1540: Den ljuva september

Min stora konstperformance Konferensen är utförd i klassisk fyrsatsig symfoniform. Den första satsen, allegro molto appassionato, med undertiteln ”förfasandet över att han skall åka”, den andra satsen, andante lento, titulerad ”en gång i Östersund”, den tredje, scherzando cantabile: ”The Wrong Gallery” samt den ännu pågående fjärde, allegro vivace espressivo: ”The Iceman Cometh”.

 

Under tiden arrangeras ett litet kammarspel Mötet som äger rum på lördag i Galleri Draupner utanför Århus i Danmark. Två bildkonstnärer möts, rollerna spelas av mig och Kurt Westergaard. Historien är mycket enkel: Den ene konstnären ställer ut och den andre kommer till utställningen. Sålunda ett möte i monsunen med mycken vapenskrammel.

 

För övrigt kan man nästan varje dag följa den ändlösa såpan om konspirationerna. För den nytillkomne (om det är möjligt att tänka sig en sådan), detta har hänt: Den ena gruppen föreställer sig att islamisterna medelst hasning samt lock och pock tränger in i varje vrå. Beviset för detta är att deras femtekolonnare är beredda att överlämna allt i deras händer på det att imperiet skall falla. Den andra gruppen tillbakavisar detta och menar istället att det endast rör sig om falska utsagor: I själva verket är de själva på marsch och har köpt nya stövlar som de putsar varje dag.

 

Dagens rekommenderade avsnitt nr 1 författas av Maja Hagerman i DN. Jag nöjer mig med två citat: ”nazismen föddes i början av 1920-talet i München” och ”för Anders Behring Breivik var den uppenbar”. Utifrån dessa citat är det tämligen enkelt att konstruera resten av innehållet. Dagens rekommenderade avsnitt nr 2 författas av Johan Malmberg i Helsingborgs Dagblad. Han skriver bland annat följande: ”Expressens ledarskribent Anna Dahlberg förra helgen skrev att ’Vi kan inte låta Sverigedemokraterna hålla flyktingfrågan som gisslan. Vi behöver prata om den växande strömmen av asylsökande till Sverige’. Hon gör sd en ofantlig tjänst genom att underförstått säga att svensk asylpolitik inte kan diskuteras. Men vem har påstått motsatsen? Just det. Sd.” Även om svensk asylpolitik inte kan diskuteras bör man inte nämna saken. Nämner man saken har man med all sannolikhet inte rent mjöl i påsen. Man kan också formulera det så här: Svensk asylpolitik kan inte diskuteras, uttala inte det och försök inte heller diskutera den.

 

Ännu en dag i våra liv då rasister och nazister står som spön i backen, liksom vi hör klagovisorna från de rättrådigas kör. Men skämt åsido, det ovanstående stycket utgör en enkel handledning till hur man med minsta möjliga ansträngning skriver en antirasistisk artikel som förmodas göra världen bättre eller åtminstone få artikelförfattaren att känna sig som en mycket god människa.

 

Om det skulle vara någon som saknar den internationella samtidskonsten så kan man ta för sig här. De fem senaste årens mest genomträngande och minnesvärda konstverken i en 100 i topp lista. Chris Marclays The Clock blev vinnaren.

 

 

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m, Projekt. Bokmärk permalänken.

24 svar på 1540: Den ljuva september

  1. CeDe skriver:

    Il dottore vanitoso.

  2. Eviga Emily skriver:

    Vi leker med lera
    tills komna till pärla
    Släpper sen degen
    och känns dumma
    Formerna, dock, var samma
    Och vår nya hand
    Lärde ädeltaktik
    Övandes på sand

    Gråtmilda Gudrun finner anteckning med Emily Dickinsons vaniljdoft i slutstädningen av andarnas grusiga väntrum.
    Skimrande stenar skiner annars med sin frånvaro.

  3. Krister skriver:

    Ett av dina bättre blogginlägg (usch, nu smörar jag ju nästan som CeDe).

    “I själva verket är de själva på marsch och har köpt nya stövlar som de putsar varje dag.”

    “…skriver en antirasistisk artikel som förmodas göra världen bättre eller åtminstone få artikelförfattaren att känna sig som en mycket god människa.”

    Tänk om det är precis tvärtom.

    Vad är gott och vad är ont?
    Svårt, och jag värjer mig för människor som tycker det är lätt.

  4. Cecilia skriver:

    Eviga Emily,

    Jag tycker att Lars skimrar både här och där, i dagens bloggpost!
    Stenar är ju en sig mycket långsamt rörande materia, så man får nog ha tålamod med det (även om det är svårt för oss icke-eviga att fördra).
    Å andra sidan, är det vackert med stilla rörelser och långsamheten har många fördelar – ja, den är t o m kanske ett kriterium, när det är som bäst?

