Landsantikvarie Zipsane har en del åsikter. Den som han yppade i en intervju av Hans Erling Jensen hade man nog inte förväntat sig. Är det den populistiska raggen som skymtar?:
”Lars Vilks är endast ute efter att marknadsföra sig själv och han är också en kärring som allt sedan rondellhunden vill packas in i bomull och på så sätt visar han tydligt att han inte törs stå för det han säger!”
Zipsane får, inte helt oväntat, stöd av Masoud Kamali (som nog är mer demagog än forskare). Han förvånas över att jag får stöd av mina kollegor. På något sätt skall detta hänga samman med att ”Det har att göra med en global, kulturell demonisering av muslimer som grupp”. Ännu intressantare är hans påstående att ”Forskning visar att vill man bli känd, komma i riksdagen och göra karriär då ska man angripa muslimer i dag, efter den 11 september.” Han nämner ingenting om partifärg så tydligen är alla skyldiga vilket faller väl in hans teori om den strukturella rasismen som utan undantag skuldsätter hela befolkningen. Men tydligen är det så att våra riksdagspolitiker är några särskilt skyldiga. Kanske är denna forskning ett eko av hans tirader mot Nyamko Sabuni. Emellertid överträffar han det mesta med dagens kommentar. Han gör en grovskuren Breivikare i P4.
På nyhetstapeten ser vi också att Ulrika Stahre (Aftonbladet) har tagit till orda i ett intensivt försvar för Zipsanes beslut. Marianne Lindberg de Geer som har jämfört mitt fall med Pussy Riot, vilket föranleder följande kommentar:
”Det gemensamma är att de arbetar mot religiös fundamentalism. Att Pussy riot gör det på hemmaplan, mot en kyrka som är lierad med den absoluta makten medan Vilks bekämpar islamism från en helt annan position bekymrar inte De Geer. Kampen sägs vara densamma – en nivellering som döljer mer än den tydliggör.”
Marianne Lindberg de Geer kommer enligt förljudande att förtydliga sig imorgon i Expressen. Jag menar att det finns skäl för jämförelse. Pussy Riot är en bekväm resa både för konstvärlden och för opinionen. Vad vi har att ta ställning till är en provokation mot makten i vad man kan kalla ett närmast förmodernt samhälle. I Sverige skulle en sådan aktion inte leda till några omfattande konsekvenser. Vi har andra förbudsgränser och andra bestraffningsmetoder. Det är t ex praktiskt taget omöjligt att kritisera Islam som politisk ideologi. Den som gör detta riskerar att beskyllas för att ha en dold agenda eller att associeras med främlingsfientliga krafter. Man skulle kunna få för sig att det i denna känsliga fråga vore en fördel att nyansera diskussionen och undersöka den närmare men det är en svårnavigerad historia. Att jag skall delta i en antiislamistisk (och inte antimuslimsk som Stahre skriver, vi får försöka hålla oss till nyanserna) konferens betyder inte att jag är där för att jag delar organisationens åsikter. Att utföra detta som en del av en omfattande konstnärlig undersökning borde vara lika problemfritt som att Berlinbiennalen anordnar en konferens för inbjudna terroristorgansiationer. Stahre recenserade den biennalen men förfasade sig inte över att biennalen och dess deltagare kunde associeras med terrorism (hon nämnde det överhuvudtaget inte). Det borde vara självklart att låta konsten granska den politiska arenan utan några undantag. Att jag skulle föra med mig seriösa associationer till ett växande muslimhat får väl ända tillskrivas den livliga fantasins utflykter.
Lite famlande blir Stahres motivering ”Det är knappast någon rättighet att ställa ut på ett museum.” Förvisso inte, men det här handlade om en konstnär som blev inbjuden till en utställning och dessutom i den särskilda kategorin ”provokatör”. Det förefaller som om en formulering som ”En konstnär som har inbjudits till att ställa ut på ett museum bör ha rättigheten att ställa ut där” låter något rimligare. Något kontroversiellt konstverk fanns överhuvudtaget inte att ta ställning till. Zipsane nöjde sig med associationer. Stahre gör sedan en liten knorr av att Lindberg de Geers reaktion, den ”blir hennes aktion del av både Vilks och hennes eget konstverk, bara en sån sak”. Jovars, men det blir även Stahres reaktion. Man skulle kunna säga att kompositionen i detta avsnitt av verket blir väl balanserad. Krapplack mot kromoxidgrönt.
