Del 756: Lokalt och internationellt i konsten

Ytterligare två recensioner har kommit om Odells projekt. Nils Forsberg skriver i Expressen och gör en ansats till att verket kanske kunde initiera en diskussion om psykvården. Martin Aagård i Aftonbladet engagerar sig mest i att de andra eleverna fråntas uppmärksamhet. Just det argumentet är felaktigt. Om det inte varit för Odell hade det inte blivit någon massvandring till Konstfacks vårutställning. Publiken kommer också att se på de andra utställarna: När det regnar på prästen stänker det på klockaren. Dagens nyhet var annars att Odell skall åtalas för ”falskt larm, misshandel och försök till misshandel, ofredande mot grupp, oredligt förfarande och våldsamt motstånd.” Jaja, det är inte ofta konsten kan tävla med Eurovision Song Contest i uppmärksamhet. Debatt i kväll på TV4

Victor Marx bostadstorn avvisades från Kungliga Konsthögskolan eftersom det kräver byggnadslov och brandsäkerhet med mera. Konstfack går igen. Skolorna har naturligtvis inget val. Skall man stå fri från byråkratin är det säkrast att placera sig utanför lagen. Därför behöver jag inte uppfylla några som helst byråkratiska villkor för Nimisbygget.

För att återgå till kvalitetskonsten. En av deltagarna i Venedig är Keren Cytter (f. 1977, Israel) som främst arbetar med video och film. Man kan vara säker på att hon inte kommer att vinna den stora uppmärksamheten men däremot blir hon lika säkert respektfullt noterad. Hennes sätt att berätta om och med text, bilder och kropp ligger solitt i konstens samtidskvalitet. Som sagt är det intrikat och Ladoniabiennalen har som vanligt fått tillgång till ett rappare arbete som samtidigt är en utmärkt introduktion till hela hennes konstnärskap.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m, Venedig 09. Bokmärk permalänken.

4 svar på Del 756: Lokalt och internationellt i konsten

  1. Pingback: Stockholmsvänstern » Vänsterpartiet stöder Marx

  2. pontus raud skriver:

    Det känns som om det är en förändring på gång. När konstnären har blivit aktivist och själva konstens upplevelse ligger i konflikten med samhällskroppen. Jag tänker på det som Viktor Marx sa i DN går, att Konsthögskolan tog bort alla förutsättningar för hans verk och att det återstod till slut bara två ofarliga skulpturer.
    Jag tycker det var en bra beskrivning av den skiljelinje som beskriver konsthantverk och den aktuella konsten.

    Det var länge sedan Brancusi eller en Duchamp rörde upp några känslor. Nu kom jag på Damien Hearsts dödskalle som med sitt pris och sitt innehåll fick reaktioner. Det kanske finns hopp och hantverket annars är det med Herr Marx ord….bara ofarliga skulpturer.

  3. stefan peterson skriver:

    Dagens Svenska kola styrs fortfarande 2009 av sexualskäcks fixerade moraltanter
    som inte ens kan så mycket Svenska att dom vet vad “Runka” betyder. Sorgligt
    Så lär man sig i dagens Svenska skola vad som är (eller inte är) Konst och Yttrandefrihet.

    http://www.gt.se/nyheter/1.1569140/forbjods-visa-sin-tavla-pa-utstallning

    Är det inte dags för “konstvärlden” att ta strid för dessa fri och rättigheter även om det “bara”
    rör sig om oskyldiga elevarbeten. Våra politiker med kulturmininstern i spetsen kommer aldrig
    att göra det, dom hejar nog på moraltanterna.

  4. Lars skriver:

    Pontus. Vänligen läs din konsthistoria bättre. Santiago Sierra, Sarah Lucas, Tracey Emin, Adel Abdessemed osv. Det finns en hel del.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.