Del 233: Lunds Konsthall 3, Du skall icke illustrera

”Det möjligas konst” har fått en recension i SDS, skriven snarare av en recensent än en konstkritiker. Ett lärorikt stycke att läsa; skribenten lyckas sluka såväl krok som metspö.

Raqs Media Collective från Indien fick sitt genombrott 2002 genom Documenta 11. De tre medlemmarna arbetar med projekt, utställningar och forskningsprogram. Curator Kreuger menar att han har använt sig av gruppen på ett sätt som ”en kurator inte brukar tillåta sig. Jag har bett Raqs illustrera utställningens koncept.”

Det är så sant som det är sagt att en konstnär inte skall illustrera. Kreuger försöker finna motiv för att detta skulle vara fel: ”Illustrationsförbudet motarbetar vanligen konst som förkroppsligar svårgenomträngliga och obekväma ståndpunkter.”

Give me a break. Varje konstnär vet att ett verk inte enbart får vara en illustration till en idé. Och endast den totalt oerfarne skulle falla i en sådan fälla. Den konstnärliga twisten eller knorren kommer med automatik; något måste göras utöver det som är klart och tydligt. Det är en av grundpelarna i konstens identitet. Kreugers koketterande hänvisning till en curators etik blir inte ens ett problem i det här fallet. Raqs har varit med förr och den installation som de presenterar har en uppenbart självständig visuell slagkraft. Texten som förklarar vad allting skall symbolisera får inte precis sakerna att falla på plats. Installationen är påfallande inkongruent med sin deklarerade symbolik. Jag skulle snarare vilja påstå att det skulle ha behövts lite mera illustration för att göra det som Kreuger säger att gruppen gör begripligt: ”Inte mindre intressant är gruppens försök att omvandla de kvalitativa nyanserna i Duchamps och Bergsons formuleringar till ett operativt förhållningssätt till verkligen”.

Raqs har också gjort en ny version av sitt vykort Please Do Not Touch the Work of Art från 2003. En väggtext där orden flyttas om och blir läsbara på olika sätt. En något senkommen konceptkonstupplaga, varken bra eller dålig.

Kreuger drar här återigen fram sin käpphäst: risken. ”Måste jag tillfoga att det intellektuella spelet i deras konst är ett medvetet beräknande risktagande?” Det som Raqs gjort sig kända för är det intellektuella spelet och med det har de vunnit framgång i konstvärlden. Men risk är en konstnärlig kvalitet och finns det ingen risk kan man i varje fall påstå det. Alltid finns det någon som slukar både krok och metspö.

raqs_triob.jpg
Gruppen Raqs

raqs work_of_art 2006.jpg
Vykortsversionen av väggtexten i Lunds Konsthall

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m, Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

21 svar på Del 233: Lunds Konsthall 3, Du skall icke illustrera

  1. Rasmus West skriver:

    Tor Billgrens recension är underhållande, inte tu tal om det.. Ingen kan veta hur det går! Speciellt meningen: “Blickarna är frånvarande och säger: ”Jag har ingen aning om vad jag håller på med!”” är stor parodi. “Det finns ingen Fogelsang att nödlanda på.” Nehe, nej just det – och vad är det värsta som kan hända?

    Suck.

  2. Ulf Hedetoft skriver:

    Att riska är ett måste. Tyvärr är det ofta så inom dagspress‚ det som är lätt att förstå är lätt att skriva om. “Journalisten” hugger lättare på betet, som du påpekade Lars. Media ser sensation och nyskapande i det man sett tidigare, vilket kan te sig abrupt och avhugget. Man önskar att media riskar mer och inte faller in i enkel rytm.

    Skall då konstnären göra fatala verk för att omnämnas och förstås?

  3. Joaquim skriver:

    Nu får vi hejda oss. Det har smugit sig in en slags översittarmentalitet här i kommentarerna. Vem är dagstidningsrecensionerna till för tror ni? För de som redan vet och kan göra egna tolkningar (dvs den genomsnittlige Vilksläsaren), eller för en tämligen oinsatt allmänhet? Det som skrivs i tidningen (och detta gäller alla ämnesområden) går genom ett populistiskt filter innan det går ut i tryckpresarna. Journalistik och kritik är en ständig balansgång mellan skribentens egen kunskap och läsarens förmåga att förstå. Häri ligger föreligger också vissa likheter med konstnärsrollen.

