Del 671: Den grumliga bägaren – åsiktsradikalisering

I gårdagens Kulturnyheterna behandlades frågorna kring den radikalisering av vissa åsikter som har kommit som en följd av kriget i Gaza. En av huvudpersonerna är poeten och muslimen Mohamed Omar. Liksom Andreas Malm är han ett exempel på att några intellektuella tar steget fullt ut. För det är ingen riktigt stor överraskning. Man har kunnat ana att det har funnits en sådan agenda.

Terrorism och islamism är inte trevliga saker och stegtagarna får finna lämpliga försvarsargument. Nära till hands ligger förstås relativismen och den brukas också flitigt. I Newsmill tillämpas den även av Dror Feiler.

I Gaza, kan man höra, är det fråga om en förintelse, inte helt olik andra världskrigets. Och när man talar om andra världskriget blir det självklart att om nazisterna hade vunnit kriget hade de allierade definierats som terrorister och extremister. Enligt receptet att makthavaren alltid bestämmer vad som är vad. En av relativismens poänger är makthavare som makthavare. Om nazisterna hade vunnit hade de varit makthavare. Nu blev det USA. Hugget som stucket.

Postmodernismen hade stora framgångar med att tillämpa relativismen. Eftersom det inte går att bevisa att det finns någon naturgiven essens eller några absoluta sanningar kan man försvara att allting är lika mycket värt. Metoden visade sig framgångsrik för att dekonstruera modernismens fromma förhoppningar och upplysningsprojektets västbaserade doktriner. Där fick vi med oss det arv som kretsar kring väst som ett spöke: Kolonialmakternas krav på hegemoni inom alla områden och som överlägsen kultur.

Haken i relativismen är naturligtvis att den i sig själv har vissa förutsättningar, nämligen den i väst skapade diskursen och filosofiska traditionen. Med den följer också en rad värderingar som bilar grundstommen i upplysningsprojektet. Relativismen är i sig själv inte relativistisk.

Sedan kan man snurra med värdeomdömen och bedömningar som man önskar. Demokrati är inte bättre än diktatur. Och för övrigt (som Myrdal brukar säga) är t ex Sverige inte någon demokrati eftersom det inte är folkstyrt. Slutsats: Man kan inte klaga på att Kina inte skulle vara demokratiskt.

Snurr, snurr, snurr, det snurrar i den grumliga bägaren. För att ge detta en konstnärlig form har jag producerat en liten video om Omar Mohamed (med Birger Schlaug i en biroll) och hans relativistiska slirande. Jag har anledning att vårda mina skulpturer vilket jag idag låter ske under banderollen Altermodern. Senaste försöket på en ny konstriktning. Till den skall jag återkomma.

Dock skall man inte överdriva radikaliseringen. De här nämnda personerna är trots allt småhandlare i intellektuella sammanhang. Jag tror att kultureliten i det längsta kommer att akta sig för att famna relativismen. Något ytterligare alternativ gives nog inte heller.

Cecilia som skrev en kommentar igår, nämnde att reaktionerna på antalet offer i Gaza inte är en konsistent logik. Antalet offer i Rwanda och Burundi handlar om helt andra siffror vilket också gäller för Sudan. Men dessa krig är inte intressanta eftersom det är krig (och folkmord) mellan afrikaner.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Projekt. Bokmärk permalänken.

14 svar på Del 671: Den grumliga bägaren – åsiktsradikalisering

  1. stefan peterson skriver:

    senaste nytt från konstmetropolen i Västra Götaland

    http://www.alingsastidning.se/nyhet_visa.asp?id=3509&sidnamn=ALINGS%C3%85S

    150 pers på årets första vernisage – inte illa för lilla Alingsås – Barnförbjudna tilllställningar drar publik
    och för säkerhetens skull har Pontus Hammarén bjudit in Länspolismästaren att inviga ?
    Då undrar man bara lite om det ”konstnärliga värdet” är själva debatten om och kring ÄMNET och
    inte de ”utställda bilderna”. Spelar kanske ingen större roll, DEBATTEN i lokalpressen lär dock bli stor
    med många synpunkter för och emot.
    Så Grattis Alingsås konsthall till ytterligare lite publisitet även 2009.
    Sex är alltid ett aktuellt stort ”konstämne”. Bra eller dåligt ?
    Och Lars var inte så säker, du kanske blir inbjuden av Pontus att ställa ut senare i år.
    Han ”ser ju gärna att konsten retar upp”. Men ”rondellhundar” och ”profeter” är nog tyvärr fortfarande
    ett alldeles för hett ämne för Alingsåsarna. För att inte tala om vsad som kunde händaom du kom med en ”Judisk” rondellhund. ?

