Konstnärerna och politiken. Nu går det bestämda rykten om att Tracey Emin är på väg in i det konservativa lägret. Hon är naturligtvis som en del av Sensation artists en sträng kritiker av Thatcher. Men nu säger hon att de konservativa idag är något helt annat. Och de konservativa är benägna, partiets skuggkultursekreterare Jeremy Hunt inledde redan i fjor en liten kampanj för samtidskonsten:
“On Sunday I went to the Royal Academy’s Summer Exhibition and visited a room curated by the new Academician Tracey Emin. She once famously once went to Margate, and found a camera that someone had left on the train. She appropriated it and used the film in the camera to take some remarkable pictures which can now be viewed at the Royal Academy. In the process of taking these pictures, she suddenly felt the urge to draw some graffiti on one of the sea walls which said ‘I need art like I need God.’ Sometimes graffiti – however objectionable and anti-social it is in principle – can be very thought-provoking. There’s a wonderful slogan daubed on a fence alongside the M40 coming in to London which says ‘Why do I do this every day?’ Thousands of stressed commuters presumably pause for a second as they pass it. What Tracey Emin was expressing in her graffiti was a heartfelt passion for art and its
power to transform our lives. /…/
The lesson to me from this is that when art and politics clash, art wins.”
Är det en trend?
Dagens biennalkonstnär är Rirkrit Tiravanija. I Venedig skall han göra någon form a relationell design med bokshopen. Betydligt bättre än så är han i Ladonia Biennial.
Lars. Förutsatt att konsten utgår ifrån konstvetenskapen så undrar jag hur politiska ideologier med sina bestämda värderingar överhuvudtaget kan ha något inflytande över den konstnärliga verksamheten?
All politik bygger som bekant på värderingar emedan vetenskapen, såsom naturvetenskapen, snarare utgår ifrån empiriska fakta där fenomenen observeras och vissa orsakssamband kan identifieras så att en hypotes kan uppställas.
Eller utgår jag helt enkelt ifrån felaktiga premisser där man måste skilja på konstnärlig verksamhet och konstvetenskap?
Christer. Konsten har egentligen inget att göra med konstvetenskapen. Det är tvärtom, konstvetenskapen är en vetenskap om konsten. Konsten har en rad omedelbara värderingar, sådant som överskridande och ifrågasättande. Och detta leder naturligtvis till en ideologisk hemvist vänsterut.
Ok. Då förstår jag varför vänsterns radikalism är mer lockande för konstvärlden än högerns stelbenta värdekonservatism, men den liberala mittenfåran är också en reaktionär kraft i världspolitiken och motverkar statsprotektionism och status quo med sin kamp för ökad rörlighet mellan landsgränser, frihandel och globalisering.
Den liberala mittfåran går naturligtvis inte, konstens tradition bär på att utmana borgarbrackorna.
Lars. Epitetet borgarbracka har säkert fyllt en viktig funktion historiskt sett när man anspelade på överklassen, men idag får väl samma ord snarare beteckna medelklassen som de flesta av oss tillhör?!
Ps. Jag menade förstås progressiv kraft, i mitt tidigare inlägg, och inte reaktionär. Ds