Del 484: Likheter och framtid

Signaturen Hedendahl undrar följande:

”vet du att Mie Olise Kjaergaard (Alexia Goethe Gallery) har skapat träskulpturer som väldigt mycket liknar dina? Har du fler sådana elever? Hur ställer du dig till dina imitatörer – efterföljare?”

Jag tycker inte att Kjaergaards skulpturer ”väldigt mycket liknar” mina. Träbranschen är en stor sektor och mina bidrag är i allmänhet större, gjorda för att beträdas och genomförda med en klart hemmagjord teknik. Men finns det någon som är intresserad av att göra något liknande har jag inget emot det.

Ett påfallande inslag angående likhet fanns på Documenta 1992, en konstruktion av Mo Edoga. Jag har hur som helst ett stabilt grepp om trätornsprincipen. Det blir så efter 28 år.

Konstårskrönikor har dykt upp i flera tidningar. Carl-Johan Malmberg i SvD talar om ”Ett av de rikaste åren på länge” och man kan först tro att han menar konstmarknaden. Men det rör sig tydligen om Stockholm. Malmberg ser också framåt med beundransvärd självkritik:

”Utmaningen inför 2008 är att lyfta upp konstkritiken till konstens nivå.”

Och då är naturligtvis frågan om vilken nivå konsten befinner sig på. I år har det varit mycket konst, inte minst i Europas Grand Tour-sommar. Misslyckades kritiken med att skriva om allt detta eller är det konstens fel?

Ja, vad har vi för hjältar i samtidskonsten? Charlie Finch är inte nådig i Artnet Magazine:

“Terence Koh’s comparing himself to Naomi Campbell is a recent pathetic example. Howdy Doody Koons, Death Mask Damien, Barney the Vaseline Dinosaur: a trio of dick-diddling neurotics who couldn’t get elected dogcatcher in Peoria.”

Förr i världen kunde konstvärlden indignerat vända sig mot kapitalismen. Nu har denna blivit konstens bästa vän. Hur skall konstkritikerna bete sig? För att nå upp till konstens nivå?

jeffkoonshangingheart-23miljdoll.jpg
Jeff Koons gränssprängande konst

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

29 svar på Del 484: Likheter och framtid

  1. Muhammedanister ut ur Mesopotamien! skriver:

    Muhammedanister ut ur Mesopotamien!

    Mesopotamien tillhör dess ursprungsbefolkning: Assyrierna!
    Kurdistan tillhör Kurderna!
    De muhammedanistiska imperialisterna däremot hör hemma i den arabiska öknen! De ska ut ur Mesopotamien!

    Fred Torssander: Lägg Ägg!
    Du har inte rätt att ens yttra dig om Mesopotamien. Du är inte mesopotamier eller kurd. Du har aldrig varit i Mesopotamien eller Kurdistan. Du vet inte ett skit om vare sig Kurdistan eller Mesopotamien.
    Så Håll käft; din dåre!

    Fred Torssander: Det råder inte längre någon tvekan om att du är en OTILLRÄKNELIG person, som behöver hjälp! Du lider av en allvarlig rubbning i tinningloberna som endast kan behandlas med LOBOTOMI!
    Så mitt råd till dig: Kontakta följande klinik i USA som kan hjälpa dig att bli frisk:
    Lobotomy Centre
    Mount Tylor W. 135
    Box 807 99
    Albuquerque
    USA

  2. BA AB skriver:

    “Förr i världen kunde konstvärlden indignerat vända sig mot kapitalismen. Nu har denna blivit konstens bästa vän. Hur skall konstkritikerna bete sig? För att nå upp till konstens nivå?”, L. Vilks.

    Ingen lätt fråga, ska sova på saken! Nånting med fantasi och inlevelse… berätta inte dina drömmar för någon, för tänk om det skulle gå så (illa) att freudianerna kommer till makten.

  3. Fred Torssander skriver:

    Frågan är vad USAmerikaner och britter har i Irak att göra. Dvs. i fall detta skulle återställas till “Mesopotamien” vilket var det brittiska namnet på kolonin och avsikten var att återbörda området till dess “ursprungliga” befolkning. Och förresten, var skulle USAmerikanerna ta vägen – Nordamerikas ursprungsbefolkning är ju indianerna. Undrar förresten vilka som skulle få Sverige. Vikingatidens befolkning var ju resultatet av folkvandringar de också.

