som han brukar mer arg än saklig. Men jag uppskattar alltid en äkta ”Bergdahlare”. Han gör t o m ett försök att uppställa lite hemmasnickrad visdom:

 

”Ty det finns ett ansvar som individ inför världen.”

 

Ja, det kan säga. Men vilket ansvar? Ansvaret att ifrågasätta religiösa auktoriteter som kräver lagstiftning grundad på religiösa texter? Eller ansvaret att försvara de mänskliga rättigheterna?

 

”Ett ansvar som innefattar våra handlingar och dess konsekvenser.”

 

Jodå, Giordano Bruno brändes på bål för kätteri 1600.

 

”Vi är människor, delar av en helhet. Inte brickor i ett brädspel.”

 

Här undrar jag vad som kännetecknar denna helhet. Den tycks bestå av lite och varje och Bergdahl tycks mena att den består av onda och goda. Vilka regler gäller för hela detta sammansatta gäng?

 

Därefter övergår Bergdahl till ett återkommande ”Det är därför” vilket avslutas med:

 

”Det är därför jag känner en stor leda inför Vilks projekt kring yttrandefriheten.

Den existerar, räcker inte det?”

 

Lite väl snabbt på slutet. Är det ett projekt kring yttrandefriheten? Bergdahl äger givetvis betraktarens rätt att själv skapa verket men bortsett från detta borde han kanske ha diskuterat det lite mer intressanta om processverket och dess väg genom världen. Själva avslutningen kanske är symptomatisk, han tycks mena att yttrandefrihetens väsen är att existera och ej att användas.

 

 

Det här inlägget postades i debatt, Projekt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

5 svar på 1538: Kulturskribenter visar vägen

  1. CeDe skriver:

    Man kan verkligen beundra Expressens konstbloggs mod att visa upp en bild föreställande den icke avbildstillåtna profeten Muhammed.

  2. CeDe skriver:

    Det är väl klimat att referera vidare.
    “Muslimer saknar förståelse för demokratiska värden”.
    En rubrik av Mats Dagerlind på Avpixlat, lånad från Svd:s ledarskribent Per Gudmundson.

  3. Hans Odeberg skriver:

    Den där Hollywoodfilmen kunde bli spännande. När B-skräckfilmsgurun Ed Wood drabbades av att Bela Lugosi avled mitt i filmningen, löstes det genom att en annan person sprang runt med en slängkappa över huvudet. Kanske samma metod skulle kunna användas?

    Annars borde ju Muhammeds liv, och Islams utbredning, ge stoff till riktigt spännande kostymfilmer. Kanske kan schejk-genren återuppstå!

  4. Lars Vilks skriver:

    Hans. Det har gjorts Muhammedfilmer och då har man löst problemet med att profeten aldrig blir synlig. Men antagligen är inte ens det möjligt numera.

  5. CeDe skriver:

    Tror kritik mot islam måste komma inifrån för att vara verkningsfull. Muslimska kvinnor borde anonymt göra en film om sin situation inom religionens väggar. De som skulle vinna stort på en förändring är ju kvinnorna.
    Deras öde tystas alltid ner och att åskådliggöra orättvisorna kanske på sikt skulle göra skillnad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.