Del 279: Svarta mars

Idag öppnade alltså Sharjahbiennalen i Förenade Arabemiratet. Den första ekologiskt inriktade biennalen. Ekologi borde kunna bli ett intressant område för konsten men frågan är om det kommer att bli så. Global Warming har kommit att dominera hela verksamheten och med Al Gore i spetsen och med befolkningarna i samtliga industriländer applåderande och hurrande är det inget bra läge för konsten. Att ställa sig på den sida som inte har något motstånd är inget som lämpar sig för konstprojekt. Hur som helst är Sverige representerat med Henrik Håkansson. Trots detta och trots att han varit flitig med 7 utställningar under 2006 och 2 hittills i år har han en fallande kurva. Han är inte ensam om det. Svenskarna faller så påtagligt att den senaste månaden kan kallas för svarta mars med avseende på Sveriges placering i den internationella samtidskonsten. De största fallen står Tobias Bernstrup och Carl Michael von Hausswolff för. Månadens klättrare är Magnus Wallin med nästan 300 placeringars förbättring. Jag har utvidgat listan till 18 deltagare eftersom det har tätnat i bottenstriden. Vi observerar att Nathalie Djurberg fortfarande är på väg uppåt. Kommer hon att klara resan upp till ett säkert nätverksläge? Och hur kommer det att gå för Jonas Dahlberg? Var hans uppgång en tillfällighet? Och för andra månaden i följt kan man slå fast att Miriam Bäckström förbättrar sin position. Sverige går också mot den internationella trenden när det gäller könsfördelning. 11 av 18 är kvinnor, alltså 60 %. Den internationella siffran i biennalerna ligger på under 30 %.

1. Ann-Sofie Sidén 532 – (504)
2. Annika Larsson 769 – (710)
3. Henrik Håkansson 925 – (762)
4. Clay Ketter 1010 + (1035)
5. Annika Eriksson 1081 + (1115)
6. Miriam Bäckström 1135 + (1195)
7. Jonas Dahlberg 1208 – (1146)
8. Magnus Wallin 1222 ++ (1518)
9. Johanna Billing 1314 – (1228)
10. Carl Michael von Hausswolff 1516 – – (1340)
11. Annika von Hausswolff 1638 – (1615)
12. Anneè Olofsson 1687 – (1556)
13. Matts Leiderstam 1700 – (1614)
14. Tobias Bernstrup 1722 – – (1348)
15. Maria Friberg 1848 — (1676)
16. Cecilia Edefalk 1893 + (1943)
17. Karin Mamma Andersson 1898 + (1931)
18. Natalie Djurberg 2282 ++ (2444)

wallin-magnus-bild-av.jpg
Magnus Wallin är månadens storhoppare. Han ställer just nu ut på
Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Black Box, Washington

wallin-formation-2002-lambda-print.jpg
Magnus Wallin Formation 2002 lambda print

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

13 svar på Del 279: Svarta mars

  1. Staffan Zacarias Törnvall skriver:

    Man undrar ju om det finns någon bakomliggande orsak till att alla svenskar tappar unisont? Kan det ha med “Kubakrisen” att göra? Eller är konstnärerna synkade med fotbollslandslaget?
    Har förresten hört att Artfacts statistik baseras på vad man skickar in till dem, dvs ofta på vad enskilda gallerister skickar in om sina egna konstnärer. Om man har betalt abonnemang på Artfacts väger den information man skickar in tyngre, men vem som helst kan bidraga! Stämmer detta?

  2. Lars skriver:

    Hej Staffan. Det kan vara värt att i detalj se på hur systemet fungerar. Men går man genom konstnärer och jag har gått genom åtskilliga hundratal är det uppenbart att det inte verkar finnas några blåbärsgallerier med. Och att alla väsentliga finns på plats. Mest poäng ger biennaler och museiutställningar.

    Överhuvudtaget är det svårt att finna något exempel på någon konstnär som inte borde vara där den är.

    Men jag skall se över detaljerna i detta.

    Orsaken till svenskfallet, ja, jag har ingen förklaring ännu.

  3. Staffan Zacarias Törnvall skriver:

    Jag hittar en del exempel på att allt inte “står helt rätt till”. Massma, ett galleri i Ronneby är med, men inte Skissernas museum i Lund. Dunkers kulturhus i Helsingborg utelämnas, men Sjöbo konsthall finns med. Vida museum i Borgholm, specialiserat på Ulrica Hydman-Vallien, har kvalificerat sig, men inte Tensta konsthall.
    Personligen tycker jag det är mer spännande med ett oväntat urval, men jag undrar vad det egentligen visar? Kan man kanske inte likna det vid något av konstens Wikipedeia? Användarna bestämmer vad som är sant. Skillnaden tycks vara att betalande medlemmar har mer mandat, vilket i så fall är lite trist.

  4. Staffan Zacarias Törnvall skriver:

    Jag läste nu lite vad som skrivits tidigare om bristen på svenska DIS-bloggar. Är det ett kasualsamband mellan svenskens rätt sjaskiga placering i samtidskonsten och dennes ovilja att skriva konstblogg? Det låter ju dråpligt, men kanske värt en kort reflektion?

