Del 1148: En kritikers djupsinnigheter

Konstkritikern Camilla Hammarström har tagit till orda i Aftonbladet angående Modernautställningen som avslutas idag. I motsats till den övriga kritikerkåren är hon entusiastisk inför utställningen. Hon menar att den förra (2006) inte var bra, men då tyckte den övriga kritikerkåren tvärtom. Nå, det kan vara intressant med en avvikande uppfattning men jag kan inte säga att jag har något stort förtroende för Hammarström. Hon verkar existera i sin egen lilla konstvärld och förundras över att inte resten av konstvärlden inte delar hennes uppfattningar. Lite förvånad är jag över att hon (tillsammans med Anna Odell) nämner mitt projekt. Visserligen utan att gå närmare in på det men hon har några funderingar. Emellertid slutar det med en inte helt ovanlig Hammarströms dikeskörning:

”Den djupa konstupplevelsen är raka motsatsen till den upptagenhet av allt det som inte är själva verket, utan ett snarare ett slags kringföreteelser. Hoten mot Vilks. Rättsprocessen mot Anna Odell. Urvalet av konstnärer till Modernautställningen.”

Välkommen till konsten från 1960-talet skulle man kunna försöka upplysa skribenten om. Att processer i konstprojekt kan vara en del av konsten tycks inte ha gått upp för henne. Hon vill ha ”riktig konst”, den djupa konsten med alla sinnen öppna och känsla i magen. Skall det aldrig ta slut?

Nej, inte blir det bättre när hon kommer med att ”vi i dag exempelvis med säkerhet vet att Sigrid Hjertén var en större konstnär än sin make Isaac Grünewald”. Hon har nog rätt, omvärderingen av Hjertén har förmodligen en sådan förankring att Grünewald har fallit ett pinnhål. Men Hammarström tror på essensen, att Hjerténs verk i sig har en kvalitet som överträffar hennes make. Hur skall man bevisa ett sådant påstående? Det finns inget som säger att konstvärlden gör ännu en omvärdering längre fram i tiden och rehabiliterar Grünewald. Den avgörande kvaliteten just nu är att Hjertén är en kvinnlig konstnär som gör henne särskilt intressant i vår tid. Jag menar inte att Hjertén inte skulle vara relevant som fauvistisk expressionist. Onekligen är hon en framträdande profil vilket gör henne till en av möjliga kandidater till en framskjuten plats i svensk konsthistoria. I vår tid blir i ett sådant läge kvinnligheten oslagbar. Hon passar vår tids smak bättre. Man kan säga som Hammarström att det rör sig om ”makthierarkier som brutits ner” men det gällde också för Grünewald som fick vänta ett tag på erkännandet.

Vad är då bra konst, som Hammarström funder över? Ja, det är inte den enskildes val (annat än som strängt personligt) utan konstvärldens. Konstvärlden vet alltid bäst. Det som konstvärlden säger är bra konst är bra konst. Konstvärlden i Sverige säger att Hjertén är bättre än Grünewald, alltså är hon bättre.

Jag har ännu en teckning som är en pendang till gårdagens. Några av kommentatorerna har uttryckt sitt beklagande över att jag skrev att det inte blir fler sådana. Men det gäller buskar och kvistar i mångfald. Dagens alster är betydligt enklare och krävde inte tre dagars botaniska excesser. Men i den svåra genren med många detaljer finns det sådant som jag tycker är värt att lägga ner stor möda på Jag håller på med ett sådant arbete som dock tar betydligt mer än tre dagar att färdigställa.

 

Bod med beväpnad vakt i stämningslandskap

Det här inlägget postades i Konstkritik, om utställningar m m, Teckningar. Bokmärk permalänken.

59 svar på Del 1148: En kritikers djupsinnigheter

  1. Anna Akyurek skriver:

    OK, jag har blivit lite mer allmänbildad. Nu vet jag att konstvärlden alltid vet bäst.

  2. Mattias skriver:

    “Men konst bygger på sin materialitet. Och estetik handlar om uttryck, tillvägagångssätt och avsikt.”

    Jag blir faktiskt förvånad att se sådana uttalanden i en samtida recension. Har någon kanske läst för mycket Greenberg?

  3. Henrik skriver:

    Hej Lars,

    Jag tycker att du snarare har kränkt än kritiserat Islam med dina rondellhundar.

    Fritt ur Ann Heberlein´s bok: “Det var inte mitt fel!”.

