”Efter att under en kort tid ha befunnit sig på toppen av samtidskonstens agenda har den relationella estetiken tryckts ned i modden. Skall man vara politiskt korrekt idag skall man tala om den Stora Konsten och de Eviga Värdena (trots att ingen bryr sig om att lista ut vad detta egentligen betyder). Traditionellt måleri smäller högre än djärva experiment.” Påståendet kommer från Anders Olofsson i hans recension av Michael Beutler (1503) på Bonniers konsthall.
Olofsson har ett tag dragit det där med den relationella estetikens nedgång. Relationell estetik som direkt konstriktning har varit ur spår en längre tid. En gång i tiden såg sig många konstnärer som relationella men ingen lär numera vilja ha den etiketten sig påklistrad. Två led kan man nog tala om i dess historia. Först att konstnärerna erbjöd händelser och deltagande som att äta och dricka. Därefter dess institutionella fas, att en hel verksamhet skulle byggas upp med publikens medverkan – som ett socialt och pedagogiskt projekt. Rooseum i Malmö gick den vägen och försvann ut i intigheten när Charles Esche lämnade skutan 2003. På konsthallen i Tensta var man envisare men det var länge sedan något tog det, alltmer socialdemokratiska, projektet på allvar.
Vill man kan man dock tala om även en tredje fas: Den moderna interaktiviteten. För den är ingalunda borta. Tvärtom interaktivitet är dagens lösen och konsten är så illa tvungen att följa efter. Den hopplösa idén att få med sig den stora publiken i den slutgiltiga omfamningen mellan konsten och världen har ersatts med ett par mer behärskade system. Ett är att låta publiken vara med. Vi kommer att få se detta nästa månad när Berlinbiennalen drar igång med sitt maratonlopp, öppet för evenemang och deltagande dygnet runt.
Men egentligen är ett annat system mera fängslande. Den interna sammankomsten, alltså när konstvärldens egna nätverk blir den primära funktionen. I det längsta har det varit svårt att erkänna att sådana händelser är det som håller konsten igång och att konstprojekten alltid är sekundära. Det vill människor till för att det skall bli något – och inte vilka som helst. Whitneybiennalen levererade just sin facebook-version och för övrigt kan man följa den relationella estetikens nya stigar på de platser där de centrala aktörerna leende visar upp sig.
Artforum som varken är bättre eller sämre än konstvärlden (och vi skall komma ihåg den obönhörliga regeln konstvärlden = konsten) förstod att glitter och glam på vernissagerna var ett värde som betyder något. Så kom Diary 2005 och alltsedan dess kan vi se hur den relationella estetiken, utan att behöva bära detta namn och långt mindre räknas som en del av något konstprojekt, kan frodas.
I lördags var det dags för Ai Weiwei (ja, hans namn betyder ”inte ännu, inte ännu”) tog steget in i New York och till Mary Boone. Ai Wewei har, efter sin dominerande roll på Documenta 12, på några månader seglat upp som en av de stora spelarna i konstvärlden. Han har nu plats 875 på artfacts vilket är imponerande med tanke på att han är mer arkitekt och frispråkig kulturambassadör än konstnär. Men vilken fråga öppnas med Ai Weiweis utställning? Jo, vem skulle dyka upp? Antagligen har vi konstens nuvarande springande punkt i denna kärnfråga: Vem kommer till vernissagen?
Ai Weiwei med Mary Boone
Whitneybiennalen lämnar också synpunkter på Olofsson andra påstående att man idag för att vara ”politiskt korrekt” skall ”tala om den Stora Konsten och de Eviga Värdena”. Nja, inte ”politiskt korrekt” snarare enbart ”korrekt”. Läser man genom texterna till de enskilda konstnärerna som deltar på Whitney är det ingen hejd på djupsinnigheten i vad de påstås företa ta sig. Men det är en helt formell historia som ingen på allvar brottas med. Och dessutom går det lika bra med gammal hederlig socialkritik om så skulle vara.
Främst orsaken till att vi ser mycket av det tjusiga och småhäftiga (med teoretiska fraser som säker varudeklaration) är naturligtvis marknaden. Konstvärlden är väl medveten om att det börjar dra ihop sig och nu om någonsin skall de sista marknadsrekorden håvas in.
