Del 561: När mångfald blir enfald

För några dagar sedan lovade jag en av kommentatorerna att skriva något om den danska konsthistorikern Merete Sanderhoffs bok Sorte billeder – Kunst og kanon (2007)Boken har tillkommit i samband med den officiella kulturkanon (här bildkonsten) som skapades 2006 i Danmark. Vill man lyssna på Sanderhoff när hon diskuterar sina idéer kan man göra det här.

Sanderhoff menar att det är ett subjektivt urval och att det för övrigt gäller hela konsthistorien ända in i samtiden. Enligt henne blir vissa konstnärer och konstriktningar utvalda medan andra marginaliseras. T ex har avantgardismen och modernismen kommit att dominera hela 1900-talet med sin idé om radikal förnyelse. Författaren menar att man mycket väl skulle kunna ha gjort andra val. Så även idag.

Som alternativ drar hon fram några ”passionister”, konstnärer som arbetar med patos och autenticitet och som därför frångår samtidens krav på distans och ironi. I den gruppen finner man bland andra (danskar) Michael Kvium samt norrmannen Odd Nerdrum.

Visst är frågan intressant. Med postmodernismen kom deklarationen att allt var gjort och att allt var möjligt. Men resultatet som vi kan se idag är att det finns en stark konsensus om vad som gäller i den internationella samtidskonsten. För att vara en intressant konstnär skall man visas på biennaler och/eller på andra giltiga utställningsplatser. Och uppfylla vissa krav på innehåll och teori.

De båda ovannämnda herrarna är dock inte precis bortglömda. Odd Nerdrum (17055) hade en inte oäven storhetstid under postmodernismen som ett exempel på återanvändning av konsthistorien. En sådan återanvändning var emellertid tänkt att äga en klar distans vilket saknades hos den autentiske romantikern Nerdrum. Michael Kvium, f. 1955, (3850) är ett relativt stort namn men mera originell är nydanande. Definitivt är de dock inte några aktuella samtidskonstnärer.

Sanderhoff vill se en mångfaldig konsthistorieskrivning med plats för många konstnärliga uttryck. Om ett sådant synsätt skulle förverkligas skulle konsten bli fullständigt oöverblickbar. Det som allt skulle ha gemensamt var att det var konst. Och inte bara konst utan också kvalitetskonst. Frågan är naturligtvis vad som då menas med konst.

Att vi får denna underlighet hänger samman med att konstvärlden envetet håller fast vid ett traditionellt konstbegrepp där konst har funnits alltid. Tror man det kan man lätt konstatera att det funnits helt andra ideal under tidigare epoker. Nyskapande och provokation är sent inkomna normer. Konstvärlden lever dock inte som den lär och det för med sig att man i praktiken följer det moderna konstbegreppet och dess krav på ständig förnyelse och utmaning.

”Passionisternas” utmaning är att de inte har någon utmaning, ett förhållningssätt som konsten nogsamt tog sig genom under 1980-talet med tyska nyexpressionister, transavantgardistiska italienare samt amerikanska samplare. I samma veva avfördes den modernistiska tanken om att den autentiske konstnären kunde överföra sitt inre uttryck till en bild vilken sedan kunde avläsas av betraktaren. Det bjuder ordentligt teoretiskt motstånd att vända på den steken och då göra gällande att ”passionisterna” skulle lyckas med att pånyttföda detta hokus pokus nummer.

Men generellt sett kan man finna en mycket enklare lösning på problemet. Konstbegreppet är en sen uppfinning. Den har ingen motsvarighet i något naturgivet fenomen som spontant springer fram ur kulturer eller konstnärer. Istället får vi konstvärlden som är detsamma som konsten. Och konstvärlden skapar konsensus om vad som är bra samtidskonst och vad som inte är det. Så kan man som Sanderhoff agitera för att man skall ändra på detta. Om konstvärlden skulle hörsamma författaren och föra in ”passionisterna” i dagens biennaler förverkligas naturligtvis hennes idé.