    ” En kränkning förstör medan kritik, även om den svider, i det långa loppet leder till förändring. Saklig kritik öppnar för en saklig debatt medan kränkningar tenderar att göra låsta lägen än mer låsta.

    Att avbilda Muhammed som hund är varken tankeväckande eller originellt. Det är bara plumpt. Och för endel muslimer också kränkande.
    Det verkar som Lars Wilks bara har snappat upp att muslimer betraktar hundar som orena djur och känner till förbudet mot att avbilda profeten.
    Djupare än så verkar hans kunskap om Islam inte vara. Därför saknar hans verk all form av kritisk udd “.

    Jag håller med om detta, och denna text ger också mig svar på några grundläggande frågor inom konstens, enligt min åsikt, uppgift. Hur belyser vi något? Hur tar vi upp något till diskussion? Hur skapar vi en debatt, och på sikt en förändring och utveckling på allra bästa sätt?

    Det kan finnas en fälla i att romantisera i konsten: “Jag har rätt i att göra vad jag vill”. Och det har du. Vi lever i en värld där allt bör kunna sägas och luftas…Men vad är syftet? Är det att kritisera eller kränka? Var det ditt uppsåt med ditt verk? Att kritisera Islam?.
    Det ligger som sagt ett upproriskt, romantiserande sken, över hela konstvärlden, som jag tycker bara gör frågeställningen, eller det man påstår, grumlig. Det kanske först skapar ett kraftigt genomslag. Men sen skapar det bara klyftor…eller att det befäster redan existerande klyftor.

    Däremot när det är något knivskarpt, specifikt, understött av kunskap, om det man lyfter fram i sin konst. Då blir det något, i min mening, som går på djupet i alla människor. Som man inte kan värja sig mot. Och där sker förhoppningsvis något nytt. Ett större perspektiv på sitt liv. Sitt liv i den värld man lever i. Min roll och vad jag gör.

    Jag ber dig att inte ta denna kritik mot dig personligt, och som människa. Jag sympatiserar och beklagar verkligen den situation du nu är i – med bevakning och restriktioner. Men jag känner att jag vill dryfta det här och försöka förstå.

    -Henrik

  4. Camilla Grepe skriver:

    @Henrik

    Vi gör ett tankeexperiment: Vi backar bandet efter förmåga, rondellhunden görs oritad och LV ber alla muslimer om ursäkt. Detta är det tänkta utgångsläget.

    Vad händer sedan? Vem kommer att göra vad? Vem kommer att låta bli att göra saker? Varför? Kort sagt, var drar vi gränsen för att inte förolämpa någon? Vem definierar och talar om var den gräns går som vi ska hålla oss inom? Återigen: Vem? Och med vilka befogenheter?

    Ge ett vettigt svar på detta, eller fundera över varför en hel värld ska hållas i skräck genom hot.

  5. Cecilia skriver:

    Henrik – det är nog inte islam i sig som det handlar om? Utan så som den “används” i de islamska samhällena, som “maktinstrument”. Precis som kristendomen tidigare, och på många håll fortfarande idag – så används religion som ett sätt att kontrollera andra. Precis som givetvis, alla annan mer modern politik också gör… 🙂
    Men du kan väl inte ärligt mena, att du tycker att de religiösa samhällsbetingelser är bättre, än det som bygger på nyare normer?

  6. joanna skriver:

    Hej Henrik

    Vem som helst kan hävda att hon är kränkt för precis vad som helst, vad återstår då att uttrycka fritt?

    Och hur mycket heligare är Muhammed än exempelvis jultomten?

    Att inte få avbilda Muhammed, är en idé och tolkning gjord av religiösa ledare för att upphöja profeten över det värdsliga och behålla teokratins maktgrepp.

    Om vi inte ständigt diskuterar också religionens gränser spär vi på religiösa ledares makt.

    Religion och tro fungerar om den är privat, som samhällsdiktat är den bara ett maktmedel.

  7. Humanist skriver:

    Henrik,
    “Jag tycker att du snarare har kränkt än kritiserat Islam med dina rondellhundar.”

    Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Kan du då förklara hur en religiös symbol kan kränkas som inte är en juridisk person och vems rättigheter som eventuellt har beskurits?

  8. mohammad skriver:

    Henrik: Det verkar som Lars Wilks bara har snappat upp att muslimer betraktar hundar som orena djur och känner till förbudet mot att avbilda profeten.
    Djupare än så verkar hans kunskap om Islam inte vara. Därför saknar hans verk all form av kritisk udd

    Ett citat mitt i prick Henrik.