    Det finns många idiotiska argument för att undvika att tillerkänna de koloniserade nationerna deras rätt till nationellt oberoende. Ett vanligt förekommande när det är dags att rekolonisera är att gränserna dragits upp utan hänsyn till innevånarna – av kolonialmakter. Vilket faktiskt i fallet Irak egentligen borde ha inneburit att Saddam fått inlemma Kuwait, som var en brittisk avgränsning inom Mesopotamien, vilken de upprtäätade för att få kontrollen över de södra oljekällorna.

  4. Rasmus West skriver:

    Citatet av finch var ju roligt.

    BA AB: skojar du med din sista kläm?

  5. Örebro skriver:

    Kommentar af den svensk-assyriske journalist Nuri Kino om det uopklarede drab i Örebro på forskeren Fuat Deniz.

    http://www.aina.org/news/20080102175736.htm

  6. Kunst for kunstens skyld skriver:

    Information 2. januar 2008:

    “Politik, kunst og evnen til at huske fremtiden

    En omklamring af og mere eller mindre skjulte forsøg på styring af kunsten fra politisk side kan ikke være ønskelig

    Af: Paul Hegedahl

    Dansk Folkeparti blæser til værdikamp ved at lade Pia Kjærsgaard indtræde i Folketingets kulturudvalg. Begrundelserne er næsten kunstneriske i deres brogede mangfoldighed af modsigelser: “Jeg ser det som en værdikamp. De sidste år har vi set en række overgreb på kunstnernes mulighed for at agere i forskellige sammenhænge.” Og: “Vi er nødt til at håndhæve ytringsfrihed og mangfoldighed,” siger Pia Kjærsgaard, der “ikke vil lægge skjul på,” at hun ønsker et opgør med det ‘venstredrejede’ kulturliv: “Kulturpersoner står ofte bag protester mod regeringen og DF. Og hvad er det nu for noget? Venstrefløjen skal have lidt modspil, de har jo ikke patent på kulturen.” Pia Kjærsgaard mener ikke, kultur skal være politisk styret, “men vi som politikere skal stå til ansvar for det, vi mener, skal støttes og ikke skal støttes,” siger hun, “for ikke alt er lige meningsfuld kultur.”

    Anders Zorn sagde: “Kunst kommer af at kunne.” Politisk ledelse kommer også af at kunne, men det er vanskeligt at definere, hvad det er, politiske ledere kan. Ledelse, herunder politisk ledelse, er en selvstændig disciplin. Det er antagelig også den disciplin, der i størst udstrækning inspireres af andre fag. Længe var det militæret, så naturvidenskaberne, fra Newton til kaos, samt adfærdsvidenskaberne, der var kilderne til påvirkning. Nu ser det ud til, at mange politikere snarere end at forsøge at lære af kunsten prøver at bruge kunsten i profileringsøjemed gennem tæt kontakt med og mere eller mindre åbenlys styring af den udøvende kunst.

    Kunst for kunstens skyld
    Den fransk-schweiziske forfatter og politiker Benjamin Constant (1767-1830) skrev i sin dagbog i 1804 om ‘l’art pour l’art’. Slagordet om kunsten for kunstens skyld blev taget op af bl.a. den franske forfatter Théophile Gautier (1811-1872), og det blev især anvendt i begyndelsen af 1900-tallet. Kunst skulle frigøres fra alle krav af moralsk, politisk og social karakter og skabes for dens egen skyld. Andre har set det som en gold, sig-selv-nok holdning.

    Forsøg på at få kunsten til at tjene bestemte interesser i det lange løb gør alle til tabere. En omklamring af og mere eller mindre skjulte forsøg på styring af kunsten fra politisk side kan ikke være ønskelig. Derfor kan man selvfølgelig også snæversynet argumentere mod statslig eller anden form for offentlig støtte til den enkelte kunstner. Men for eksempel Kunstfonden sikrer gennem en forholdsvis bred støtte, at mange forskellige former for kunst kommer til udtryk – også den, der modsiger. Og det er overordnet set sundt for et samfund.

