Del 224 Roberta Smith och 2006

Ännu har inte konståret 2007 kommit riktigt igång. Men det börjar bli dags att se över 2006. Ett inte oävet uppslag är att ta del av New York Times konstkritiker Roberta Smiths reflektioner över det gångna året i New York. En del inträffar fortfarande där och vill man hänga med bör man ha ett öga på den scenen.

I dagarna har vi fått det vi så länge längtat efter: Mer lista. Nu finns det en topplista (som helt domineras av New York kritiker) över de amerikanska kritikerna framröstad av ett blandat sällskap av kritiker, curatorer, konstnärer och företagsledare. Jerry Saltz (The Village Voice) tog hem förstaplatsen, inte alltför överraskande. Och detsamma kan man säga om andraplatstagare, hans hustru Roberta Smith. (alternativ skrivning, vilken inte längre är nödvändig: Roberta Smith kom på andra plats medan hennes man Jerry Saltz hamnade på första plats)

Nu kan man lyssna på Smiths korta krönika* om New York året som gick. Hon har valt ut Christie’s visning av Donald Judd, den nya byggnaden Morgan Library, problemen med Museum of Modern Arts tillbyggnad, en stor graffitiutställning på 11 Spring Street samt Kara Walker på Metropolitan.

Walker är ett mycket starkt namn som vandrat från klarhet till klarhet och som givetvis klättrat på artfacts, nu 180. Hon är lätt att känna igen och har så här långt passat väl in i den socialkritiska diskursen med identitet och ras. Hennes siluettfigurer är lätta att komma ihåg. På Met skulle hon göra en utställning om ”ras och vatten” – och då kom stormen Katrina och förändrade något kontexten men inte alls ofördelaktigt.

Att lyssna på Roberta Smiths tillbakablick är värt några minuter men strängt taget kan man ändå säga: Var det allt man hade att uppbåda i den stora metropolen?

* Bläddra ner ett stycke för att finna The Year in Art, flashpresentation

walker kara med några bum 98 och en ut96 silu.jpg
Kara Walker på Met med typiska arbeten

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

10 svar på Del 224 Roberta Smith och 2006

  1. karin skriver:

    hellre walker än djurberg för min del, helt i enlighet med vederbörandes ranking på topplistan då..

  2. Lars skriver:

    Tack för tipset Yngve. Men ändå inte riktigt. Jag bygger inte så stiligt. Snarare är jag en bankare.

  3. karin skriver:

    det är en balansgång detdär.. att komma ihåg att det var just bankandet (eller grävandet) som var det viktiga, inte stiligheten. är det föresten någon som vet om det var anledningen till all Weiner slutade spränga hål? att dom just var allt för stiliga..

  4. Joaquim skriver:

    Jag tänkte precis likadant karin! Helt reflexmässigt kom djurberg upp igen. Men jag sade ingenting.

    Fridens/ Jocke

  5. Lars skriver:

    Ulf skriver:

    Hej ”Jocke”

    Sarkasm och piska har du nog funnit i din egen garderob, och det är ok för mig. Jag tycker mig inte veta bättre andra men har däremot varit där i reklamen. Och det är ingen konstig annan värld.

    Tror du att tiden är parameter för kvalitet? Du är kanske en sådan där slow-living typ och ursäktar din egen flegmatism, och det är ok för mig.

    ”Bra idéer växer fram i samtal som är jämlika”. Det låter som något flummigt. Vad menar du?

    Du menar kanske att vi samtalar jämlikt när du gömmer din identitet eller orkar du bara inte berätta och anser det är kvalitet?

    Må gott/ulf

  6. Joaquim skriver:

    Hej igen Ulf, det känns lite obehagligt att snacka med andra sidan sådär, även om man märker att det är en skön snubbe som du… Kan du inte be att Lars låser upp din spam-block så vi får lite action directe?

    Jag har inte sagt att reklamen är en annan värld? Eller? Och konstig är den inte heller särskilt…

    Som jag fattade det så sade du till dina studenter att de skulle sticka och visa sina grejor på reklambyrå istf att försöka göra konst. Då blev det eld i baken på dem och tankesmedjan kom i rullning. Så fattade jag det du sade… Om jag förstod det fel så ber jag om ursäkt.

    Sedan ser jag inget problem med att vara ”flummig”. Man kan ju vara så exakt man kan, men om man inte kan uttrycka en grej precist är det väl bättre att använda lite yvigare gester än att peka fel. Ernst Kirchsteiger talar om ”det goda samtalet”. Kanske är det ngt åt det hållet som behövs i skolan?

    Slutligen vill jag påminna om att det är du som är blockad och inte jag. Så än så länge är det du som är the bad guy!

    Min identitet är inte mer gömd än någon annan så vitt jag kan se?

    Yours truly/ ”Jocke”

  7. Lars skriver:

    Jocke och eventuellt andra, spamfiltret är naturligtvis nödvändigt. Den fångar tusentals inlägg som annars hade gjort situationen omöjlig. Men hur jag skall låsa upp Ulf vet jag inte. Jag går med jämna mellanrum in i det stora filtret och där återfinner jag emellanåt den stackars Ulfs bidrag som jag sålunda befriar. Men det blir ju förseningar. Maskinen påstår sig kunna lära av avspamming men hittills har det varit som förgjort.

  8. Yngve Rådberg skriver:

    Det ser inte så jättestiligt ut tycker jag, klart amatörbygge. Det som skiljer är väl snarare attityden till myndigheter. Medan Arthur Wood verkar hamnat i klorna på myndigheterna har du snarare lockat dem till din planhalva, ut i kvicksanden. Den stackars mannen (det ser ut att vara ett hårt liv att vara alternativ konstnär i USA) skulle behöva ett par tips, tror jag.

    /Y

  9. Joaquim skriver:

    Vad är det du säger Lars? Driver du med mig eller? Jag börjar tro att du är den här ulf själv, han verkar precis som du vara en rätt kul typ.

    God helg!/ Jocke

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.