    Om Lars Vilks kännt till den teologiska bakgrunden skulle hans Mo-Doggies nog mera bära kvalite av religionskritik.

    Dessutom ville han ställt Nalin Pekgul i ett löjets skimmer genom dennes egen okunnighet, nu fick Lars tyvärr sitta där och skämmas i TV utan teologiska motargument.

  9. mohammad skriver:

    joanna: Att inte få avbilda Muhammed, är en idé och tolkning gjord av religiösa ledare för att upphöja profeten över det värdsliga och behålla teokratins maktgrepp.

    Smart slutledning att lägga på minnet, vanligtvis är förklaringen att undvika personkult.

  10. mohammad skriver:

    Humanist,

    Du ger de rättsliga premisserna enligt brottsbalken för levande personer, varför sparka in öppna dörrar genom att framföra irrelevanta ställningstaganden?

  11. mohammad skriver:

    Camilla Grepe: Vem kommer att låta bli att göra saker?

    Du tänkte kanske på de nazistiska illdåden?

  12. Camilla Grepe skriver:

    mohammad,

    Nej, tvärtom. Vem kommer att låta bli att göra något som eventuellt skulle riskera att provocera någon muslim?

  13. Lars Vilks skriver:

    Moh. Jag skall bara säga om tv och Nalin Pekgul. För att kunna diskutera med Pekgul krävs en resolut programledare. Någon sådan hade man inte på TV4 och därför fick hon svamla oförtrutet. Men jag fick en möjlighet som jag också tog till vara i P1 senare samma dag. Det man kan kalla för en träff i vattenlinjen.

  14. Krister skriver:

    Henrik: Att avbilda Muhammed som hund är varken tankeväckande eller originellt. Det är bara plumpt. Och för endel muslimer också kränkande.

    Henrik, betänk att detta är ett pågående konstprojekt där rondellhunden var startskottet.
    Att det inte var tankeväckande, originellt utan plumpt och kränkande verkar ju så här i en tillbaka blick ha varit den mest effektiva katalysatorn för att just väcka tankar, rörelse, känslor och debatt.
    Kan du komma på något annat konstprojekt i Sverige som har haft sånt genomslag på samtidens samhällsproblem. Det påverkar och kommer att konkret påverka samhället. Annan konst blir hängande kvar på institutionerna.

  15. Humanist skriver:

    mohammad: Humanist, Du ger de rättsliga premisserna enligt brottsbalken för levande personer, varför sparka in öppna dörrar genom att framföra irrelevanta ställningstaganden?  (Citera)  (Svara)

    Det är naturligt när någon framför irrelevanta beskyllningar. Men eftersom du inte heller kan definiera begreppet kränkning får jag återigen hjälpa dig på traven: Att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet.

  16. Lennart Holmgren skriver:

    Henrik!
    DU har just kränkt MEJ. Du tycker inte det själv men det gör JAG. Alltså skall Du be om ursäkt, eller hur? Felet är ditt och inte mitt. Ditt beteende har orsakat mej huvudvärk. En vanföreställning inom mej som inte får ifrågasättas, inte får drivas med, inte skojas med har orsakat skadan. Fattar Du själv vilket vansinnigt sjukt resonemang jag beskriver?
    Nu till något annat. Vår nuvarande statschef, Carl den XVI Gustav hade en gång en speciell hund. Den hette Ali och var svart vill jag minnas. Ojdå!…Ali!… protester från några betydelsefulla ambassadörer och vad hände? Hunden fick byta namn. Till vad då? Någon som kommer ihåg? Kungen bad om ursäkt vill jag minnas…med förklaring att han var okunnig om namnets profetiska betydelse…Vilks och kungen i samma båt. Vilken realitysoppa. Vilks ståndpunkter är dock mera välutvecklade och innehållsrika än den unge och okunnige monarkens.

  17. Chaan skriver:

    Henrik: Hej Lars,Jag tycker att du snarare har kränkt än kritiserat Islam med dina rondellhundar *text*

    En religion är inte ett subjekt och därför finns det inget att kränka. En religion tar sig inte ut ur idévärlden, allt annat är psykos.

  18. mohammad skriver:

    Camilla Grepe,

    Om du tror att Lars Vilks Mo-Doggies gör världen fredligare och säkrare från Islamistisk terror och övervåld i väst eller de Islamistiska länderna, då är du dum.

    Fred vinns bäst genom diplomati, inte genom provokation och hot, eller genom krig.