    Kontakterne mellem kunst og erhvervsliv er mangfoldige. Det handler ikke blot om profilering og sponsorering. Mange virksomheder bruger kontakten med kunstnere/kunsten som en bevidst del af deres udvikling af både ansatte og produkter. Man kan altså lære af kunst. Den kan være med til at inspirere i dagligdagen. Og kunstnere kan være med til at skabe grobund for design og udvikling. Kunsten kan lære ledere om både disciplin, om improvisation og om at gøre det usynlige synligt.

    Jens Bang, tidligere B&O, har sagt: “Kunsten kan, hvis der er lydhørhed, få en afgørende rolle for en virksomheds eksistens og udvikling”. Det kan uden videre oversættes til et samfunds udvikling.

    Kunst kan ændre
    I diskussionen i Information om kunst og karriere siger Leif G. Larsen: “Kunst er – set med mine briller – en del af udviklingshistorien, og dens nytte skal ses i dette langsigtede perspektiv.” Men kunsten kan i sig selv skabe og ændre udviklingen. Den vigtigste årsag til at lære og blive inspireret, også især for politiske ledere, må være, at den mest spændende kunst – og det gælder alle kunstarter: billedkunst, musik, litteratur, teater, opera, ballet – har en evne til at huske fremtiden.

    Hjerneforskerne David Ingvar og C. G. Sandberg har påvist hjernens evne til at opfatte fortid, nutid og fremtid og betydningen for det enkelte menneske og hele samfundets trivsel og kultur. Bliver en af disse tidsdimensioner fjernet, skaber det sygdom og afmagt.

    Gennem tiden har kunstnere givet udtryk for, hvad der ville ske. Mere eller mindre entydigt, men tilgængeligt for alle – med vilje og mod til at lytte og se med åbent sind. Det kan være svært at forholde sig til for mennesker og politikere, der helst vil være kustoder for et samfund, der ikke er i stand til at forandre sine værdier og skabe en fremtid, der er værd at leve i.

    Man kan naturligvis også blot glæde sig over kunstens muligheder for at give os et rigere liv?

    Paul Hegedahl er tidl. redaktør af ‘Ledelse i Dag’. Arbejder med kreativitet, ledelse og samfundsforhold”

  7. Christer Eriksson skriver:

    Torssander, du måste nog repetera dina historiekunskaper, Kuwait har funnits som land sedan 1700-talet, britterna inviterades 1899 som skydd mot det Osmanska riket och olja hittades först 1930.

    “Det område som utgör det nuvarande Kuwait har genom tiderna varit en del av flera storvälden: kalifatet i Bagdad, Mongoliska riket och senare Osmanska riket vilket grundade provinsen Kuwait i mitten av 1700-talet. Från och med den tiden regeras Kuwait fortfarande av shejkfamiljen Sabah. Provinsen styrdes till namnet från Konstantinopel. Då osmanerna hotade att skärpa kontrollen över området 1899 vände sig Kuwait till Storbritannien för stöd och blev dess protektorat med hög grad av självstyre och oberoende fram till sin självständighet den 19 juni 1961.”
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kuwait

  8. Cecilia skriver:

    Ja du Christer. Freds (ja, allas…) brister i historiekunskap kan kanske fräschas upp lite till här:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Mesopotamien
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Forntida_Mesopotamien
    http://wapedia.mobi/sv/

    Fred skrev:
    — Frågan är vad USAmerikaner och britter har i Irak att göra. Dvs. i fall detta skulle återställas till “Mesopotamien” vilket var det brittiska namnet på kolonin och avsikten var att återbörda området till dess “ursprungliga” befolkning. —

    Fred tydligen inte fattat att flera rapporter talar om ett mycket lugnare läge i Irak på sistone.
    Och att namnet Mesopotamien, nog inte var något britterna hittade på…

    För övrigt – när folk slås och tar kål på varandra. Eller förtrycker varandra. Är de alltid fel att ingripa?
    När folk slås på sta’n? Eller ungarna mobbar varandra i skolan? Först kollar man väl läget en ett tag, för att se om det löser sig på “naturlig väg… och om inte…? Böjer du huvudet och går vidare och låtsas som om du inte sett…:-/. Jo, nog alltför vanligt, tyvärr.

