Något verkligt stort konstår blev inte 2006. Skall man sammanfatta det blir det mest påfallande socialkritikens tillbakagång. De nya signalerna på trendskifte kan nog sägas vara tydliga och det blir väl det som kan göra det gångna året minnesvärt. Följande aspekter kom att bli de väsentligaste inslagen i den nya tendensen: Det existentiella, det estetiska, referenser (samtida och konsthistoriska) och friare fantasier – ”pure joy”. Den biennal som mer än någon annan blev lagd märke till och som hade påtagliga inslag av de nämnda aspekterna var 4:e Berlinbiennalen. Dess tema, eller snarare ledord, ”Of Mice and Men” bröt trenden med socialkritiska statement som annars dominerade biennalerna.
Marknaden slog försäljningsrekord och att detta har ett samband med att det blev alltmer välgjorda objekt kan man inte komma ifrån. Måleriet fick också större plats, vilket även det får ses som en direkt påverkan från konstkundernas köpvillighet.
Daniel Birnbaum skriver i Artforum tidstypiskt om Cerith Wyn Evans (325) som han pekar ut som en av årets intressantaste konstnärer.
Fischl & Weiss har varit med länge men passar in i den nya tendensen. Det har alltid varit svårt att på ett övertygande läsa dem som socialkritiska. Med sin utställning Flowers & Questions A Retrospective på Tate Modern framstår de som mer betydelsefulla än någonsin.
Cerith Wyn Evans And If I don’t Meet You… 2006
Ok Vilks. Kan du din populärkulturhistoria? Du är ju så väldigt finkulturell. Varifrån är citatet Cerith Wyn Evans använder sig av hämtat ?
coney island: Wyn Evans text kommer från J. Hendrix Voodoo Chile.