Del 755: Ännu en dag i skandalens tecken

Idag var det dags för tidigare rektorn och numera professorn Gertrud Sandqvist från Malmö Konsthögskola att träda in i debatten om konsten, SvD. Efter en reklamkampanj för sin skola summerar hon sin uppfattning:

”Vi tycker att konst är en oumbärlig del av samhället och en omistlig del av yttrandefriheten. Jag tror att många människor håller med oss.”

Och sedan kommer den här lite märkliga vändningen:

”Om några till äventyrs inte håller med, utan tycker att konst för länge sedan har sprängt alltför många gränser, så har de givetvis rätt till sin åsikt. Den rätten skyddas, precis som konsten, av yttrandefrihetsprincipen.”

Man kan undra varför yttrandefriheten skall blandas in. Alla är inte intresserade av konst. Skulle man inte vara intresserad av t ex sport vore det besynnerligt att säga att en sådan uppfattning skulle skyddas av yttrandefriheten.

Men det ligger naturligtvis en hund begraven, en traditionell uppfattning om att konst är väldigt bra:

”Det är helt sant att jag ibland blir illa berörd av denna våldsamma aggressivitet och motvilja mot att försöka förstå. Men jag vet också att starka negativa reaktioner kan vara en försvarsmekanism, och ibland faktiskt vändas, om man ger människor tid. Och om konsten finns kvar.”

Här läser man om det oförstående folkets försvarsmekanism. Ibland skrivs det att folk blir rädda och då svarar med aggressivitet. Dessa gamla klyschor kan man klara sig utan.

Så småningom kommer Sandqvist till pudelns kärna om problematiska konstverk:
”Ska ett sådant eventuellt olagligt eller etiskt problematiskt verk godkännas som examensarbete? Här spelar svåra avvägningar in. Traditionellt examinerar konsthögskolor ett konstverk i förhållande till dess konstnärliga relevans. Jag menar att detta är en viktig och nödvändig hållning. Annars riskerar skolorna själva att urholka yttrandefriheten. Vår uppgift är inte polisiär.”
Hon skriver ”polisiär” för att ge mer intryck av en obehaglig handling. Ingen konstskola vill vara polisiär. Dessförinnan har hon slirat med det hala begreppet ”konstnärlig relevans”. Vad kan det vara för något? Var och en som följer konstvärldens kvalitetstänkande vet att den hyser en agenda, politisk och moralisk. Att följa detta är ”konstnärlig relevans”. Naturligtvis är det ingen polisiär examination, bara en given agenda. Agendan ger utrymme att godta Anna Odells projekt. Som bekant är det riktat mot den hierarkiska ordningen och själv blir hon den utsatta. Nog ett klart fall av konstnärlig relevans. Skolan kommer dock i kläm men här vill Sandqvist få till stånd ett undantag. Om det blir problem med ett examensarbete skall skolan inte vara ansvarig. Men frågan är om en sådan politik kan genomföras. Skall konsthögskolorna, som nu har blivit en del av högskolan, hålla sig med särskilda privilegier?
Under tiden fortsätter det odellska dramat. De redan klassiska bilderna från polisens omhändertagande av den performativt aktiva konstnären har rullat några timmar på webb-tv. Kritikerna har också börjat visa sig med recensioner i DN, SvD och SDS. Man lägger märke till att det inte är toppkritikerna som har fått rycka ut. Men precis som man kan förvänta sig förhåller sig konstvärlden sympatiskt avvaktande utan att projektet anmäls som kvalitativt intressant. Som jag nämnde häromdagen länder det till projektets nackdel att tolkningsutrymmet har krympt till praktiskt taget ingenting. Kritikerna talar redan om att det kan bli ett nytt (och då intressantare) projekt av alla händelser. Underförstått att det skall då finnas större tolkningsutrymme. Redan tycks det stå klart att Odell inte heller har någon substantiell kritik mot psykvården. Hon kan blott inbjuda till en debatt i största allmänhet. Torbjörn Tännsjö i DN, som blir motsagd i DN av Bo Madestrand, skriver:

”Avslutningsvis: att försvara civil olydnad med hänvisning till högre konstnärliga mål anser jag är ett ohållbart resonemang. Skälet för den slutsatsen är enkelt. Konst äger inte något värde i sig. Om ett konstprojekt med civil olydnad misslyckas – så att människor blir lidande utan att några verkliga sociala missförhållanden har uppdagats – är handlingen moraliskt felaktig. Här hjälper det inte hur ’god’ konst, i betydelsen hantverksmässigt skicklig, djärvt utformad eller originell i tanke och syfte, som kan ha sett dagens ljus!”

En liten retorisk fint för att ta sig ur resonemanget med äran i behåll. ”Människor blir lidande”, jo det vill jag mena att man utan vidare kan gå med på. Först och främst har vi den odiskutabla tesen om att den vite mannen kan kränkas och behandlas emedan han förtjänar lidande. Dessutom är det inte orimligt att betrakta lidande på grund av en uppdykande rondellhund som acceptabelt.

En sak är i alla fall säker: Anna Odell har gett socialkritiken ett folkligt ansikte.

I morgon är jag med i debatt 22.40 på TV4. Dags för en ny omgång med Anna Odell som förväntas som en av deltagarna jämte populäre dr Eberhard.

