På radions kulturnyheter meddelas att såväl Pussy Riot som Occupy Wall Street blir föremål för teater. Inte särdeles överraskande, det är mycket som blir teater nuförtiden. Breivik liksom SCUM-manifestet har fått den äran. De två förstnämnda lär passera utan några nämnvärda invändningar. Pussy Riots protester mot ett kvasidiktatoriskt Ryssland och den stillsamma OWS kan inte annat än att mötas av generella sympatier, åtminstone i civiliserade delar av världen. Breivikpjäsen, som snart skall gå upp i Köpenhamn, är långt mera kontroversiell. Även Scum-manifestet har väckt frågor om lämpligheten. Men varken EXPO eller Humanisterna med Christer Sturmark har betraktat detta som djupt olämpligt.
Nåväl, då, för att tillmötesgå mina kritiker är jag beredd att låta SION-konferensen ingå som ett teaterstycke i RH-projektet. Stycket kommer med all säkerhet att verka kittlande; fiktion eller verklighet? Jag har som sagt en mindre roll i uppsättningen medan huvudrollen spelas av primadonnan Pamela Geller som inte brukar göra någon besviken med sina intensiva utlevelser och monologer.
Backar upp med;
http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/25/m-ngkultur-m-ste-inte-inkludera-kvinnof-rtryck
”Many of life’s failures are people who didn’t realize how close they were to success when they gave up.”
Thomas Alva Edison (master inventor)
It’s a real Boss Hoss.