Del 488: Och vad skall prioriteras?

Riktigt klar blir jag inte med Sooreh Hera och hennes censurerade gaybilder i Amsterdam. Som vi har kunnat se i gårdagens kommentarer skrivs det flitigt om saken ute i Europa. Bland andra rapporterar Artforum saken.

Det är naturligtvis ett svårt fall för korrektheten. Å ena sidan det infekterade islam och å den andra de utsatta homosexuella. I Sverige väljer man nog islam, det är inte fullständigt orimligt att hysa en viss förståelse för att man avrättar homosexuella i Iran. Olika kulturer har sina traditioner. De homosexuella är dessutom inte uttalade motståndare till USA.

Jag skulle ändå tycka att Heras projekt borde vara acceptabelt. Det får väl sägas vara tämligen entydigt men eftersom saken är så känslig är det där kärnan ligger.

Det slog mig också att ledarskribenten på Nerikes Allehanda, Lars Ströman, gjorde ett intressant uttalande i debatten i Linköping i december. Han försvarade rondellhundsteckningens publicering med ett principiellt inlägg: Nästa gång, sade han, kan det gälla en muslimsk konstnär.

När jag hörde det föreföll det mig väl tillrättalagt. Och det föll också i god jord. Vi skall värna om muslimernas rätt och rondellhundspubliceringen var visserligen betänkligt islamofobisk men kanske i någon mån acceptabel. Jag letade i mitt sinne efter något tänkbart exempel. En muslim som angriper kristendomen, ja, det är ingen som bryr sig om det. Måhända ett antisemitiskt påhopp, men det var nog inte det som avsågs.

Ströman hade dock rätt. Nu har vi fallet Sooreh Hera och jag inväntar med stor spänning huruvida Nerikes Allehanda skall följa upp sin principiella linje.

Men kollisionerna mellan den muslimska världen och västvärlden betyder nog mer än ett tillfälligt problem. Förmodligen handlar det om svårigheterna att få kulturer att samsas. Grundtanken i dagens värld tycks vara en människosyn där de olika kulturerna i grund och botten skall ha en värdegemenskap. Eftersom denna värdegemenskap redan är given och västerländsk (demokrati, jämlikhet etc.) kommer det att handla om en svår anpassning.

Muslimska värderingar är bara en del av den globala ordningen. Kina är också intressant. Där skall man ha olympiska spel samtidigt som landet ägnar sig åt avrättningar, frihetsberövande och har ett mycket begränsat utrymme för yttrandefrihet. Även i övriga delar av Asien är man måttligt intresserad av obekväma beskrivningar av den rådande verkligheten. I konsten kan man konstatera detta genom att asiatiska biennaler alltid blir till festivaler eller åtminstone dämpade och interna arrangemang. Inga obanade eller obekväma stigar där inte.

Utställningen Forms of Resistance har precis avslutats på Van Abbemuseet i Eindhoven. Utställningen handlade om konsten som politiskt motstånd. Hal Foster skriver om den i Artforum. Han påpekar att det inte är längre så lätt för socialkritiken att ånga på. Om konstvärlden tänker sig att lämna ett bidrag till världens förbättring, vilken värld är det man tänker sig? Och hur skall det gå till där?

En god nyhet för alla som är drabbade av kränkningssyndromet. Våra politiker visar en klar tendens till att bli allt mindre kränkta under 2007 efter en tid av ständigt stegrad kränkningsupplevelse.

martin_john_the_eve_of_the_deluge1840lit.JPG
Undergångsstämningar är just nu populära i västvärlden.
John Martin, Syndaflodsaftonen, 1840

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken, om utställningar m m, Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 488: Och vad skall prioriteras?

  1. Bøsse-Muhammed skriver:

    På internettet får man 61.700 hits, når man søger på den hollandsk-iranske kunstner, Sooreh Hera. Men kun tre af disse 61.700 hits er svensksprogede.

    Svenskerne har det åbenbart svært nok med Vilks og hans tegninger af Muhammed som hund. Derfor ønsker de øjensynligt ikke at blive konfronteret med Sooreh Heras Bøsse-Muhammed.

    Her er de tre svensksprogede netsteder, hvor Sooreh Hera er omtalt

    http://svarten.blogspot.com/2007/12/muslimsk-ecce-homo-utstllning.html

    http://www.fomi.nu/phpBB2/viewtopic.php?p=66761&sid=4611075c66aef53e635d6d76b860bb55

    http://iran.bloggz.se/search.php?q=iran&s=&page=1

  2. Bøsse-Muhammed skriver:

    I Norge er der tre hits.

    Blandt andet dette om “Den vanskelige kunsten” hos http://www.document.no :

    Den vanskelige kunsten

    Den iranske kunstneren Sooreh Hera trår islamister og konservative på tærne og kler vestlige liberale nakne. Når folk fra muslimske land benytter moderne kunst til å fremstille undertrykkende kulturer – hvilket ofte omfatter islam – får ellers velvillige liberalere kalde føtter. Kunstnere fra kommunistiske diktaturer forsto vi. Men moderne kunstnere…
    Mer -»

    http://www.document.no/2008/01/den_vanskelige_kunsten.html
    _

    +

    http://www.document.no/2008/01/kunstner_under_jorden_i_nederl.html

  3. Bøsse-Muhammed skriver:

    Esperanto: O O : Islandsk

  4. TJ skriver:

    Tack för den grundliga genomgången B-M.
    Jag gjorde en sökning på DN kultur innan jag läste din sammanställning. Och där fanns som redan framgår av det du skriver ingenting. Jag hade inte heller väntat mig det.

    Tycker ni att Sooreh Hera inte ska skjutas med en kula i munnen eller brännas levande och naken (det är vad islamisterna vill göra med henne) – tacka då exempelvis i all blygsamhet nej till alla erbjudanden från DN om gratisprenumeration. En droppe i havet men ändå något, trots allt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.