Del 1043: Dödsmål i Göteborg

Några dagar har gått utan att jag har hunnit skriva. I förrgår var jag i Göteborg för att delta i ett konstprojekt ordnat av några studerande. Jag tillsammans med några andra var inbjudna till en middag för att tala om döden och konsten utifrån frågor som ställts av några konstnärer. Alla inblandade tillhörde konstvärlden utom Johan Eriksson som är filosof och psykoanalytiker. Men han hade fått ersätta en konstkritiker.

De frågor som hade fått var dessa:

”Skall vi äta de döda?” Efter mycket diskuterande där köttätandet kom på tapeten kunde man enas att detta inte är rekommendabelt.

”Är det möjligt att vara indifferent till döden?” Jag tror inte vi nådde någon slutsats i den frågan.

”Försök att inte dö som en hund” Ja, den meningen som inte var någon fråga kom från Conny Blom. Kan vara ett lärt citat från slutscenen i Kafkas Processen där Josef K. ”dör som en hund”.

Det sista spörsmålet utgick ifrån en bild av Malevitj på sin dödsbädd där han är omgiven av sina målningar och sin surpematistiskt utformade kista. ”Är detta hans sista konstverk?” Vad jag minns behandlade vi aldrig denna fråga.

Men konstnärer kan vara talföra och det pratades i över tre timmar. Deltagarna hade fått beställa vad de önskade till förtäring enligt modellen ”sista måltiden”. Mitt var enkelt, jag valde ”Dagens” vilket visade sig vara squash med kantarellfyllning. Sallad och enkel dessert ingick.

Övriga deltagare var Maja Hammarén som tidigare varit redaktör för Paletten, Lina Persson, Iaspis-student med ekologiska intressen, Remi Hoven, norsk performancekonstnär samt Stefanos Tsivopoulos, grekisk Iaspis-student. I dessa kretsar, ehuru självfallet utifrån ett begränsat material, framgick det att flyg- och höjdrädsla är vanligt förekommande.

Samtalet spelades in och kommer om ett par veckor att bli en installation på Valands Galleri Rotor.

Mitt dödsengagemang är inte så stort. Min uppfattning är att de fixar sig. Min gravskrift är för övrigt redan klar ”allting är en fördel”. I förbigående kom vi in på mina käpphästar om konstens konformitet. Konsthistoria, menade jag, är den givna basen för konstvärlden. Särskilt Maja Hammarén förnekade detta och jag förstår hennes inställning. Dagens konst, i sin vilja till överskridande, vill inte ha något så futtigt som enbart en konsthistoria som referensram. Jag ser dock inte någon anledning att ändra min uppfattning. Vilka ämnen som helst kan föras in i konsten med då förs de samtidigt in i konstvärlden och dess institutioner. Som denna trivsamma afton med dödens som bordskavaljer.

Maja Hammarén och Stefanos Tsivopoulos serveras sista måltiden.

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, om utställningar m m, Projekt. Bokmärk permalänken.

33 svar på Del 1043: Dödsmål i Göteborg

  1. joanna skriver:

    Vilks sa häromdagen i GP att om han skulle bo i en stad fick det bli huvudstaden – Göteborg och Malmö var mest ett skämt. Är en stad mer komisk ju mindre den är, eller finns det andra förklaringar? Och hur är landsbygden i så fall ur samma perspektiv? Samt vad betyder bostadsorten nu när tekniken gör oss till världsmedborgare om vi vill?

  2. Cecilia skriver:

    Låter som om det var en trevlig kväll!

  3. Cecilia skriver:

    Fast “Dagens” var väl ingen höjdare…Eller?

  4. Friherinnan Lolo Felicia skriver:

    …???

    för att inte tala om Dantes filosofiska infernotankar.

    Riskerade man inte att återfödas som en välmatad padda om man hängav sig åt dödssynden “frosseri”?

    Men det var det väl kanske ingen risk för i “skämtet” Göteborg?

  5. Mohammad skriver:

    Intressant konstprojekt Lars, ett levande exempel på konstens högdiskurs förstår jag.

    ”Skall vi äta de döda?”

    Till skillnad från de deltagande “konstnärerna” är det något jag vill rekommendera.

    Typ, en levande köttbitt kan ju vara tämligen svår att få att passera matstrupen utan protester.

    Avser frågan människor får man nog räkna med uttalat handgemäng, härtill säkerligen uppskattningsvis arton (18) års efterföljande institutionsvistelse.

    Hur som helst har skattebetalarna att betala för eleändet…

  6. Cecilia skriver:

    Vad är det för fel på att vara padda? 😉

  7. Cecilia skriver:

    Vad är det för fel MED att vara padda. Förstås.

