Del 223: Stora sågen i lokaltidningen

Frans G Bengtsson skrev för många år sedan en liten berättelse ”Othello och fotbollsreferenten”, som ingår i samlingen De långhåriga merovingerna. Den handlar om en amerikansk tidning som inte har någon teaterrecensent och sätter in sin sportjournalist. Denne får ta sig an en föreställning av Othello. Med stor entusiasm kastar sig journalisten över sitt uppdrag och man får säga att han gör så gott han kan.

Det är inte utan att jag kommer att tänka på detta när jag läste litteraturkritikern Crister Enanders recension i Helsingborgs Dagblad av den skandinaviska utställningen Dreamlands Burn på konsthallen Mücsarnok i Budapest. Inte är det ofta man skådar en dylik totalsågning. Ja, inte bara det att utställningen i Budapest och den skandinaviska konsten avrättas. Under artikelns gång hetsar Enander upp sig alltmer och avslutar med att avfärda hela samtidskonsten och den institutionella konstteorin (”den befängda definitionen”). Samtidskonsten får följande generella betyg:

”Det är en incestuös, självupptagen uttrycksform som lämnar betraktaren likgiltig och håglös, oberörd och ointresserad. Det är en konst som är intellektuellt impotent, känslomässigt stum och mentalt avtrubbande.
Den berättar ingenting. Den säger ingenting. Den vill ingenting.”

Klart att det här hänger samman med djup okunnighet. Tydligen har Enander inte lagt märke till hur den internationella samtidskonsten har utvecklats under den senaste 20-årsperioden. Kastar man in sina reserver kan läsaren begära att de åtminstone skall vara uppdaterade. Helsingborgs Dagblad är visserligen en lokaltidning, men lite bättre än så här borde den kunna prestera.

Utställningen visar konstnärer som Eija-Liisa Ahtila, Felix Gmelin, Carl-Johan de Geer, Nathalie Djurberg, Johanna Billing, Miriam Bäckström, Vibeke Tandberg, Jens Haaning, Tellervo Kalleinen och Oliver Kochta-Kalleinen, Jacob Dahlgren, Jonas Dahlberg, Ann Böttcher, Carl Michael von Hausswolff, Ragnar Kjartansson för att nämna några. Åtskilliga av dessa arbetar utpräglat visuellt och kan knappast sägas vara beroende av särskilt mycket diskursmaterial – om det nu skall ses som en belastning.

Vi kan blott konstatera att Enander presterat årets första ”recension kalkon”.

djurberg n florentin 04.jpg
Alltför konceptuell och meningslös enligt recensenten; Nathalie Djurberg, Florentin 2004

Utställningens filmprogram.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

183 svar på Del 223: Stora sågen i lokaltidningen

  1. Dorinel Marc skriver:

    Hej Joaquim!

    Här kommer det en liten kommentar till ditt sätt att skriva om Djurbergs filmer med tanke på vårt samtal om det primitiva som vi har under Del 221: Önskekonserten 3.
    Du använder ord som ”folkhögskole zunk nivå” för att placera Djurbergs filmer längre ned på din kvalitets skala. Detta får mig att tänka på en fransk konstkritiker som i en recension kallade Henri Matisse och hans kompisar, som ställde ut målningar på en höstsalong i början av 1900 -talet, för les fauves (vilddjuren) Och ur detta föddes fauvismen.
    Folkhögskolezunk är ett ganska fint namn på en ny konstriktning och det får inga träffar i Google ännu så passa på och använd det.
    Djurberg är förresten samma tecken som Mattise så här har vi lite primitiva kopplingar.

    God natt!
    Dorinel

  2. Dorinel Marc skriver:

    Hej Lars!

    Kommentarerna är ett viktig forum. Som du säkert minns så var det var ingen het debatt på Efterkritiken när alla i panelen skrev sina långa och välformulerade inlägg, men det hände saker när vi satte fart på kommentarerna. Om man vill ha tankeutbyte på ”högnivå” då är det viktigt att man värmer upp debatten så att folk släpper censuren och får ur sig det som de verkligen tänker.

