Del 759: En färd till Indien

Fallet Odell kommer att hålla sig levande ett bra tag till. Idag deltog jag i en liten debatt i P4 med SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson. En rutinerad debattör som gick på den formella linjen. I det formella vill man inte ha några undantag. Det skall vara lika för alla även för konstnärer. Det lilla problemet är att undantaget redan är gjort och befäst. När det formella, med rättegång rullar igång åstadkommer samhället en björntjänst åt sig själv.

I den sena kvällen kan det kanske vara upplyftande med ännu en biennalkonstnär. Den här gången är det Nikhil Chopra från Indien (och USA). Han är främst performancekonstnär som skapar gestalter från den indiska historien. Hans senaste skapelse är baserad på hans farfar som var landskapsmålare, utbildad i London. I Venedig kommer man att kunna se honom sitta utklädd i ett torn i Giardino delle Vergine.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Projekt. Bokmärk permalänken.

3 svar på Del 759: En färd till Indien

  1. Anton skriver:

    Hur menar du att samhället gör sig själv en björntjänst genom att genomföra rättegången?
    Jag tycker, efter att ha sett debattprogrammet på TV4, det vore intressant att se hur Anna Odells ord står mot de anställdas på St Göran som säger sig ha blivit misshandlade. Inte för att jag är en juridikens trotjänare som tror på rättegångar som definitiv rättvisa utan snarare för att det kanske kan ge en dimension till projektet. Åtminstone för de som vill skilja på det fysiska konstverket som ställts ut på Konstfack och den dimension av verket som tillhör människors uppfattning om vad som är lagligt/olagligt och hur det bör behandlas och granskas. Odell säger sig vilja granska psykvården. Det borde väl endast ge ett större djup med en granskning av Odells granskning. Kanske ska skissa på ett nytt konstverk. Ja, jag går och tar en kopp nybryggt kaffe och återkommer.

    Anton Emanuel Ingvarsson

  2. Lars skriver:

    Anton. De som tror att rättvisa skall skipas med en rättegång mot konstnären kommer att bli besvikna eftersom konsten alltid drar nytta av rättsprocesser. I konsten handlar det nästan alltid om någon som inte är en egentlig skurk, som vill väl och som enligt recept drabbas av samhällets konservativa oförståelse. Allt man kan döma är någon mindre summa böter.

    Det verkar som om det är helt klarlagt att Eberhards uppgifter från sin personal angående Odells sparka-spotta-slå är formellt felaktiga. I polisprotokollen har personalen inte uppgett några sådana händelser. Möjligheten finns naturligtvis att de ändrar sig igen men det kan knappast bli någon stor sak.

    Odells fasthållande vid en psykvårdsdebatt blir allt mindre intressant och har sedan länge ersatts av den ledande frågan om vad som är tillåtet och rimligt i konsten.

  3. Anton skriver:

    Nej, så kan det nog vara att psykvårdsgranskningen nu hamnar i skymundan för att kasta ljus på den i mångas ögon provocerande konstform som Odell använder sig av. Jag hoppas innerligt att det hela leder till en kreativ utveckling och en ömsesidig förståelse mellan människor runt om i vårt land. Att ett konstverk som detta ska bli en fråga för vad för gränser konsten ska ha och inte ha är ju naturligtvis oundvikligt. Flera konstverk har, enligt konstnärerna själva, helt andra syften än att väcka frågor för vad som är tillåtet eller tabu men kan ett konstverk verkligen existera utan att samtidigt beröra den frågan, i mer eller mindre utsträckning? Förmodligen inte.

    Hurra för cynism.
    Vetenskapen är död.
    Länge leve de många, små berättelserna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.