  8. Lars Vilks skriver:

    Joanna. Mitt perspektiv var att om jag skulle välja en storstad då tar jag Stockholm. Ur konstens synpunkt är det den enda plats i Sverige som har ett egentligt nätverk och konstliv av betydelse – med nöd och näppe. För övrigt må var och en bo precis var de önskar. Jag har själv valt landsbygden.

  9. Lars Vilks skriver:

    Mohammad. Jag ser att du har sällat dig till en gammal klassiker: “Arg skattebetalare”.
    Jag raljerade lite med frågeställningarna. Det finns mer än så. Här har du hela frågan att begrunda:

    Teemu Mäki (Finland)
    SHOULD WE EAT THE DEAD?
    Try again. Fail again. Fail better.
    from Worstward Ho, 1983, p.1, by Samuel Beckett
    When people we love die, should we eat them? (Instead of cremating or
    burying them.)
    It’s difficult to accept death. Only extremely depressed people or those in
    extreme physical pain choose death willingly. Everybody else doesn’t want to
    die, even the one who has philosophically accepted death and even learned to
    value death as the source of all meaning in life would always like to die later,
    never now.
    Thus, when we ponder upon death, we are faced with a Sisyphus-like task.
    On one hand it seems that all the problems of our civilization – consumer
    capitalism – derive from denial of death, from our foolish attempts of trying to
    forget the death and all its precursors; pain, embarrassment, anxiety and
    mortality in general. To be happy and live in an ecologically and morally
    sustainable way we really need to learn the ‘art of dying’ (ars moriendi), we
    really need to learn to fail and appreciate fragility as much as power.
    But on the other hand death remains unacceptable, an impossibility for the
    mind of an individual, and most attempts at dealing with death in a friendly way
    end up as kitsch or self-deception. At best we momentarily get to that place
    which Georges Bataille described as eroticism, the edge of the ravine where
    we stand and look down to the abyss and feel dizzy, are sweetly intoxicated by
    the presence of our own discontinuity, our death.
    So, could eating our dearly beloved after they have died be a way of practicing
    this impossible art, the art of accepting death without depression, with the
    sense of fertility instead?

  10. Kåta Gudrun skriver:

    72 OSKULDER ÄR INTE EN MYT!
    Att muhammedonanister som offrar sina liv för allah belönas med 72 oskulder (efter döden) är inte en myt. Beviset finns på Youtube:
    http://www.youtube.com/watch?v=LxZXQerkrJE
    Och en skön låt på köpet:
    http://www.youtube.com/watch?v=Gse7gM4Qwrw

  11. CeDe skriver:

    Det tycks mig finnas mer behjärtansvärda ämnen att ta
    upp, för en gratismåltid, än den om vi skulle sörja
    farmor mindre om vi åt upp henne. Frågan borde då också
    ställas till henne på dödsbädden.- Vill du bli
    uppäten eller begravd lilla farmor.
    Back to reality, please.

  12. Cecilia skriver:

    CeDE – håller helt med.

    Men ibland är en paus behövligt.
    Även otåliga har att lära (av) detta. Tror jag.
    Åtminstone jag.

  13. Cecilia skriver:

    Aj så det åskar nu – visst är det härligt att naturens makter gör som de vill!
    Och skiter fullkomligt i att vi skriver!
    Ska dra ur sladdarna…

  14. Kåta Gudrun skriver:

    ATT RESA MINARETER ÖVER GROUND ZERO ÄR LIKA CYNISKT SOM ATT RESA EN SVASTIKA ÖVER AUSCHWITZ

    ………………………………
    Relaterade Instick
    ………………………………
    – Barack Hussein visar sitt rätta fejs, stöder moskébygget på Ground zero!
    – Tidernas ironi!
    USA invaderade Irak för att störta Hussein. Hussein blev USA´s president.
    – Tips om en briliant bok:
    The Post-American Presidency: The Obama Administration’s War On America
    http://www.jihadwatch.org/2010/06/the-post-american-presidency-the-obama-administrations-war-on-america.html

  15. Romeo Patrick skriver:

    Kåta Gudrun:

    Du kan väl i alla fall hålla din rasism lokal? Föga intressant om ground zero, hur är det relaterat till denna artikel? Du kommer med dina idiotiska inlägg titt som tätt, alla invandrar/islam fientliga, ingen är relaterad till själva inlägget.

  16. Håkan W skriver:

    Jag håller med Romeo Patrick, Kåta Gudruns hjärndöda kommentarer är jävligt störande och drar ner Vilks blogg!