  5. Lars Cuzner skriver:

    Sambandet må vara långsökt men DIS-konstbloggar erbjuder ett viktigt sätt att orientera sig i sin samtid. Det behövs många olika perspektiv men bloggens renommé i Sverige är låg. Det kommer snart att ändras. Kanske Sveriges hållning i internationella sammanhang lider fortfarande av New York syndromet. Man får kvalitet men inget nytt. Att bryta mot rådande kvalitetsuppfattning är väl inte vad vi är vana vid. Sverige är trendkänsligt, så pass att andra länder prövar idéer i Sverige för att se om de passar in i trenden (av marknadsskäl förstås). Inte ett recept för det okända direkt.

  6. Staffan Zacarias Törnvall skriver:

    Jag håller med dig Lars Cuzner om att bloggen har låg status, åtminstone i kultursfären. När det gäller en populär definition av mode tex, dagens outfit, streetstyle etc. har bloggen större slagkraft. Kan det ha att göra med det du är inne på? Ett större intresse av att haka på det senaste än att fundera på vad man egentligen håller på med?

    Eller kan det vara så att kulturen är i allt för hög grad omgiven av detta svårforcerade allvar? Att den kvävs av sin “viktighet” och i själva verket skulle kunna tjäna på en del av den lekfulla fräschör som vi hittar på modebloggarna?

    Men det är ett otvivelaktigt faktum att man i vårt land med skam erkänner att man deltager i bloggdiskussioner, i den ynkliga mån de förekommer.

  7. Martin Schibli skriver:

    Ang statistikens uträkning.

    Man kan tänka sig att information från gallerier som betalas är högre än de som inte gör det. Statistisk sätt kan det säkert påverka om en konstnär är på 35000 eller 50 000. Annars är det så att en konstnär behöver väljas ut av flera ställen för att få tillräckliga poäng att hamna över 15-20 000. Dessutom är listan internationellt inriktad, det finns en faktor som jag förstår det att poängen räknas lite högre om man ställt ut i tre skiftande länder. Det är rimligt för en internationell lista. Annars är det så att för att komma högt upp måste väldigt många vara överrens att det är bra.

    Om en gallerist vill ha upp en konstnär på listan, skaffa galleribudnsförvanter i andra länder som har etabelrde konstnärer, sälj in konstnären på mässorna till curatorer och biennaler, få konstnären på konsthallar, se till att kritiker skriver om konstnären. Med fingertopskänsla av rätt vald konstnär som denna att stiga. Och det fungerar.

  8. Lars skriver:

    Staffan. Angående artfacts. Dunkers kulturhus är med på artfacts. Det är klart att den inte är heltäckande. Det finns många länder och många gallerier. Men den svenska galleri- och museilistan har det mesta.

    Man kan också gå andra vägen och se på en konstnärs placering och vilka utställningar som skapat den placeringen. Jag har aldrig kunnat finna något exempel på en rimligt placerad konstnär med en lista på mindre intressanta gallerier. Det är nödvändigt för en god placering att hamna på offentliga platser som konsthaller och biennaler.

  9. Andrea skriver:

    Ang statistikens uträkning.
    Var kommer denna lista från ni pratar om? Kan någon ge mig en direkt länk? Jag tackar.

    Ang konstbloggar.
    Det finns ju några i Sverige även om jag skulle säga att de flesta är lite för beblandade med personliga detaljer och dagboksbilder. Här är några:

    http://maxmagnusnorman.com/artist_blog/
    http://konstapan.blogspot.com/
    http://www.length.se/
    http://kingink.blogsome.com/category/konst/
    http://cuzner.wordpress.com/
    http://squallerblogg.blogspot.com/
    http://hoglander.se/blog/

    Bara i det att lägga ut denna lista kommer säkert några känna sig uteslutna men skriv gärna till.
    Svenska bloggar reflekterar kulturklimatet här. Sverige är mycket som Italien, båda har svårt att hävda sig på den internationella konstscenen men mode och design ligger på topp. Det svenska design/mode-blogg utbudet är inte att leka med. Så om man blandar design och mode i sin konstblogg är det lätt att inte betraktas som en konstblogg.

  10. Lars skriver:

    Hej Andrea. Tack för alla blogglänkar. Listan vi ofta diskuterar här är http://www.artfacts.net

  11. Lars Cuzner skriver:

    http://www.artfacts.net/

    Tack för att du listar min blogg även om jag inte riktigt försöker konstblogga informativt.
    Det är mer processer och riktingar mina egna verk tar och ofta bredvid andras verk som ledde mig till det projektet. Men tack ändå.

  12. Lars Cuzner skriver:

    Ja nu hann ju Lars med länken medan jag skrev

  13. Staffan Zacarias Törnvall skriver:

    Okej om Dunkers är med, men håll med om att det inte är någon millimeterprecision för samtidskonsten det urval jag tog som exempel svallrar om?

    Martin Schibli, ja visst, det du beskriver liknar vanligt irl nätverkande. Vad jag menar är att det inte är de utställningar man faktiskt deltagit i som avgör ens poäng, utan de utställningar som någon valt att rapportera till Artfacts. Dvs Artfacts visar vad de som tycker Artfacts är viktigt tycker om för konst. Det är ju för all del inte heller så tokigt.

    Kanske dags för en Blogfacts, för svenska konstbloggar. Vilks.net blir i så fall Andy Warhol!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.