    Brainstorming är ganska vanligt inför grupputställningar och sånt, men jag vet inte om det är det du tänker på.

    Själv brukar jag arbeta med någon slags idéflöde under min undervisning, föreläsningar och övriga möten. Jag jobbar mycket i grupp och försöker skapa en situation där även de blyga, som oftast sitter inne med kunskap, vågar uttala sig och ta plats på samma vilkor som de mer dominerande i gruppen.

    Det var idéflöde-workshop kring konstens ursprung som jag föreslog förra året under debatten på Efterkritiken men så blev det en skriftlig sådan istället. Det var då som du uppfann katruck.

    Ps Att inte vara eniga i allt är ju vårt jobb. Ds

  3. Joaquim skriver:

    Dorinel, jag begriper inte varfr det måste vara något fel på en, varför man skall bli anklagad för att vara konservativ för att man inte gillar Djurberg? Hennes arbeten varken provocerar eller intresserar mig. Att de visas och prisas är förvånande, men å andra sidan är det svårt att förvånas över vad människor hittar på.

    En konstnär ställer ju sig själv i offentligheten och är man väl i sin fulla rätt att tycka? Och även om det sammanlagda tyckandet bildar dogmen så är det enskilda tyckandet en del av det sammanlagda. Därför behöver ju inte jag ha fel bara för summan säger något annat, eller hur Lars? Tvärtom har jag ju rätt eftersom det utan min röst skulle se lite lite annorlunda ut… suman av kardemumman.

    Jag tror att anledning att idéflöde är så sällsynt i skolor beror på att det handlar så mycket om att lära ut. Att läraren skall veta så mycket mer än sina studenter… I en sådan hirarki är det svårt för nya ideer att hitta andrum. Det finns en slags stress i båda läger att hävda sig så mycket som möjligt eller att vara helt ointresserad. Om man lyssnade mer skulle idéerna också komma fram mer tror jag.

    Men det är svårt och orättvist att jämföra en blogg med ett klassrum.

    Fridens på er!/ Jocke

  4. karin skriver:

    Lars- vad grundar du det påståendet på? är det baserat på konstskolor i sverige och skandinavien? antingen missförstår jag ditt inlägg eller så kan jag inte hålla med. ? vi har ju diskuterat utbildningar tidigare och då tex köpenhamn vs. amsterdam. skullle kunna applicera ditt påstående på en utav dessa akademier, kanske, men verkligen inte den andra.

    å sen tycker jag att dethär faktiskt är väldigt individuellt. jag tror att det kan vara svårt för mej som elev att ge en objektiv rapport över situationen allmänt.. jag dämer alla andra efter mej själv. men rent instinktivt- PROTEST!

  5. karin skriver:

    Lars- fast om jag ska försöka se över det hela, ovanifrån och inte bara tänk på mej själv mej själv- MEDHÅLL

    men att befinna sej på en fattig konatakademi, med trånga studioutrymmen där man är en bland 1000 andra, borde man förstå ganska snart att det är förbannat dumt att gå runt å vänta på att någon ska servera aktion på silverfat… det är som att gå på fest, det blir inte roligare än vad man gör det.

  6. karin skriver:

    och också, kanske är det inte förväntat att alla 1000 studenter ska kul? stanna kvar på festen å gå vidare på efterfest..

  7. Lars skriver:

    Karin. Jag grundar mitt påstående på alla de är jag varit verksam vid olika konstskolor. Det har alltid varit problem att organisera undervisningen. Jag har aldrig varit med om att man undervisat i kreativitet. Har du?

    Och angående det stora bortfallet. Nej, alla kan inte hänga med efteråt. Men det är en ytterst liten procentdel som klarar sig. De flesta skolor har en ovilja att behandla realiteterna. Men det kan vara förståeligt. Varför har man konstskolor? Ett intressant svar är att de är till för att minska arbetslösheten.

