Del 747: När Bonniers rumsterar

På Bonniers Konsthall har utställningen Rumstering börjat. Hallen skall ”ta pulsen på den svenska samtidskonsten och spana efter strömningar”. Curator Camilla Larsson recept är att samla unga konstnärer och finna likheter med vad som skedde under svenskt 1980-tal:

”De medverkande konstnärerna och deras föregångare delar en fascination för rum, form och material. Liksom under 80-talet utforskar dagens konstnärer konstens närhet till koreografi, musik och nya media, samt ser konsten som en möjlig mötesplats. I Rumstering visas monumental installation, tvetydig skulptur, realtidsvideo och skuggspel. Som betraktare bjuds man att träda in i de kroppsligt påtagliga verken i utställningen.”

Likheterna är nog mest skenbara. 1980-talet var slutet på den gamla traditionen med fördröjningseffekter mellan centrum och periferi. Det postmoderna fick genomslag i USA under den första hälften av 80-talet och i Europa nådde den fram i slutet. Men det var tämligen förvirrat eftersom dominansen av ett nymornat expressionistisk måleri spred sig som en pest från centrum till by och stuga. Just detta moment, som i själva verket var en nostalgisk historia, var lättexporterat. Fortfarande var det så, och det gäller för övriga experiment med platsspecifik skulptur och inflödet av en ironisk nerv i konsten, att periferin var en lokal företeelse. Först under 90-talet kom den verkliga uppdateringen i gång och gjorde så småningom att allting äger rum hela tiden och samtidigt.

Därför frågar jag mig vad de utställande konstnärer egentligen skall representera för något. Antagligen är det inte mycket mer än en banal historia. Sedan ett par år har samtidskonsten börjat dra sig tillbaka från sin undersökande socialkritik för att ge utrymme åt suddighet och formala sekvenser. Detta är väl etablerat och en ofrånkomlig trend som vi kommer att se alltmer under de kommande åren. Men någon återgång till en traditionell formestetik är det inte tal om. Konsten har en gång för alla skrivit in sig i ett socialt kontrakt och har inget alternativ. En gång var estetiken ett alternativ eftersom den i sig var ett socialt kontrakt. Estetiken handlade om tillvarons djupaste skikt och konsten kunde därför bara skenbart försjunka i sig själv och stå utanför samhället. Den var, i en djupare mening, ett uttryck för tillvaron och dessutom gärna förknippad med en profetisk förmåga att kunna gestalta det tillkommande. Alltså före-sin-tid-teorin. En mycket tacksam teori eftersom den alltid slog in. Tolkningsutrymmet gör det alltid möjligt att visa att konsten redan förstått det som först senare skulle bli förståeligt. Men sådana spekulationer lär vi inte få tillbaks.

Därför är samtidsyndromen en kompromiss, lite social kritik och lite frigörelse från social kritik. Det anslående, det fyndiga och det genomarbetade är väl vad vi kan förvänta oss i den omedelbara framtiden som närmast pekar på Venedigbiennalen. Där får vi se ett register av konstnärer vilket visar att det nu är säkrast att satsa brett och att blanda nya och gamla och att inte ha för många stjärnor (dem ser vi ändå utanför biennalerna).

När det gäller 1980-talet skall man komma ihåg att det länge bar med sig 70-talets osäkra pluralism. Det var först under de allra sista åren som den postmoderna uppgörelsen kom igång. Den blev förresten aldrig slutförd. För konsten återstår ett omfattande uppröjningsarbete som handlar om konstteori (för närvarande nedlagt), om konsthistoria (en kvardröjande stor berättelse) samt konstens falska ambitionsnivå. Trots allt finns det en del att se fram emot.

Dagens biennalkonstnär är tyskan Tamara Grcic. Kommer hon att ge sig på några förruttnelseprocesser eller logistikövningar i Venedig? I Ladonia Biennial representeras hon av några muntra apelsiner. Det är lite mera sofistikerat än vad det kan förefalla och en god idé är att inhämta nödig information här.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m, Projekt, Tillståndet i konsten 2009. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 747: När Bonniers rumsterar

  1. Hur farlig är Omar? skriver:

    Rakt på sak och på ren svenska:

    – Konflikten mellan islam och väst (gäller även i viss mån konflikten mellan islam och andra kulturer i länder som Thailand, Nigeria, Kina, Libanon, Filippinerna m fl) handlar om FITTAN! Närmare bestämt om en futtig, för oss i väst futil del av den: Mödomshinnan!
    ENDAST OSKULDER ÄR HALAL I ISLAM!.
    En intakt mödomshinna är kvinnans viktigaste merit i islam.
    Mannens, familjens och släktens HEDER sitter mellan kvinnans ben.
    En kvinna som inte blöder vid första samlaget med sin äkta man, oavsett om det beror på att hon är född med ofullgången mödomshinna eller om hon fått sin mödomshinna spräckt av andra orsaker än sexuell aktivitet, är dömd till döden.
    Hela idén med islam bygger just kring kvinnans oskuld.
    Koranen sanktionerar i klar text våld mot kvinnor som slarvar med att skydda sin oskuld.
    Martyrer belönas med oskulder i paradiset.
    Slöjan är en symbol för oskuld. En kvinna som slarvar med att täcka håret ordentligt kan råka väldigt illa ut.
    ENDAST OSKULDER ÄR HALAL I ISLAM!
    Denna kultur finns ju redan etablerad här hemma i Sverige och i andra delar av västvärlden och den växer och rotar sig alltmer för varje dag som går. I vissa orter ser man fler beslöjade kvinnor än kvinnor med bart hår. Idag finns det kliniker i Sverige som lagar trasiga mödomshinnor för att rädda kvinnors liv och för att på köpet tillfredsställa de muslimska männens morbida fantasier om att deflorera oskulder.

    Det barbariska våldet mot kvinnor i islam som i klar text sanktioneras av islams heligaste källskrift Koranen, är det värsta i vår tid. Kvinnorna lever i rent slaveri i islam. De saknar de mest elementära rättigheter som kvinnor i väst tar för givet.
    “SVT:s korrespondent Stefan Åsberg hade varit i trakterna kring Islamabad i Pakistan, där över 8000 fall av syraattacker på kvinnor har registrerats de senaste åren. Så gott som alla förövarna går fria:
    http://svt.se/2.107895/sida?lid=puff_1539634&lpos=rubrik
    8000 registrerade fall bara i Islamabad! Hur många är de drabbade i alla de 57 länder som gnyr under islams ok; månntro?!
    Frekvensen av antalet syraattacker mot kvinnor varierar mellan olika delar av den arabisk-muslimska världen, delvis beroende på tillgång till skjutvapen. I den arabiska världsdelen är det vanligare med att kvinnor skjuts till döds. Knivmord är också vanligt i vissa trakter. I Sverige, ett land med höga flervåningshus, har en ny variant av kvinnomord dykt upp, Balkongmord. Unga flickor knuffas ner från balkong av sina manliga familjmedlemmar för att ge sken av självmord.

    Det systematiska kvinnoförtrycket i islam kan inte nämnas på samma dag med någon annan sorts förtryck. Det har ingen motsvarighet i väst, vare sig i den kristna eller humanistiska västliga traditionerna.
    ENDAST OSKULDER ÄR HALAL I ISLAM!
    Detta är vad konflikten mellan väst och islam handlar om. Och där finns inga möjligheter till kompromisser.

    – Att jubla över att det bara är 18% av muslimerna i Danmark som vill införa Sharia och därmed blåsa faran över är pinsamt naivt (ledsen att säga det).
    Islam har inte vunnit hegemoni i de 57 länder, där den härskar idag, och kunnat behålla den i så många sekler, genom att vinna majoriteten på sin sida i demokratiska val.
    Islam vinner hegemoni genom att sätta SKRÄCK i människorna. Denna skräck kan inte avhjälpas med fromma förmaningar till lugn och besinning eller ett coolt “det är ingen ko på isen- förhållningssätt”!
    En bomb på Bali 2002 gjorde att ingen turist vågade ta sig dit på tre år.
    En attack mot Manhattan 2001 ledde att flera lagar som inskränker människors friheter stiftades och supermakten med flera delar av västvärlden drogs in i ett krig som nu pågått i mer än sju år och som bara eskalerar och där ingen seger syns i sikte.

    Underskatta inte dårskapen!

  2. Lars skriver:

    Hur farlig… Jag känner väl till det du skriver om. Angående vem som är naiv är min uppfattning att var och en får bli salig på sin tro. Några tror på undergången genom miljöhotet, andra på lågkonjunkturen, åter andra på influensorna. Muslimerna är en ytterligare möjlighet att oroa sig. Människan behöver sina bekymmer.

  3. Hur farlig är Omar? skriver:

    Lars Vilks: ”… miljöhotet, … lågkonjunkturen, … influensorna. … Människan behöver sina bekymmer”!