  19. mohammad skriver:

    Lars Vilks,

    Okey, jag skall försöka hitta programmet om det fortfarande ligger kvar, jag vet sedan Americatour att du är en oslagbar underhållare när du ges tillfället, i jämförelse borde dina föreläsningar
    verkligen stylas.

    Du är dock en mycket ödmjuk person som hellre ger andra tiden än tar den själv vilket hedrar dig, det tyder också på stor inre styrka och övertygelse i sak.

    Den smutsiga hunden är dock en teologisk bluff utan stöd i Koran eller i någon autentisk ahadith…en vidskepelse som tydligen omfattar den högsta intellektuella eliten.

    För övrigt, jag har aldrig gillat Pekgul, att associera sin kränkta mamma var vedervärdigt, som muslim har hon inget rätt att kritisera dig offentligt i en sådan sak.

    Änglarna är med dig i dag också…

  20. mohammad skriver:

    Humanist,

    Du behöver inte informera mig om kränkningsparagrafen, men bra att du själv läser lagboken.

    Dettta gör dock inte din argumentation relevantare eftersom det uppenbart är så att att den kränkte inte avser Mohammad(saw).

    Du har tydligen en bit kvar…

  21. Humanist skriver:

    mohammad,
    “Du behöver inte informera mig om kränkningsparagrafen..”

    Jodå, och dessutom måste jag ständigt förtydliga vissa svenska begrepp för dig. Men eftersom du envisas med din begreppsförvirring i argumentationen får du vackert finna dig i den förödmjukelsen som det innebär att veta vad dina åsikter är värda.

  22. markus skriver:

    mohammad: Camilla Grepe,
    Om du tror att Lars Vilks Mo-Doggies gör världen fredligare och säkrare från Islamistisk terror och övervåld i väst eller de Islamistiska länderna, då är du dum.Fred vinns bäst genom diplomati, inte genom provokation och hot, eller genom krig.    

    Diplomati fungerar inte på terrorister med fascistisk ideologi som islam(ism). Det uppfattas bara som en svaghet.
    Vilks teckningar påverkar inte grunden i hoten från totalitära rörelser som islam(ismen). Muslimer spränger varandra och andra “kafir” i luften varje dag helt oberoende av vad Vilks gör. Problemet är alltså inte Vilks utan våldsverkarna.

  23. markus skriver:

    Mohammed,
    Diplomati fungerar inte på terrorister med fascistisk ideologi som islam(ism). Det uppfattas bara som en svaghet.
    Vilks teckningar påverkar inte grunden i hoten från totalitära rörelser som islam(ismen). Muslimer spränger varandra och andra ”kafir” i luften varje dag helt oberoende av vad Vilks gör. Problemet är alltså inte Vilks utan våldsverkarna.

  24. Galne Gunnar skriver:

    @ mohammad:

    “Fred vinns bäst genom diplomati, inte genom provokation och hot, eller genom krig.”

    Fred vinns inte genom hot säger du, så du tar alltså avstånd ifrån de muslimer som hotar Lars Vilks till döden?

    Så du tar alltså avstånd ifrån muslimer som hotar det svenska samhället med terrodåd så fort ni inte får exakt som ni vill?

    “Om du tror att Lars Vilks Mo-Doggies gör världen fredligare och säkrare från Islamistisk terror och övervåld i väst eller de Islamistiska länderna, då är du dum.”

    Lars Vilks Mohammedhund kommer inte att göra världen säkrare, det betyder dock inte att han och vi andra icke-muslimer ska sluta att avbilda Mohammed. Det betyder att det är de muslimer som vill mörda honom för det, som måste lära sig att respektera andras åsikter.

    Så fungerar det nämligen i ett civiliserat samhälle mohammad; man behöver inte hålla med om eller gilla vad andra gör, men man måste respektera att de har rätten att göra och leva som de vill.

    Muslimer som vill mörda bara för en teckning har alltså en hel del kvar att lära…

  25. Humanist skriver:

    Det verkar som vi har skrämt mohammad på flykten, bortjagad som en (rondell)hund?!

  26. Cecilia skriver:

    Humanist:
    Tror jag absolut inte, och för väl är väl det!

    För övrigt så är det lite trist när alla dras över en kam – har bestämt för mig att mohammad inte är en vän av terroristdåd.
    Säkert allra minst en miljard till av (eventuella) muslimer, som inte är det. Eller vad tror du?

  27. Humanist skriver:

    Cecilia,

    Jodå, han har tydligen försvunnit med svansen mellan benen. Men tror knappast att han sympatiserar med terrorister. Här fäktas vi med argument och inte med svärd men det finns alltid en förlorare som måste ta till sjappen.