Jag är kanske lite tidigt ute – som om jag sittat här och väntat – men jag är 62 och skulle ändå på toaletten…
Jag har dykt lite mer ner i dessa SFI konspirationsteorier, som jag fick presenterat i går kväll av de små gröna män bakom tapeten. Det är mycket pengar. Det är fruktansvärd (svårt ord för en dansk) så många halvtaskiga institutioner som överlever på SFI pengar. Det är en industri som Wallenbergerna absolut måste rumstera i gravarna och styrelserommen för att dom inte kommit på! De som investerade i saker som Framtidsfabriken med enorm risikovillighet – de kunna mycket bättra ha investerat i SFI urbildning utan risk! Resultatet? Det är ju det samma. Framtidsfabriken var full av skit, prat och trams och utan substans, helt på linje med SFI, som inte producerar annat än bidrag, men pengarna är ju säkra, de kommer från skattebetalarnas fickor!
Men skit då också i konsten, bara ”degnen” (HZ) får sitt!
Kan man verkligen jämställa Pussy Riots med Lars Vilks? Å ena sidan är det tre unga tjejer. Å andra sidan en vit medelålders man och då behöver man tyvärr inte vara någon Einstein för att inse vem som svenska media kommer att lyfta till skyarna.
Därmed vill jag inte förringa tjejernas mod. De har säkert, precis som Lars Vilks, ett pris på sitt huvud.
En av skillnaderna är att Vilks inte precis backas upp av svenska politiker och svenska journalister. Han ifrågasätter ju nämligen inte kristna dogmer utan ”de andras”.
Vi minns konstprojektet ”banka vettet ur hjärnan på den andre” med Ingemar Johansson och Floyd i huvudrollerna, I tredje matchen blev Ingemar liggande. Det ryckte illavarslande i ena benet.
Hur ska det gå för ”våran Vilks” mot ”dåran Geller” i det stora landet därborta? Vem ska lyckas banka in lite vett i vem? Hur har Vilks skött grundträningen? Har den oväntade Jamtlisparringen bidragit till att vässa formen?
Vilks spelidé är att slå mot samarbetet mellan politik och religion. Kristendomen och judendomen har fått ge upp kopplingen i många länder men bakslag som i Ryssland och Israel kan plötsligt göra sig gällande. I många länder används islam i politiken för att hålla nere befolkningen. Den arabiska våren är förhoppningsvis början på slutet för religionen som statsbärande här och var.
Det som började på stigen när den förste skojaren mötte den förste dumbommen och förvandlades till den förste prästen, kanske kan sluta med att präster och imamer får jobb som trollkarlar på cirkus.
Geller är ursinning i sin attack mot islam. Här duger det inte att böja skedar. Det finns en rent ondskefull ådra i en del av Gellers framträdanden, en ådra som har sin motsvarighet hos en del av de islamister som hon angriper. Kriget förs med orena vapen från båda håll.
Vilks styrka ligger i att kunna jabba på lite avstånd, kanske få in ett tungt slag och sen retirera. Att luckra upp motståndarens försvar kräver samarbete och långsiktighet. Att ha rätt vänner.
Om han ger sig in i stridens centrum riskerar han att tappa distansen. I närkamp utan en klar plan att följa riskerar han att hamna på Gellers högra sida. Han kanske inte längre kan fightas på ett konstnärligt sätt, med grace. Vad som är konst avgör betraktaren. Men vad som är god konst avgör de insatta. Att lita på att de insatta gör en korrekt konstnärlig bedömning är en kalkylerad risk. Utgången är oviss.
”Larmar och gör sig till”. Ja, nog skulle Ingmar Bergman
haft en och annat åsikt att tillägna den här cirkusen. En cirkus, med Mammon på given plats och i stort skulle kunna liknas vid aktuell politik i fickformat.