    Vad gäller Carpelans Bäckströmsutställning tycker jag inte den på något upppseendeväckande sätt i förhandsinformationen skiljer sig från annat som räknas till kvalitets konst. Jag tycker tom, efter att ha läst på lite noggrannare, att Carpelans infalllsvinkel känns som ett nytt angrepp på ämnet. Det förefaller som ett esteicerat och tillskruvat socialt experiment, spekulativt och osympatiskt just därför att det är så beräknande. På så sätt är det än så länge, på det teoretiska planet, ganska ogripbart vad det kommer att resultera i. Sedan får vi ju se hur utställningen blir. Om vi orkar oss ut till Färgfabriken.

    Fridens på er/ Jocke

  4. Ulf Hedetoft skriver:

    Jocke, ligger en kärna i vad du säger. Helt rätt skulle “Paper Preacher” säga – Tala så jag förstår, skriv så jag begriper.
    I detta forum försöker vi hela tiden spetsa till och vrida tillsammans.
    Kanske är det nog enklare än så – Gör saker som är värt att tala om.

    Men för vem?
    Och vem orkar mer än till Färgfabriken?

    Är det vi oinsatta “insatta”?

    Detta är ingen kritik mot varken Carpelan eller Bäckström. , snarare mot illustratörerna i media. Såg Filmkrönikan igår och blev kvasi-trött.

  5. Ulf Hedetoft skriver:

    Media brukar argumenterar för; “Vi synar makthavarna”. Bra.

    Här glor vi i skribentens påse.

    Är det bra?

  6. karin skriver:

    ja dethär är förbannat svårt. och lite grann det jag tänker på och frågade om när jag skickar ansökningar/ visuell portfolio. ska man tänka som man tänker eller ska man försöka tänka som dom tänker när dom ser hur man har tänkt?.. är kankse en ständig balansgång och en del utav att vara konstnär.

    också tror jag någonstans att skulle man höja nivån några grader vad det gäller recensenter i dagstingingar etc. skulle man nog öka förståelsen för samtidskonsten snarare än exkludera läsare. eller är det rent önske-tänkande?

    man underskattar läsarna samtidigt som man överskattar tyckarna.

  7. Rasmus West skriver:

    På det sätt Tor Billgren blåser upp RISKTAGNINGEN vet jag nog inte om man inkluderar speciellt många. Vem kan tycka att det är en risk, ifall man inte är på nivån halvintresserad/halvkunnig och inte har hört talas om något liknande..? Asch, man kanske inte ska vara för hård än så länge, men det framstår som föga spännande och föga risky i det här skedet. Ska bli intressant att se vad som kommer utav projektet, om det blir någon överraskning eller halvdan pannkaka.

  8. marre_94 skriver:

    Nu får vi hejda oss medsamma. Det har smugit sig in en slags översittare här i kommentarerna. Vem är dagstidningsrecensenten tror ni? För de som redan vet och kan göra egna chimärer (dvs den genomsnittlige Viktväktaren), eller för en inneboende karaktärsskådespelare i allmänhet? Det som skrivs i tidningen (och detta gäller olika ämnesområden), (tex: sporten), går genom ett populärt filter innan det går ut i fingerspetsarna. Journaler och kritik är en ständig balansgång mellan skribentens egen kroppsform och läsarens förmåga att gå. Häri föreligger även vissa likheter med konstnärsbollen, in spe.

    Vad gäller Carpelans Bäcktömningsutställning tycker jag inte den på upppseendeväckande sätt i förhandskatalogen skiljer sig från annat som räknas till min konst. Jag tycker tex mycket om tom hanks efter att ha läst på lite noggrannare. Att Carpelans infalllsvinkel känns som ett nytt grepp är allmänt omskrivet, rentutav härligt. Det förefaller som ett ordentligt och tillskruvat socialt objekt, spekulativt och sympatiskt just därför att det är så robust och planerat. På så sätt är det än så länge, på astral-planet, ganska ogripbart vad det kommer att resultera i. Sedan får vi ju se hur utställningen blir när den öppnar, (Yeah!). Dom flesta bor ju vid Färgfabriken.