    Kan kanske tyckas som fjantiga frågor i sammanhanget – men vad är skillnaden mellan stort och smått egentligen? Eller “här och där”? När det gäller ens moral. För mig är de ett och samma.

  9. Cecilia skriver:

    PS. När jag gick i alldeles nya grundskolan på 60-talet, så fick man lära sig att familjen var det minsta samhället.
    Dvs, sen sprider sig samhällsringarna vidare. Kvarter, stad, landskap, land, världsdel, världen.
    Alla fungerande lika, och med samma medmännskoansvar – bara i olika storleksordning.
    Det borde väl du gilla, Fred?
    Eller har du inte fått lära dig det?

  10. Europa er fortabt skriver:

    Berlingske Tidende Torsdag den 27. december 2007:

    “Muslimer anklager canadisk forfatter

    Mark Steyn er en yderst populær canadisk forfatter. Hans bog »America Alone« er et hit. Nu forsøger Canadas muslimske organisation at få ham dømt for »hate speech«.

    Af Bent Blüdnikow

    Mark Steyns bog »America Alone. The End of the World as We Know It« lå i ugevis på de amerikanske bestsellerlister og har i månedvis toppet listen i Canada. Nu er den i fare, for den canadiske sammenslutning af muslimske organisationer har trukket Mark Steyn i retten med anklage om forhånelse og krænkelse af muslimer og islam.

    Mark Steyn er en populær kommentator i en lang række aviser og magasiner verden over. Han er født i Canada i 1959, men har levet en del af sit liv i England.

    Han tilhører den borgerlige fløj og lægger ikke fingrene imellem, når talen falder på truslen fra islamismen og Vestens vaklende modsvar. Hvad der adskiller ham fra mange andre politiske kommentarer er, at han er elementært morsom og samtidig gennemtrængende spids.

    Det er sjældent at se denne kombination, hvilket har gjort ham til en ofte anvendt skribent. Han har skrevet artikler til den engelske magasin Spectator, det amerikanske månedsblad Atlantic Monthly, til webmagasinet National Review, til aviser som Daily Telegraph, New York Sun og Washington Times og til det canadiske tidsskrift MacLeans.

    Europa er fortabt

    Egentlig startede Steyn sin virksomhed som musikkritiker, men han dækker nu en lang række emner.

    Det er specielt Steyns kritik af islam og islamisme, der har vakt muslimers vrede. Han er modstander af multikulturalisme og mener, at Europa er dømt til fortabelse, dels fordi Europas forældre får for få børn, dels fordi de europæiske demokratier ikke synes at være parate til at kæmpe for egne værdier. I »America Alone« skriver han:

    »Hvorfor kollapsede Bosnien, og hvorfor oplevede vi det værste myrderi i Europa efter Anden Verdenskrig? I 30 år før kollapset var de bosniske serbere svundet ind fra 43 procent til 31 procent af befolkningen, mens de bosniske muslimer var steget fra 26 procent til 44 procent. I en demokratisk tidsalder kan man ikke købslå med demografi ­ undtagen gennem borgerkrig. Serberne fandt ud af det, som andre lande på det europæiske kontinent vil i de kommende år: Hvis man ikke kan slå fjenden ved at føde flere børn, så kan man konfrontere dem. Problemet for Europa er, at den bosniske demografiske profil nu er model for hele kontinentet.«

    Steyn har svaret på kritikken af denne passage ved at fastslå, at hans bog ikke handler om, hvad han ønsker skal ske, men om, hvad han tror, der vil ske:

    »Det er ikke svært at se, at et neo-nationalt oprør allerede er på vej i dele af Europa og på et eller tidspunkt vil antage voldelige former.«

    Had og foragt

    I december blev Steyn tiltalt efter at det canadiske blad Mac- leans trykte kapitler fra Steyns bog. Artiklen i Macleans bar overskriften »Fremtiden tilhører islam«. Sagsøgere krævede på vegne af den Canadian Islamic Congress, at tidsskriftet blev straffet for at sprede »had og foragt« mod muslimer.

