Del 712: Trängande behov och stångbärarens triumf

Ett skatologiskt intresse har uppstått bland kommentarerna med anledning av utställningen i Malmö om att ”i anus finns ett väldigt faktiskt motstånd.” Här lurar pekoralet men det finns konstnärer som inte nöjer sig med undersökningar och funderingar. Alexander Brener har skapat sig ett namn som notorisk galleribesökare med trängande behov. Han är portad på de flesta ställen och har därför tvingats att söka sig till allt mindre kända platser. Hans konstnärliga teknik är densamma, han kommer, gör ifrån sig och varierar sedan temat i performancestil: Smeta på fönstren, fylla handen och erbjuda osv. Tekniken har han tillämpat länge och hans mest omtalade framträdanden skedde framför en van Gogh-målning. Han uppenbarar sig med sin flickvän Barbara Schurz vars profil återfinns i hennes performanceteknik: att masturbera offentligt.

De protesterar mot konstens kommersialisering och mot dess borgerlighet. Brener har härjat i Sverige vid ett tillfälle. Det var när Oleg Kulik gjorde sitt hundframträdande på Färgfabriken under 1990-talet. Då förstörde han en kollegas verk. Han har avtjänat ett fängelsestraff för att i ett museum i Amsterdam ha målat ett dollartecken på en bild av Malevitj.

Konstvärldens motdrag har varit att ignorera hans framträdanden och att ge honom så lite publicitet som möjligt. Med begränsade möjligheter har Brener blivit alltmer urskillningslös. Som man kan läsa här gav han sig nyligen på ett icke-kommersiellt galleri. Taktiken är nog inte den bästa men han finns i alla fall med, ehuru kraftig fallande, bland de 20 000 främsta konstnärerna i världen.

brener-alexanderkorr.jpg
Alexander Brener på artfacts

Daniel Birnbaum kommer i nästa vecka att släppa namnen på de deltagande konstnärerna i Venedigbiennalen. Han meddelar i DN tre namn som skall spela en stor roll i hans tema World Making: Öyvind Fahlström, Gordon Matta-Clark och Andre Cadere. De två första namnen är lite förvånande eftersom de har valsat runt i samtidskonsten alltsedan de fick stort utrymme på Catherine Davids Documenta 1997. Cadere är dock fortfarande fräsch trots att han avled redan 1978. Hans berömmelse vilar på hans stänger, runda, tämligen långa och i regel med olika färger. Dessa bar han till diverse platser och utställningar som han inte var inbjuden till. En liten men intressant variant på temat att ställa ut oberoende. Harald Szeemann bjöd in honom att promenera med sin konst på Documenta 1972 vilket han klokt tackade nej till. Cadere är på stark frammarsch i konstvärlden.

caderemedbarr.jpg
Andre Cadere med stång

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

8 svar på Del 712: Trängande behov och stångbärarens triumf

  1. Yngve Rådberg skriver:

    Brener har faktiskt deltagit i ytterligare en utsällning i Sverige, på Edsviks konst och kultur 1998. Då slutade det hela med att han slog sönder kollegan Kuliks fotografier efter ett synnerligen stelt och misslyckat seminarium där Brener blivit nedtystad av Carsten Thurfjell. Kvällen innan seminariet var jag ute en sväng med några av de deltagande konstnärerna (vi blev inte insläppta på Spy Bar). Tvärt emot vad man kan tro är Brener en sympatisk och ödmjuk – om än något eldfängd – person. Han berättade att allt han var ute efter var en VERKLIG diskussion om konstens villkor. Han ville diskutera verkligheten bakom alla anspråk, alla seminarier, utställningar och vackra fraser. Jag måste erkänna att jag fortfarande respekterar honom för hans konsekvens, även om han också kan kallas asjobbig, urskillningslös elitist.

  2. Lars skriver:

    Hej Yngve. Tack för informationen med betydande dokumentärt värde. Ja, han måste tro på det eftersom han fortsätter i sin omutliga envishet. Problemet är taktiken. Han går in för ett konstant våld men för att det skall lyckas måste konstvärlden också erkänna hans kvaliteter. Antagligen tänker han sig att de skall göra det någon gång i framtiden. Eftersom konsten blir och är identisk med vad konstvärlden gör den till blir en diskussion om konstens villkor (ur Breners perspektiv) ett förslag till omfattande förändringar. Och dessa förändringar skall genomföras av Birnbaum & Co…

  3. JOEL SVENSSON skriver:

    Vem minns inte stångbäraren Andre Cadere på 1973 års “Congress of Conceptual Art in Brussels”. Andre var en mycket bra konstnär !!!