    Peace / Marre

  9. Lars skriver:

    Ja Marre, Vi skall nog komma ihåg att det finns ett kriterium som är ofrånkomligt: Kunskaper och erfarenhet; att vara i stånd att skilja det ena från det andra. Allting är inte lika bra och allting är inte heller populärt.

  10. marre_94 skriver:

    javisst! och vem är bäst av tom cruise / tom hanks och leonardo di caprio?

  11. Lars skriver:

    Ja, det är en fråga för filmvärlden. Fråga den. Har du frågor om konst kan du fråga här.

  12. karin skriver:

    marre- det handlar inte om översitteri. det handlar om att köra huvudet i stenmuren om och om igen. och det är blodigt och få som förstår men fan så viktigt att en del gör det och aldrig ger upp utan är övertygade om att man kan komma igenom. inget annat duger.

  13. marre_94 skriver:

    Tom cruise arbetar antagligen utifrån den uppskattade relationella estetiken.
    Han har provat att äta moderkaka , (iofs inte från övriga djurriket). Men det kanske någon från
    konstvärlden redan gjort?

  14. marre_94 skriver:

    I “Teminator 2” slår arnold scharzenegger huvet mot en vägg med hjälp av en stålbalk.
    Han får en blackout och måste då sätta in den extra kraftkällan.
    Det slutar med att han lär sig VICTORY tecknet precis innan han dör. Han hann inte lära sig att det blir “Fuck you” på italienska om man vänder på handen. Men han vann antagligen ändå?

  15. Lars skriver:

    Marre, det är inte fråga om vad man gör eller hur något ser ut. Det skall placeras/publiceras i en bestämd värld där det finns särskilda språk och överenskommelser. Relationell estetik kan man annars säga hör till vardagslivets mest fundamentala delar: umgänge och kommunkativt utbyte. Men så kommer detta till konsten – och blir något helt annat.

  16. Kira Carpelan skriver:

    Marre I love you. And Tom Cruise / Tom Hanks and Leo DiCaprio and he who plays the talented Mr Ripley and the one he kills also. best,

  17. Joaquim skriver:

    Vem är den här marre_94? Han borde helt klart vara spam-blockad isrället för Ulf!

    Fridens/ Jocke

  18. Lars skriver:

    Jocke, det var elakt sagt mot marre. Och det värsta var att hon faktiskt blev spamblockerad. Som en Tom Cruise glödande av scientology kastade jag mig med dödsförakt ner i spamfloden och räddade henne till vårt glada lag*. Du skall känna dig välkommen marre. I will always save you.

    “Ett glatt lag” betyder ursprungligen att avfyra en bredsida från ett kanonskepp.

  19. marre_94 skriver:

    ÅH!! Vad gulliga ni är! Tack en miljon!

    Kira: Jag tittade på din hemsidelänk igår och
    den var jättebra!! Och jag tror vi har glömt en viktig
    person, Macaulay Culkin. Ett riktigt partymonster.

    Lars: Tack för räddningen,(Saving), och jag känner mig
    välkommen javisst!

    Ett Glatt lag:
    ( :)( 🙂 ( 🙂 ( 🙂 —-> (l (l (l__(lO
    ——————–(_x__x__x) ——

    Joaquim: Maila om du har frågor!!

  20. Joaquim skriver:

    Jag håller med och ber om ursäkt. Jag var lite taskig. Men marre kanske är en han? Tänkte på Marre som vann paradise hotel…
    http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,628702,00.html

    hare/Jocke

  21. marre_94 skriver:

    Joaquim: Jag tror i allmänhet på att förlåta! och att senare, vid tillfälle, dricka snaps.

    Och jag kan försäkra dig om att jag är en tjej!
    Jag har inte varit med i paradise hotell men jag skulle inte
    ha nåt emot att vara med i Jeopardy!
    Jag skulle kunna bli nya Hajen! Och han var ju inte särskilt gammal
    när han förtalte om fiskar i tv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.