    Anklagen lød også på, at Steyn og MacLeans udviste foragt for islam ved indirekte at hævde, at islamisk kultur er uforenelig med vestlig civilisation. Sagen skal høres af en række menneskerettighedsorganisationer.

    Man kan følge optakten til høringen på Mark Steyns egen hjemmeside, hvor han bl.a. skriver:

    »Jeg accepterer ikke, at frie canadiske borgere behøver tilladelse fra den canadiske stat til at læse mine kommentarer.«”

  11. Cecilia skriver:

    Lite komiskt är det väl, om det demokratiska samhällets normer, ska användas för att kullkasta desamma.
    Men jag tror att när det når in till den enskilda vardagen, så kommer människor att reagera. Eller är jag optimist?

    Om det inte är så – ja, då är väl ett eller annat krig på gång. Som vissa skrivit.
    Om nuvarande krig inte räcker till, vill säga.

    Internationaliseringen kostar på… som alltid.

  12. Fred Torssander skriver:

    Det är tydligt att den svenska versionen av Wikipedia inte alltid är att lita på. “After World War I , the Ottoman Empire was financially crippled and the invading British forces invalidated the Anglo-Ottoman Convention, declaring Kuwait to be an “independent sheikdom under British protectorate.” (se http://en.wikipedia.org/wiki/Kuwait ). Och ytterligare en annan version framträder på sidan http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Kuwait .

    Cecilia menar frågar om “när folk slås och tar kål på varandra. Eller förtrycker varandra. Är de alltid fel att ingripa?” och svaret är givetvis nej. I fallen Afghanistan och Irak är det ingripande Sverige borde göra att politiskt stödja dem som försvarar hem och härd genom att fördöma ockupationen och kräva omedelbart tillbakadragande av alla främmande trupper. I enlighet med FN-stadgan.

    Christer skriver i ett svar angående USA:s och Storbritanniens totalt oprovocerade angreppskrig mot och ockupation av Irak, att “man … hade anledning att tro att det förelåg ett hot om massförstörelsevapen från Irak med sina tydliga stormaktsambitioner så blir det begripligt att man tog det säkra före det osäkra.”

    I fall man fortfarande är beredd att acceptera USA:s och Storbritanniens första “casus belli” ställer man upp på mer än vad USA hävdar idag. Numera gällde det i stället “demokratin” och privatiseringar och för all del kvinnans frigörelse. Vilket uppenbarligen går hem det också. Frågan är i fall det för svenska imperialister finns något läge där ett land kan tänkas ha rätten att försvara sig trots att USA/Storbritannien definierar detta land som en “skurkstat”. Där Sverige alltså inte borde skicka hjälptrupper eller vapen.

    Förresten när det gäller stater som förtrycker sitt eget folk: Det finns inget land i världen som har så stor andel av sina medborgare i fängelse som – USA. Fast det är klart, en oproportionerligt stor del är ju svarta och det bevisar …

  13. Joanna skriver:

    “..Hur skall konstkritikerna bete sig för att nå upp till konstens nivå…”

    Problemet här måste vara att konstkritikerna oftast har en uppdragsgivare och därför inte kan röra sig för långt utanför ramen. SVT, DN, P1, GP och andra medier vågar inte reta upp sina läsare med ställningstagande eller åsikter som ligger för långt från det förväntade.

    Det finns naturligtvis en väldigt massa tänkbart bra och nytänkande konstkritiker, men vilken är deras arena, har de någon?

    En blog är säkert en tänkbar plattform, men den kräver en del arbete för att bli något annat än en privat angelägenhet, och man ska nog inte hoppas på att etablerade konstkritiker i etablerade media ger någon särskild draghjälp med publiciteten, särskilt inte om den går utanför ramen, då “får” den inte nämnas.

  14. Christer Eriksson skriver:

    Cecilia:”Internationaliseringen kostar på… som alltid.”