Emellertid har denna konst med vissa estetiska ambitioner inte något riktigt trendgenomslag. Den lyser med sin frånvaro på allvarligt sinnade biennaler och dessa ger inte upp sin hegemoni. Konstvärlden är egentligen trött på att se biennalspelet fortsätta som i all oändlighet men något seriöst alternativ är inte i sikte. I New York är det annorlunda alldenstund vinsthemtagarna i tallösa gallerier måste se om sina hus.
Måhända äger Stockholm en avlägsen likhet med det stora äpplet.
Nå, det finns en del intressanta saker i New York också. Teoretikern Boris Groys t ex praktiserar halvt som konstnär på Apexart.
Lite Nedko Solakov (472) för att närma sig den Stora Konsten och de Eviga Värdena?
Se konstnärens aktiviteter på två videor i Frieze Magazine
Islamkritiker tvingas bort från SVT!
Stina Dabrowski ”hoppar av” SVT´s ”Debatt” halvvägs igenom säsongen! På torsdag gör hon sitt sista program!
Stina som försökte flytta fram positionerna vad gäller kritik av islam och tog upp känsliga ämnen, som Mordet på Theo van Gogh och hotet mot yttrandefriheten i dyningarna efter de danska Muhammedteckningarna och Vilks´Rondellhundar, i sitt debattprogram blev för obekväm för SVT´s ledning! Hon blev utsatt för trakasserier och bahandlad som praktikant! Nu lämnar hon SVT!
Tidigare har vi sett andra islamkritiska röster lämna det PK SVT, bl a Lars Adaktusson, som gick över till TV 8, där man har större uttrymme att vara PI!
Kvar på SVT (Sveriges Al-Jazeerah) blir Bendjallouls och feministerna!
Pinpoint: Ditt ärkemiffo, vad får du allt ifrån? Då Vilks diskussionsforum reducerats till någon slags tummelplats för dumskallarna och deras sammansvärjning kanske kraven ska hållas låga men det där var mycket möjligt bland det dummaste jag läst. Dessutom: Att avsluta VARJE mening med utropstecken är Islamofobbens trademark, så kom inte här och renommésnylta.
Att: General Bussig!
Ämne: Det vanliga!
Du verkar upprörd!
Heureka!
Det är en Bendjalloul som döljer sig bakom signaturen ”General Bussig”!
General Bussig: Varför är Ni konstälskare plötsligt så angelägna om vem som skriver på Vilks blogg? Ni har ju själva lämnat svikit honom när han behövde Er som bäst under rondellhundskrisen förra sommaren? Det är också helt uppenbart att många av Er, liksom du själv, inte har några rationella argument för att medverka i debatten som föregår här!
Ps. Nå, hur var det nu? Heter det svensklärarn, svenskaläraren eller svenskläraren? Ds.
Heureka!
Det är en Bendjalloul som döljer sig bakom signaturen “General Bussig”!
Jag har misstänkt det länge! Nu är det bekräftat!
General Bussig frågar: Var får du allt ifrån?
– Jag säger som Povel Ramel:
från England!
Chrille. Då du inte i sitter i obsklass nu kan din parodi på saklighet inte räkna med någon särbehandling. Du får nöja dig med samma ömma behandling från mig som jag serverar övriga deltagare. Er närvaro här, tror du VERKLIGEN att det på något sätt underlättat för Lars Vilks? Som del i ett pågående konstprojekt agerar ni utmärkt (liksom jag och alla andra som fyller ut) madrass-stoppning, men om du för en sekund verkligen koncentrerar dig och pressar fram en klar tanke, nog kan den vara så att Du, liksom Pinpoint et consortes är de facto en belastning? Lek med tanken.
Du har väl hört om vår lansering av Färgfabriken Norr i Östersund…
i vilket fall är du hemskt välkommen….
http://www.newsdesk.se/pressroom/fargfabriken/pressrelease/view/teleport-faergfabriken-saetter-oestersund-paa-vaerldskartan-med-nordens-stoersta-konstutstaellning-som-oeppnar-den-3-april-201865
General Bussig: Det är typiskt för Er ”konstälskare” att sticka in med spydiga kommentarer. Ni kan sammanliknas med myggor, men större än så är Ni inte! Om du och dina konstvänner hade ärliga avsikter så borde Ni själva delta i debatten med sakliga argument!
General Bussig:
Om inte vi belastningar funnits hade det inte varit lika uppenbart för läsarna av bloggen att Lars står på en långt högre nivå än oss både intellektuellt, moraliskt och framför allt konstnärligt. Vanföreställningen om människors lika värde är just en vanföreställning – och en mycket farlig sådan. Ett samhälle som inte skiljer mellan sopor och diamanter överlever inte. Jag accepterar att vara en sopa i Somalien – men strävar efter att vara lite mer än så i mitt hemland.