Sålunda skall det vara en skandal i år på konsthögskolorna. Också Kungliga Konsthögskolan har stoppat ett verk ”Torn för hemlösa”.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 755: Ännu en dag i skandalens tecken

  1. Rasmus skriver:

    Torn för hemlösa? Kan du berätta mer om vad Mejan har stoppat?

  2. Christer Eriksson skriver:

    Torbjörn Tännsjö tycks utgå ifrån den pragmatiska utilitarismen med sitt slutargument, men samma ideologiska syn kräver exempelvis också att samhället har ett ansvar för att straffa oskyldiga människor för att dämpa majoritetens missnöje och fruktan.

  3. Lars skriver:

    Rasmus. Det var med i ett kort inslag i Kulturnyheterna. En elev hade byggt någon form av tillflyktsort för hemlösa. Jag kan förstå att en sådan konstruktion – som skulle placeras i offentlig miljö – är problematisk.

  4. TJ skriver:

    Har för mig att Vänsterpartiet vid något tillfälle föreslagit att civil olydnad borde ingå i svenska skolors kursplaner. Staten och rebellerna i samma båt.

  5. Grattis Sverige! skriver:

    SVENSK fälld för terrorbrott i USA

    http://svt.se/2.22620/1.1555208/svensk_falld_for_terrorbrott_i_usa?lid=puff_1555187&lpos=bild

    Publicerad 12 maj 2009
    “Den 43-årige SVENSKE medborgaren med det URSVENSKA namnet Usama Kassir, som stått åtalad i USA för terrorbrott, har förklarats skyldig på samtliga elva punkter, fastslår en domstol i New York.
    Kassir fälldes bland annat för att ha varit delaktig i en sammansvärjning för att mörda, kidnappa eller i övrigt skada människor i ett främmande land.
    Han förklarade också skyldig till att ha försökt bygga upp ett träningsläger i USA för terrorister i Oregon.
    Kassir riskerar livstids fängelse. Domaren kommer inte att meddela påföljd förrän den 2 september, enligt TT”.

  6. Grattis Sverige! skriver:

    Inte ens cirkusdjur går säkra för Muhammeds stenkastande snorungar i det mångkulturella Sverige!

    http://nyheter.se.msn.com/article.aspx?cp-documentid=16782994

    Tidningarnas Telegrambyrå (TT) – 12.05.2009 23:34
    “Barn kastade stenar mot cirkusdjur
    Ett 50-tal barn och ungdomar uppges ha kastat stenar mot cirkusdjur i Bredäng i Stockholm, uppger Söderortspolisen.
    En polispatrull åkte dit och försökte tala barnen tillrätta.
    – Personalen var upprörd. Inga djur träffades, men både människor och djur befann sig i riskzonen, berättar Ove Svantesson vid Söderortspolisen.
    Barn- och ungdomsgruppen ville inte erkänna någon stenkastning. I och med att personalen inte ville göra någon polisanmälan försökte patrullen förklara allvaret i situationen genom att tala barnen tillrätta.
    – Men de var föga intresserade av att lyssna.
    En timme senare var stenkastningen igång igen.
    – Då hade man återupptagit det här eländet och patullen stannade kvar tills föreställningen var över. Personalen beskrev situationen som mycket jobbig och har sagt att det alltid är så här när de är i Bredäng, säger Svantensson.
    Efter föreställningen packade personalen på cirkus Viktoria ihop cirkusen och lämnade Bredäng tidigare än planerat”.

  7. konstsyn-ligheter skriver:

    och filmen Gökboet var också socialkritisk till sin karaktär på sin tid (1974, i djuptolkningen så var ett helt folk dåraktigt), men det är väl som det är, allting går igen – som spöken, i nuets verkliga verklighet i massmediala skrymslen och vrår, på redaktioner och i arma och kloka skallar.
    Släpp fångarna och Odell loss i sin konstnärliga gärning, nu är det vår! För som han sa, den gode Tage: “Utan tvivel är man inte klok”.

    Diagnoser och verk
    färg och terpentin
    videokonst och
    samhällsnytta
    allt ett spel
    i artfacts-anda
    patienter,
    gott folk
    håller andan –
    bältad och spänd
    med örat i behåll
    till examinerad och hyllad
    sagolik dramatik
    en lyckopillerthriller,
    regissör Anna O(h).

  8. Oscar skriver:

    Självklart är konst en “oumbärlig del av yttrandefriheten” och skandalerna i Sverige är ju ingenting jämfört med vad som hände i Norge i helgen: http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/232841-ny-konstskandal-delade-ut-ghb

    Tycker ni att detta går under “yttrandefrihet”?

  9. Lars skriver:

    Oscar. Odellfallet är långt mer komplicerat än den norske konststudenten Karl Edvin Endresens utdelning av GHB i sitt examensarbete. Här har vi ett klart lagbrott som är svårt att försvara. Det är ju inte så att varje gång yttrandefriheten åberopas att det därför är något bra som görs.

    Ett betydligt intressantare fall är David Irwings besök i Norge. Förintelseförnekaren skall hålla ett föredrag. Han blev intervjuad i norska TV2 och de betalade hans resa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.