  2. cn skriver:

    kina är naturligtvis inte demokratiskt, lika puckat att påstå det som att kräva kina demokratiskt på stubberten. men kina är ändå bättre än mellanöstern, eftersom mellanöstern har problemet med en gud, momoteism är fördummande, det är min uppfattning. kina har en vigare hjärna.

  3. tj skriver:

    ”Men dessa krig är inte intressanta eftersom det är krig (och folkmord) mellan afrikaner. ”
    Sant p.g.a. att det inte passar in i vänsterns världsbild där kolonialism (såsom den ikoniserats av Joseph Conrad och sedan omhuldats av dumskalle efter dumskalle) numera är en oumbärlig ingrediens. Sådana konflikter blir därmed pinsamma på samma sätt som felaktigt bordskick vid en borgerlig middagstillställning. Man ser det inte, låtsas inte om det, blir generad.

  4. Petter Helje skriver:

    Lars Vilks gör upp räkningen med relativismen, det är lite kul…

  5. Christer Eriksson skriver:

    Petter
    Jag har noterat samma sak men Lars gör i alla fall detta i all offentlighet och det förtjänar honom all ära!

  6. Christer Eriksson skriver:

    Jag reagerar kraftigt på när Birger Schlaug, en tidigare riksdagsledamot och språkrör för Mp, gör gällande att terrorism med våldsmetoder, likställs med argument, för att uppnå politiska mål.

  7. Christer Eriksson skriver:

    cn: ”kina är naturligtvis inte demokratiskt, lika puckat att påstå det som att kräva kina demokratiskt på stubberten. men kina är ändå bättre än mellanöstern, eftersom mellanöstern har problemet med en gud, momoteism är fördummande, det är min uppfattning. kina har en vigare hjärna.”

    Problemet med kommunismen är väl snarare att de är för lika det religiösa tankesättet där de helt enkelt har ersatt den personkult som finns runt Jesus och Muhammed med Stalin, Mao och Kim II Sung etc.

  8. Lars skriver:

    Petter, hej förresten, relativismen har vi haft på tapeten ett flertal gånger. Det är väl så att problemet är olösligt, förbindelsen mellan förståndet och omdömesförmågan är ännu inte funnen. Därför blir värdeomdömet alltid i princip godtyckligt. Men eftersom den pragmatiska verkligheten är den vi konfronteras med är valen inte så svåra.

    Dessutom finns de värdeaspekter som är förutsättningen för det fria tänkandet, utan det kan relativismen aldrig skapas.

  9. Robin skriver:

    gud vad dina filmer är dåliga Lars.

  10. Petter Helje skriver:

    Hej, Lars! Det känns bra att vi är överens för en gångs skull. 😉

  11. Lars skriver:

    Robin, tack för att du tog dig tid att se på dem och att komma med ett omdöme. Nu är det förstås så egendomligt att för att en konstfilm skall vara bra måste den först uppfattas som dålig. Vill man uttrycka en negativ synpunkt är det bästa att antingen säga att något är medelmåttigt, ”varken eller” eller att tiga helt.

  12. TJ skriver:

    Hej Lars. Själv tycker jag din senaste, M. Omar-filmen, var riktigt bra. Skrattade högt rakt igenom.

  13. Lars skriver:

    Tack för det TJ. Alltid upplyftande att höra något positivt. Sedan är det en fråga om vad man skall jämföra med när det handlar om mina filmer som ju är konstobjekt. Klart att Douglas Gordons 24 -timmars Psycho är en mycket mer händelserik film än de jag presenterar, men området är stort och man får nog säga att det mesta kan man bortse ifrån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.