  4. “Byt ut varenda riksdagspolitiker så det blir någon jäkla ordning i det här landet!” skriver:

    Svenske førtidspensionister i 155 lande

    Der begynder at mangle penge til svenske folkepensionister, der må nøjes med 500 mindre om måneden fra 1 januar 2010, af en pension der allerede ikke er imponerende, samtidigt med at pensionsalderen sættes op og førtidspensionerne lades urørte. Den svenske læge Thomas Jackson ordinerer en kur, der er lige så probat, som den er 15-20 år forsinket:

    “Byt ut varenda riksdagspolitiker så det blir någon jäkla ordning i det här landet!”

    En rättvis fördelningspolitik gällande ekonomiska medel är av naturliga skäl centralt i en demokrati. Om fördelningen inte fungerar skapas spänningar som kan hota demokratin. Så länge rimliga och elementära behov hos befolkningen är tillgodosedda så tuffar transfereringarna i socialförsäkringen på, även om dessa inte stämmer med allmän moraluppfattning. De som drabbats konkret har hitintills varit för få och ropen på hjälp från långvårdsavdelningarna för kraftlösa.Situationen förändras till det sämre. Men vad händer när pengarna inte räcker till för att alla skall ha en acceptabel levnadsnivå?

    Naturligtvis skall ett sunt demokratiskt samhälle då granska sin ekonomi för att se till om orättvisor kan korrigeras. Men frågan är om denna granskning kan komma till stånd i Sverige eller om de sämst ställda kommer att få det ännu sämre på grund av att korruptionen i det svenska transfereringssystemet inte tillåts bli granskad. En kritisk granskning skulle ju diskreditera svensk medias s.k. granskande insatser — hur har de kunnat missa dessa skandalösa förhållanden under så många år?

    http://snaphanen.dk/2009/03/18/svenske-f%c3%b8rtidspensionister-i-155-lande/

  5. stefan peterson skriver:

    ActionAid – allt verkar var o.k och tillåtet bara ändamålen helgar medlen.
    vad tycker du Lars – är det o.k att använda, förnedra, göra åverkan på
    andras konstverk för egna syften ? Jag tycker inte det. Att dessutom få “gratisd reklam på bästa sändningstid i TV, är skandal.
    Man kan ju bara föreställa sig hur det kommer att låta nästa gång – när några unga framtidskonstnärer börgar göra Grafitti konst på tex väggen för “Estonia offren” eller hur
    kommer du agera om någon tycker att dina Nimis eller Arx behöver rödmålas ?

    http://www.newsdesk.se/pressroom/actionaid/pressrelease/view/actionaid-uppmanar-europa-att-betala-klimatskulden-280802

  6. Lars skriver:

    Stefan. I och för sig är ActionAid aktion relativt oskyldig, en vanlig massmediasak för att ett slitet budskap skall kunna få några intressanta bilder med sig. De har dessutom moralen med sig eftersom klimatläran är fast etablerad. Något sliten har den efter hand blivit, intresset har fallit tillbaka något.

    Här är det inte fråga om konst. Konst som ger sig på konst är en helt annan sak. Det brukar inte få någon välsignelse från konstvärlden vilket fallet Brener visar.

  7. stefan peterson skriver:

    Lars
    Förstår jag dig rätt ?
    – är det INTE fråga om konst utan ett projet som har “moralen” med sig
    så är det o.k att “besudla” statyerna.
    – men om det vore fråga om “konstnärliga” angrepp så är det INTE o.k. ?

    Att klimat hysterin (med religiösa övertoner) skulle ha moralen med sig
    den uppfattningen delar jag inte. Det råkar bara vara politiskt korrekt just NU
    i morgon får vi hoppas på en mera nyanserad debatt.
    Bättre att rädda människan och miljön
    än att försöka rädda klimatet.
    Bättre att vi NU lär oss att leva med alla tänkbara typer av klimat, INGEN vet om
    det blir varmare. kallare, torrare eller våtare. Alla bara gissar. Domedagsprofetsior har
    vi levat med i tusentals år. Klimat problematiken är idag nästan upphöjd till KONST.

  8. Lars skriver:

    Stefan. Det är väl inte fråga om vad som är OK för dig och mig utan vad man kan förvänta sig av behörigheten. Man kan förvänta sig ett visst beteende av den allmänna behörigheten. Konstvärlden har sitt beteende.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.