    – ”Miljöhotet”, lågkonjunkturen, influenserna är bland många faror som lurar runt hörnet. Det hot som islam utgör är dock av en helt annan art. Att bunta ihop Islam med den sortens faror är vanskligt. På något sätt ska man dö, förvisso, men det är inte det debatten om islam i första hand handlar om. Det är inte fråga om vilket sätt man ska dö på utan det är fråga om hur man ska leva!

    Att “människan behöver sina bekymmer” håller jag heller inte med om. En sund människa har inget behov av bekymmer. En sund människa importerar inte bekymmer till sitt hem(land).

    För de som ännu inte förstått vad konflikten mellan islam och väst handlar om, se gärna på hela programmet med “Korrespondenterna”, Del 5 av 10, torsdag 30 april (Varning för otäcka bilder):
    http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna

  4. Lars skriver:

    Jag är klar över att vi inte kommer överens i den här frågan. En sund människa behöver inga bekymmer säger du. I så fall finns det ont om sunda människor vad nu det är för något.

    Angående hotet vill jag mena att ingen har någon möjlighet att rubba väst. Det kan mullras hur mycket som helst utanför. De terrorist- och fundamentalistgrupper som du talar om är marginella när det kommer till konfrontationer.

  5. Hur farlig är Omar? skriver:

    Lars,

    Jag gillar din uppfriskande optimism, och det är inte utan att den smittar av sig…

    – Men tror du verkligen att det inte kommer att få några konsekvenser alls om muslimer blir till majoritet i Sverige?

    – En annan fråga: Svenskarna flyr de områden som domineras av muslimer.
    Vem vill bo i Tensta (inte ens Nalin Baksi, “stimmet”s ordförande, du vet, som varit en av de mest rabiata förespråkarna för mångkulturellt samhälle, vill bo där)!
    Vem vågar bo i Rosengård?
    Ser du inte någon fara med att sådana områden blir fler och större? Att dagens bränder och skadegörelser så småningom utvecklas till inbördeskrig som i Paris och andra franska städer?!

  6. Lars skriver:

    Att muslimerna skulle bli en majoritet i Sverige är ingen rimlig tanke. Idag brukar man räkna med 300 000 men det är en spekulativ siffra som inkluderar lite av varje. Den islamistiska delen är en bråkdel och har ingen utsikt att nå någon majoritet.

    När det uppstår ghetton blir det problem. Ingen vill ha sådana platser och kom ihåg att den helt överväldigande delen av muslimerna i Rosengård önskar slut på allt bråk och hårdare tag från polisens sida. Naturligtvis kommer man inte att fortsätta att utveckla sådana platser.

  7. Hur farlig är Omar? skriver:

    Hur många muslimer finns i Sverige?!
    I en radiointervju i P1 den 12 sep 2001 hävdade den dåvarande statsministern Göran Persson, att det fanns en halv miljon (500 000) muslimer i Sverige!
    Uttalandet gjordes efter ett möte med representanter från Muslimska rådet, som hade träffat statsministern för att uttrycka sin “rädsla” för hämndaktioner efter terrorattackerna dagen innan!
    Siffran 500 000 var i svang under några år därefter och användes flitigt för olika ändamål av både motståndare och anhängare av islamiseringen av Sverige.
    Idag åtta år senare lanserar Lars Vilks en ny siffra på antalet muslimer i Sverige: 300 000!
    Hela 200 000 muslimer; nästan hälften av dem som fanns här 2001 gick plötsligt upp i rök!
    Vart tog de vägen; blir man lite nyfiken på? Är de i Afghanistan och krigar för Allah? Eller är de på…
    Fantasin kan lätt skena iväg och spekulationerna.
    Det är skrattretande men jag orkar inte skratta!

    Svenskarna ser inte sina muslimska “gäster“!
    De flesta svenskar ser inte sina muslimska “gäster” och därför har de ingen aning om hur många de kan vara. Folk kan lätt köpa vilken siffra som helst som lanseras av spekulanterna.
    Svenskar som bor och arbetar på landsbygden träffar sällan några muslimer eftersom det inte bor så många muslimer på landsbygden. Muslimer är koncentrerade till storstäder och även där kan det vara vattentäta skott mellan svenskar och deras “gäster“. Svenskarna intar den attraktiva innerstaden medan muslimer får hålla tillgodo i de mindre sexiga miljonprogramsområdena utanför, dit svenskarna sällan tar sig annat än kanske på jobbsrelaterade ärenden.

