Del 278: När solförmörkelsen brinner

Två intressanta kommentarer har infallit i det sistone. Pontus Raud, efter sin egyptiska resa: ”Är modernismen ett letande efter den heliga graal eller är DIS avsaknaden av det esoteriska? Konstnärer är inte så heliga men de älskar magi.”

Och Yngve Rådberg: ”Min övertygelse är att politik, liksom ”det sociala” bara är ett ämne, en omväg, för att gestalta det för konsten väsentliga, nämligen den dunkla aningen om begreppens och den befintliga kunskapens otillräcklighet /otillförlitlighet. Den politiska korrektheten är i mina ögon bara en tillfälligt rådande konvention (precis som tidigare färg och form).”

Båda dessa röster befinner sig väl i det vinddrag som går genom DIS. Att det är så behöver vi inte betvivla. Redan laddas bössorna till sommarens stora sjösättningar. Roger Buergel talar om ”blotta livet” och Robert Storr har annonserat: ”Tänk med sinnena, känn med tanken” som tema för Venedigbiennalen. Konjunkturerna för den alltmer plågsamma ramsan ”konstnären undersöker angelägna frågor om makt, kön och klass” har kraftigt försämrats. Men kursändringen är komplicerad eftersom vi inte längre, som under modernismen, har tillgång till den särskilda estetiken som hållpunkt. Det finns faktiskt ingen hållpunkt alls, förutom då det sociala vilket konsten kommer att tvingas att kretsa kring. Det är ofrånkomligt att något måste sägas om den sociala verklighet som utgör nuet.

Men det finns vägar och i en av dessa kan vi placera Cerith Wyn Evans (351). Han har varit med ett tag och bland annat på den postkoloniala Documenta 2002. Då inläst som informationsanalytiker i avdelningen ”översättare”. ”Översättning” är inget utgånget begrepp; får anses vara en alltfort vital beståndsdel. Alltså i vid mening: att överföra betydelser från ett system till ett annat. Ett bra exempel på hela Wyn Evans-rekvisitan finns i den nu pågående utställningen i Graz, Bubble Peddler.

Det går ju inte bara att sätta igång med att producera form och effekt. Krokbenen kommer då omedelbart att dyka upp som ”redan kända”. Sålunda får ett sofistikerat nät av referenser byggas in med vilka nya betydelser och associationer kan sättas i spel.

Se t ex Has the film already started? En installationsprojektion med en solförmörkelse hämtad från filmen L’Anticoncept (1952) av situationisten Gil J. Wolman. Ljudspåret är dock hans eget där han lägger in Art Blakey och en intervju med Marcel Broodthaers. Osv. Det kan nog vara på det här sättet som socialkritiken kan passeras.

evans-c-has-the-film-already-started-2004.jpg
Cerith Wyn Evans Has the film already started? 2004

Att bara saga tack och adjö till socialkritiken skall man dock inte tänka sig. Santiago Sierra (313) har ännu förmågan att irritera publik och kritik med raka budskap. Genom att välja känsliga ämnen och handlingar kan man inte belasta honom med att blott och bart illustrera samhällsproblem. Det brukar nästan alltid stöta till något hinder. Nu är han där igen med sitt arbete Palabra de fuego (ord av eld) i proyecto Juarez. Projektet sker nära gränsen mellan Mexiko och New Mexico i USA. Den mexikanska sidan är tämligen förfallen, problematiken är lika besvärlig som välkänd. I ett nergånget och förorenat område vill Sierra placera ett bokstavligt brinnande ord: SUMISION (underkastelse). Men myndigheterna har ingripit och stoppat hans projekt utan, som det verkar, särskilt goda skäl. Vad man än tycker lyckas han gång på gång upprätthålla ett initiativ.

sierra-sumision1.jpg
Santiago Sierra Palabra de fuego 2007

En helt annan sak. Jag har skrivit flera gånger om Miriam Bäckström och Kira Carpelan. Deras projekt på Färgfabriken fick ett relativt svalt mottagande. Men som jag skrev kan saken rättas upp genom en god internationell publicering. Så har också skett, Jennifer Allen (hon brukar rycka in vid sådana tillfällen) har skrivit en stor artikel i Artforum. Så skall det skötas! Den som äger nätverkskopplingarna skall se till att de opererar som de skall.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

3 svar på Del 278: När solförmörkelsen brinner

  1. Lars Cuzner skriver:

    Det verkar finnas motgångar mellan det esoteriska och det som säger oss något om verkligheten. Ändå söker vi okända vägar att bli introducerade till verkligheten. Kanske det ända vi kan kontrollera är det esoteriska och av den anledningen börjar bli uttråkade med politisk, socialt kritisk konst. Är detta återupplivandet av något som aldrig dött? Hjärt-och-lung räddning till ett slående hjärta, mun-mot-mun med tungan. När avdankat heligt vatten hälls ner i toaletten blir inte avloppen heliga…Jag satte på skäggpinnen idag.

  2. Lars skriver:

    Hej Lars

    Konsten har det där med upplevelse och en sådan får gärna vara förknippad med andlighet. Och det är oskyldigt eftersom hela föreställningen sker i något galleri eller på något museum. Med den socialkritiska inställningen blir upplevelsen sekundär och kompensationen skall vara att konsten är ute på världsförbättring. När det senare inte fungerar är det läge att gå tillbaka till det första.

  3. Lars Cuzner skriver:

    Om med det första menas upplevelsen, har vi bara andlighet kvar då? Andlighet överlever bäst i orättvisa samhällsstrukturer, sägs det. Är det bevis på att vårat sekulariserade samhälle är rättvist då? Nej. Vi har bara hittat andra former av religion – upplevelsen, underhållningen, det esoteriska. Det uppvaktar oss med självkänslor av djup insikt och förståelse för det som inte vill förstås. Konsten kommer inte att förbättra världen för att den överlever bäst i upplevelser. Konst är bara underhållning. Betyder då det att det är lönlöst att ägna sig åt socialkritisk konst? Nej, tvärtom. Misär är avkopplande. Oförmåga att förbättra levnadssätt är underhållande och konsten kan det där. Fråga mig inte vad som kommer att ändra världen, eller jo föresten, gör det. Det är detsamma som på riktigt förändrar allt annat – förstörelse. Och hur förstör man upplevelsen? Man går inte dit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.