  28. Snälla Cecilia skriver:

    PS till Gunnar:
    Jag har blivit inspirerad av dig, och bytt signatur. Tack, tack!

  29. markus skriver:

    Cecilia: Humanist:
    Tror jag absolut inte, och för väl är väl det!För övrigt så är det lite trist när alla dras över en kam – har bestämt för mig att mohammad inte är en vän av terroristdåd.
    Säkert allra minst en miljard till av (eventuella) muslimer, som inte är det. Eller vad tror du?    

    Jag befarar att det finns en massa gråzoner. Frågan är hur omfattande de är.

  30. Snälla Cecilia skriver:

    Humanist – värst vad du är stridsvillig! 😉

    Föast om mohammad tagit till sjappen, så är det väl egentligen väldigt trist…
    Men antagligen så gör han bara något annat just i kväll – händer ju alla, att vi har annat för oss ibland?

  31. mohammad skriver:

    Humanist: Jodå…

    Nej då!

  32. Humanist skriver:

    mohammad,

    Provokation är något som jag har lärt mig av dig, och det fungerar tydligen:-)

  33. mohammad skriver:

    Humanist: Det verkar som vi har skrämt mohammad på flykten, bortjagad som en (rondell)hund?!

    Nej då! Gov´s Back on Boggie Street…don´t You worry kid.

  34. Snälla Cecilia skriver:

    markus:
    Jag befarar att det finns en massa gråzoner. Frågan är hur omfattande de är.    

    Jo säkert. Men man kanske ska lägga mödan på att grubbla över annat än detta? Positivt tänkande, o dy… 🙂

  35. mohammad skriver:

    Galne Gunnar,

    Ja! Galne Gunnar.

    Ja! Galne Gunnar.

    Nej! Galne Gunnar.

    Ja! Galne Gunnar.

    Ja! Galne Gunnar, respekt!

    Ja! Galne Gunnar.

    Hoppas du är nöjd med testet så att jag kan lägga terrorist anklagelserna bakom mig.

    I Love You To….

  36. Galne Gunnar skriver:

    @ mohammad:

    “Hoppas du är nöjd med testet så att jag kan lägga terrorist anklagelserna bakom mig.”

    Återigen ett ad hominem argument från mohammad!

    VAR har jag anklagat dig för att vara terrorist! Jag anklagar dig med rätta för att vara en antiintellektuell lögnare, men inte en terrorist. Så väl känner jag dig inte geonm ett par blogginlägg, och jag är inte som du, som rapar upp lögner för att försöka vinna en debatt.

    PS: Du har fortfarande inte besvarat VAR du VÄL GENOMLYSTE de härskartekniker som DU PÅSTÅR att jag begagnar mig av.

  37. Galne Gunnar skriver:

    @ “Snälla” Cecilia:

    mohammad skrev: “Hoppas du är nöjd med testet så att jag kan lägga terrorist anklagelserna bakom mig.”

    Mohammad agerar precis som jag sa till dig att han skulle agera. Han levererar ett bullshitsvar som inte är ett svar på min fråga, och som inte för diskussionen vidare. Varför? För hans tidigare ad hominem attack mot mig var bara munväder och desinformation, och inte ett giltigt argument.

    Jag satte honom på plats, och han har inga argument att bemöta mig med, och därför fortsätter han med tom retorik i hopp om att vi ska “glömma” att jag äger honom…

  38. Henrik skriver:

    Camilla Grepe,

    @Camilla. Jag vet inte vad som skulle ha hänt om vi hade backat bandet…men jag tycker inte att LV´s “rondellhund” har gjort mer för debatten och en sund utveckling oss människor emellan. Lika lite som en bomb på Hötorget gör det.

