Del 264: Med hög It-faktor

Den 28 mars skall de diskutera ”It”-faktorn på New Museum i New York. Det handlar alltså om vad som slår, vad som gör något attraktivt; kort och gott hur kvalitet springer fram som ett skott i natten, sådant som får all tvekan att falla som käglor, den drabbande stormvinden.

Den panel som skall slita i kvalitetshärvan består mest av arkitekter och designers; konstnärlig representant är Francesco Vezzoli. Nog minns vi Vezzoli, multimedial och med trailern till den ogjorda remaken Gore Vidals Caligula i sitt bagage från Venedig 2005 och Whitney 2006.

Artnet Magazine har förberett frågan genom att låta sina medarbetare delge sina synpunkter på detta intressanta ämne.

Jag får dock säga att inläggen är av begränsat intresse. Och jag vågar dessutom påstå att debatten den 28 mars inte kommer att visa världen några nyheter. Ingen har kommit på den geniala idén att fråga mig. Jag har svaren. Det är inte särskilt svårt att åstadkomma bra konst som väcker stor uppmärksamhet. Varför har ingen annan kommit på detta – eller i varje fall nästan ingen? Det sammanhänger med att man stirrar sig blind på själva konsten och inte vill kännas vid att det i första hand är kringfaktorerna som styr begivenheterna.

Förutsättningen för att utlösa It-faktorn är att vara i rätt läge: tid och plats. Och att där leverera precis vad konstvärlden oformulerat önskar sig. Den svåraste delen är att arbeta upp förbindelserna som gör det möjligt att bli sedd av rätt personer och att framträda på en ambitiös arena. Ingen kommer från ingenstans. Vezzoli kunde få ur sig Caligula på två stora biennaler, men hans historia börjar naturligtvis inte där. Ett liknande scenario fanns för kometen Tino Sehgal, också han slog till på Venedigbiennalen 2005. Hans performance med en grupp som oannonserat dyker upp och agerar bland konstvärldens utsända och som slutar med utropet ”It is so contemporary” är en sådan överraskning som konstvärlden älskar. Ett ytterligare exempel är Robert Kusmirowski som klistrade ihop sin järnvägsvagn på Berlinbiennalen. Han intog då en blygsam plats på artfacts, runt 12 000. Idag finns han på 1406.

En annan sak är en It-faktor med lång hållbarhet. Där blir det svårare eftersom det inte är lika lätt att se vad konstvärlden kommer att titta efter i framtiden.

Emellertid är det alls inte omöjligt att uppnå sådana mål genom strategi och planering. Saken underlättas av att de flesta konstnärer nöjer sig med att ängsligt efterapa varandra.

vezzoli-caligula-05.jpg
Francesco Vezzoli Caligula 2005

sehgal-this-is.jpg
Tino Sehgal performance på Venedigbiennalen 2005

kusmirowski-r-wagon-06.jpg
Robert Kusmirowskis järnvägsvagn i papper, Berlinbiennalen 2006

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

26 svar på Del 264: Med hög It-faktor

  1. david 28 malmoe skriver:

    Hej Lars! Hittade norske filosofen Lars H Svendsens “Långtråkighetens Filosofi” på bokrean. Han kör nån slag tes om att leda/långtråkighet är ett utslag av moderiteten å värsta boven av alla är Romantiken. Kapitlet “Romantikens långtråkighet” tyckte jag var extra intressant. Har du läst boken? Skulle va kul å höra vad du har att säga om den! Kan tänka mig att du skulle kunna ha visst intresse utav den…

  2. Lars skriver:

    Hej David!

    Tyvärr kan jag inte säga något förnuftigt om Långtråkighetens filosofi på rak arm. Jag läste den för ett par år sedan men kan inte minnas tillräckligt väl. Är du bekant med Svendsen? Han har skrivit en hel del om konstteori och är i den bemärkelsen även kommenterad här på bloggen.

  3. Christina Andersson skriver:

    Kul med samtidskonstdebatten i HD för ett par veckor sedan!Jag läste Ditt inlägg och har funderat över den avslutande frågan. Vad ska vi med konsten till? Vad svarar Du själv?

  4. Minister of Art skriver:

    Ah! “It” alltså, inte IT (informationsteknologi). Fick inte ihop det där riktigt först. Måste vara vårförkylningen. Vad jag vet (sen många mågna år tillbaka) så är det Coca-Cola som “is it!”. Det har jag hört både i engelsk och spansktalande länder!
    Vad man ska ha konsten till är väl uppenbart: alltid retar det nån.

  5. Rasmus West skriver:

    Mycket kärnfullt, ministern, det där med Colan. Iofs har det varumärket byggts upp under betydligt längre tid än någon konstnär som har It-faktorn just nu, men sakerna har sina likheter.

    Lars: har du snokat i den nya kulturtidningen? Det verkade som att de var i behov av en redaktör som kan sin konst samt texter, ifall de inte vill skapa sig en intellektuell, litteratur-enbart-profilering? Det som fanns med som konstrelaterat var Enanders artikel/recension om Dreamlands Burn (hört den förut?) och en serie om hur man gör konst.