Såg det här här i en amerikansk blogg:
”Latest demonstrations against the Royal Danish Embassy in Tehran.
http://www.tabnak.ir/pages/?cid=7806
Min persiska är tyvärr inte vad den borde vara, men här ser vi flera fina bilder från en manifestation för profeten, och ”Down with” dem som ”insult the prophet” — det ser man på sista bilden. En leende flicka (hjärta) något också; Supreme Leader kanske.
Min undran är denna: Hör inte den här folkfesten hemma i den stora Happening-traditionen, Jørgen Nash och andra, snarare än under rubriken ”Islamisk vrede mot alla kufar”?
I så fall skulle det ju förklara och motivera blandningen av Anti-islamisk vrede och Relationell estetik på dem här bloggen. En ”tummelplats” för avantgardet, alltså.
Eller?
Mellis, din offervilja är hedervärd. Du är värd mycket mer här, minst två sopor skulle jag dra till med.
Chrille, vilken debatt? Jag förstår att försöket att pressa fram en klar tanke endast resulterade i huvudvärk. Men en samling ufon som på grötig rättshaverisvenska dunkar varandra i ryggen är ingen debatt.
General Bussig: Jag hoppas inte ditt språkbruk är typiskt för konstnärer av lägre rang. Det inger i varje fall inte respekt! Om ditt plötsliga engagemang för Vilks verkligen är äkta varför samlar du då inte dina konstvänner och ställer upp på Vilks sida genom att motarbeta dem ”onda” krafter som får härja fritt här på hans blogg? Varför slåss du då inte på hans sida här på hans blogg?
Aha. Hmm… Du tror alltså att genom att skriva här så motarbetar du ”onda” krafter, och att du är övertygad om att du slåss på hans sida.
OK.
I rest my case som de säger i amerikanska filmer.
ps. De/dem. Du har en… bit kvar.
General Bussig: I en civiliserad värld så löser man tvister genom rationella argument, än så länge har jag inte hört några sådana från dig så du gör nog bäst i att dra dig tillbaka och fundera över det!
mellis: Du ska inte förminska ditt eget värde bara för att du har åsikter som kanske inte stämmer överens med flertalets!
Pinpoint :
Alliansen försöker köpa oss med sin ekonomiska politik och sossarna med den s k välfärdspolitiken. Samtidigt stirrar de ängsligt på marginalväljarna som kommer att avgöra valen under överskådlig framtid.
Medie och kulturpolitiken får i detta läge en oproportionerlig stor betydelse.
Den kan snabbt utvecklas till den arena på vilken kampen om framtiden avgöres.
För den som ogillar SVT bör det politiska målet vara att avskaffa den s k licensavgiften.
Utan pengar – inget SVT !
Seminarium om kulturplanering och konst
i det offentliga rummet
14 – 15 maj 2008
Gävle Konstcentrum
Hur kan konsten inta en central roll i formandet av ett samhälles identitet?
Välkommen till ett seminarium som ställer frågor om hur konstnärlig frihet
kan balanseras mot stadsplanering. Vi diskuterar hur synen på det offentliga rummet och den konst som söker sig ut bland allmänheten har förändrats.
Medverkar gör bland andra Lia Ghilardi som är grundare och chef för Noema Research and Planning Ltd i London, en brittisk konsultbyrå som arbetar med kulturplanering (cultural planning) som modell för samhälls- och stadsutveckling. Brigitte Franzen, curator från Sculpture Projects Münster, ett av världens största skulpturevenemang som genomförs vart tionde år, berättar om hur det går till när en hel stad involveras i en konstmanifestation. Ingo Vetter, konstnär och professor vid Konsthögskolan vid Umeå Universitet ger en introduktion till samtida skulptur och dess användning. Catti Brandelius alias Countrykvinnan bjuder på en sjungande skulpturvandring.
Gävle kandiderar för att bli Kulturhuvudstad 2014 och en utgångspunkt för seminariet är att finna nya visioner för konsten i kommunen. Konstcentrum bjuder på release för boken ”Konsten mitt ibland oss”, om Gävles offentliga konst. Utställningen, ”Döm inte hunden efter håren” tar plats i och utanför konsthallen och visar verk av FA+, Katerina Seda, Otto Karvonen, Jonte Nynäs och Nina Svensson.