    Ja, jag tror att det kristna själuppoffrande altruistiska idealet är vår akilleshäl mot mörka antidemokratiska krafter, men tror också att vi har tiden på vår sida.
    Fundamentalister gör allt dem kan för att bromsa den demokratiska utvecklingen i Pakistan, Afghanistan och Irak men kan inte stoppa den. Iran utgör dock den största faran med sitt värdskap för statsunderstödd terrorism där Kanada’s försvarsminister räknar med att en stor del av dem vapen som talibanerna använder för att döda internationella soldater i Afghanistan kommer från Iran!
    Det finns ett utbrett stöd för att USA och dess allierade får ett mandat för att vidta lämpliga åtgärder!

    http://www.corren.se/archive/2007/12/25/jinx1k0k6uv9ull.xml

  15. stefan peterson skriver:

    2700 år gammal “samtidskonst ” ?
    Den store profeten som RONDELLHUND redan 700 f.kr (Assyrien)

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Louvre_assyrian_gate_DSC00911.jpg

    samt även bild på “konstnären”, med sin “vakthund” ?

  16. Politisk korrekt skriver:

    Christer Eriksson:

    “Ja, jag tror att det kristna själuppoffrande altruistiska idealet är vår akilleshäl mot mörka antidemokratiska krafter, men tror också att vi har tiden på vår sida.”
    _

    “…tiden på vår sida.”?

    Med udviklingen i Europas befolkningstal, og den stigende radikalisering i de islamiske miljøer (en ny undersøgelse viser, at 30 procent af unge med muslimsk baggrund i Storbritannien mener, at der skal være dødsstraf for at forlade islam), er det snarere, islamisterne, der har tiden på deres sida!

  17. For nu gør dronningen det ikke mere skriver:

    Gud bevare Danmark ! For nu gør dronningen det ikke mere.

    Vi er mange der hvert år glæder os til at se dronningens nytårstale. Hun er sig selv og har tidl. ikke holdt sig tilbage med at fortælle danskerne om den fare islam kan udgøre og at vi bør give det modspil.

    Men dette år, 2007, har hun kapituleret. Er hun blevet presset? Har hun fået besked på hvad hun må sige og navnlig ikke sige? Har regeringen skrevet hendes tale? For det var da utroligt som den tale ligeså godt kunne være kommet ud af statsministerens mund. Nu skal vi opdrages, ikke kigge skævt til den fremmede og gøre alt hvad vi kan for at hjælpe og forklare…for…vi har jo brug for dem…!!! Dette blev sagt som den endegyldige sandhed med vægt bagved som havde hun sagt Gud Bevare Danmark.

    Ja, Gud Bevare Danmark! For nu gør dronningen det ikke mere.

    siad.dk

  18. Christer Eriksson skriver:

    Politisk Korrekt

    Ja, det är oroväckande men än så länge utgjör dem inte en politisk kraft, som kristendomen!
    Det blir bara värst för dem själva om dem börjar ta lagen i egna händer!

  19. Cecilia skriver:

    Lite handlar det väl om inställning till sitt eget liv – oavsett om man är muslim eller inte.. dvs om man vill att “problemet” skall “lösas” inom sin egen livstid och är beredd på att anpassa sin moral efter det.
    Eller om man står fast vid sin egen moral och tror att den delaktigheten är det viktigast…

    Därmed inte sagt att man inte kan agera, mer eller mindre kraftfullt. Där handlar det väl om livserfarenhet, som ger ens eget förhållningssätt. Kankse dax att ta sig ut från bloggen? 🙂

    Det finns ju så milda och kraftfulla medel som t ex rondellhundar…

  20. Christer Eriksson skriver:

    Cecilia:”Det finns ju så milda och kraftfulla medel som t ex rondellhundar…”

    Du har en poäng där, vi borde istället hjälpa Lars med att massproducera dem! 🙂

  21. Christer Eriksson skriver:

    Stefan Peterson

    “Den store profeten som RONDELLHUND redan 700 f.kr (Assyrien)”
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Louvre_assyrian_gate_DSC00911.jpg

    Ja, men den ogiltigförklarades eftersom konstnären gjorde den med FEM ben! 🙂

  22. BA AB skriver:

    Eriksson: Tack för historielektionen – Fred, kanske börjar tänka till snart.
    En klok man uttryckte en gång att, den som inte kan sin historia 3 000 år tillbaks i tiden, den förstår inte sin samtid (glömt namnet, någon som vet besked?).

