Samtalet som några kulturintressenter har för sig i SDS, det var visst akt 6, kom, som vi redan fått veta från våra flitiga kommentatorer, också in på Rondellhunden.
Per Svensson skriver: ”Med Vilks, där finns det ju inget annat än ett rent narcissistiskt behov hos honom av att bli bekräftad. Och ett strategiskt kommersiellt behov. Där skulle jag säga att Jyllandspostens motiv med all säkerhet är ädlare och mer idealistiska än Vilks.”
Nå, först och främst skall konstnär Vilks vara djupt tacksam dessa intellektuella litteraturorienterade debattörer; att de nedlåter sig att diskutera detta konstprojekt. Men när det sker, och det får jag ha full förståelse för, måste reservationerna tydligt framgå. Och visst gör Per Svensson en kvalificerad avvärjningsvolt:
Vilks har ett ”rent narcissistiskt behov…av att bli bekräftad…strategiskt kommersiellt behov”.
Inlägget är värt att spara. Eftersom varje konstnär alltid och i första hand kommer att representera sig själv och då de måste överleva i någon mån utan statliga medel kan alla konstnärer föras till den fållan.
Det är inte ofta man hör någon i dessa saker inblandad och reserverad deltagare utgjuta sig positivt över Jyllandsposten. Men nu kom det. Och det är välkommet, jag har länge efterlyst att argumenten måste förnyas. Till varje pris.
Sedan får vi ta del av Ylva Gislén, hon tycker:
”Men jag tycker inte att det är tillräckligt spetsigt. Vill man kritisera en militant eller fundamentalistisk islam som maktfaktor i världspolitiken då finns det smartare sätt att göra det.”
Man skall vara smartare. Lär vi oss. Då frågar högst oskyldigt Sigrid Combüchen:
”Berätta vilka!”
Onekligen en fin replik. Då får Ylva Gislén dra till med sitt blondinskämt och det kan man inte säga är särskilt smart.
Smartast av alla, men bara just här, är konstnären, som genomfört sitt projekt till den grad att hjärntrusten tvingas idissla det. Han var smart nog att få dem dit. Och det var inte bara de som högg och nappade. En hel värld gjorde det. Och då kan man fråga hur det skulle kunna göras smartare.
För att något skall kunna ståta med beteckningen ”smart” måste det få medierna med sig. Annars är det praktiskt taget meningslöst. Jaja, alternativet är att göra som man gör med socialkritiken i konsten. Socialkritik för konstvärldens egen konsumtion.
Och vad vilja medierna hava? Rondellhund, enkelt och rakt förpackad. Rondellhunden heter Smarty.
Intressant att se en representant för kultureliten i form av Expressens kulturchef påstå att Jyllandspostens motiv var med all säkerhet ädlare och mer idealistiska än Vilks.
Min tolkning av det uttalandet är att kultureliten tappat omdömet i vredesmodet över att reaktionerna på en liten söt hundteckning stört deras självbild av överlägsenhet i att ha skapat ett föredömligt mångkulturellt samhälle.
Lars, inte bara medierna vill ha rondellhund. I närmsta rondell finns till och med en nybyggd koja åt hunden. 🙂
TUFFA TAG – SMARTA DRAG
När orden för en sakfråga inte räcker till, om orden har tappat sting, då gör konstnären en teckning… och de som inte kan eller vill sätta sig in i teckningens öppna eller (dolda) meningsbärande budskap bör ju helst inte uttala sig om teckningen över huvudtaget. Kritiker, ”namn” i branschen som inte undkommer debatten, (som ändå är dumtuffa nog att göra det) kan ju alltid passa, och uttryckligen säga att ”jag bryr mig inte, eller alternativt uttala med mått av ärlighet: att jag förstår inte riktigt den här bilden – För tillfället övergår bilden/teckningen mitt förstånd (jag behöver s a s läsa på…). Bildens kontext är för mig något som jag inte är väl insatt i, och så vidare.