  8. karin skriver:

    hmmm njae på sätt och vis. systemet är ju här som foljer; brett intag-nollställning första dagen i skolan- sedan jobba jobba jobba och bortfall och utgallring läng vägen- sluten akademi ang. utställningar/gallerier- grand finally endexam för dom som håller hela vägen (hårt tryck på denna från media/curatorer/gallerister etc).

    inför varje utgallrings-session har vi presentation. och där måste man antingen visa prylar eller tex. kunna redovisa för sin nollproduktion.. det funkar ju som en piska, det ständiga hotet om utvisning.

    under första året, basåret, har man ca 4-5 uppgifter/ vecka. otroligt mycket (många tycker att det verkar flum att dra till amsterdam å plugga konst men nej, inte riktigt) stor del utav utbildningen är skriva/ teori. varje vecka förväntas man avlägga analyser utav medstuderandes verk. (väldigt svårt men intressant att försöka se tjusningen i ett verk gjort utav en person från tex. iran eller ryssland. kommer ju från en annan skola än den svenska om man säger) i vart fall muntligt. och göra paralleller till sin egen produktion.

    överlag är det stenhårt och ofta ganska elakt bemötande från lärare (detta kan man diskutera ang. pedagogik). lite survival of the fittiest.. men att ha ett år med uppgifter, där många blir lacka och säger ”jag vill ju göra mina egna grejer” är enligt mej hälsosamt. hjärntvätt a la rietveld. och i viss mån går väl det under kreativiteten?.. eller är det tvärt om?

    blev lite långt om min akademi här men den skiljer sej verkligen otroligt mycket från sverige.

  9. karin skriver:

    ett prblem som skolan har är ju också att de förlorar studiepeng för de elever som inte klarar av att ta sin examen.. så då kan man ju tänka sej att en hel del passerar just på grund utav detta. ett vågspel för akademin: ansvar vs. ekonomi. där de båda är sammanlänkade och hör ihop..

  10. Lars skriver:

    Jocke, att du inte gillar Djurberg är trots allt ovanligt. Hon har en originell profil i sin videoprdouktion och den får sägas vara tittarvänlig. Det vanliga är att man tycker att det är bra eller att det i varje fall är rätt bra. Tycker man inte det, blir åtminstone jag en smula misstänksam. Har vi en bakåtsträvare eller någon med noll koll. Och då kan jag undra vidare vad det är som behagar dig. Annika Larsson och Miriam Bäckström kanske. Om du menar att detta är bättre kan jag förstå varför du inte är så förtjust i Djurberg. Då vill du ha svårare och långsammare saker där det inte händer så mycket.

  11. Lars skriver:

    Karin. Ja, det är intressant denna din redovisning om skolarbetet i Amsterdam. Det skiljer sig högst avsevärt från det nordiska. Men hur är det med den reguljära undervisningen? Ni har väl föreläsningar en gång i veckan och måhända seminarier eller gruppsamlingar. Bedrivs det undervisning i konsthistoria och konstteori? Hur går det till?

  12. Ulf Hedetoft skriver:

    Lars,

    Ja, det är bedrövligt att inte konstskolot praktiserar idéflödets och dess mekanismer, om det nu är så.
    Jag har sagt det och säger det gärna igen. Ibland kan man får man höra och se en konstnär berätta ingående om hur han/hon hållit på i några månader med aktuellt projekt och på så vis lyckats göra en höna av en fjäder eller sten av boll. Jag har då fått brännande blickar mot mig när jag föreslår vederbörande ett besök på en reklambyrå. På 5 minuter vaskar man där fram mer kreativitet än vad en del konstnärer lyckas med under ett halvår.

    När det gäller idéflödets mekanismer har en del det redan i blodet (ett alternativt bollsinne), däremot skadar det aldrig att förstå processen och dess faser.

