Del 479: Svar på Stefans kommentar

Stefan L Johansson skriver i en kommentar:

”Jämför man konst med handelsvaror så motsvarar Artfacts rating ungefär en handelsvaras omsättning. Troligen är det så att en handelsvara med hög omsättning också har hög kvalitet. Men det är inte hela sambandet. Få skulle t.ex. hålla med om att Volkswagen (högre omsättning) har högre kvalitet än Mercedes (lägre omsättning).”

Skillnaden är att konsten, i det här fallet den kvalificerade samtidskonsten, värderas efter ett symboliskt värde. Detta värde påverkar också prissättningen men med avsevärd eftersläpning och avvikelser. Målningar är genomgående en bättre försäljningsprodukt än t ex undersökande och konceptuell konst. En konstnär som har låg produktion kan kompensera sig genom att ställa ut på verkligt bra platser. Lyckas inte det så blir konstnären per definition sämre. Man skall komma ihåg att det inte finns något ”värde i sig”, konstvärdet tillkommer genom att konst bekräftas genom att väljas av den kvalificerade delen av konstvärlden. Särskilt prioriteras sådant som ter sig nytt och originellt eller passar in i de teman som är gångbara på biennaler och andra utställningar.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori. Bokmärk permalänken.

17 svar på Del 479: Svar på Stefans kommentar

  1. Gote skriver:

    ADDED VALUES, KONSTHANTVERK OCH DIS

    När jag följde debatten om konsthantverkets framtid och position på kulturarenan för några år sedan, använde man gärna begreppet “added values”. Man skulle, liksom inom konstvärlden ladda konsthantverket med “added values” för att på så sätt höja statusen och i förlängningen det immateriella värdet (och inte bruksvärdet, konsthantverk i Sverige har på något sätt fastnat i sin bruksvärdesroll) och därmed kanske också det monetära värdet.

    Man försökte när det gäller konsthantverket använda samma mekanismer som gäller för vanligt varumärkesbyggande då det gäller konsumtionsvaror – Tex ett par jeans, de skall marknadsföras på rätt sätt för att laddas med ett värde som inte har något, eller väldigt lite, att göra med byxornas bruksvärde. I förlängningen vill man kunna ta mera betalt i kronor och ören för jeansen tack vare detta osynliga värde. Man bjuder även konsumenten på en kick som tyvärr går över alltför fort och som skapar abstinens efter flera lika snabba kickar.

    Då det gäller konsthantverkets strävan efter “added values” är nog inte det det primära målet att kunna ta mera betalt, utan som sagt att höja statusen för att på så vis skapa möjligheter för konsthantverket att komma in i de “fina” sammanhangen, att höjas till en högre kulturell nivå än det “pyssel och papp”-stadie man led/lider av att vara placerad i av bla konstvärdens och inte minst DIS-världens aktörer.

    Vad jag har sett har man inte lyckats än. Det som har hänt verkar vara att enskilda konsthantverkare har börjat jobba mer som modernistiska konstnärer och även som typiska postmoderna konceptkonstnärer. Själva företeelsen konsthantverk verkar inte ha eleverat i status nämnvärt. Men jag kan ha fel.

    Added values är naturligtvis viktiga även då det gäller moderinistisk konst och DIS. Inte så som alternativvärde till bruksvärde, ingen ifrågasätter på allvar konstens brist på bruksvärde numera, utan snarare som alternativ- eller parallellvärde till det operativa värde konsten har. Det som konsten säger sig göra, tex “utmana könsmaktstrukturen i det västerländska samhället”.

    Tyvärr upplever jag att många av konstvärldens aktörer alltför ofta tappar fokus och istället för att koncentrera sig på de operativa värdena, dillar man om de adderade värdena. Detta synsätt anammas mer eller mindre omedvetet av många unga DIS-konstnärer och vips så har vi en massa “jeansproducenter” som är jävligt duktiga (på typiskt svenskt manér) på att bygga konstvarumärken som alltför ofta bara består av en massa uppblåst smörja.

