Åtskilligt har sagt i dessa spalter om George Dickies institutionella konstteori. Det finns ett utmärkt navigationsinstrument för den som vill orientera sig i teorins tillkomst och kritiken av den. På sitt sätt en thriller som skildras i ett magisterarbete av Eva Løveid Mølster. Texten kan hämtas här.
Som kanske är bekant publicerar Dickie tre böcker om sin institutionella teori, 1971, 1974 och 1984. I estetikkretsar är Dickies teori en rejäl utmaning eftersom han ifrågasätter något av det mest självklara som finns för estetiker, konst som ett estetiskt värde. Dickie möter, föga förvånande, en massiv kritik, speciellt med de två första skrifterna. Løveid Mølster ger en fängslande översikt av det estetiska slagfältet. Dickie är inte vatten värd. Hans hållning är samtidigt defensiv. Han tar till sig kritiken och gör sitt bästa för att anpassa den till teorin som han fortlöpande förändrar. En av många kritiska synpunkter är t ex att teorin är cirkulär. För att ta loven av den kritiken döper han sin sista bok till The Art Circle och argumenterar så gott han kan för att det är en ”god” cirkel.
I ett lite vidare perspektiv kan man säga att Dickie inte är radikal nog, hans teori blir en halvmesyr som inte tillfredsställer någon. När han bemöter sin kritik genom att justera teori blir resultatet bara sämre. Teorin kommer aldrig längre än att hävda att konst är det som konstvärlden kallar för konst. Trots att han blev slagen i spillror av sina kollegor i estetikbranschen kunde han ändå kamma hem en inte oväsentlig pyrrhusseger: Den institutionella konstteorin blev den som kom att gälla i konstvärlden. Men ingen där är förtjust i den.
De argument som Dickies kritiker levererar kan man alltså studera i Løveid Mølsters uppsats. En ganska rollig sak är de definitionskrav som några av estetikerna ställer. Skall man ställa upp en definition skall det vara en sådan som gör det möjligt att bestämma om något är konst eller ej. Bokstavligt.
Timothy Binkley skriver 1976 att han har varit på en konceptkonstutställning arrangerad av Lucy Lippard och att han där händelsevis ser ett spiralblock som han bläddrar i. Han upptäcker då att det på ett blad står ”NOT PART OF THE EXHIBITION” Han blir osäker huruvida detta ändå skulle vara konst. Han återvänder några dagar senare för att se efter om blocket är borttaget. Men det ligger kvar. Han vänder sig då till utställningsarrangören som meddelar att det inte tillhör utställningen.
Konst eller inte? Binkley får huvudbry.
Här menar Binkley att det skulle vara bra med en praktisk konstdefinition som skulle göra det möjligt att avgöra om spiralblocket var konst eller ej. Men just för att Dickies teori inte är till någon hjälp i spiralblocksepisoden känner han sig besviken på den.
Det är till att ställa höga krav och verkar lite lustigt så här långt efteråt. Filosofien George Schlesinger är dock inte sämre när han 1979 frammanar vad han anser att en konstdefinition skall klara av. Om någon vandrar i en öken och plötsligt står framför en samling av objekt, då skall en konstdefinition lösa problemet. Är det konst eller inte? Läs i definitionen. Med Dickies definition får man trots allt ett svar: Om konstvärlden säger att ökenobjekten är konst så är de det. Men Schlesinger accepterar inga omvägar. Svar på stubinen utan några konsultationer! Sålunda spolades Dickies teori.
En ökenvandrare stöter i professor Schlesingers fantasi på en samling objekt bland sanddynerna och vill gärna veta om det handlar om konst.
Men inte minst var Dickie sin egen kritiker. Salvador Dali skall vi något tillfälle ha pekat på några stenar och sagt att de var konst. Var de då det? Nej, säger Dickie, oavsett vad konstvärlden menar, är de inte konst eftersom Dali inte han gjort något med stenarna. Duchamps pissoar blir hämtad, signerad och utställd. Dali bara pekar och det räcker inte enligt Dickie (som därmed tvingas gå emot sin egen teori). Han kunde inte låta bli att hålla fast vid kravet på att ett konstverk skulle vara en artefakt.