    Jag håller gärna ett föredrag på Konstakademin etc.

  13. Lars skriver:

    Ett inlägg från stackars spamfiltrerade Ulf:

    Lars,

    Ja, det är bedrövligt att inte konstskolot praktiserar idéflödets och dess mekanismer, om det nu är så.
    Jag har sagt det och säger det gärna igen. Ibland kan man får man höra och se en konstnär berätta ingående om hur han/hon hållit på i några månader med aktuellt projekt och på så vis lyckats göra en höna av en fjäder eller sten av boll. Jag har då fått brännande blickar mot mig när jag föreslår vederbörande ett besök på en reklambyrå. På 5 minuter vaskar man där fram mer kreativitet än vad en del konstnärer lyckas med under ett halvår.

    När det gäller idéflödets mekanismer har en del det redan i blodet (ett alternativt bollsinne), däremot skadar det aldrig att förstå processen och dess faser.

    Jag håller gärna ett föredrag på Konstakademin etc.

  14. Joaquim skriver:

    Jag kanske har noll koll i så fall, men bakåtsträvare är jag inte.

    Jag gissar att de flesta inte bryr sig om hennes grejor, men att kanske att det finns några kompisar i kritiker kåren samt någon gammal lärare i konstnämnden. Vad vet jag. Det räcker väl sedan för att folk skall tro att det är bra grejor. Finns betydligt snabbare saker än detta som jag kan tycka är högst njutbara.

    Och tittar vänligt kan jag inte likställa med bra. Tex kan man säga att orff är lyssnar vänlig men kanske ändå framkallar illamående känslor för vissa… Det finns någon slags dissonanser det är svårt att förklara vad det är.

    Bäckström är för mig också en stor gåta. Men på ett helt annat sätt. Det finns inget där vad jag kan se som sträcker sig bortom vad en normal männsika redan vet. Finns något intressant tekniskt där däremot. Det kan ju vara helt ok. Men det är lite jag hade 5a i bild över det hela och säkert i många andra ämnen också.

    Larsson är helt okey däremot. Här finns det något gåtfullt som jag gillar skarpt. Mer punk, men samtidigt som du säger långsamt och tålamodigt. Man kan tro att det är en sak först efter som det ofta ser ut som något kliché aktigt men sedan kan meningen ändra sig och man är plötsligt någon annan stans… det gillar man!

    Sedan tycker du är helt okey Vilks! Dorinel har definitivt sina ljusa stunder också.

    Right on!/ Jocke

  15. Joaquim skriver:

    WOW, så det finns en slags osynlig spam blockad verksamhet här också på bloggen! Det är lite riget över det hela, läskigt men spännande…

    Ulf (via Lars) verkar vara en sådan lärare precis som jag var kritisk mot innan. Som tycker sig veta bättre och dessutom bemöta sina studenter med sarkasm piskan. Idéer som vaskas fram på 5 minuter låter inte som någon bra kvalitet. Kanske som att de lägger i en växel som Ulf inte har riktigt koll på bara, plockar fram modellleran och gör lite animation med sin isight?

    Bra idéer växer bäst fram i samtal som är jämlika. Det är egentligen ingen som vet bättre än någon annan. Och om någon gör reklamaktiga projekt så låt dessa utvecklas och se vad som händer. Det blir säkert något intresant av det också. Reklam produceras ju ofta, liksom Ulfs studenters grejor, på 5 minuter eller nåt sånt. Så reklam som istället dras ut till 5 års projekt kan ju bli något helt annat!

    Hej där nere!/ Jocke

  16. Ulf Hedetoft skriver:

    Hej ”Jocke”

    Sarkasm och piska har du nog funnit i din egen garderob, och det är ok för mig. Jag tycker mig inte veta bättre andra men har däremot varit där i reklamen. Och det är inget konstig annan värld.

    Tror du att tiden är parameter för kvalitet? Du är kanske en sådan där slow-living typ och ursäktar din egen flegmatism, och det är ok för mig.