———————–
Utställningen, ”Döm inte hunden efter håren”
HÄR SKULLE VÄL VILKS RONDELLHUND PLATSA! LARS, HAR DU BLIVIT INBJUDEN?
RURIK: ”För den som ogillar SVT bör det politiska målet vara att avskaffa den s k licensavgiften.”
Jag är enig i detta! Själv använder jag TV som en källa till kunskap, Discovery, National Geographic m.m. och ibland också till underhållning med amerikanska actionfilmer – som har bäst kvalite och underhållningsvärde. Om SVT’s argument för en fortsatt licensiering är en oberoende nyhetsrapportering så finns densamma informationen i tidningar, internet, BBC och CNN!
Christer Eriksson: SVT kan inte reformeras. Varje försök kommer att bemötas på bästa sändningstid i de s k objektiva nyhetssändningarna.
Frågan om finansieringen är däremot en annan sak.
Många svenskar tycker inte att de får valuta för pengarna.
Att man betalar för rätten till att äga en TV-mottagare har inte gått upp för alla.
Här finns det i varje fall politiska möjligheter att exploatera för den som tröttnat på propagandasändningarna.
RURIK: Jag bor inte själv i Sverige sedan 10 år tillbaka men har bostäder i två andra europeiska länder där jag tvingas betala licensavgift. Det verkar som licensproblemet är likartat över hela Europa. Jag undrar om det kanske är en fråga som måste upp på EU-nivå för att kunna lösas?
Christer Eriksson :
Detta är en nationell fråga som avgörs av Sveriges Riksdag. När radiosändningar startade i Europa på 20-talet valde många länder att finansiera verksamheten med s k licensavgift. Vad man egentligen betalat för har varierat genom åren och från land till land.
När TV`n kom valde de flesta länder att använda samma finansieringsmodell som då var väl etablerad i Europa.
Tiden kan nu emellertid mycket väl vara mogen för en förändring.
RURIK: Min poäng är att SVT kommer att få stöd av EU och andra europeiska länder om vi kör ett solospel och vill avskaffa licensen. Jag diskuterar med folk i andra länder som vill ha en liknande utveckling i den här frågan medan statsmakterna och deras nationella TV-bolag vill ha kvar licensen, på samma sätt som i Sverige. Därför tror jag att det finns en stor möjlighet att bli kvitt licensen i Sverige genom att ta upp frågan i EU så att det möjligen försvinner över hela Europa samtidigt!
Christer Eriksson :
F n är det inte sannolikt då i varje fall Frankrike kommer att lägga in sitt veto mot varje förslag som försvagar den franska statens kontroll över medie och kulturpolitiken.
Vad Lissabon-traktaten kan komma att betyda i sammanhanget har jag inte satt mig in i , men det kan ju tänkas att denna slags frågor blir föremål för majoritetsbeslut.
Då kan kanske den opinion du beskriver kanske få genomslag och EU fatta ett beslut som avskaffar också den svenska licensavgiften.
RURIK: Jag kan bara nämna att Frankrike är ett av de länder som jag bor i! Den allmänna attityden där till TV-lícenser är att de borde avskaffas. I andra länder är motståndet kanske ännu högre. Det finns dock ingen politiker som i längden kan gå emot folkets önskan! När det gäller EU’s inflytande över Sverige så kan nämnas alkoholpolitiken, den kontroversiella frågan om snuset och kollektivavtalen. EU är en maktfaktor eftersom Sverige är en fullvärdig medlem!
Christer Eriksson :
Låt oss hoppas du har rätt !
Kultur och mediepolitiken hänger nära samman med ”det franska”- arvet från revolutionen och ”det sekulära samhället” i Frankrike. Politiker från alla partier studerar vid samma skolor och lär sig samma läxa.
Då är det inte säkert att den allmänna opinionen får genomslag i detta slags frågor.
RURIK: Nästan alla politiker i Frankrike har studert vid Sorbonne i Paris, själv har jag ett visst förtroende för Sarkozy även om jag medger att hans katolska religiositet är oroväckande, inte bara för mig men också för många fransmän, när han gör vissa märkliga uttalande om att moralen har sitt ursprung i kristen etik. Något som den sekulära franska skolan i varje fall inte lär ut till barnen!
Christer Eriksson :
Delar din bekymring när det gäller Sarkozy.
Men kanske resultatet av kommunalvalet kan få honom att hejda sig .