    West: Visst, det var ett försök till ett skämt. Ibland blir tungtungt alltför tungt i idédebatter av idéal natur.!

    Frågeställningen Vilks slängde ut, inte av det lättaste slaget: Dagens konstkritiker måste vara oherhört bevandrade inom ett stort fält av asmhällsrelaterade ämnen, och det förutom väl goda insikter i konstens väsen och konsthistoria – Modig ska konstkritikern också vara, avge/utge åsikter och stå för dem, om djuplodande verk i den socialkritiska fåran, där processen i bland är Kafka-lik.
    Jag får nog sova på saken nån natt till, innan jag kan leverera… grävande journalistik av bästa märke och konstkritik med allvar i siktet har nog i allafall något som kan kallas LIKHET i utövningen. Kvalitet i språkutövningen, och så vidare.

  23. Politisk korrekt skriver:

    Christer Eriksson:

    “Ja, det är oroväckande men än så länge utgjör dem inte en politisk kraft, som kristendomen!”
    _

    Nej, for nuværende udgør islamismen (i Europa) ikke en politisk kraft som kristendommen og ikke mindst sekularismen. Men demografien arbejder i islamisternes favør, og om vesten med fredelige midler kan dæmme op for islamismen og radikaliseringen i de islamiske miljøer i Europa er et åbent spørgsmål.

    Men det er farligt at læne sig tilbage og tro, at vesten er usårlig. Islamisterne bestemmer øjensynligt allerede, hvad der kan udstilles på kusntinstitutioner i Sverige (og Holland (Sooreh Hera)), og islamisterne bestemmer også, hvilket indhold brevforsendelser kan have i Sverige. På trods af at den muslimske andel af den svenske befolkning stadig er forholdsvis lille. Og på trods af at islamister måske kun udgør en lille andel af den muslimske befolning i Sverige.

    Et mindretal af et mindretal (islamisterne) har altså allerede på nuværende tidspunkt ressourcer til at gennemtrumfe en del af deres dagsorden. I både Sverige og Holland – og til dels i Danmark.

    Med den demografiske udvikling, Sverige kommer til at gennemgå i de kommende år, sammenholdt med en eventuel (og sandsynlig) radikalisering af de islamiske miljøer, tegner udviklingen ikke lys.

    Kristendommen og sekularismen er lige nu stærkest.

    Spørgsmåler er: Hvor længe?

  24. Christer Eriksson skriver:

    Lars skrev: “Hur skall konstkritikerna bete sig? För att nå upp till konstens nivå?”

    Jag funderar på om det finns en likhet med en börsanalytiker som ska bedöma aktiekurserna en vecka fram i tid, utan att kunna överblicka mer än en bråkdel av alla faktorer som kan påverka aktievärdet så förväntas det ändå att han/hon har en förmening om saken.

    Är det kanske samma sak för en konstkritiker som möter ett konstverk som väcker uppståndelse men utan att förstå varför, att dem ändå förväntas ha en förmening om det, och då för säkerhets skull håller sig med samma åsikt som flertalet?

  25. Politisk korrekt skriver:

    Tak til stefan peterson for et interessant link til den assyriske rondellhund.

    Måske har der i Assyrien i før-kristen tid været en rondellhundskult?

    Er Lars Vilks faktisk en genfødt assyrisk rondellhundsprofet?

  26. Christer Eriksson skriver:

    Politisk korrekt

    Ja, vi behöver mer modiga människor som Lars Vilks som ställer dem rätta frågorna och skapar debatt om detta! Det råder knappast någon tvekan om att yttrandefriheten är hotad från extrema miljöer. Men det sekulära samhället med respekten för individen har visat sig fungera och äger förhoppningsvis en inneboende kraft för att överleva sådana hot, till skillnad från det teokratiska samhället med självuppoffring som vi hade tidigare och som fortfarande finns i den muslimska världen. Låt oss bara hoppas att Islam kan reformeras genom debatt utan för stora konflikter!