    ”Bra idéer växer fram i samtal som är jämlika”. Det låter som något flummigt. Vad menar du?

    Du menar kanske att vi samtalar jämlikt när du gömmer din identitet eller orkar du bara inte berätta och anser det är kvalitet?

    Må gott/ulf

  17. karin skriver:

    ska redovisa hur det har varit/ är för mej (väldigt individuellt i ett myller utav lärare, klasser och elever)

    åk 1 (basår)- praktiska lektioner i teckning, blandat media, skulptur, design. samt teori (1/2 dag per ämne) hjärntvättsår på alla plan. framför allt visuellt. totalt concept. Teorin här gick mest ut på att hålla föredrag om inspirationskällor och skriva texter om hur dessa källor tog sej uttryck i det vi sjäva gjorde. analys utav medstuderandes verk i skrift och tal. besök till olika utställningar etc. ganska vaga linjer, en lärare som var gammal i gamet och kanske tappat lite glöden om man så säger…

    åk 2, (för mej första året på inriktiningen fri konst. den enda utav skolans avdelningar som har teori). fritt arbete. tilldelad en mentor, en lärare i teckning och en annan (ja vad var hon? inte bra helt enkelt) studiosamtal. efter juluppehållet anlände djävulen i kvinnligt format, vår nya teorilärarinna från Irland. en bitch i ordets sanna betydelse! 1/2 dag/vecka. hon drämde näven i bordet och upplyste om att konstelever är lata, oallmänbildade och korkade varelser. nu ska det bli andra bullar av… och det blev det. stenhårda lektioner där man knappt vågade öppna käften (såna som DU! var ett vanligt sätt att bli tilltalad) (eller dethär är så dåligt att jag inte ens kommenterar) (som ju är en kommentar i sej) stenhård nötning och blötning utav tidigare nämnda teoretiker. övning i att skriva concept (A4. 1/4 visuell beskrivning, 1/4 concept, 1/4 postmodernistiska trömningar som influerat ens verk och till sist 1/4 om verket i en vidare kontext.) vägrade man skriva detta fick man skriva en lika utförlig förklaring om varför man vägrade skriva..

    åk 3, ny mnetor samt två nya lärare för individuella samtal. fortsatta lektioner för Irländskan. mycket diskussion ang short-listade inför turnerpriset etc, analyser och museumbesök. hela tiden skriva skriva skriva (ni kan ju för fan inte skillnaden mellan visuell beskrivning och concept!)

    hon betonade vikten utav att själv kunna sätta ord på sina verk så att inte någon konstkritiker gör det åt en i sin egen tolkning. att kunna skicka bidrag till grupputställningar och sälja in sina grejer så att det passar med gällande tema etc.

    sen drog jag till köpenhamn…. inget skriva alls… men fantastika teorilektioner med adrian piper då vi läste kant- critique of pure reason. oförglömmligt! hon blev så inspirerad utav vad eleverna sa och frågade att vi alla förstummades av varandra och fördes iväg på helt fantastiska tankebanor. organiskt..

    men i vart fall, Irländskans år avslutades med ett större research verk på minst 5 A4. hon gav ut 2 A4 ordningregler ang. fotnotes, ref. index. meningsbyggande, ton, övertydlighet, fontstorlek, radavstånd… etc. som ett RIKTIGT universitet.

    åk 4. nu skriver vi ett essay/ skriptie om valfritt ämne. har inte längre irländskan utan en äldre ödmjuk herre. han är ganska smart men ger inte så mycket energi.. ingen undervisning men träff med honom ca varannan månad. utnyttjar istället alla gästföreläsare som bjuds in till institutioner runt om i stan. tex. atelje som ligger i staden har gästföreläsare på tisdagar och vilda diskutioner med eleverna där brukar följa natten lång..

    för tillfället möts hela min grupp, ca 15 pers., 1 timme/ vecka. men mentorn är så undermålig att nästan ingen kommer dit.. lätt nu att falla bort alltså om man inte kan ta saken iegna händer alltså..