  2. Kurdisk Flykting i Sverige skriver:

    Ännu en påminnelse till hönshjärnan Fred Torssander

    Din gamla idol; Slaktaren i Bagdad; SADDAM HUSSIEN AL-TIKRITI, alias “Spader Äss”, är DÖD!
    Han är FINITO!
    Ingen stor idé att fortsätta begråta honom!

    Släng dig i väggen!

  3. Cecilia skriver:

    Gote – du gör mig glad!

  4. Cecilia skriver:

    Envisa jag – flyttar fram.
    Eftersom allt är “färskvara” för de flesta…
    Skrev till Fred och alla, i förra delen såhär:

    Går lite bakåt.

    Fred skrev:
    — Det finns givetvis ingen möjlighet att redogöra för hur alla religioner har etablerats med våld överallt i världen. Eller ens för någon större del. Möjligen skulle Cecilia kunna komma med något exempel på motsatsen. Som Buddhismen.—

    Jag efterlyste inte en fullständig redogörelse, utan bara relevanta exempel som stödjer ditt påstående: “så vitt jag vet ganska få exempel på att religioner har kunnat etableras eller spridas på fredlig väg”.

    Buddismen ja, är väl ett outstanding exempel. Och flera andra, under perioder då de spreds. T ex kristendom startade och spred fredligt. Om än utnyttjat för olika sorters våldsamheter i senare perioder.
    Etablering, var ju frågan. Eller hur? Inte “missbruk”?

    Sen är det väl inte så stor skillnad på religion och politisk ideologi ibland. Om man är dogmatiskt i sin tro – ideologisk eller religiös. Och det är du ju, om jag förstår dig rätt?
    För mig tycks du alltså i det närmaste religiös :-).

  5. Christer Eriksson skriver:

    Cecilia

    Minns du att du tidigare ställde en fråga till Torssander om han skulle välja Talibanerna eller Reinfeldt?
    Du fick svar på den frågan igår!

    “… skulle mena något helt annat än undertecknad: Seger för motståndsrörelserna i Afghanistan och Irak.”

    När han äntligen har visat oss sin rätta karaktär så betraktar jag Torssander som historia!

  6. Elisabet skriver:

    När kommer den tid då ett konstverks värde mäts efter dess förmåga att inverka positivt på mänsklighetens överlevnad?

    Parallell: värdesättande av miljökrav för USA:s och andra västländers – liksom förstås övriga världens – ekonomier har lett till ett “grönt” ekonomitänkande. Priser sätts inte enbart efter objektets förmåga att inbörda privatföretagarnas vinster utan även utefter hur lite inverkan de har på vår miljö – det vill säga: på våra biologiska förutsättningar för ett framtida liv.

    Vad händer när man värdesätter humanitet?

    Graden av humanitet skall inverka på värdesättning av konstverket.

    Varför det?

    Om inte av vilja – eller insikt – eller övertygelse – så: av överlevnadsskäl.

    Ett inhumant samhälle kan visserligen överleva, men de överlevande har lidit så stora skador av processen att det är tveksamt om man ens kan kalla dem människor längre.

    Men, om marknaden styr: är det inte Lundström och Pettersson som med sina nedärvda eller förvärvade insikter om begreppet VÄRDE egentligen styr konstmarknaden? Så: vad vet Lundström om Pettersson och dess socioekonomiska omgivningar till en grad som rimligtvis kan påverka konstens prissättning? Föga. Vad veta de om förutsättningarna för mänskligt liv? Tillräckligt för att inse vikten av att noga begrunda inköpet av “marknadens hetaste konstobjekt”? Objektet gömmer sig bakom en positiv ekonomistisk marknadskritik som verkar som reklam för det intiga. Så: knappast!

    Därför undrar jag:
    1) VEM åsätter priserna å de samtida “konstverken”?
    2) VILKA PARAMETRAR tillåter dessa människor ska ingå i den värderande bedömningen?
    3) VILKA fördelar får dessa människor SJÄLVA av att definiera de parametrar utefter vilka ett konstverk prisbedöms?
    4) Vilket ANSVAR har konsten i samhället och hur värderas detta ansvar?
    5) Och – i förbigående – vi andra: vad tjänar vi? Varav följer:
    6) VARFÖR fattar inte dessa människor – som “prissätter” konsten – bättre?