  27. Christer Eriksson skriver:

    Torssander skrev: “Christer skriver i ett svar angående USA:s och Storbritanniens totalt oprovocerade angreppskrig mot och ockupation av Irak, att “man … hade anledning att tro att det förelåg ett hot om massförstörelsevapen från Irak med sina tydliga stormaktsambitioner så blir det begripligt att man tog det säkra före det osäkra.”

    Torssander, min syn är att våld endast kan accepteras i självförsvar och i preventivt syfte och mitt inlägg blir därför tydligare om jag flyttar fram det i sin helhet:
    ——————————————————————————————-

    Torssander, du har ju redan klargjort din syn att västvärlden inte har rätt att avsätta diktatorer eller icke folkvalda regeringar i andra länder. När du ber mig att förklara varför det istället vore rätt så kan jag bara ge ett normativt svar utifrån mina egna värderingar. Om man tar utgångspunkt i att statens främsta uppgift är att skydda sina egna medborgare så var det den amerikanska regeringens plikt att med militära medel avvärja hotet från Afghanistan. Om man sen hade anledning att tro att det förelåg ett hot om massförstörelsevapen från Irak med sina tydliga stormaktsambitioner så blir det begripligt att man tog det säkra före det osäkra.

    Som sagt så ber du mig om ett normativt svar på frågan om vi har rätt att avsätta regeringar i andra länder, men borde du inte istället fråga när vi har den rättigheten? Har ett fritt land som värnar om sina medborgare då rätt att avvärja ett hot från ett totalitärt land som istället förtrycker sina medborgare? Ja, jag menar att det är just det som en folkvald regering är skyldiga sina medborgare. Om du däremot frågar mig om ett annat land har skyldighet att befria ett förtryckt folk så anser jag inte det, däremot tycker jag inte heller att det vore moraliskt förkastligt om det ändå skedde.

    Med mina egna övertygelser så anser jag att en regering som förtrycker sitt eget folk, genom att gasa ihjäl sina medborgare eller torterar och mördar oppositionella, knappast kan anses som legitim, och det är just på den punkten som våra uppfattningar skiljer sig åt!

  28. Fred Torssander skriver:

    Jag förbisåg att Christer Eriksson nu har gjort en frontuträtning bakåt och arbetar med “om” och “tror” i frågan om USA/Storbritanniens casus belli. Vilket gör det desto viktigare att fråga i fall han menar att om och när USA/Storbritannien tror att till exempel Iran (eller kanske i stället Pakistan blir nästa?) måste angripas, ockuperas och pacifiseras för att “avvärja ett hot från ett totalitärt land som istället förtrycker sina medborgare” och/eller därför att “det förelåg ett hot om massförstörelsevapen från” ett annat land än USA/Storbritannien “med sina tydliga stormaktsambitioner”, att i varje sådant fall skall Sverige vara behjälpligt politiskt, diplomatiskt, med trupp och vapen?

    När det gäller legitimiteten hos ett lands regering alltså. Vem avgör om en regering är legitim och vem har – om svaret blir att legitimiteten saknas – rätt att börja angreppskrig, ockupera landet och därefter pacifisera folkets motstånd mot ockupationsmakten. Svaret som är helt avgörande för om till exempel Christer Eriksson skall räknas som soldat i någon mindre vanhedrande mening eller bara välutbildad yrkesmördare gäller frågan i fall hans egen nation, Sverige, blir ockuperat. Skall då angriparens propaganda att den svenska regeringen saknde legitimitet få motivera att han lägger ner vapnen – eller till och med ställer upp och skapar “fred” på angriparens villkor, genom att vända sina vapen mot det egna folket?

  29. Christer Eriksson skriver:

    Kära Torssander

    Du måste lära dig att skillnaden mellan faktuella och normativa påståenden är att medan ett faktuellt påstående, såsom Saddam’s gasning av kurder samt tortering och avrättning av oppositionella, är antingen sant eller falskt, så är inte ett normativt påstående antingen falskt eller sant, såsom om vi bör invadera Iran eller inte, utan ett värdepåstående!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.