Gardar Eide Einarsson skall snart visas på Bonniers konsthall (från den 16 feb). Jag minns honom väl från hans studietid i Bergen. Det märktes genast att han var en kapacitet som skulle klara sig bra i konstvärldssvängarna. Jag lade märke till att han hade en av Deleuzes skrifter på sitt skrivbord. Han läste den också. Det dröjde inte länge förrän han tillsammans med Matias Faldbakken öppnade en konsthall i Bergen där det gjordes utställningar och hölls föreläsningar. Går man fram på det sättet bör det alltså fortsätta på samma sätt. Just nu håller han en 678:e plats på artfacts och hans kurva är vackert stigande. Han är en andra generationens approprieringskonstnär som flyttar in diverse tecken och uttryck från samtidskulturen, gärna en blandning av rester, graffiti eller minimalism vilket han bearbetar i svårgenomträngliga installationer. För han har lärt sig att svårgenomtränglighet är en dygd, inga raka budskap, sådana har kort livstid. Hans konst ser provocerande ut men är det naturligtvis inte. Tvärtom är den mondän och det är säkert också meningen. Han kan få kritik för att det hela kan verka pretentiöst men det får han vara tacksam för. Här är ett exempel på hans appropriering, först Gardars arbete Oedipus 2007 och nedan Ed Ruschas 51 % Angel 49 % Devil från 1983.
Sara Arrhenius har skrivit en text där hon introducerar konstnären. Jag fäste mig vid hennes formulering:
”Ur ett konsthistoriskt perspektiv har bildkonstens lån från masskulturen kopplats samman med en föreställning av konsten som en trappa av förfining och stilistisk fulländning som förhåller sig omvänt till en ursprunglig rå energi. Den hierarkin är absolut frånvarande i GEE:s konst.”
Ja, man skulle kunna tro det, men som alltid har konstvärlden en blind fläck nämligen sin egen hierarkiordning som oförtrutet ser till att masskulturen blir förfinad konst. Förvandlingen är total när något hamnar innanför väggarna i Bonniers konsthall och inte minst när Arrhenius lägger ut diskursen och talar om hur antihierarkiskt det är.
Vidare:
”Gardar Eide Einarssons konst får sin näring av ett samhälle där all information finns tillgänglig hela tiden men är läsbar av ett fåtal. En plats där konkurrerande världsbilder samexisterar och är i konflikt med varandra. Där en kunskapens hierarki har ersatts av olika men jämbördiga sorters information.”
När man ser det, och det ligger väl någonting i det, kan man vara lättad över att konsten kan erbjuda en plats där det inte finns några konkurrerande samexistenser i konflikt. Samtidskonstsystemet är globalt och fungerar på samma sätt överallt, När det är fråga om orter som tidigare var vita fläckar på konstkartan har vi nu operativa konstvärldar med lite exotiska inslag. Se t ex hur det ter sig på indisk mark. Tyvärr har denna globala omfamning en följdverkan. Det blir väldigt trevligt.
Jaha, svårt att välja!
Obs: utställningen öppnar den 16:e februari.
– Who the fuck wants to be a 51 % Motherfucker?
– Not me you fuck, I´m only 49 %!
Lars born 1946 – Lemmy born 1945
Rock´n Roll lives for ever…Yeaaahhh!!!
http://www.youtube.com/watch?v=Bqua3YOA_sc&feature=player_embedded
Tack K för påpekandet. Arrhenius hade fel datum i sin text.
Det är bra Mohammad. Du behandlar samtidskonsten på rätt sätt. Knyta ihop, visa vilka förbindelser som finns, ett nät av referenser som speglar vad som pågår och hur formuleringar förflyttas och får betydelser. Så ser den nya estetiken ut.
Vänsterpartiet kallar kungen för ”horbock”:
http://www.dagensps.se/artiklar/kronikor/jesper-carlson/2011/02/01/82740929/index.xml
Dear Mr. Vilks;
Allow me to express my complete support for your work and life. I am from Vancouver and you can tell by my name that I am a believer in the Enlightenment and freedom of expression. You might like to know that there are many of us here in Canada that think as I do. We must break the taboos and fear associated with all religions. They are our last and worst link to our ancient past. I look forward to any reply you care to make and give you my best wishes for 2011.
Most Sincerely,
Darwin Toivo
Thanks for writing Darwin Toivo, I have been once in Vancouver giving a lecture and I have friends there. So I hope that now I have one more.
Du tar dig… 🙂
Hej
och tack för intressant sida.
I föregående artikel lade jag märke till att du beskrev Majd Abdel Hamids arbete som ” Verket är onekligen rätt fyndigt men också snabbt förbrukat, låst som det är i en given tolkning.” Och i denna om GEE hos Bonniers beskriver du en av hans strategier som ”… han bearbetar i svårgenomträngliga installationer. För han har lärt sig att svårgenomtränglighet är en dygd, inga raka budskap, sådana har kort livstid.”.
Jag antar att GEE lärt sig att undvika just givna tolkningar. Detta verkar vara en strategi som är utöver social kritisk konst och samtidskonst, när börjar konstnärer undvika givna tolkningar?
Ursäkta naiv fråga,
Mvh
Tilla
tillarla. Med det moderna konstbegreppet från romantiken är det redan så att konsten i sig är oklar och därför är alltid konstverket mångtydigt och svårtytt. Så det är en gammal och given inställning dessutom anses det som försvagande för ett verk att vara tydligt. Men just i socialkritikens upphetsning att få fram angeläget budskap kan regeln brytas. Ecce Homo och Ohlsson Wallins produktion får alltid kritiken att den är för lätt att förstå.
