Har vi en biennal; javisst har vi alltid en biennal. Tämligen bortglömd är biennalen i Sevilla, den öppnade den 25 oktober och pågår till den 15 januari. Är den intressant? Nej, inte mer än vanligt. Det är Okwui Enwezor som håller i dessa tyglar och då blir det tung socialdiskurs: The Unhomely: Phantom Scenes in Global Society.
Ja, det verkar som om Enwezor (som börjar bli utgången) försöker hänga på fantasiatrenden. Men det är med nöd. Han tror fortfarande på socialkritikens konstvälsignelse. Sevilla är snabbt konsumerat. Klart att det finns intressanta enskilda arbeten, man kan t ex titta på en rolig hundfälla från 1999 av Andreas Slominski (283), men mest sensationellt är att Enwezor lyckats ragga upp en riktig irakisk konstnär från Irak och verksam i Bagdad, tidigare underjordisk. Abdul Ahad är egentligen inte konstnär utan fotograf men sådant är småsaker inte minst för Enwezor som återigen skjuter fram sin afrikanska älsklingsgrupp Huit Facettes och som man kan förvänta har han med sig den oftast så tråkiga Maria Eichhorn (631).
Så vet vi det. Man kan nog tala om att konsten hamnat i ett läge ur vilket det inte är så enkelt att manövrera sig ur. Genom att bli förödande socialkritisk och ta ansvar för världen och engagera sig i aktuella och angelägna frågor har den internationella konstvärlden hamnat i den politiska korrekthetens skruvstäd. Konsten måste ”se allvarligt” på diverse politiska problem och trampa rätt för att inte få en spik i foten. För en fördjupad bild av den politiska korrektheten kan man roa sig med att läsa professor Karl-Olov Arnstbergs bok från 2005 Typiskt svenskt, kapitel 6. ”Det är uppenbart viktigare att ha rätt åsikter än att vara demokratisk”, noterar Arnstberg och i sin upplysande lista över vad som är korrekt får vi veta det är politiskt inkorrekt att acceptera hierarkier. I konsten är man alltid emot hierarkier. Men man kan vara tämligen säker på att rörelsen i konsten framöver kommer att kunna rubriceras: Uttåget ur socialkritiken.
Abdul Ahad Bagdad 2005
Andreas Slominski Dog trap 1999
Det var allt för idag, nästan. En lättare sak kan bjudas på här. Den arbetande konstnären spikar oförtrutet vidare, dagsfärskt självreportage. Och så får ni inte missa Martin Schiblis undersökning, del 1, av biennalkonstnärernas hemländer.
Och en sak till, vill någon lyssna på föredrag med många bilder så kom till Skissernas museum i Lund i morgon 29 november kl 19.
Hej Lars, på tal om skissernas museum, Har du vägarna förbi Malmö med något av dina föredrag snart någon gång?