Del 627: Assume vivid astro focus i Berlin

Finns det något som händer som kan skiljas ut från den överhettade produktionen av samtidskonst? Är det i så fall i Berlin det kan tänkas ske? I en intressant artikel på Kunstkritikk skriver Erlend Hammer om assume vivid astro focus på peres projects.

Något känner man igen från rätt många håll bland dagens konstnärer. Avaf säger:

”We are not interested in the whole star fuckers scene. We want to live a simple life and hang out with simple people like us. We want to be contaminated by other people. We want to have friends. We believe in generosity and equality, in sharing and inclusiveness.”

Jo, den versen har gått på högvarv rätt länge. Men går det att leva upp till den? Avaf har inte kommit undan en god positionering på artfacts som bådar en pågående vidareklättring. När kommer deras första biennal ? – jodå den har de redan avverkat.

Som det framgår av deras uttalande finns det en socio-politisk grundinställning som konstvärlden inte kan annat än att nicka instämmande till. En omskrivning i lite hippare tongångar av “etnicitet, klass, kön och hierarkier”.

Hammer rör vid en intressant fråga när han talar om hur en framskjuten konstvärldsmedlems referensrekvisita skall se ut. Den traditionella bildningen räcker inte. Man skall kunna tala om T-Pain och ha hört E2-E4. Film och i vidare bemärkelse diverse popkultur är också nödvändigheter.

I det slag installationer som Avaf ger sig in i blir referenserna många. Hammer inser att det blir bara för mycket, att vi får ett dagens problem som kan formuleras som referensöverskott. Dit måste det antagligen gå eftersom referenssystemet är den enda verkliga styrka som konstuttrycket har kvar att laborera med. Avaf avser förmodligen att genom sin referensdjungel kraftigt försvåra kritikernas arbete att dra historiska linjer och paralleller. Och att nå det verkligt attraktiva: Nuet.

Är vi på något slags väg här? Eller är det bara ännu ett led i att ge konstvärlden det konstvärlden vill ha: Tillräckligt nytt och avvikande. Även om viljan är god.

avaf_inst-berlin-08.jpg
Avaf: Del av installation 2008, peres projects, Berlin

Och hur långt borta från detta är egentligen det man fann på Frieze? Här kan man få en rundtur.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m, Tillståndet i konsten 2008. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.