Däremot är det knappast tänkbart att konstvärlden skulle intressera sig för att skapa en mångfald som innebär ett fullständigt kaos. Till varje tid finns det en teoretisk grund med gällande uppfattningar som ger en vägledning om vad konsten skall handla om. Det är självfallet så att om man skall få in Nerdrum och Kvium får man finna diskursiva motiveringar till varför de säger något väsentligt om neoliberalismen, Palestinakonflikten, patriarkatets förtryck eller miljöhotet. Det är inte omöjligt men föga troligt.

”Allting är inte möjligt vid varje tidpunkt”, som konsthistorikern Wölfflin klokt formulerade det i Konsthistoriska grundbegrepp 1915.

michael_kvium_kulturkrets-1992.jpg
Michael Kvium, Kulturkrets 1992

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori. Bokmärk permalänken.

24 svar på Del 561: När mångfald blir enfald

  1. Politisk korrekt skriver:

    Michael Kviums malerier sælges i dag for op til 1.000.000 kroner stykket.

  2. Skämt åsido skriver:

    Bengt Westerbergs och Folkpartiets mångkulturella drömsamhälle är här

    Starkt jobbat Bengan!
    Idag kan Sverige skörda frukterna av ditt och ditt partis hårda arbete för att skapa multikultisamhället som svenska folket länge längtat efter. Ni har verkligen lyckats.
    Moskéer, koranskolor, islamiska könssegregerade simhallar enligt iransk modell, mödomshinnekliniker, terroristceller, islamiska al-barakatbanker, hedersmord, könsstympning, halalslakt, ramadhan, burga, hijjab, fatwa, djihadister, terror och hot mot journalister och konstnärer är många trevliga inslag som har berikat det kulturlösa landet Sverige.
    Och snart får vi dessutom imamutbildning på högskolenivå. Vad mer kan man begära?!
    Sedan är det bara en tidsfråga innan Sverige utropas till Europas första kalifat med sharia som rättesnöre.

    Ni borde verkligen känna er nöjda med och stolta över vad ni åstadkommit hittills. Ni har verkligen lyckats.
    Gratulerar!

  3. Skämt åsido skriver:

    “Ni sa ju att ni tyckte om KULTURER“!

    Turken som mördade sin dotter Fatima för att rentvå familjens heder som dottern hade dragit ner i smutsen genom ett utomäktenskapligt förhållande med en svensk man, blev ytterst förvånad när han greps och ställdes inför rätta!
    Gubben förstod överhuvudtaget inte varför han greps. Han hade inte gjort något fel. Han hade bara utövat sin kultur. Det är så man gör i hederskulturen.
    Turken hade dag ut och dag in under decennier hört och sett svenska toppolitiker som Folkpartisanen Bengt Westerberg och sossetanten Mona Sahlin propagera i Radio och TV för det mångkulturella samhället, välkomna folk med andra kulturer och uppmana svenska folket att visa respekt för deras kultur.
    “Ni sa ju för fan att ni tyckte om kulturer”!
    Satans hycklare!

  4. Skämt åsido skriver:

    Självmål igen av Christer Eriksson

    Christer Eriksson trodde att han var smart som kunde lista ut att det var samma person som låg bakom signaturerna “Nisse kålrot” och “Skämt åsido” men tji fick han av Lars Vilks.
    Detta är inte första gången som Christer Eriksson blamerar sig på denna blogg.
    . De minnesgoda kan erinra sig hans tes om att “frihetskämpar alltid har övertag över totalitära regimers lakejer“. Ett typiskt folkpartistiskt fromt önsketänkande men som saknar förankring i verkligheten. När denne Eriksson blev överbevisad av flera kommentatorer här blev han aggressiv och otrevlig istället för att medge att han hade fel.
    . Christer Erikssons undermåliga omdömesförmåga har gett sig till känna vid fler än ett tillfälle. Se kommentarer del 557.

  5. Skämt åsido skriver:

    Än finns det hopp för Christer Eriksson

    Att tänka fel ibland är högst mänskligt. Det är bara de döda som inte tänker fel. Att våga medge sitt misstag när man blivit överbevisad ger prov på mod och ödmjukhet och bibringar respekt. Att hårdnackat försvara ett tankefel är däremot bara dumdristigt!