Lars Vilks
Uppstår det mångtydiga som en reaktion (under romantiken) på dåvarande maktstrukturer och användning av konst?
Både GEE och Social Kritisk konst kan ju visa i den samtida konstvärlden samtidigt, av samma beställare tex på biennaler?
Jag tror jag har svårt att förstå vad mångtydighet är en strategi för idag..
Tilla
Lars Vilks
Uppstår det mångtydiga som en reaktion (under romantiken) på dåvarande maktstrukturer och användning av konst?
Både GEE och Social Kritisk konst kan ju visa i den samtida konstvärlden samtidigt, av samma beställare tex på biennaler?
Jag tror jag har svårt att förstå vad mångtydighet är en strategi för idag..
Tilla (har aldrig skrivit till en blogg och verkar göra fel)
tillarla. Det moderna konstbegreppet har en viktig grundgestalt i Geniet. Geniet skapar sina egna regler och just därigenom blir det inte så lätt att förstå ett sådant konstverk. Den som gör något begripligt är därför inget geni. Man kan också formulera det utan geni, konsten är, och nu är det den filosofiska apparaten i det tidiga 1800-talet som har inflytelserikt förklarat att konsten är en singularitet och att konstverket därför måste betraktas ur den aspekten. Det singulära är svårt att generalisera. Eller: den estetiska upplevelsen hämtad från ett konstverk skall ha ett utrymme för betraktaren att bli medskapande. Det går att slå ihop alla dessa tre synpunkter.
Mångtydigheten är inte någon strategi utan en naturlig del av konstskapandet. GEE:s konst är också socialkritisk (eller civilisationskritisk som det också heter).
Reaktionen, för det går att tala om en sådan i relation till den stränga maktordning som rådde fram till revolutionen 1789, är snarare att individen, oavsett klass, ägde ett värde. Konstnären blev en helt ny figur som genom att vara geni var något i kraft av sig själv.
@ Lars Vilks:
”Den som gör något begripligt är därför inget geni.”
Vad är det för dumheter!? Med samma bristfälliga logik så är alla som gör obegripliga verk genier. Otroligt dumt påstående!
Galne Gunnar. Bland annat Kant har skrivit detta men understryker naturligtvis att det omvända inte gäller. I regel är det lätt att avgöra vad som kan vara värt något och vad som bara är huvudlöst.
Jag skulle också tillfoga att begripligheten är inte konstens uppgift. Eftersom den är nyskapande eller försöker vara det får betraktaren räkna med tuggmotstånd.
Lars Vilks,
Tack för svar. ’Mångtydigheten är inte någon strategi utan en naturlig del av konstskapandet. ’ Mångtydighet är då en del av definitionen för att det moderna konstbegreppet från romantiken skall gälla?
Är regelbrottet av mångtydigheten som tvingats fram av vissa konstnärer således en del av den kris du nämnt i DIS?
Får läsa Kant nu..
T
Tillarla. Att tolkningsutrymmet ibland reduceras kan försvaras. Om någon vill göra ett konstprojekt om att manliga konstnärer favoriseras på kvinnornas bekostnad är det en viss fördel om budskapet går fram.
Lars Vilks,
Tack igen, jag tror poletten ramlade ned nu,
T
Så konstvärlden står inte upphöjd över alla misstankar när det gäller otillbörliga preferenser?
Tack Lars…hehe!
Som jag tidigare sagt, är det inte detta som Mo-doggisarna just sätter fingret på, genom att i valet och kvalet välja att ställa konstnären Lars Vilks kontraproduktivt ute i kylan.
Sedan må konstnären skåla i champagne i andra invignings och föreläsningssammanhang, men i utställningssammanhangen äger han inte det fulla tillträdet.
Samtidskonsten skall tydligen inte leva upp till sitt rykte av gränsöverskridande och medvetandeutvidgande media utan kläs i tvångströja av konstvärldsetablissemanget.
För övrigt, hur länge har Warhole toppat listan på Artfacts, måhända allt sedan ”konstvärlden” blev fin i kanten och samhällstillvänd?
mohammad:
Jag tycker du har läst lite dåligt. Kanske tänkte du vidare i dina egna tankar, medan du läste – och var inte riktigt ”med” i resonemanget?
Kan ju ha helt fel, förstås. Du kanske egentligen bara vill kombattera? 😉
Kommentaren var förvisso till viss del ett inlägg i en tidigare initierad argumentation om konstvärldens osjälvtillräcklighet.
Tankeassociationerna föll väl därför lite utanför ramen för ”resonemanget”, det har du rätt.
”Kombattera” får stå för dig Cessan, är du bara busig och vill konspirera eller är det oraklet som ser åskmolnen torna upp sig i fjärran?
Jag kombatterar aldrig. Bara så trist/ointessant, är det!
Är inte heller något orakel, och bryr mig nada om åskmoln… 🙂
Ha’re!
Mohammad. Du är lite väl hård mot samtidskonsten. Den gör så gott den kan och den måste som helhet vara medioker. Allt annat skulle betyda anarki. Warhol steg upp som nr 1 för tre år sedan och detroniserade Picasso. Vad det säger är att det socialorienterades referens kom på plats- Oundvikligt, vem i samtidskonsten intresserar sig för Picasso? Men den store gestalten är förstås Bruce Naumann, den högst placerade levande.