Mellanöstern får en del uppmärksamhet på konstens stora scener under den närmaste tiden. Den 23 januari blir det ett tvådagarsseminarium på Tate Modern om samtidskonsten i Mellanöstern (40 pund, utsålt). Och på New Museum i New York kommer Jeremy Deller med utställningen Conversations about Iraq i mitten av februari.
Även jag drar mitt lilla strå till stacken. Här är mitt senaste videoförslag till lösning på Gazakriget.
Jeremy Deller, 277 på artfacts.
Ett av hans mest kända arbeten är en rekonstruktion av upploppet i Orgreave under Thatcher-eran.
Varken bra eller dålig. Svagheten är att den bryter mot den gamla regeln, du skall inte illustrera, samtidigt är det något intressant att ett beställt arbete pressar lite grann på toleransgränsen.
Hej Lars
I dag öppnar Gävle Konscentrum utställningen ”The Space Between” med verk av Bas Jan Ader, Maria Lindberg, Latifa Echakhch, Adrian Piper, Mark Raidpere och Gabriella Vanga. Kurator: Mats Stjernstedt. http://www.gavlekonstcentrum.se/content/view/13/27/lang,sv/
Bas Jan Ader slutade ju sitt liv mitt under uppförande av verket: ”In Search of the Miraculous”, ett namn som sägs vara taget från titeln på en bok av P.D.Ouspensky. Olika former av fall tycks vara en central del i många av Aders verk och det tycks mig som att det här finns en koppling till de tekniker som Ouspinsky använde för utveckling av medvetandet. Det vill säga; när man faller kastas man omedelbart in i en fokusering på ögonblicket NU, till skillnad från det dagdrömmande man vanligen sysselsätter sig med.
Tacksam om du kan utveckla detta. Är jag på rätt spår? Hade Ader någon direkt kontakt med en Ouspensky-skola eller var han bara intresserad av hans tankar i största allmänhet?
Hälsningar
Göran
Hej Göran. Jag känner till utställningen i Gävle. Ambitiöst och riktigt. Bas Jan Ader var en tämligen bortglömd konceptualist tills han återupptäcktes i början av 2000-talet. Sedan har det bara gått framåt och han plockas in i alla möjliga utställningar. En vägande orsak är att hans konceptkonst slirar mer än vad den strikta konstriktningen i allmänhet föreskriver. Hans arbeten rör sig in i det privata som offentligt och det är svårt att skilja på vad som är ett personligt uttryck respektive ironisk distans. Något som passade väl in i önskemålen i det tidiga 2000-talet.
Man skall nog vara försiktig att göra några tolkningar som knyter honom alltför starkt till Ouspensky. Styrkan ligger i Bas Aders dubbelhet; Ouspensky är en högeligen spekulativ och essentialistisk författare och får tas i med tång, Aders drunkning blir på samma gång en romantisk tragedi och ett ironiskt slapstick.
Annars noteras att det blir mycket Sonic Youth-konst i år. Kan bli intressant som ingång till att omdiskutera konstens och konsthistoriens relation till populärmusiken. Skulle kunna ses som bekräftan på en tes som denna helg diskuteras på en konferens i Berlin om att popmusikens fält klyver sig i två: ett ”längre” som lyckas gå runt på att sälja exemplar (typiskt sett ringsignaler) och ett ”högre” där popmusiken närmar sig samtidskonstens ekonomier. En gissning är att sådant åtminstone kommer att bli lite omtalat under 2009.
Hellre Sonic Youth-konst än Sonic Youth-mamma-kläder. Kim Gordon borde veta bättre.