För ett par dagar sedan vände konstmarknaden uppåt igen efter en längre tid av brutal nedgång. Men det var inte det jag skulle skriva om.
Marianne Lindberg de Geer gav idag sitt rakryggade besked i Expressen.
Låt mig något flytta fram positionerna i det pågående konstprojektet. Landsantikvarie Zipsane fick ett utbrott vid det osannolika mötet mellan Jamtli och SION i det norrskensrika Östersund. Utställningen Udda & Jämt är ett tämligen ambitiöst projekt som vill visa något av den svenska samtidsscenen. Det mera udda inslaget är att närsluta två kvalitetssäkrade provokatörer för sig. Ett sådant konstpaket är naturligtvis provokationen i institutionell förpackning. Anna Odells berömda Okänd, kvinna 2009-349701, är numera en säker produkt som inte ställer till någon förtret. Men vill man ha med provokationen är väl det bästa om man får en autentisk sådan. Och så blev det. Vilks deltar med en helt äkta provokation, en performance som har blivit synnerligen märkbar. Landsantikvarie Zipsane behöver inte spela provocerad (som när man säger om några lagom intressanta verk att ”här är konstnären provocerande”) utan han har fått erfara en äkta konstupplevelsen genom att bli provocerad – och att ge eftertryckligt uttryck åt detta. Därmed fick man strängt taget vad man eftersträvade och dessutom till en mycket låg produktionskostnad. Utvecklingen av föreställningen blev Du-får-inte-vara-med-attityden som inte är ovanlig i konsthistorien. Stör konstnären utställningskonceptet kan det gå så. Duchamp fick känna av detta 1912. Då handlade det om en opassande målning. Idag handlar de estetiska stilfrågorna om politiskt innehåll.
Till provokatörernas skara kan man inte undgå att räkna in Pamela Geller, SION:s grundare. Vad man än tycker råder det ingen tvekan om att hon gång på gång lyckas väcka uppmärksamhet med synnerligen kontroversiella utspel. Dessutom har hon klarat av att hålla sig flytande i medievärlden, hal som en ål. Och hon är ständigt opinionsskapare. Hur hanterar man och hur placerar man ett sådant fenomen? Om man ser vad hon har uppnått är det självklart att man måste ta det på allvar. Och att ha i minne att den provocerades svar på provokationen sällan blir särskilt lyckat. Att göra en konstinstallation av detta är minst lika besvärligt som när Duchamp utnämnde sin Fountain 1917.
På SvD diskuteras Marianne Lindeberg de Geers manifestering livligt.
I Sydsvenskan roar sig Mats Skogkär med några lättsamma funderingar.
’Redan från början var det fel att boka Lars Vilks, jag skulle ha tänkt mig mycket noga för innan jag bokade honom. Han känns inte heller relevant, det finns andra betydligt intressantare konstnärer som provocerar, exempelvis Anna Odell’ – Lars Bolin, Lars Bolin Gallery i Östersund
http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.5018755-ratt-eller-fel-att-avboka-vilks-
Hmmm, enligt Bohlin så ska det alltså provoceras på rätt sätt så man inte blir för provocerad.
Vilka lustigkurrar. Ingen har antagligen sett det verk som Lars Vilks tänkte ställa ut på Jamtli. Men för säkerhets skull så avbokas han. Dock inte med tanke på Vilks säkerhet om hans verk skulle kunna provocera fram
nya mordförsök, utan med säkerhet för att inte någon ev muslimsk besökare kunde uppfatta sig kränkt.
Hade nu Lars planerat att baka in någon provokation i sitt Jamtliverk, så kan man nog vara ganska säker på en otippad sådan.
Dessutom vad Lars Vilks sagt, i det infekterade religiösa ämnet, under intervjuer är en västanfläkt i jämförelse
vad Svenskar i störta allmänhet provoceras fram att tänka. Så de flesta Svenskar borde egentligen utestängas från det mesta.
Många konstnärer gillar inte att ställa ut tillsammans med Vilks, ”han snor hela uppmärksamheten”. Å andra sidan, om den mer dekorativa konsten inte själv förmår locka publik så kan Vilks vara dragloket, så att den alls blir visad.
Här hittar Ni et bud på vad det verkligen rör sig om…
http://www.tryckfrihet.com/sharia-konst-pa-jamtli-muslimerna-i-jamtland-skonas-for-svensk-verklighet/
Där satt sanningen. Tack Erling Jensen!
Har en stark känsla av att Henrik Zipsane sedan länge haft ett horn i sidan till Lars Vilks och nu äntligen fick tillfälle att ge igen.
Större är inte den svenska kulturgemenskapen än att osämja och vendettor naturligt frodas inom den ganska begränsade krets där alla känner alla.
Kanske har Lars Vilks sagt något olämpligt till Zipsane eller oavsiktligt repat hans bildörr, sådant brukar räcka för små själar.
Till ”moderatorn”: Räcker inte Tack, tack gott?
Fast din agenda var kanske en annan, än att bara förmedla ett tack? (rest my case, alltså…)
Vad som verkligen stör är att vissa politiker och många journalister påstår att muslimer utgör en ”svag grupp” men så kan bara den som ser ner på andra uttrycka sig.
Det är faktiskt en sorts halvrasistisk von oben-attityd som frodas hos en medelklass som tycker synd om de stackare som inte nått den upplysning som de själva anser sig nått.
Sluta alltså gärna med att tycka synd om muslimer. De är inga oupplysta svaga naturbarn utan många är tydligen stolta och verkar klarar sig alldeles utmärkt utan Henrik Zipsanes liberala och västerländska välvilja.
Muslimer är väl inte egentligen en homogen ”grupp”? Utan lite mer ”en del” – i alla dess former – av en mänsklig företeelse i vår allas gemensamma… utveckling?
Och von oben-attityden, lika gammal som allt annat gruppbeteende. Muslimsk eller annan dito.
PS till Lasse angående det som stör dig.
Om jag får citera mig själv:
”Men om man tänker att folk ändå är för dumma för att förstå – ja, då underskattar man inte bara andra, utan framför allt sig själv. (Ja, man underskattar väl sig själv, genom att överskatta sig själv… kan man väl säga?)”
Ja då sitter man i filtret igen. Det är faktiskt lite nostalgiskt!