  5. Lasse Nurmela skriver:

    Tröttnar du aldrig på CeDe:s ryggdunkningar?

  6. CeDe skriver:

    Krister, Usch – det lät som om de for illa av att säga något positivt. Svensken i gemen har lite svårt med det där att vara uppmuntrande. Men jag tror faktiskt ingen mår dåligt av att få höra att hen är bra. Så lita du på dina känslor och våga uttrycka dem. Det är dessutom ofta roligare att ge än att få. Fostra också hellre ett barn med beröm än med kritik. Det ger bra resultat.

  7. Cecilia skriver:

    CeDe,

    CeDe – tror mest att Krister är lite bekymrad över putsandet.

  8. CeDe skriver:

    Cecilia: CeDe – tror mest att Krister är lite bekymrad över putsandet.

    (Citera) (Svara)

    Ja, det är bekymmersamt Cecilia – ett sånt lidande.

  9. Krister skriver:

    Jag har svårt för de som ser svartvitt, vet vad som är gott och ont, har sanningen, är bokstavstroende fanatiska fundamentalistiska sektmedlemmar, följare som stängt av sitt kritiska tänkande – såväl religiösa, ateister, sverigedemokrater, humanister, vänsterintelektuella eller konstnärsgroupies.

    Men jag har lätt för de som kan ge ärlig och rättfärdig uppmuntran från hjärtat ovillkorligt.

  10. CeDe skriver:

    Krister: Men jag har lätt för de som kan ge ärlig och rättfärdig uppmuntran från hjärtat ovillkorligt.

    Det kunde inte ha sagts bättre, Krister. Håller helt med dig där.

  11. Lars Vilks skriver:

    Krister, Det är tämligen enkelt att finna godhetens principer men sedan skall de tillämpas och användas för något syfte. Och då bleknar bruden.

  12. Petter Helje skriver:

    Syfte? Tja, vi kanske kan använda den till att laga cykelpunkteringar med? Eller som agn vid insjöfiske?

  13. Lars Vilks skriver:

    Petter. Det går naturligtvis utmärkt med dina förslag. Du lagar din punktering med råvaror som garanterar en hållbar utveckling och agnar fiskkroken med en gummiboll för att garantera mångfalden i insjön. Sedan är det bara att mysa över godheten.

  14. Petter Helje skriver:

    Vad tycker du att vi ska använda den till då?

  15. Lars Vilks skriver:

    Mycket enkelt, att visa att man är en god människa och därigenom vinna fördelar som en av de rättfärdiga.

  16. Petter Helje skriver:

    Så när du gör något som kan uppfattas som gott, då är det i själva verket av egoistiska skäl?

  17. CeDe skriver:

    Petter. Lite ironi får man ta, men det är helt möjligt att vara generös utan någon baktanke annat än att se någon bli glad. En vendetta av
    återgäldningar är inte alltid nödvändig för att upprätthålla gåvobalansen.

  18. CeDe skriver:

    Lasse Nurmela: Tröttnar du aldrig på CeDe:s ryggdunkningar?

    Lars Vilks tillhör nog inte den grupp som reagerar nämnvärt på vare sig ris eller ros, och mina dunkningar har varit för eget nöje. Att skriva på blogg kräver ju inga bekräftelser.

  19. Cecilia skriver:

    Lars Vilks:
    Krister, Det är tämligen enkelt att finna godhetens principer men sedan skall de tillämpas och användas för något syfte. Och då bleknar bruden.

    Detta var ett mystiskt svar för mig. Mest möjligt är iofs, att jag är korkad och inte förstår kvintessensen. Godheten är alltså ute och reser?

  20. Cecilia skriver:

    CeDe: Lars Vilks tillhör nog inte den grupp som reagerar nämnvärt på vare sig ris eller ros, och mina dunkningar har varit för eget nöje. Att skriva på blogg kräver ju inga bekräftelser.

    2 x nästan rätt, i min bok. Och nr 2 gäller ju även att skriva på annans blogg, utifrån dold agenda av mer eller mindre personligt slag. Något som kan vara svårt att ha kläm på, både för skribenten själv och för läsarna. (dolda agendor – det alltid svårt att ha koll på deras outgrundliga vägar…)

  21. CeDe skriver:

    Cecilia. Alla har den förmånen att få ta det onda med det goda.

  22. Petter Helje skriver:

    Godhetens syfte?… Jag blir bara så förundrad inför en människa som ställer sig den frågan…

  23. Lars Vilks skriver:

    Petter. Ta fram din analytiska förmåga. Den politiska godheten är praktiskt taget alltid förenad med ett syfte. Varje sådan godhetsyttring måste snegla på röstsiffror och opinionsbildning. Det är en ideologisk godhet och av den sorten finns det många. Vägen till makt går genom att visa den “goda vägen”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.