    Vem som ska få avgöra gränsen för en förolämpning? Det spontana svaret är den som säger sig ha blivit utsatt för förolämpningen. Sen tycker jag att den som sägs ha utsatt någon för den upplevda förolämpningen ska gå ut och förklara om det var syftet. Eller om det var förolämpningen för förolämpningens skull. Om den medvetna förolämpningen var till för att provocera och ett försök till att väcka debatt eller inte. Jag tror inte Vilks är en dumskalle. Jag tror att han var fullständigt medveten om vad han gjorde och hur det skulle uppfattas. Allt annat tycker jag bara är att springa ifrån sitt ansvar och inte stå för vad man har gjort. Och som sagt så tycker jag att göra en rondellhund, det var ett ganska missriktat, simpelt höhöhö-försök att försöka föra upp diskussionen, utvecklingen och debatten mellan två religioner, i en konstruktiv, modern riktning. Om det nu var syftet?
    Den som säger sig ha blivit kränkt måste också ha ett ansvar. Idag tycker jag att man slänger sig med att man har blivit kränkt alldeles för mycket. Det ordet har urlakats fullständigt. Idag kan man använda ordet kränkt i samma mening som, att en person trängde sig före mig i kön, som att jag har blivit systematiskt misshandlad i tre år av min sambo.
    Jag är inte religiös. Men uppenbarligen är det många i denna värld som är det, och det får dem att klara sig igenom livet. Islam är den andra största religionen i världen efter kristendomen. Det kan omöjligt vara så att alla dessa muslimer vill skada, spränga icke-troende, fortsätta i gamla, tolka Koranen destruktivt, fortsätta i uråldriga kvinno- och maktspår.

    Hur många är det som vill illa? Flera miljoner muslimer? Jag tror vi är fler, icke religiösa, kristna, muslimer, hinduer, politiker, vad man nu är, som inte vill skada varandra.

    Jag blir också instinktivt rädd, men efter det så kan man inte låta den känslan styra. Vara slav under det. Det kan man faktiskt själv påverka.

  39. Henrik skriver:

    Cecilia,

    Cecilia – Nej, jag tycker inte att de religiösa samhällsbetingelserna är bättre, för jag inte religiös. Jag tror på det moderna, öppna samhället och de nya normer som bildas. Däremot så kan vi inte avskaffa varken religioner eller de som bekänner sig till dem.

    Vi måste alltså hitta något sätt att samexistera och blandas i vårt framtida samhälle. Både icke-troende och troende. Där vi talar med varandra, lyssnar och visar respekt för varandra och är beredda till förändring om något jag gör skadar den andra. Det är ju så i väldigt stor utsträckning redan. Det tycker jag ingår i ett modernt samhälle.

  40. mohammad skriver:

    Henrik: Vi måste alltså hitta något sätt att samexistera och blandas i vårt framtida samhälle. Både icke-troende och troende.

    Klokt i sin eftertänksamhet och empatiskt omfamnande, jag gillar vad och hur du skriver Henrik, det talar till hjärtat utan sentimentalitet.

    Vad jag vill tillägga är att denna “procesuella kränkning” är ju inte en engångsföreteelse, utan har sedan initialskedet pågått över tid med nya teckningar, detta förhållande måste givetvis beaktas som en försvårande omständighet i en samlad bedömning av uppsåtet.

  41. mohammad skriver:

    Galne Gunnar: Du har fortfarande inte besvarat VAR du VÄL GENOMLYSTE de härskartekniker som DU PÅSTÅR att jag begagnar mig av.

    Jag tycker att du själv i tillräcklig utsträckning belyst de påstådda härskartekniker genom dina senaste kommentarer i trådarna där du enbart smutskastar mig.

  42. Henrik skriver:

    Krister,

    @Krister

    Jag tycker inte att konstverket har gjort så mycket mer för debatten och utvecklingen än innan. Den har bara ökat och skärpt “båda sidors” negativa uppfattning om den andre. Vi står på samma ställe och trampar och trampar ännu djupare än tidigare. I ett sken av att vi tror oss ha lyft debatten. Vad är målet? Vad vill vi ha ut av den?

    En utställning, eller konstverk om man så vill, som jag tycker var uppbyggd på kunskap, och ett allvarligt menat uppsåt- att belysa och väcka en konstruktiv debatt, var fotografen Elisabeth Olsson´s utställning Ecce Homo, för några år sen, om HBT-personer inom kyrkan och kristendomen. Den utställningen och det klara ställningstagandet tycker jag var en väl underbyggd och kraftfull kritik mot de anti-homosexuella strömningarna som fanns inom, och fortfarande säkert finns, inom den svenska kyrkan.
    Den väckte både starka, negativa reaktioner hos personer inom kyrkan. Men också precis lika mycket på andra hållet inom samma kyrka. Präster som öppet vågade gå ut med sin homosexualitet osv. Och idag får man gifta sig som homosexuell inom svenska kyrkan. Det är väl en klar, faktisk förändring? Jag tror att Elisabeth Olsson´s utställning vid den tiden var en del i den förändring som idag har skett. Och det var också en oerhört het debatt, men där det såddes ett frö och bidrog med endel till en verklig utveckling. Och syftet var självklart att provocera och många blev det också, men det gjordes på, i mitt tycke, på en mycket högre nivå än denna rondellhund. Det är just när ett ting utifrån väcker två sidor i en gemensam grupp, te x i en religion eller som här – i svenska kyrkan, som det kan ske en förändring. Det blir andra, starkare rop i de egna leden. Och förhoppningsvis då åt ett positivt håll. Vilks konstverk tycker jag slår undan benen för debatten ifrån första början. Nu kan den bara nå till en viss gräns – Den kommer aldrig kunna komma vidare med den ingångsvinkeln.