  6. Arn skriver:

    Flugt linier.

    Hollandske homoseksuelle flygter fra venstrefløjen (og måske også fra Holland).
    Sveriges oprindelige befolkning synes også at flygte.
    Og muslimske mænd behandler kvinder dårligt, så de ville nok gerne, der var et land uden kvinder, som de kunne flygte til. ( Landet skal også lige være uden alle de mænd, som er homoseksuelle, dårlige muslimer, koranister, kættermuslimer, forkerte muslimer, ex-muslimer og alle slags ikke-muslimer). Men måske de ikke kan undvære den blå burka, hvis form jo stedse må minde dem om en af deres legemsdele. Så i et non-kvindeland ender de såmænd nok med selv at trække den ned over sig, måske ude i de finske-norske skove. Ja Islam er vel egentlig kun for mænd; for de mænd som har mandetypen Muhammed-Allah som forbillede.
    Og så lige èn der flygter UD af Hizb ut-Tahrir.

    http://snaphanen.dk/2008/04/20/romantikere/

  7. Skämt åsido skriver:

    “Islam är ett urtidsdjur som inte har påverkats av evolutionen”; skrev Christer Eriksson under del 558.

    – Om Christer Erikssons favoritparti; Folkpartiet skriver in denna mening i partiprogrammet så lovar jag på heder och samvete att lägga min röst på dem i nästa val!

  8. Burka-kunst skriver:

    Snaphanen om burka-kunst:

    “Blå-hvid Romantik

    Kunstnere har fortalt mig at kunsten idag er intellektuel og det rene filosofikum. Døm selv :

    “Någon säger burka och jag tänker på ett heltäckande skynke. På dammiga heta bakgator i Kabul. På talibaner och att George W Bush använde sig av den som argument för att invadera Afghanistan. Jag tänker lite på Åsne Seierstad. Jag tänker inte alls på finsk natur.”

    Burkan är en extrem form av det och förknippas ofta med kvinnoförtryck. Vad tänker du om det?
    –?”Frågan är vem som bestämmer hur kvinnorna ska klä sig. Om de är tvungna är det en annan sak än om de själva väljer att ha burka. Under arbetet har vi diskuterat det här mycket, men vi har även pratat om det västerländska modet att gå runt nästan naken.””

    http://snaphanen.dk/2008/04/20/romantikere/#more-2695

  9. Christer Eriksson (ria) skriver:

    När “Skämt åsido” påstår att undertecknad bedriver folkpartistisk propaganda så är det ett lika felaktigt påstående som förekomsten av eventuella tankefel, inte heller har jag explicit uttryckt min tillhörighet till Folkpartiet på denna blogg. Däremot går det utmärkt att härleda mina värderingar till deras politik. Din slutsats blir därför helt riktig. En svart och luden varelse med två armar och ben som hänger med ena armen i en trädgren, och med en banan i andra handen, är definitionsmässigt en apa.

    Likaså blir jag folkpartist per definition om jag uttrycker deras värderingar, på samma sätt som du själv blir en sverigedemokrat när du uttrycker deras. Ditt felslut är att du tror att kraften i den sakliga argumentationen förminskas om det går att hitta karaktärsfel hos budbäraren. Det är ganska intressant att se hur Sverigedemokraterna behandlar sina meningsmotståndare enligt Objektiv SD-blogg.

    “Det typiska traditionella SD-resonemang, att det är fritt fram att med alla tillgängliga medel skita ner den som verbalt opponerar sig mot olika inslag i SD:s politik eller verksamhet, underkänns alltså av domstolen. Nu har vi det svart på vitt!”

    http://www.tommy.funebo.se/?cat=4&paged=3

  10. Skämt åsido skriver:

    Ännu ett självmål av Christer Eriksson

    “på samma sätt som du själv blir en sverigedemokrat när du uttrycker deras (åsikter)”; skrev Christer Eriksson senast.