RURIK: Ja, ser honom trots allt som en handlingskraftig person, tillsammans med många andra, som kan få ordning på den franska ekonomin och bryta det byråkratiska mönstret som har belastat ekonomin enormt mycket genom generationer. Dessutom öppnar han för frihandelsavtal gentemot tredje världen som tidigare präglades av ett protektionistisk synsätt.
Det kan tänkas bli intressant att se hur konsten tacklar/använder medvetandet om sin totalt hyperreella existens. Jag måste säga att det är spännande tider vi lever i! På så många sätt. Ska bli kul att se vad som händer i nästa lågkonjunktur, om det nu blir någon.
Rasmus West :
Ser du konsten som en möjlig reell maktfaktor i den mediavärld som är på väg att utvecklas eller har jag missförstått din tankegång ?
Funderar lite över TV-debatten. Jag tycker nog det är bra med SVT. Ju fler olika inriktningar bland alla medier, desto bättre… tycker jag.
Även alla de jag själv inte ”håller med om”… annars är man ju lika dogmatisk som de man kritiserar. Och det starkaste ”skyddet” i vårt västerländska samhälle är väl att det tillåts så många olika åsikter – dvs trögheten det ger i samhällsförändringen är väl bästa skyddet mot massuggestion?
Då ingår ju även att dunka varandra i huvudet på olika sätt… även om det är rätt tradig läsning :-).
Speciellt från de som anser sig överlägsna intellektuellt… varför ger den hållningen så märkliga associationer?
Rasmus: Håller med dig! Det är spännande tider vi lever i.
Datoriseringen har väl inneburit en lika stor förändring som den industriella revolutionen gjorde. Så det är en tider av mer aktiv samhällsomvälvning eller befästelse av en utvecklingsfas just nu, som jag ser det. (Christer: Jag skrev ju att jag skulle återkomma om språket; jag bytte ”action” mot samhällsomvälvning – visst var det ett bra byte?)
Konstens ”famlande” är väl bara en spegling av samhällets ”famlande” i en brytningstid – eller har jag fått det om bakfoten? Lars vet ju mer om det.
Inte riktigt så jag menar, men för att ta upp din fundering så är konsten som en del av det som synes vara (hyper-realiteten, som byggs upp bl.a. mediellt), maktfaktor blir den inte utan vidare.. sannolikheten är inte direkt stor.
Vad jag menade är vilka reaktioner och konstruktioner som kan tänkas komma till den konstvärld som i princip enbart består av det som synes vara. Nätverken exponeras som Lars beskriver, exempelvis. Man kan se det som styrkedemonstrationer/stadfästningar av positionerna inom konstvärlden, men även att därpå kan följa ett antal intressanta möjligheter.
Rasmus West :
Det var ungefär det jag trodde du menade. Tack för ditt klargörande.
Noterar att du inte helt utesluter att konsten kan få en ny roll i tillägg till de gamla som en följd av mediautvecklingen. Detta är faktiskt verkligt spännande.
För övrigt – det är väl trevligt att General Bussig är tillbaks!
GB har ju knappt synts till, sedan dusterna med Fröken Sverige…
Cecilia :
Rädslan för att tala om vissa saker och att få stämplat vissa mindre smickrande epitet i pannan är ganska utbredd i Sverige.
Det tyder på att SVT har en ganska stor påverkan på den allmänna opinionen – massuggetion vill säkert någon kalla det.
Om man ser detta som ett allvarligt problem är det naturligt att försöka göra något åt det.
Rurik: Överdriver du inte lite när det gäller SVT?
SVT är väl inte en orsak, utan snarare en verkan… Och stämpeln i pannan – jovisst är den påtaglig. Men lite mindre, år från år…. som det heter. Eller hette – och hur var det nu…”mindre”…? 🙂
Öppenheten och acceptansen går väl framåt. Var nu inte så otålig.
Fördragsamhet har också goda sidor. Nå’n sade något om de saktmodiga – alla har vi vår del i att historien går framåt. Eller? ;-D
Cecilia :
Nej , jag överdriver inte;
SVT har en GANSKA stor påverkan på den allmänna opinionen i Sverige.
Och nej , jag är inte otålig. Jag försöker bara få t ex dig att förstå att de problem jag pekar på inte kommer att lösas av sig självt. Tvärt emot kommer de att bli svårare att lösa om vi väntar istället för att ta itu med saken nu med en gång.