  6. Lars skriver:

    Christina. Min mening är att konsten skall vara en röst i det intellektuella samtalet.

  7. Lars skriver:

    Rasmus, du får tala om vad för något Kulturtidningen du talar om.

  8. Rasmus West skriver:

    Lars, den heter så, “Kulturtidningen”.. om jag inte missminner mig. Ska kolla upp vem som gav ut den o.s.v..

  9. ba skriver:

    Tidningen Kulturen är namnet.

  10. Christina Andersson skriver:

    Lars! Visst finns det mer att säga i denna fråga…om vad vi skall ha konsten till?! Men OK jag accepterar Ditt svar som en utgångspunkt,och en viktig sådan…att konsten är en röst i det intellektuella samtalet.Men det är väl inte specifikt för konsten att vara det?
    Mina funderingar går i stil med att konsten är det onödigt nödvändiga för oss. Vi behöver något annat än plikt och krav eller något som skall kunna bevisas.Vi behöver en kreativitet som inte binds in i diverse regler som motvikt till så mycket annat i livet. Konst som motvikt!Vad säger Du om det?

  11. Lars skriver:

    Rasmus och ba. Jag tror jag vet Kulturen, en tidning som jag såg på konsthallen i Malmö idag. Där fanns Enanders text. Jotack.

  12. Lars skriver:

    Christina. Man skall nog akta sig för att bli för duktig när man skall beskriva hur mycket otrolig glädje vi kan ha av konsten. Den är så kreativ och fin. Och så mycket känslor! Det är nog så att en beskrivning av vad konst tjänar till gör sig bäst som ett konstuttryck.

  13. Christina Andersson skriver:

    Har jag sagt något om glädje/känslor?Men gärna för mig…hellre det än gravallvar!Försöker bara ringa in en fråga….prövar ordkonst och behöver då en ordkonstnär som Du som motspelare för att det skall gå att skaka liv i mitt bloggkonstverk?

  14. Lars skriver:

    Christina. Jag menar att man skall skilja på hur man formulerar konstens funktion i ett politiskt och pedagogiskt sammanhang och hur man ser det internt. I det första fallet blir det duktigt och fyllt av vackra formuleringar i det andra fallet, det interna, kommer vi in på saker som inte har samma passform till samhällets önskemål. Det som är nyttigt och bra för mänskligheten är mindre lyckat som konstens funktion. Man kan se konsten som en ständig obstruktion mot alla vackra tankar.

  15. Christina Andersson skriver:

    Ja, jag kan se de här två sätten att se på konstens funktion,internt och externt,utanför konstvärlden.Men är inte just detta en intressant skärningspunkt?Politik och samhälle vill ha konsten till ngt. annat än de som är aktiva…..Sedan undrar jag hur levande denna diskussionen är inom konstvärlden?Och jag fattar inte varför konstvärlden accepterar att kultursidan är tidningsdelens sista sida i t.ex.HD?Det tycker jag visar ngt om viken roll tidningsmakarna tillmäter konsten. Om konsten skulle vara en röst i det intellektuella samtalet fattar jag inte varför konstvärlden inte kräver en plats i solen!Artiklar om konst och kultur skall fram till samma sidor i tidningarna som där det förs en samhällsdebatt!

  16. Lars skriver:

    Christina, det är inte konsten som är förfördelad i tidningarnas kultursidor. 90 % av dessa handlar om litteratur. Om någon skulle klaga är det väl den sektorn. Konsten skall nog först bli beaktad som litteraturen innan den kan bli tagen på allvar som en del av det intellektuella samtalet

  17. Christina Andersson skriver:

    Din kommentar ter sig i mina öron lite motsägelsefull!Men om jag rannsakar min egen kommentar visar det sig att jag med begreppet konst/konstvärld inte gjort någon större åtskillnad ifall det gällt ,konst,kultur eller litteratur.
    Men det jag ville komma åt var att jag tycker att konsten(kanske då i lite snävare mening-eller rentav samtidskonsten) låter sig behandlas styvmoderligt.Och där verkar vi ju vara överens. Nuförtiden är det vetenskap och politik(andra röster i det offentliga samtalet) som står högt i kurs i vårt samhälle. Konst och ex. religion eller filosofi verkar ha fått mindre betydelse,tillmäts mindre betydelse.Så som jag uppfattar det från mitt källarfönster……Konsten måste återta sin plats,det är min mening,men frågan är hur?.Jag saknar debatt om detta!

  18. Lars skriver:

    Christina, konsten har ingen plats att återta, den har aldrig haft någon. Litteraturen har alltid varit storebror. Vad man kan arbeta mer är att försöka ge konsten större betydelse i debatter och diskussioner.

    Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon koppling mellan popularitet och status. Det som står högt i kurs i samhället är väl schlagerfestivalen och sport – inte mycket status i det.