    Svenskar och deras muslimska “gäster” har olika dygnsrytm!
    Åker man tunnelbanan i Stockholm mellan klockan sju och åtta på morgonen då ser man sällan några muslimer där. Man ser bara på gränsen till “utbrändhet” trötta sömndruckna stressade svenskar som är på väg till sina förhatliga arbeten. Då ligger “gästerna” fortfarande hemma i förorterna och sussar sött!
    Några timmar senare är bilden på tunnelbanan en helt annan. Jag rekommenderar dig och andra som vill skaffa sig lite hum om antalet muslimer i Sverige att åka Stockholms tunnelbana (Röd linje mot/ från Norsborg, Blå linje mot/ från Akalla eller Hjulsta ) mitt på dagen. Ni kommer med lite tur att få se fler svepningar än kvinnohår, törs jag lova. Ni kommer inte att höra många som talar svenska. Arabiskan är det dominerande språket följt av andra “muslimska” språk.

    Vettlös svensk “flyktingpolitik”
    Efter Saddams fall flydde flera tusen palestinier, som hade arbetat som bödlar åt diktaturregimen, till Syrien. Syrien ville inte släppa in dem så de inhystes i läger vid gränsen mot Irak. Inget land i världen ville ta emot dessa bödlar med undantag för ett. Gissa vilket? “Landet” ifråga skickade charterflyg och importerade “hem” dem!
    Jag önskar att Sverige var ett tillflyktsland för islams offer, inte för Saddams bödlar och Al-Qaidaanhängare.
    Visst har Sverige tagit emot ett antal människor som lyckats fly undan diktatur och terror men dessa människor utgör bara en liten del av alla som kommer hit. De ansvariga myndigheterna är inte förmögna att skilja agnarna från vetet och lagen erbjuder dem inte särklikt mycket hjälp.
    Varför skulle Muhamed Omar och hans gelikar få komma hit? Muslimer är inte förföljda av någon. Det är de som förföljer och terroriserar allt och alla!

    En liten lustighet i sammanhanget
    Se på Namntoppen 2008 och tidigare:
    http://www.alltforforaldrar.se/kul/namntoppen?utm_source=extlink&utm_medium=namntoppen&utm_campaign=svenskanamn
    Muhammed och Ali är ständigt på frammarsch. Lars finns inte med på kartan, ens.
    Snacka om obotlig optimism!

  8. Ytringsfrihed under pres skriver:

    Lars Vilks: “Att muslimerna skulle bli en majoritet i Sverige är ingen rimlig tanke.”
    _

    The Muslim population in Britain has grown by more than 500,000 to 2.4 million in just four years, according to official research collated for The Times.

    The population multiplied 10 times faster than the rest of society, the research by the Office for National Statistics reveals. In the same period the number of Christians in the country fell by more than 2 million.

    http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article5621482.ece

    Tuesday, May 05, 2009

    Re: Population Data [Mark Steyn]

    Well, Andrew, since you ask . . .
    I wasn’t going to comment on Martin Walker’s piece in part because, while the other Andrew — the excitable Head of Obstetrics over at The Atlantic — thinks it’s somestunning refutation of America Alone (which I don’t believe Mr. Sullivan has actually read), in fact dear old Martin echoes many of the points I make in my book — ie, China’s demographic weakness (it “will get old before it gets rich”, as I say), and the fact that, as I write in the very first chapter, “birth rates are falling all over the world.”
    What counts are the details. For example, Mr. Walker cites declining fertility in Turkey, which is true. But, as I pointed out in a column for NR a couple of years back and subsequently in a Corner post on “Young Turks,” the short version of Turkish demographics is that Rumelian Turkey — ie, western, European, secular, Kemalist Turkey — has been outbred by Anatolian Turkey — ie, the eastern, rural, Islamic Turkey that’s spilled out of its hinterland into the cities. Today’s Kemalists are old Turks, and the (albeit comparatively moderate) Islamists are the last men standing, which is what matters in demography.
    Obviously, my main point of disagreement with Mr. Walker is over the Islamization of Europe. He doesn’t provide any serious evidence that ethnic European birthrates are increasing. Most Continental nations avoid compiling data on Muslim fertility, but Britain’s Office of National Statistics reported in February that the Muslim population in the United Kingdom is increasing ten times faster than the general population. Walker writes:
    Broadly speaking, birthrates among immigrants tend to rise or fall to the local statistical norm within two generations.
    That’s very “broadly speaking.” The birth rates of Pakistani Britons declined in the Seventies but then went up again in the Eighties and Nineties. As Walker’s own figures suggest, on the Continent immigrants from the Mahgreb have more babies than they would back in Tunisia and other North African countries. But let’s take his general proposition: Hey, relax; it’s just a problem for a couple of generations, no big deal. Okay:
    If you have a million people, 90 percent of whom are ethnic European and 10 percent immigrant — and the 90 percent have a fertility rate of 1.3 kids per couple (the Euro average) and the 10 percent have a fertility rate of 3.5 (the Euro-Muslim estimate), the 90 percent will have 380,250 grandkids and the 10 percent will have 306,250. In other words, two generations are all they need to catch up. That’s why cities from Malmo to Brussels are already on the brink of majority Muslim status, as government “Integration Ministers” implicitly acknowledge.