    oj långt och detaljerat. blev nästan en liten uppsats.. men jag är förbannat glad att dendär irländskan dök upp. såklart rök vi ihop ett antal gånger och är väl inte direkt vänner ens i dag. men hon gjorde ett förbaskat bra jobb i att öppna våra ögon. på sitt vis.

    pedagogik är ju intressant… både piper och Irländskan var bar på sina sätt. fint med en blandning

  18. Ulf Hedetoft skriver:

    Karin,

    Det beskrev du bra.
    Nej elakhet är inte bra jordmån, men knot och hinder kan ju vara utvecklande även för en konstnär, även om det kanske inte känns så just då.
    Allt som är fruktbart kräver ju någon form av energi – så är det väl?
    Lycka till!

  19. Minister of Art skriver:

    Här är det så många kommentarer redan så risken är ju att detta försvinnner i högen – men jag kunde inte låta Lars o Karins ”diskussion” om kreativiteten passera okommenterad. Det förekommer faktiskt att man undervisar i kreativitet. Jag har själv gått en helt suverän kurs i ”konstnärlig kommunikation”. Det var i Göteborg. Pluggade på ett flertal lösa kurser på Valand men det var faktiskt Musikhögskolan som drev den kreativa kursen – och inte Valand! Dom är kanske inte kände för kreativitet heller… Men till Valands försvar kan man framhålla att dom i sin tur körde en kurs ”Idéer om ljudkonst” som kanske Musikhögskolan skulle haft 😉 Kurskoden var hur som helst ”KoKo”.

  20. Lars skriver:

    Karin.Tack för att du tog dig tid och gav oss denna fina beskrivning av konststudentens vardag i Amsterdam. Där jagas studenterna med blåslampa. Annat än i Norden. Då är det väl bara helhetsgreppet och översikten som ni saknar. Eller är det också ordnat?

  21. karin skriver:

    tack Ulf och Lars!

    Lars- vilket helhetsbegrepp och vilken översikt?.. (ha ha ja det blev ju nästan svar på din fråga) menar du konstvärlden i stort? globalt? eller precis alltihopa i hela världen? alltings mening och existens? det kan man väl inte lära sej i skolan? det är ju en institution? är inte det som att lära sig vad kärlek är genom att läsa om det?

  22. karin skriver:

    ja detdär sista med kärleken var kanske lite att ta i.. väl bombastiskt. men vi kanske kan bortse från det och se till paradoxen..

  23. Rasmus West skriver:

    karin: jag tror Lars menade den typ av översikt som hans och martin schiblis bok kan erbjuda?

    Intressant beskrivning av livet på konstskolan, annars.. hade varit intressant att träffa den där irländskan. På vilken grund var hon emot att ge tolkningsföreträde till kritikern? Skulle också vara intressant att höra vad Lars anser i den frågan, så..

    Lars: vad anser du, bör konstnären själv kämpa med att definiera allt den gör? Att ha ett hum om teori är förstår viktigt, men hur pass viktigt anser du att som konstnär försöka kontrollera hur ens verk tolkas?

    Som jag ser det så är det inte helt nödvändigt, det är, oavsett om man har en väldigt genomarbetad diskurs eller inte, andra som definierar vad det är man gör. Undantagen är väl då de benhårt konceptuella konstnärer som jobbar med en slags polemik inom konstvärlden.

  24. Rasmus West skriver:

    Kan modifiera ”att ha ett hum om teori” till: ett hum om diskussionen.

  25. karin skriver:

    vill bara tillägga då att det handlade inte om att meddela kritikern hur verken ska tolkas eller risas eller rosas. snarare att vara medveten om sin position och ställningstagande i konstvärlden.. veta vem som gjort liknande grejer tidigare men varför ens egna är så viktiga endå etc.

  26. karin skriver:

    att inte råka ut för risiga lables i onödan..