  19. Christina Andersson skriver:

    Med bästa vilja i världen kan jag inte räkna schlagerfestivalen eller sport som “röster i det intellektueölla samtalet”,och antagligen inte Du heller!

    Men om vi tänker oss att det finns fyra/fem (eller ev. fler?)”institutioner” i samhället såsom; konst/kultur, vetenskap,filosofi,religion och politik som gör anspråk på att vara seriösa röster i det intellektuella samtalet så ligger ju konst/kultur def. i bakvattnet idag,eller hur.Sedan skriver Du, som jag uppfattar det då att inom sektorn konst/kultur så är litteraturen storebror! Det var ett klargörande som jag inte riktigt reflekterat över tidigare men som än mer stärker min åsikt att vi måste plocka fram samtidskonsten/bildspråket och åskådliggöra för samhällsmedborgarna att den/det har något djäkligt intressant att komma med!

  20. Lars skriver:

    Christina. Om du menar att politiken skall räknas med i sällskapet är jag inte med på noterna. Där finns allt rävspel men ingen högdiskurs. Något fattigare än politikern vars enda uppgift är att vinna röster till nästa val får man leta länge efter.

    Konsten har kanske något “djäkligt intressant”. Men frågan är vad detta skulle vara för något. Medan vi funderar på det får vi slå på trummorna för att det hur som helst och under alla omständigheter är “djäkligt intressant”.

  21. Christina Andersson skriver:

    Mycket diplomatiskt(?) skrev jag väl också att det var de uppräknade “institutionerna” själva som ville göra anspråk på att vara en röst i det intellektuella samtalet.Men kanske de inte själva inser det? Min åsikt är den att den ideologiska debatten inom politiken trist nog verkar ha falnat till i princip ingenting,vilket Du ju också verkar tycka.Men hur är det egentligen ställt inom filosofin eller de andra institutionerna, för den delen? Kanske saknar Sverige överhuvutaget dessa seriösa röster i det intellektuella samtalet? Men jag skall kanske inte kasta sten, då jag inte själv är människa(tillräckligt kunnig/bildad?) att kunna föra denna debatt. Jag bara lever med en stor saknad!

    Återkommer vid tillfälle angående frågan vad jag(den enkle mannen från folket) tycker att vi skall ha konsten till och varför konsten har något oumbärligt att komma med!Kanske finns det trots allt chans för ett genombrott i frågan tack vare att de andra “institutionernas “röster i princip tystnat och inte verkar bry sig om sin egen självbild,att deras röster skulle vara viktiga?

  22. Lars skriver:

    “debatten inom politiken trist nog verkar ha falnat”. Jag förstår inte vad det är som har falnat. Jag känner inte till någon sådan debatt.

    Filosofin har naturligtvis svårt att göra sig gällande i allmändebatten eftersom det är en specialiserad verksamhet. Jag tror inte att det är något fel på det svenska bidraget. Varken bättre eller sämre än det brukar vara.

    Du skriver att de andra institutionernas röster har tystnat. Har de det? Författare och idéhistoriker t ex är ofta deltagare i diskussioner. Du får förklara vad du menar med det. Vilka är det som har tystnat?

  23. Christina Andersson skriver:

    Jag vet inte om felet är att jag slängt ut TV:n eller vad….kanske umgås jag i fel sammanhang eller inte har hittat mitt sammanhang…eller läser fel tidningar/böcker? Men jag tycker inte att jag i vardagen möter….den här intressanta diskussionen som jag saknar.Men det betyder kanske inte alls att den inte finns….jag har bara inte hittat spelplanen/mötesplatserna eller underskattar jag den debatt som faktiskt förs och som är fri i Sverige,till skillnad från så många andra länder?
    Din blogg, Lars är faktiskt ett litet vattenhål,så det så!

  24. Helen Brown skriver:

    Dear Sir,

    On behalf of Tino Sehgal, we kindly ask you to take down the photographic documentation that you have of Tino Sehgal’s work. It is part of his artistic practice, and we respectfully ask you to take down any images you have on your account.

    Mr Sehgal is very keen upon this point.

    Please let us know when the image has been taken down as soon as possible.

    Best,

    ___

    Helen Brown
    Director

    NEW ADDRESS:
    JOHNEN GALERIE
    Marienstrasse 10
    10117 Berlin-Mitte, Germany

    Tel. +49.30.27583030
    Fax +49.30.27583050

    http://www.johnengalerie.de
    helen@johnengalerie.de

    Di-Sa 11-18 Uhr

  25. Pingback: Vilks.net » Blog Archive » Del 923: Tino Sehgal och hans bildförbud

  26. Lars skriver:

    Dear Helen Brown,

    The artworld creats the work even the artist and the artist’s intention. Of course the artist can try to fight a battle for a more personal development of his intention. What cannot be change is that the spectator has the final word. There will always be an endless discussion about whose respect is most important.

    Lars Vilks

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.