    Om inte konsten ska reduceras till en snygg tapet, så fordrar det att konsten engagerar sig i samtiden. Parametrerandet i prissättningsetablissemanget kan lämpligen omdirigeras till förmån för väsentligheter.

  7. Cecilia skriver:

    Torssander är väl uppenbar – men kanske inte för sig själv?

    För mig är han bara naiv – kommer säkert ikapp snart.
    Fast kanske han behöver lite “riktigt liv” på ett eller annat sätt?

    Fred – res lite. Skulle göra dig gott, tror jag… Är i alla fall en bra anti-dogma-kur. Riktiga livet alltså. Om man vill… :-D.

    Fast det är klart – det är inte så säkert att alla vill bli klokare. Och då är du bara trist. Dogmatiskt i din egen rädsla – oförmögen till förändring/fortskridande…?

  8. Cecilia skriver:

    Christer:
    Tack för ditt minne.

    Ska vi skramla till Freds läro-biljett? 🙂

    Fred – vill du?

  9. Christer Eriksson skriver:

    Cecilia

    Vad sägs om tre veckor i Zimbabwe, eller kanske kuba, eller vad tror du förresten om Nord-korea?

  10. Cecilia skriver:

    Tycker vi låter Fred välja.

  11. Christer Eriksson skriver:

    Ok då:)

  12. Elisabet skriver:

    Törs jag tränga mig på i detta privatiserade offentliga rum? Ursäkta “Cecilia” & Co för att jag önskar skingra sängkammardiset, vilket säkerligen är stimulerande på en privat nivå men knappast bidrar till en diskussion kring konsten.

    VÄRDESÄTTARE AV KONST:
    Vänligen ange – i prioritetsordning – konstens värdeparametrar och dess motsvarande mätenhet och dennas mätskalas gränser.

    Klarar ni det?

  13. Pinpoint Bombing skriver:

    Jag föreslår att vi skickar honom till Tora- Bora!

  14. Fred Torssander skriver:

    Visst vore det roligt om ni ville skramla så att jag fick råd att besöka något av de länder som lyckats befria sig också. Mina erfarenheter av kolonialism/postkolonialism är hittils från Irland/Belfast enbart och det var så långt tillbaks som i slutet på 1970-talet när jag fortfarande hade hyfsad inkomst som järnbruksarbetare.

    Förresten när det gäller Talibanerna och Reinfeldt. Varför inte låta Afghanerna välja vilken av dessa de skulle vilja ha. Utan utländsk militär ockupation. Precis som alla krävde när Sovjetiska trupper ockuperade Afghanistan och höll sig med en Afghansk quislingregering.

    Det som pågår nu verkar vara en repris på Paxtons gamla “… to help save Vietnam from Vietnamese …” fast utan den då ofta förekommande ursäkten att Vietnam skulle vara en dominobricka som om det “förlorades” skulle bringa flera länder på fall för den hotande världskommunismen. I stället bekräftar de småborgerligas uppslutning bakom imperialismen även utan något kallakrigshot att deras ställningstagande för rätten till nationellt självständighet enbart riktade sig mot den kommunistiska fienden och alltså bara var retorik.

  15. Christer Eriksson skriver:

    “Visst vore det roligt om ni ville skramla så att jag fick råd att besöka något av de länder som lyckats befria sig också.”

    Torssander, beklagar men resan är dessvärre begränsad till vårat eget solsystem, utom Pluto!

  16. Christer Eriksson skriver:

    Elizabeth

    Du ska inte vara avundsjuk på Cecilia, det tar sig inte bra ut för en kvinna i din ålder!

  17. Cecilia skriver:

    Sängkammardis – nja. Är för gammal för sånt.

    Däremot öppen för diskussion. Utan försök till tramsiga slag-under-bältet- :-).
    Fast det lät ju bra, eller hur?

    Fattar panelen att jag tycker polemik är fjantigt? Visst är det… Vinna… äh… trams!

    Men livet – det riktiga – det pågår ständigt. Vare sig vi vill det eller ej.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.