Att synas i dagens evenemangskonst. Så är det och inför detta faktum får alla konstnärer svälja och se glada ut. Idag kan jag peka på två infallsvinklar i detta illustra program: slå rekord och att på ett överväldigande sätt uppmärksamma ett aktuellt problem.
Grandios rekordhyvlare är Stan Douglas. Synnerligen väletablerad och sprungen ur den fotokonceptuella miljön i Vancouver visar han (sista dagen i morgon) sin film Klatsassin på David Zwirner i New York. De långa filmernas tid fick sitt internationella genombrott med Documenta 2002. Ulrike Ottinger lade ut med Südostpassage och 6 timmar jämnt. Men blev klart slagen av Craigie Horsfields El Hierro Conversation 9 timmar och 9 minuter. För dem som försökte se filmerna kan man sammanfatta att Südostpassage försiggick i något som kan liknas vid en obekväm bastu medan åskådarmiljön till El Hierro Conversation tillhandahöll luftkonditionering, sängar och kuddar.
När vi talar om långa konstfilmer kommer man förstås inte undan Andy Warhols i denna genre banbrytande insatser: Sleep (1963) 6 timmar och Empire (8 timmar och 5 minuter).
Alla dessa i sig imponerande verk kan nu vänligt men bestämt läggas till handlingar. Det nya rekordet innehas av Stan Douglas med ovannämnda Klatsassin: 69 timmar. En vad man kan kalla rejäl ökning. Vill man köpa hem den för att se i lugn och ro får man hosta upp mellan 300 000 och 400 000 $. Upplaga 3.
En annan uppmärksammad utställning försiggår på Tate Britain och även där är temat stort eller snarare långt. Mark Wallinger har ställt samman en rekonstruktion av protestplakat från fredsaktivisten Brian Haws demonstration mot Irakkriget i maj 2006. En smula udd har Wallingers initiativ, det är förbjudet med demonstrationer i centrala London, konsten touchar gränszonen. Alltid något men mycket uppmärksamhet, kan man tillägga.
Nu till något helt annat. Enanderdebatten går in på upploppssträckan. Sista inlägg av Robert Stasinski idag (på söndag kommer deltagarnas slutkommentarer) i vilket han ställer frågan om hur konsten skall motivera sin statsfinansiering. Jag kan svara direkt på det: Därför att konst är viktigt, samhället behöver den. Detta är naturligtvis inte alls fallet men det går att säga det och att vinna gehör för tanken. Att motivera uttalandet är en rent politisk-retorisk affär. På insidan av konstvärlden är det förstås inte lika enkelt. Men jag tänker mig att man kan svara så här: Konsten representerar ett område där samhällets ordningar och lagar inte tillämpas fullt ut. Ett visst mått av laglöshet och organiserad galenskap kan frodas i denna sektor. Ett sådant program bör man inte lägga fram i politiska sammanhang. Men jag har nog rätt och saken stöds som bekant av statusgivande högdiskurs.
Slutligen och sist rekommenderar jag Sinziana Ravinis recension av Liljevalchs vårsalong i GP. Vad blev det av vårsalongen? Den internationella samtidskonsten blev det som gäller – även där.
Stan Douglas: Klatsassin 2006
Ny rekordhållare: Stan Douglas
Mark Wallinger med protestplakatinstallation
Konsten och statsfinansiering.
Lars, samtidigt nuddade vi vid samma ämne – fast jag som ett inlägg i föregående. Du har rätt – Konsten lyder inte under ”samma” lagar som exempelvis information och marknadsföring. Konsten behöver inte statsfinansiering (därmed menar jag inte att vi behöver Moderna Museum etc) och skall inte stå under dess kontroll och beskyddande.
Precis som du nämner Artfact som en mätare på bra konstnärer måste konstnären hävda sin existen som alla andra. Man kan säga som du brukar säga – är det bra trycks konstnärerna upp av publiken.
Finns inte den finns man inte och får göra andra val här i livet – om man inte trivs.
Hej,
Jag sitter lite med samma frågeställningar. Då jag som Projektledare för SUPERMARKET 2007 – en konstmässa för konstnärsdrivna gallerier, verkligen fått mina första erfarenheter av alla institutioner som handhåller bidrag för projekt.
Många trycker på att det konstnärsdrivna galleriet är ”non profit” , vilket många konstnärsdrivna grupper har tagit fasta på. Vilka värderingar uppnår man av att vara oberoende av pengar och får man mer cred av att vara ”non profit”? Hur stor vikt lägger man vid en avsändare med ”Non profit” label?
Vi kommer att ha en frågeställning på SUPERMARKET fredagen 23 februari. Det kommer att föras av Canal, ett initiativ från London.
Canal proposes ‘Money changes everything: the impact of commerce on the artist-run space’, a discussion set up to question and respond to the backdrop of Supermarket, a fair for artist-run spaces. After organizing an informal discussion titled ‘The possibility of an artist-run space’ in July 2005, in London, and gathering a range of observations and conclusions from the twenty people involved in it, Canal is interested in carrying on the discussion and debating such issues with artist-led initiatives mainly established in Scandinavian countries. Confronting contexts and exchanging considerations rather than falling into a debate about the funding situation is the aim of this event.
Jag kanske kastar ämnet åt ett annat håll men eftersom jag är mitt uppe i arrangemanget av konstmässan så tar jag chansen.
Slutligen om statsfinansiering: jag skriver i vår katalog om att det skulle vara omöjligt att dra igång ett projekt som SUPERMARKET om det inte fanns en del pengar i botten.
Pengarna behöver inte komma från staten men kulturen med sponsorer i Sverige är i det närmaste obefintlig. Visst finns det Institutioner som har många sponsorer men för nya projekt som innebär att man chansar så måste två faktorer spela in. Antingen är man gift, svåger, älskare eller har nära släktband med sponsorn eller så har man den unika chansen att träffa en sponsor som antingen sitter jävligt löst till på jobbet, vill göra något nytt med sitt liv eller drabbats av tillfällig sinnesförvirring.
Det kanske ändras med tiden men tills dess får man skriva projektansökningar till Staten.
MVH Pontus Raud
Men glömde du inte bort ”24 hour Psycho” i hastigheten. Det finns väl inget som hindrar att Douglas Gordon från att göra en ny version: ”72 hr Psycho” för att bräcka rekordjägaren Stan Douglas. Det blir säkert så också! Go Gordon!
Alldeles riktigt, Douglas Gordon, som förresten arbetat med Stan Douglas, skall vara med på listan med utmärkta 24 timmar redan 1993.
Lars! nu har din blogg blivit citerad i HD! ha ha! dendär Karin får du allt hålla ett öga på. får man skriva vad som helst här eller? nån måtta får det väl endå vara. ordning på bloggen
Ja, Karin, dig skall vi hålla ett öga på.
Pingback: Ambien online shoo.
Pingback: Amhien online shop.
Pingback: Percocet cr online.
Pingback: Ambjen online shop.