Tillägnas en del;
http://www.avpixlat.info/2012/08/24/araber-med-sjalvinsikt/
– Bifall från motståndaren är det säkraste tecknet på att man är på fel väg.
Mario Scelba.
Blader,
Det var i den andra matchen som Ingo golvades å det brutalaste, inte den tredje.
Förövrigt är det knappast Geller som är våran Lars ”Ingo” Vilks motståndare. Din vackert hopsnickrade dramaturgi bygger alltså på en halmdocka.
CeDe,
Detta klipp skulle vara tvungen i varje skolklass i hela världen, varje vecka, året om – då kanske kunna vi börja ändra nåt på världens utveckling!
Han är min nya hjälte denna araben, som säger exakt vad Lars Vilks har uttalat.
Kenneth Karlsson,
Om Vilks bara blir en sekond till Geller kan ingenting rädda honom. Det vore tråkigt.
Hans Erling Jensen.
Klippet finnes och vi får hoppas det har någon framtid.
Islamkritiker lever ju som bekant under en viss press.
Det ska onekligen bli intressant att se hur Lars framträdande på SION blir, det kommer att bli en mycket viktig performance för hela Rondellhundsprojektet.
Jag tycker förtfarande att det var ett huvudlöst beslut att delta, men konstprojektet har tagit ordentlig fart igen och det är fint att se att en del konstnärskollegor börjar visa civilkurage.
Om det var huvudlöst eller ett smart drag med SION beror helt på vad Lars gör av det där, det blir ett defining moment. Kommer Rondellhunden att förpassas till de Avpixlade knäppskallarna och ignoreras helt eller kommer det väcka mer civilkurage?
Jag har haft förmånen vid flertal tillfällen att vara åhörare till Lars föreläsningar och kan konstatera att upplevelsen är på mycket hög nivå av konstkunskap och artisteri – en sann humoristisk intellektuell.
Spännande fortsättning följer….
SION arrangerar en minneshögtid för offren för attacken på WTC i 2001. Lars Vilks deltager. Är inte det fint att hedra de döda för denna vansinnesdåd? Kanske han också skulle varit ”bortvisad” om han deltagit i en minneshögtid för offren på Utöya om ”fel personer” hade arrangerad detta arrangemang?
Det är jättefint av Vilks. Jag skulle gärna se honom på Utöya också, eller var som helst på jordklotet där terrorbrott begåtts. Det skulle kunna bli en ny och överraskande dimension i hans evigt pågående konstprojekt, den empatiske och i vissa fall kanske t o m tårögde Vilks, med eller utan SION:s inblandning.
Blader,
Du har läst din Borges bra, ser jag (mycket glad):
Det som började på stigen när den förste skojaren mötte den förste dumbommen och förvandlades till den förste prästen, kanske kan sluta med att präster och imamer får jobb som trollkarlar på cirkus.
Krister,
”Jag tycker fortfarande att det var ett huvudlöst beslut att delta, men konstprojektet har tagit ordentlig fart igen och det är fint att se att en del konstnärskollegor börjar visa civilkurage.”
Inte huvudlöst alls, som jag ser det – utan helt oundvikligt konsekvent.
Långsamt, långsamt så stolpar sig rondellhunden framåt. Och vem hade trott att det sortens ”saker”, nu plötsligt skulle gå fort?
Läste du inte innan, så gör gärna. Enkelt och rakt skrivet.
http://nydahlsoccident.blogspot.se
När tiden går, så kommer nog alltfler liknande tankar att se dagens ljus…
Men utan nya bekräftelser/utmaningar, så somnar nog både ”rondellhunden” in rätt snabbt…
Blader,
Lars Vilks står på egna ben. Det borde fler göra.
Cecilia,
Det första tankeledet som du citerar bygger på ett citat av Voltaire. Det andra hittade jag på själv. Borges har jag läst men minns inte att han skrivit något liknande.
Willy Lorens,
Du kan ju starta med dig själv innan du börjar hoppas på nån annan.