    – Jag uttrycker INTE Sverigedemokraternas åsikter. JAG uttrycker MINA åsikter. Jag ska upprepa det några gånger till här i hopp om att det går in i din hopplösa hjärna:
    – Jag uttrycker INTE Sverigedemokraternas åsikter. JAG uttrycker MINA åsikter
    – Jag uttrycker INTE Sverigedemokraternas åsikter. JAG uttrycker MINA åsikter
    – Jag uttrycker INTE Sverigedemokraternas åsikter. JAG uttrycker MINA åsikter

    Och om någon annan person eller grupp, Sverigedemokrat eller ex-muslim råkar ha samma åsikt så är det inget som jag kan rå för.

    Lars Vilks uttryckte “sin åsikt” när han tecknade rondellhundarna. Vilks kan inte rå för att Sverigedemokrater har tagit till sig hans teckningar och hyllat honom. Man kan inte beskylla Vilks för att vara Sverigedemokrat om inte han själv går ut och säger: Jag är sverigedemokrat!
    Hajar du; Christer Eriksson?!
    Got it?!

    Jag är övertygad om att det finns många folkpartister som delar med mig mina åsikter. Jag har sett dem uttrycka liknanade åsikter inför dold kamera (Se Jan Josefssons Uppdrag granskning inför förrförra valet). Men till skillnad mot mig, hycklar dem och säger något helt annat när de ser kameran.
    Jag avskyr FOLKPARTIET därför att jag avskyr HYCKLERI!

  11. Pinpoint skriver:

    Christer Eriksson,

    Signaturen “Skämt åsido” är en fritänkare som skoningslöst sparkar åt alla håll, både åt höger och vänster. Medan du är en inskränkt folkpartipropagandist som är oförmögen att tänka självständigt.

  12. Christer Eriksson skriver:

    “Skämt åsido” är naturligtvis fri att ta avstånd från mina definitioner. Problemet är att du då gör dig skyldig till samma beskyllningar mot mig när du påstår att jag är folkpartist utan att jag explicit har uttryckt det. Faktum kvarstår också att du påstår att jag driver med folkpartistisk propaganda när jag i själva verket propagerar mot Sverigedemokraterna.

    Jämförelsen med Lars Vilks muhammedkarikatyr och Sverigedemokraterna haltar också eftersom Lars driver med religionskritik i satirform som riktar sig mot Islam, emedan Sverigedemokraterna riktar sin kritik mot invandrare i allmänhet och mot muslimer i synnerhet. Deras motstånd mot moskebyggen riktar sig också mot en av våra grundläggande friheter, nämligen religionsfriheten.

  13. Skämt åsido skriver:

    Pinpoint,

    Tack för den smickrande kommentaren.
    Jag vill emellertid betona att Folkpartiets vurm för Mus-Lim är mitt specialområde. Jag sneglar lite grand på vad andra partier sysslar med också men min fokus ligger i huvudsak på Folkpartiet.
    Hyckleriet vad gäller synen på Mus-Lim är som bekant utbrett i samhället och det genomsyrar alla sju etablerade partier. Folkpartiet är dock värst. Därav mitt “intresse” för Folkpartiet.

  14. Christer Eriksson skriver:

    Hoppas då att “Pinpoint” snart kan visa prov på sitt eget självständigt tänkande istället för att endast kommentera andras åsikter.

  15. General Bussig skriver:

    Borde inte ni dårjucklon hålla ihop lite bättre?

  16. Skämt åsido skriver:

    General Bussig,

    Vi håller minst lika bra ihop som ni Shia Mus-Lim och Sunni Mus-Lim gör!

  17. Skämt åsido skriver:

    Den ljusskygge spyflugan “General bussig” smygläser alltfort bloggen, då och då poppar han upp, slänger in en spydig kommentar och sedan försvinner tillbaka till sin ToraBora-grotta.
    “General Bussig” klarar inte en öppen ärlig debatt. I Mus-Lim-kulturen debatterar man inte. Man slår folk på käften istället för att argumentera. Diktaturregimerna som härskar i den delen av världen skär ut tungan på folk som yppar något regimen inte gillar.

