1525: Höstterminen börjar i konstvärlden

En tid har min bevakning av konstscenen fått vika för en del händelser på hemmaplan. Nu när höstsejouren börjar rulla igång kan det vara på sin plats att notera ett par händelser. Den 7 september öppnar Gwangjubiennalen i Sydkorea. Om den kan man fatta sig kort, ja det enklast är att citera det de sex curatorerna deklarerar som ett ambitiöst försök att göra en lite annorlunda biennal:

“Gwangju redefines the biennale as a series of mutable possibilities

Amidst the incessant march of an ever-growing number of international biennales and the archetypal behemoth, multi-sensory biennale-as-ultimate-cultural-maker-cum-social-event, it takes a certain degree of self-assured conviction to present a non-monumental series of narratives around such open-ended principles as non-hierarchical mutuality and dialogue. Yet this is exactly what ROUNDTABLE: The 9th Gwangju Biennale seeks to do.”

Det är samma curatoriska ramsor som länge har plågat samtidskonsten, alltid innehållande begreppet “icke-hierarkiskt”. Å andra sidan är Gwangjubiennalen i första hand en pedagogisk biennal som gör det möjligt för sydkoreaner att få ta del av den internationella samtidskonsten. Och det med en imponerande budget. Något radikalt lär man få leta länge efter, bortsett från att de sex curatorerna faktiskt alla är kvinnor.

Samma dag, den 7 september öppnar São Paulobiennalen. Den är lite mer filosofisk med titeln ”The Imminence of Poetics”. Inte så lätt översatt men det handlar om de nära förestående hot som världen står inför och hur konstnärerna reagerar inför detta. Om någon orkar kan man läsa genom den här fördjupningen:

“The artists participating in the 30th Bienal have been selected for their distinct voices, because they speak, or do not speak, of one thing or few things, not of everything or everyone. The artists participating in the 30th are not experts, they are artists: they appear, keep silent or speak from the same dark echo in which the doubts and gray certainties of existence resonate: the archipelagic density of life: their place and their non-place; their in-between. The artists have been selected because of their attention to things that is different to the reign of the image. In their works, in addition to acknowledging the distance between things and words, images exist as spheres of questioning – including in the documental evidence – of the impossible identity between images and the world. The artists bear testimony, in their works, to life or to living memory: they believe in shadows, in traces, and in the body as a unique archive for survival, alterform, drift and voice. The artists in The Imminence of Poetics are all contemporary: the imminence of poetics is nothing other than this: there, in their niche, becoming contemporary: greeting the dawn with shadows in the flight of light, with the word on the tip of one’s tongue with sound or silence, and all their potential.”

Nå, det här är egentligen inga nyheter, biennaler annonserar sina idéer många månader i förväg. Man kan alltid hoppas på att något oväntat skall inträffa men det var länge sedan något sådant skedde. Vi kan emellertid vara helt säkra på att det kommer att visas många enskilda och intressanta konstprojekt.

Som illustration till konstvärldens bemödande har jag valt denna teckning av den syriske tecknaren Ali Ferzat som för sina frispråkiga teckningars skulle fick armarna brutna.