Dali pekar fram konst, men Dickie säger nej.
Spiralblocket och ökenvandraren.
Kan det finnas fall där det inte går att avgöra?
Massor Yngve. Frågan är akademisk och i detaljerna enbart av principiellt intresse. Men detta har sin betydelse eftersom konststrukturen visar sig i dylika närläsningar. Som t ex att Dickie faller tillbaka på artefaktualiteten
Dalis pekande är ett fall som inte kan avgöras. I varje fall inte utan ytterligare information. Med ytterligare information kan det vara möjligt att säga ja eller nej. Men det kan också vara så att informationen lämnar en tveksamhet. T ex ”Dali säger att han verkligen menade att det skulle vara konst och han skall ha visat några teckningar av sitt objekt på en utställning som ledde till en viss diskussion. Om det nu är sant eftersom det inte går att verifiera…” Etc.
Jag ser ännu ett problem här. Om man i konstvärlden börjar diskutera Dalis påstådda verk och det kommer in i den ena artikeln och diskussionen efter den andra kommer stenprojektet att, om man nu tar det för givet, att fungera som konstverk. Frågan är dock fortfarande oklar huruvida det är DAlis verk eller konstvärldens.
Sten-exemplet är ju intressant ur en ladonsk synvinkel. Är stenarna i det som utropats till Fristaten Ladonien att betrakta som konst, eftersom det ingår i en micro-nation (som är konst i sig). Blir då stenarna på stranden i Ladonien en del av konstverket? Är alltså stenarna att betrakta som konst-objekt i ett konstprojektet Ladonien? Eller är dom bara stenar?
Store minister. Allt kan vara konst men vem bryr sig? Ta t ex Smithsons Spiral Jetty. Det är ett site specific med kosmiska ambitioner. Den finns i Great Salt Lake och därför är Great Salt Lake en del av konsten. Det är också Utah där den finns och USA som innehåller Utah. Även Atlanten ingår eftersom den delvis finns i USA. Och Europa som delvis ligger i Atlanten. Sverige också som en del av Europa. Och alla som bor i Sverige, naturligtvis. Däribland Minister of Art som alltså är ett konstverk. Men som sagt, frågan är hur pass intressant det är.
Nja, jo, men nu drar vi det kanske lite in absurdum, även om jag tackar och bockar för att blivit utnämnt till ett konstverk i allmänhet. I synnerhet kan jag ju vara det ibland, förvisso, i ett hoppkonst-hopp t.ex. eller som Ministern. Men för det mesta ser jag inte min person som ett konstverk… Spiral Jetty är intressant förresten – den var länge osynligt (för den icke-dykande betraktaren). I tre decennium fanns den ju mest i sinnevärlden (och på bild – där dom flesta nog också sett den). Nivån i Great Salt Lake höjdes så Spiral jetty ”försvann”. Vad jag förstått framträdde den igen 1999 då sjöns nivå sjönk, men nu är den kanske på väg att höjas igen så då försvinner Spiral Jetty igen. Ungefär som när Mona Lisa stjäls lite då och då. Det är fortfarande konst, inte synlig för så många…
Kanske ett uppslag till kämpande konstnärer, måla en massa tavlor, ta bilder på dom och få dom sedan stulna. Ställ ut bilder på ”osynlig konst”. OBS! Ministern uppmanar inte konstnärer till stöld av sin egen konst eller berörelse med kriminella element. Vore intressant att få med konsttjuvarna i konsten… 🙂
Inte mycket att tacka för. Att vara konst i den bemärkelsen delar du med allt och alla och det mesta av allt och alla ser vi vanligtvis inte som konst. Men vill vi så går det bra. Så även med stenar.
Spiral Jetty var gott uppe 2005.