Del 859: Curatorn och bilindustrin

I det senaste numret av Artforum medverkar Maria Lind med en artikel om curatering, ”Active Cultures” (ej på nätet). Man har all anledning att vara intresserad för curatorn och curaterandet är en stor och väsentlig diskussion.

Förr fanns endast utställningskommissarien vars uppgift var att organisera utställningar och att ingripa så lite som möjligt. Sedan kom curatorn och med denne temautställningen. Konstnärerna skulle med fast hand inordnas i ett tema som gjorde det hela till något mer än de enskilda verken. Curatorns statement och dennes förklarande text blev ett allt vanligare inslag i konstvärlden.

Men vad är det mer än så? För den allvarligt syftande curatorn räcker detta inte utan liknar mest en vrångbild. Maria Lind hänvisar i sin artikel till ett mönsterexempel på curatering, São Paulo Biennalen 2008. Genom att det visades mycket få verk och genom att biennalen kom att handla om sin egen historia med uppvisandet av välfyllda arkiv, blev curatorernas insats avgörande. Vill man vara lite elak kan man påminna om att biennalen 2008 saknade finansiella medel och att det lutar åt att ”göra en dygd av nödvändigheten”. Man kan också tillägga att ju färre konstnärer desto mer utrymme för curatorn att samarbeta med dessa. São Paulo Biennalen (med curatorerna Ivo Mesquita och Ana Paula Cohen) blev en stillsam tilldragelse. En affär för en ännu mindre del av konstvärlden än vanligt.

Nå, den curator som har ambitionen att göra något mera genomgripande än temautställningen och att agera ansvarig mellanhand gentemot offentligheten, kan alltså arbeta tillsammans med konstnärerna. Den hållningen är en annan aspekt av curatorn och generationen från den relationella estetiken tycker naturligtvis att det är bra. Det blir ännu mer relationellt på det sättet. Men sedan har vi också en mer brutal variant där curatorn, som då ofta själv är konstnär, använder sig av konstnärernas verk på ett friare sätt. Balansen mellan hänsyn och tillagt uttryck kan lätt bli problematisk. Å andra sidan är det inte vanligt i mer etablerade sammanhang.

Men vilket skapande är då curateringen? Maria Lind ger en intressant vink genom att nämna curateringen inom ett annat område: bilindustrin. Curateringen av denna har hamnat i ett läge där det krävs nytänkande. Så tydligen också i konsten där hon i curatorns namn ställer frågan ”What do we want to add to the world and why?” En fråga som konstnären inte är tvungen att ställa sig.

Ladoniabiennalen har kommit till Bestué/Vives. Ett nog så intressant fall. Ingen tvekan om att de kommer att göra en god karriär under de kommande åren. Är de socialkritiska? Inte på något påträngande sätt. Är det för mycket underhållning, slapstick och bisarra idéer? Eller är de ett tidstypiskt uttryck för var konsten befinner sig?
Mecanos gamla hit från 1986 ”El hijo de la luna” blev igenkänd av YouTubes sökmaskiner. Trots att den är påtagligt förändrad i min version.

Det här inlägget postades i Biennaler, debatt, Tillståndet i konsten 2009. Bokmärk permalänken.

5 svar på Del 859: Curatorn och bilindustrin

  1. JOEL SVENSSON skriver:

    Kanske var det bättre med en utställningskommissarie !!! The past is never dead, it is not even past.

  2. Yngve Rådberg skriver:

    Curator = vårdare på latin och det låter ju fint – någon som vårdar konsten, men det betyder också vaktare.

  3. Lars skriver:

    Ingen tvekan om att curatorn var nödvändig när det begav sig. Man får se strukturomvandlingen i konsten, att den efter hand handlade om något och då från konstnär till konstnär om helt olika saker. Det var ju enklare förr när de flesta hade variationer på ungefär samma estetiska grunder. Så kom, vill jag minnas, under 70-talet temautställningar i Venedigbiennalen, sådana som var helt meningslösa. Den som skapade ordning var den nya konstagenten, curatorn. Men nu svajar det betänkligt igen. Och det är svårt att se något bra alternativ.

  4. Rasmus skriver:

    ”What do we want to add to the world and why?”

    Art. That’s the only thing we can add and the only thing we’re good at.

  5. Anna Brodow Inzaina skriver:

    Inlägg i min blogg om text och tänkande, angående Vilks-Frans Josef: http://wp.me/pBSRv-5d

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.