Del 1195: Dansant överskridande och projektutveckling

I över två månader har jag grävt i konstens irrgångar och ägnat mig åt många intressanta exempel. Säger man konst, måste man också säga överskridande och gränser. Inte alla i konstvärlden är särskilt förtjusta över dessa nyckelbegrepp eftersom man föredrar att leva i illusionen att alla gränser sedan länge är utplånade, konsten rusar fritt genom tid och rum. Men trots allt tycks det inte leda till så mycket mer än att ännu en galleriutställning öppnar till en spännande vernissage och att en biennal slår upp portarna. Angående det senare sker det nästa gång den 16 mars när Sharjahbiennalen i Förenade Arabemiratet drar igång med gränsöverskridande verksamhet. Man lovar att blanda utställning, film och performance. Allt är lagom censurerat.

Vart skall konsten vända sig för en energikick? Jodå någon stampar i farstun och dörren har också öppnats i en hast: Lady Gaga som identifierar sig med Marina Abramovic: ”We artists are the limits.” Allt som konsten inte har, har Lady Gaga: Fame, publik och underhållning. Gaga har idkat samarbete med Francesco Vezzoli och designats av Damien Hirst och Frank Gehry. Bland annat. Terence Koh var inte sen att låta henne ingå i en typisk Koh-performance, fast nog får man säga att det blev snabbt tvärtom. I upptagningen från performancen i Tokyo blir det inte mycket kvar av Koh. Men det dansas och sjungs. Den kvällen var konsten varken tråkig, långsam eller reflekterande. Fast man får nog säga att den avdunstade när Lady Gaga började köra för fullt. Det socialkritiska momentet inskränkte sig till medryckande bögdans. Frågan om Lady Gagas framträdanden är konst diskuteras redan i konstvärlden t ex i det senaste numret av Flash Art. Hur ligger det till med den saken? Banalt förstås, lite konst blir hon väl om hon ligger i men frågan är om hon ens kommer så långt som Sonic Youth och Laibach.

 

Som sagt är konsten långsam och min performance Livvakterna är långsam i särklass. Samtidigt har jag många andra saker att tänka på varför materialiseringen går långsamt. Idag blev det klart att jag kan inkorporera två erkännande blondiner i projektet: Jihad Jamie har följt Jihad Janes exempel och tillstått sina terroristplaner. Totalt sett har jag därmed en vacker konstellation av De Mordiska Tre Gracerna: Amatullah (veteran), Jihad Jane (första blondin) och Jihad Jamie (andra blondin). Nå, det har inte något direkt att göra med Livvakterna. Emellertid har jag en färsk fotodokumentation som ingår i detta.  

Det här inlägget postades i Muhammedsaken, om utställningar m m, Projekt, Tillståndet i konsten 2011. Bokmärk permalänken.

4 svar på Del 1195: Dansant överskridande och projektutveckling

  1. CeDe skriver:

    Det finns måhända snart underlag för ett nytt politiskt
    parti. Terroristiskt initiativ.

  2. Humanist skriver:

    CeDe: Det finns måhända snart underlag för ett nytt politiskt parti. Terroristiskt initiativ.

    Islamisten Mohamed Omar har redan långtgående planer på ett sådant med sitt s.k. antisionistiska parti 🙂

  3. *.morr skriver:

    “Frågan om Lady Gagas framträdanden är konst diskuteras redan i konstvärlden t ex i det senaste numret av Flash Art. Hur ligger det till med den saken? Banalt förstås, lite konst blir hon väl om hon ligger i men frågan är om hon ens kommer så långt som Sonic Youth och Laibach.”

    El Einsturzende Neubauten.

  4. Cecilia skriver:

    Långsam, var ordet. Gäller nog inte bara konsten. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.