    Where Mr. Walker gets remarkably incurious is when he coos:
    Immigrant mothers account for part of the fertility increase throughout Europe, but only part.
    Yes, but what part? Here’s some more numbers. Let’s say you have 950,000 ethnic Europeans whose fertility rate is 1.3. And 50,000 immigrants move in with a fertility rate of 3.5. You’d have an overall fertility rate increase to 1.41, or almost 10 percent, entirely due to a tiny segment of the population. In fact, if 900,000 ethnic Europeans’ fertility rate declined from 1.3 to 1.2, but 100,000 immigrants with that 3.5 rate moved in, you’d still have a 10 percent increase in the overall fertility rate, even though 90 percent of the population has bought a one-way ticket on the Oblivion Express.
    And that’s before we consider the two other factors: Islam’s numbers in Europe grow through births plus continuing high immigration plus a rapidly expanding rate of conversion.
    Europe is growing more Muslim every day. We can debate the speed, but not the direction. I wouldn’t pretend to Andrew Sullivan’s expertise in Governor Palin’s birth canal. But on my little hobby horse I think I’ll stick with my thesis. I’d be happy to take him for falafel at my favorite restaurant in Amsterdam in 2025. And afterwards he can buy me a drink at his favorite gay bar. If he can find one.

  9. Ytringsfrihed under pres skriver:

    »Jeg frygter borgerkrigslignende tilstande«

    Redeker har kun én ting tilbage at miste. Så skærer man ind til benet:

    Robert Redeker er en lille, trind mand med et venligt rundt ansigt. Han ser ud, som om han ikke kunne gøre et menneske fortræd. Alligevel er der folk, der vil slå ham ihjel. I godt tre år har han levet under jorden i Frankrig og er konstant bevogtet af sikkerhedsfolk. Redeker er i København, fordi hans selvbiografi »Man må prøve at leve« netop er blevet udgivet. Det er sin sag at finde ham, for han bor under et dæknavn på et hotel i København og er bevogtet af to sikkerhedsfolk. Er der en fare, Redeker, for, at vi kommer til at se den almindelige muslim som en potentiel fjende?

    »Man kan være optimist og håbe, at integrationen og demokratiseringen af de muslimske samfund i Europa vil slå igennem, hvorefter faren stille og roligt vil forsvinde. Men ærlig talt er jeg ikke optimist.

    Vi ser, at radikaliseringen af muslimske miljøer forstærkes. Det har selvfølgelig meget at gøre med, at integrationen går dårligt, fordi der er økonomisk krise. Men selv hvis det skulle gå bedre økonomisk, så er jeg bange for, at islam har et godt greb om de fleste muslimer, og at vi bør frygte fremtiden og jeg for mit liv«. [..]

    Men Europas dårlige samvittighed over fortidens fejltagelser og en venstrefløj, der ikke har forstået betydningen af grundlæggende vestlige værdier som ytringsfrihed, har også indflydelse på vor svage modstand«.

    Hvordan ser du da scenariet for Europa, hvis vi antager, at der bliver stadig flere radikale muslimer, og integrationsprocessen ikke forbedres?

    »Demografien er jo til deres fordel. Der bliver færre og færre europæere født her på kontinentet, mens der bliver flere og flere muslimer – og det sker hurtigt. Kort sagt bliver Europa stadig mere muslimsk. I visse europæiske byer er der allerede muslimske flertal. Hvis vi ikke ser en demokratisering af disse muslimske miljøer, så frygter jeg borgerkrigslignende tilstande«.

    http://snaphanen.dk/2009/05/06/frederic-chopin-1849/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.