  17. Cecilia skriver:

    Det är lätt att scrolla förbi det man inte är intresserad av att läsa…
    Fast Kåta Gudrun borde kanske prova på Lars Facebook-sida istället – tror inläggen skulle nå ut lite mer där? 😉

  18. Romeo Patrick skriver:

    Du kanske ska leva som du lär, och scrolla förbi vår åsikt då?

    Att sitta och länka till saker som inte har med ämnet att göra, att hela tiden komma med “instick” som är inget annat än totalt rasistiska då borde man fundera på vad man gör här. Man kan väl ändå hålla sig till ämnet. Det finns säkert klotterplank någonstans man kan hålla till i så fall.

  19. Cecilia skriver:

    Var intresserad – därför scrollade jag inte förbi det. 🙂
    Tycker fortfarande att Facebook-sidan nog passar Kåta Gudrun bättre.

  20. Kåta Gudrun skriver:

    romeo patrick & håkan w,
    vad kul att mina småinlägg här sticks på er, det e meningen jag är en rasist och det står jag för
    puss på era håriga arslen

  21. Friherinnan Lolo Felicia skriver:

    Cecilia, Tycker du det låter som ett bra alternativ att återfödas som en välmatad padda?

    K-märkta Gudrun, har nog inte lämnat barnstadiet ännu. Suck….

    Lars, jag föredrar nog att äta dött, hellre det än levande…

    FÖ anser jag att Göteborgs konstmuseum har mycket bra konst, synd bara att de plockat bort Odd Nerdrums målningar! Men Nimis är inte heller tokigt.

  22. Göran Gustafsson skriver:

    Everything is an advantage
    But nothing can never be lost

  23. Lars Vilks
    Du skriver att konsthistoria är den givna basen för konstvärlden. Låter naturligt kanske. Men menar du inte också att stora delar av det vi kallar konsthistoria i princip är en uppsättning readymades som behöver någon sorts teori för att bli konst? Så konsthistorien blir väl inte en, utan många, beroende på hur, från vilka utgångspunkter, den skapas….
    Det verkar alltså som om det inte finns någon för alla gemensam konsthistoria att ha sin bas i.
    Det finns lika många konsthistorier som det finns fraktioner inom konstvärlden…

  24. Kåta Gudrun skriver:

    muhammed, musse i skepnad av friherinna lolo, romeo patrick, haka w och alla andra muhammedonanister & palestinasjalar,
    har ni problem med era håriga arslen,
    KÖP EN GRÄSKLIPPARE

    Jag kan inte rå för att min mamma är en hora. Jag kan inte heller rå för att jag är mentalt handikappad. Ni får ta det helt enkelt!

  25. Lars Vilks skriver:

    K. Gudrun. Jag betraktar dig som ett terapifall. Jag uppmanar övriga kommentatorer att bilda en stödgrupp för att hjälpa K. Gudrun ur sin ursinnesbrunn.

  26. Cecilia skriver:

    Upprop till K. Gudruns stödgrupp – låt oss göra en insats för att hjälpa Gudrun!

    Först måste man nog fråga Gudrun själv följande – Gudrun, vad är det du vill egentligen?
    Om vi börjar med att reda ut en enkel sak: Du blandar ihop “sticks” med “skittradigt”. Fler tankar någon i stödgrupper? Eller kanske från Gudrun själv?

    PS till Friherrinnan:
    Tror det är helt OK att vara padda. Rätt bekymmersfritt liv egentligen kanske?
    Fast får jag välja, så är det katt jag vill bli i mitt nästa liv.

  27. Göran Gustafsson skriver:

    Last Suppers

    A series of photographs documenting former Death Row prisoners’ requests for their last meal before execution.
    (James Reynolds)

    http://www.jwgreynolds.co.uk/index.php?/last-suppers/

  28. Göran Gustafsson skriver:

    Dead Man Eating Weblog
    The latest in the world of the Death Penalty.

    http://deadmaneating.blogspot.com/

  29. Göran Gustafsson skriver:

    “I did not get my Spaghetti-O’s, I got spaghetti.
    I want the press to know this.”

    Executed by injection, Oklahoma.
    ~~ Thomas J. Grasso, d. March 20, 1995

    http://www.corsinet.com/braincandy/dying2.html

  30. Håkan W skriver:

    Stackars Kåta Gudrun, hur kan vi hjälpa honom?

  31. Vad är det här för sorts diskussion egentligen?

  32. Cecilia skriver:

    Gudrun, alla kan välja din “signatur” i det som de skriver.
    Du får väl träda fram lite mer personligt, om du vill undvika det?

    För du menar väl inte att Lars/webbmaster, ska börja sortera?! 🙂

  33. Cecilia skriver:

    PS. Det var inte jag som tassade, om du händelsevis skulle tro det nu. Håller mig till att scrolla efter behov.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.