Det vore väl smartare strategi av den enskilde kritikern än att hymla och hyckla, utge vaga omdömen (rondellhund) i mainstream-fåran. Personlig prestige och anseende de viktigaste egenskaperna på konstarenan – Ett slagfält, där visst,alla medel är tillåtna, för att nedlåtande nedgöra en kollega i branschen. Precis som i krig och kärlek, ni vet!
Att vara i konstbranschen verkar för mig, en trogen konsument, mycket vara en fråga om att överleva vardagen, i en bransch-värld fylld av konkurrens och prestige-tänk.
Bra sagt!
”En god kristen är en vit man med 4 ess på handen och ett ess i rockärmen”, aforism a´la Mark Twain.
En god kristen och en god samtidskritiker kanske är gjorda av samma virke… försiktighetens årsringar impregnerade i (hjärn)-barken.
När smarthet som personlig egenskap är signifikant för anpassning och rövslickeri, vem vill då vara smart…
http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,525957,00.html
Inte bara konstnärer utan även manusförfattare till deckarserier ska tydligen påtvingas ansvar att visa ”respect, discretion, and caution for the religious feelings of all people, regardless of which faith they follow” för att citera tyske utrikesministern Steinmeier. Men tänk om tyska folket börjar tycka att nu räcker det?
http://www.wdr.de/themen/kultur/religion/islam/konflikte/aleviten/index.jhtml
En alevitisk muslim som bankrånare eller massmördare hade tydligen kunnat accepteras i nämnda deckarserie ”Tatort”. Men inte en incestuös sådan. Eller en alevit som byter sekt och i stället blir sunnimuslim. Ja, det är inte lätt för oss nordeuropeiska barbarer att följa med i vår tid. Blir nog bäst att låta muslimerna sköta vår produktion av deckarserier. Eller åtminstone anställa muslimska politiska kommissarier på deckaravdelningarna.
mellis skrev:
— Ja, det är inte lätt för oss nordeuropeiska barbarer att följa med i vår tid. —
:-). Ja, tänk så ”rollerna” skiftar. Tur är väl det.
Intresserad av historia – någon?
Historia är garanterat odogmatisk – även när den är som mest dogmatisk är den ju bara personlig.
Time will show… gäller ju oavsett personliga åsikter. Verkligheten är oundviklig. Och alla vill vara med… eller?
Nähä Cecilia, jag vill inte alls vara med i verkligheten. Varför skulle jag annars ha dragit mig undan till det här lilla gömslet?
Modern historia är jag mer än intresserad av, särskilt andra världskrigets. Har bland annat läst samtliga David Irvings böcker i ämnet, samt även de icke-revisionistiska historikerna. Böckerna problematiserar den bekväma uppdelningen i goda och onda.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=638184
Väskdebatten hade jag glömt men den var ju intressant. ”Hur definierar man sin identitet om man inte ska konsumera?” 🙂 Ja herre djävlar. Nog klarar i alla fall jag min identitet utan vare sig väskor eller sekter.
Muhammedanister ut ur Mesopotamien!
Mesopotamien tillhör dess ursprungsbefolkning: Assyrierna!
Kurdistan tillhör Kurderna!
De muhammedanistiska imperialisterna däremot hör hemma i den arabiska öknen! De ska ut ur Mesopotamien!
Fred Torssander: Lägg Ägg!
Du har inte rätt att ens yttra dig om Mesopotamien. Du är inte mesopotamier eller kurd. Du har aldrig varit i Mesopotamien eller Kurdistan. Du vet inte ett skit om vare sig Kurdistan eller Mesopotamien.
Så Håll käft; din dåre!
Fred Torssander: Det råder inte längre någon tvekan om att du är en OTILLRÄKNELIG person, som behöver hjälp! Du lider av en allvarlig rubbning i tinningloberna som endast kan behandlas med LOBOTOMI!
Så mitt råd till dig: Kontakta följande klinik i USA som kan hjälpa dig att bli frisk:
Lobotomy Centre
Mount Tylor W. 135
Box 807 99
Albuquerque
USA