  43. Henrik skriver:

    Chaan:
    En religion är inte ett subjekt och därför finns det inget att kränka. En religion tar sig inte ut ur idévärlden, allt annat är psykos.    

    Modern politik, åsikter, försök till nya normer av dagens människa, utveckling, icke-religiösa agendor börjar också i en sk idévärld och i en tro på något om vårt samhälle. I verkligheten. Jag tror att de allra flesta religiösa och icke religiösa kan se en skillnad på vad som är “verklighet” eller inte. Några kan inte det. Men att man ändå kan bli sårad och känna sig kränkt för det man tror på. Men känner man så, så måste man också vara beredd på att förklara varför man känner sig kränkt och om det finns fog för det.

  44. Henrik skriver:

    Humanist: Henrik,
    ”Jag tycker att du snarare har kränkt än kritiserat Islam med dina rondellhundar.”Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Kan du då förklara hur en religiös symbol kan kränkas som inte är en juridisk person och vems rättigheter som eventuellt har beskurits?    

    Jag syftar på de muslimer som känner sig kränkta av Vilks handling och verk. Inte religionen som en symbol. Och jag tycker det blir en kränkning när man, som Vilks, inte går längre än att göra en rondellhund för att “diskutera yttrandefrihetens gränser”. Det är simpelt, kortsiktigt och ensidigt.

  45. Henrik skriver:

    Lennart Holmgren: Henrik!
    DU har just kränkt MEJ.Du tycker inte det själv men det gör JAG. Alltså skall Du be om ursäkt, eller hur? Felet är ditt och inte mitt. Ditt beteende har orsakat mej huvudvärk. En vanföreställning inom mej som inte får ifrågasättas, inte får drivas med, inte skojas med har orsakat skadan.Fattar Du själv vilket vansinnigt sjukt resonemang jag beskriver?
    Nu till något annat. Vår nuvarande statschef, Carl den XVI Gustav hade en gång en speciell hund. Den hette Ali och var svart vill jag minnas. Ojdå!…Ali!… protester från några betydelsefulla ambassadörer och vad hände? Hunden fick byta namn. Till vad då? Någon som kommer ihåg? Kungen bad om ursäkt vill jag minnas…med förklaring att han var okunnig om namnets profetiska betydelse…Vilks och kungen i samma båt. Vilken realitysoppa. Vilks ståndpunkter är dock mera välutvecklade och innehållsrika än den unge och okunnige monarkens.    

    Allt måste kunna tålas ifrågasättas, kritiseras och manas till positiv förändring. Men jag tycker att detta kunde göras mycket mer roligare, på alla vis svartare, mer tänkvärt och ändå med respekt. En förutsättning för ett samtal och en förändring. Att jag driver hårt med dig med värme – inte med kyla. Hittar du den balansen kan du försätta berg. Där även den andra garvar. I Vilks försök tycker jag det bara blir platt och ytligt. Grått, tråkigt och bakåtsträvande…

    Så varsågod till din inspiration till din comeback:) Jag vet att du fattar.

  46. Henrik skriver:

    Lars,

    Kan inte du mejla mig? Du har väl min mejl? Jag vill på allvar förstå ditt syfte och intentioner med ditt verk. Vad du lägger i att “diskutera yttrandefrihetens gränser” osv. Höra din version av det hela.

    -Henrik

  47. Galne Gunnar skriver:

    @ mohammad:

    “Jag tycker att du själv i tillräcklig utsträckning belyst de påstådda härskartekniker genom dina senaste kommentarer i trådarna där du enbart smutskastar mig.”

    Om du kallar mina konkreta argument och mitt exponerande av dina lögner för smutskastning, så är det ditt problem. Jag förstår dock att sanningen svider för dig.

    Jag noterar att du backar från ditt tidigare påstående om att du “VÄL GENOMLYST” mina påstådda “härskartekniker” i “tidigare inlägg”, vilket var fullkomligt självklart att du skulle göra, eftersom du inte kan bevisa saker som man du aldrig gjort. SKÄMS MOHAMMAD! Det är fult att ljuga. Har inte din mamma lärt dig det?

