1494: Hat och Grounds

Systematisk hatträning för att få igång klasskampen. Ja, dessa förslag som främst kommer från Aftonbladets redaktion är inte så dumma. Det behövs lite känslor i politiken, visst behövs det lite myshat. Men frågan är om Petter Larssons övningsförslag för socialdemokraterna kommer att få något genomslag. Även om han själv föregår som ett kanske alltför gott exempel.

Sinziana Ravini recenserar Manifesta 9 i DN. Hon är kritisk och ser utställningen som alltför politiskt korrekt. Temat i de belgiska kolorterna är – ja – kol. En läsvärd recension där hon också luftar sina egna utställningsönskningar. Hon skulle vilja ha lite mera ”fokusering” (som fortfarande en del kritiker skriver) på biokapitalismen. För de konstnärer som söker en plats i samtidens standard är detta ett uppslag att ta ad notam. För den som vill lite mer skall man sky som pesten det kritiker och curatorer tänker sig. Gång efter annan vill dessa ”lyfta frågor” med hjälp av konstnärerna. Härvid skulle konstnärerna kunna lära sig lite av Aftonbladets hatkampanj. Kritikern och curatorn är konstnärens naturliga fiende och då relationen alltmer blivit vänlig och tolerant är det hög tid att sätta fart på hatet för att bedriva konstens egen klasskamp.

Inom konstnärskåren finns det förstås också klasskamp. En sådan figur som Jeff Koons kan inte placeras någon annanstans än i konstnärernas överklass. Just nu ställer han ut i Frankfurt. Sarah Thornton fick tillfälle till en kort intervju (sådana får beställas i god tid och är starkt tidsbegränsade) och passade på att fråga om det är möjligt att vara estetiskt radikal och samtidigt politiskt konservativ. Koons svarade att han var öppen och tolerant i alla riktningar vilket gör att man kan se honom som konservativt liberal. Ett visst pris får han betala för detta. Han är inte längre någon intressant konstnär i den internationella samtidseliten. Men han är stor nog att inte vara beroende av den.

För att slippa det alltmer tröttsamma fråglyftet om angelägna problem och standardmässigt politiskt motstånd kan man på egen hand och med begränsad radie pröva helt andra saker. Mitt bidrag idag knyter an till det pågående fotbollsintresset. Min lilla video som ger en inblick i Grounds är ett fullt möjligt konstprojekt även om det så här långt är ett utkast. Jag är en av grundarna av Grounds och har spelat sedan 1979. Då jag hade en tillfällig indisposition för några dagar sedan passade jag på tillfället att filma en av turneringarna. Varje spel skall uppnå 6 mål och vinnarna tilldelas 1 cup vilket bokförs. Spelets regler är lite speciella, man får t ex inte röra bollen mer än två gånger vid varje tillfälle. Spelet är händelse- och målrikt och ni kan se några av höjdpunkterna i videon.

Tyvärr fungerar inte YouTubefunktionen så jag kan bara erbjuda er länkadressen (den måste kopieras och klistras in i fönstret ovan):

http://www.youtube.com/watch?v=JsqC-RPVgUI&feature=youtu.be