  27. Lars skriver:

    Karin. Det där med översikt. Jag menar att det är mycket information och många delar, det är konsthistoria och teori och konstnärer och riktningar och samtid och strategier. Hur skall man sortera detta material. Som Rasmus nämnde har Martin Schibli och jag försökt att skapa en översikt. Hur spaltar man upp problemen och materialet? Hur går man in?

  28. Lars skriver:

    Rasmus. Vanligtvis är det ingen stor sak för en konstnär att bevaka konceptutveckling och tolkningar. Konstnären får vara tacksam om någon alls är intresserad. Och det är i regel så att teoretikerna är bättre på att formulera teorier. Ibland kan det hända att en konstnär vill vara bestämd angående hur ett visst verk skall tolkas. Men det är som sagt en rätt liten sak inte minst mot bakgrunden att en konstnär dessutom måste vara oklar, ha rätt dosering av obegriplighet. Och den obegripligheten är naturligtvis lika ogenomtränglig för konstnären som får någon annan.

  29. karin skriver:

    hmmm Lars jag vet faktiskt inte. jag brukar nog bara lita till mitt sunda förnuft och sortera efter det. också påminner jag mej att ha kul också.

    rent ”fysiskt” gör jag grupperingar i mitt research-arkiv. håller just nu på med ett visst färgsystem där.. kan berätta mer när jag fått lite rätsida på det hela.. men där sitter jag och rent fysiskt vänder å vrider på papper å hmmmmar och sorterar och diskuterar med andra…

    och ens produktion utav konst är väl också en form utav sortering? där formulerar man ju sig?

    kan man läsa din och Martin Schiblis översikt?

    din blogg här funkar också som sortering tycker jag. eller man måste sortera bland inläggen… vilka man svarar på och sedan vilka ord man svarar med… nu känns plöttsligt allt som sortering…

  30. Rasmus West skriver:

    Ok, jag håller med.. Det är inte så svårt att hålla sig uppdaterad. Det är förstås en fördel ifall man kan positionera sig medvetet, har koll på vilken ”diskussion” man ger sig in i/vill ge sig in i, men det behöver inte vara någon avgörande faktor för ens framgång, tror jag.

    Jag är själv intresserad av teori, så för mig personligen är det ingen större fråga, det är däremot rätt många studenter som inte alls är teoretiskt intresserade.

  31. Lars skriver:

    Rasmus. Teorin. Vissa är inte intresserade…Jojo, det är också en lyx. Vem tänker de sig skall göra det jobbet? Men så kan man ställa frågan: Hur fixar man teorin lätt och snabbt? Hur mycket behöver jag kunna? Hur skall man sammanfatta hela rasket? Det går att ordna. Sedan är det förstås bra att som du vara verkligt intresserad. Då är man med på ett annat sätt.

  32. Rasmus West skriver:

    För min del tycker jag det viktigaste är att man har roligt, att det man gör känns intressant och meningsfullt.. Tycker det blir bättre konst av det som känns roligt och intressant att göra, helt enkelt.. och så handlar det mycket om sortering, som Karin säger. Den sorteringen behöver inte vara medveten heller, utan det kommer av sig självt i form av en idé som man senare kanske ser var beståndsdelarna kommer ifrån.. Man kan göra den sorteringen helt medvetet också. Sen påverkar man ju det man jobbar med både undermedvetet och medvetet under arbetets gång. Gillar nog oftare att jobba med saker som kommit fram när ”grundmaterialet” har processats i det undermedvetna än med det som kommer utav en medveten process.

    Det intressanta kan ju också vara att utmana sig själv på sätt som är plågsamma, så min första mening är nog en sanning med modifikation.

  33. Rasmus West skriver:

    Lars: Jo, det är en lyx som kanske är dum att unna sig även om man inte är intresserad. Problemet är inte omöjligt att lösa på nått sätt, men i gengäld kanske man får stå ut med något annat..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.