    Vidare noterar jag att du ljuger igen i bästa mytomanstil, och attackerar mig med ett nytt ad hominem argument. Har du svårt för att lära dig mer sofistikerade och framgångsrika argumentationstekniker?

    Ge mig konkreta exempel på var du påstår att jag skulle ha smutskastat dig. Det ska bli intressant att se hur du tror att du ska kunna bevisa att jag har skrivit saker som jag aldrig har skrivit.

    PS: Hur känns det att bli ägd av mig gång på gång, på gång, på gång….??

  48. Galne Gunnar skriver:

    @ mohammad:

    Du har fegat och undvikat att svara på detta inlägg från mig, så jag postar det igen:

    ”Fred vinns bäst genom diplomati, inte genom provokation och hot, eller genom krig.”

    Fred vinns inte genom hot säger du, så du tar alltså avstånd ifrån de muslimer som hotar Lars Vilks till döden?

    Så du tar alltså avstånd ifrån muslimer som hotar det svenska samhället med terrodåd så fort ni inte får exakt som ni vill?

    ”Om du tror att Lars Vilks Mo-Doggies gör världen fredligare och säkrare från Islamistisk terror och övervåld i väst eller de Islamistiska länderna, då är du dum.”

    Lars Vilks Mohammedhund kommer inte att göra världen säkrare, det betyder dock inte att han och vi andra icke-muslimer ska sluta att avbilda Mohammed. Det betyder att det är de muslimer som vill mörda honom för det, som måste lära sig att respektera andras åsikter.

    Så fungerar det nämligen i ett civiliserat samhälle mohammad; man behöver inte hålla med om eller gilla vad andra gör, men man måste respektera att de har rätten att göra och leva som de vill.

    Muslimer som vill mörda bara för en teckning har alltså en hel del kvar att lära…

    —-

    Jag förväntar mig dock inget svar från dig. Jag förväntar mig inte mycket av dig överhuvudtaget, för jag tror att du är för feg för att stå för dina åsikter.

  49. Henrik skriver:

    Här igen Lennart! Detta gillar jag! Här kommer ett klipp apropå hur man kan använda humorn, driva med det absurda på ett underbart sätt och en präst´s (kristen i detta fallet) benhårda envishet för att nå en vilsen själ.

    http://www.youtube.com/watch?v=TBwIRq_hmjg

  50. mohammad skriver:

    Galne Gunnar: Jag förväntar mig dock inget svar från dig.

    Men snälle Gunnar! Nu håller du att förlora greppet.

    Jag ser att dina frågor som skulle föregå mitt svar, olyckligtvis antagligen av tekniska skäl, kom att försvinna efter moderering, något uppsåt att publicera den ofullkomliga kommentaren har inte förelegat från min sida, låt oss gå därför vidare.

    Jag tar självklart avstånd från terrordåd, det är kriminellt och avskyvärt och kan inte på något sätt motiveras, detta har också framgått av mina tidigare kommentarer.

    Yttrandefriheten som en konstitutionellt skyddad rättighet är en lika min fasta övertygelse som din.

    De som vill skada eller mörda andra eller inskränka deras yttrandefrihet, motiverat utifrån religös eller politisk övertygelse eller som en entitet av de båda, skall jagas ner och lagföras hårt, om inte där skäl föreligger, oskadliggöras för gott.

    Det svenska samhället är ett samhälle under sekulär ordning, det betyder att inga kulurella eller religiösa hänsyn får göras sig konstitutionellt gällande, eller komma till uttryck i myndigheters föreskrifter eller i dess verksamhet.

    Jag innefattar mig själv att tillhöra denna ordning, och förespråkar inte särbehandling och överhuvud ingen särlagsstiftning, vilket det tyvärr går att se tendenser mot i den juridiska akademiska världen.

    Gentemot denna absoluta konstitutionella ordning står dock det folkvalda parlamentet och med tolkningsföreträdet, hur Sverige och förvisso den övriga världen, skall handskas med terrorism och terror, och landets och medborgarnas säkerhet, är således ett uppdragsansvar för parlamentarikerna.

    Det är således alltid i de politiskt korrekta sammanhangen man kan ändra de samhälleliga vilkoren.

    Dit når man genom de politiskt korrekta korridorerna, inte genom att traska den politiskt inkorrekta återvändsgatan tillsammans med de självgott kverulerande paranoikerna.

    Kraft kräver makt….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.