    Man får i alla fall försöka se det positiva i att “General Bussig” numera håller sig till sina spydigheter istället för att komma med förtäckta hotelser mot Vilks som han gjorde i början. Något har han lärt sig i alla fall men han har fortfarande en lång och mödosam väg att gå för att bli helt “integrerad”!

  18. General Bussig skriver:

    Skämtis,
    Jag ser att du ville vässa till ditt svar.
    jag har sagt det förut och säger det igen: Det som drivs här är ingen debatt. Det roar mig ibland att kommentera era mest punschiga upptåg, annars väntar jag som alla andra som intresserar sig för vad Lars Vilks skriver om samtidskonst att ni ska dra. Men för att förtydliga: Jag har såklart aldrig kommit med hot, förtäckta eller öppna. Det vet Lars, och det vet de flesta normalbegåvade. Jag skulle uppskatta om du kunde peka på ett enda “hot”. Det kommer givetvis inte att gå. Det lär förstås inte hindra din stackars överhettade hönshjärna att tro det. Gott så.

  19. Skämt åsido skriver:

    General Bussig: “Det som drivs här är ingen debatt”… “annars väntar jag som alla andra som intresserar sig för vad Lars Vilks skriver om samtidskonst…”

    1. Mus-Lim har uppenbarligen sin egen alldeles speciella definition av vad debatt är och hur den bör föras. “Det som drivs här är ingen debatt”; enligt Mus-Lim, för här kastas inte sten och det sprängs inga bomber.
    2. Sedan när började Mus-Lim intressera sig för “samtidskonst”?!
    Folkpartiets integrationspolitik kanske fungerar ändå, trots allt. Jag får nog ta och tänka om.

    Ps I mån av tid ska jag försöka leta reda på dina förtäckta hotelser och andra kommentatorers reaktioner på dem. Att du idag vill ta avstånd från dem, som det verkar, uppskattar jag. Jag hoppas att du upphör med dina spydigheter också och försöker föra en värdig och sansad “debatt” istället. Du får gärna föregå med gott exempel och visa oss andra, som inte är lika begåvade som du, hur man bör “debattera” frågan om Sveriges besinnigslösa import av Mus-Lim!

  20. General Bussig skriver:

    Skojsis, du kanske inte lagt märke till det, men det handlar ofta om konst här. Och att lära dig debattera vore lika fruktlöst som att förklara konst för en död hare.

  21. Skämt åsido skriver:

    Tillbaka till Folkpartiet

    Sveriges import av Mus-Lim är YTTERLIGGÅENDE

    Under den Folkpartistiska regimen har Sveriges import av Mus-Lim slagit alla tidigare rekord. Inget annat land i hela västvärlden importerar lika mycket Mus-Lim. En enda kommun i Sverige importerar mer Mus-Lim än hela nordamerika.
    Folkpartiets ytterliggående importpolitik av Mus-Lim är ansvarslöst och kommer att leda till ytterliggående reaktioner. Denna politik utgör ett allvarligt hot mot den svenska demokratin och kulturen men framförallt mot stabiliteten och freden i detta land.

  22. Skämt åsido skriver:

    General Bussig,
    “Och att lära Mus-Lim debattera vore lika fruktlöst som att förklara konst för en död hare”!
    Det är så sant så sant så sant som det är sagt!

  23. Cecilia skriver:

    General Bussig:
    Vuxna mogna människor försöker argumentera och prata. Oavsett i vilket “stadie” av insikt och elegans man är för tillfället.
    Din sandlådemodell – “Du är dum” – är ingen höjdare i det avseendet :-).

    Skämt åsido: Du är rätt ordentligt tjatig. OK – du har visat din sandkaka. Vi har alla sett den om och om och om igen. Du kan gå vidare… har du något annat att säga? 😉
    Gärna något positivt och konstruktivt.

  24. Martin skriver:

    Så e de.
    Håller med Cecilia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.