I Hamburg har utställningen mahjong med konstnärer från Kina från Sammlung Sigg nyss öppnat. Fram till den 18 februari 2007 kan man se hela Museum der Gegenwart fyllt med kinesisk samtidskonst i ett historiskt perspektiv. Kommer Kina att kunna utmana väst? Eller tillsammans med övriga Asien? Biennalerna rullar på borta i öst. Shanghai är bättre än Singapore men sämre än Kwangju sägs det. Den senare biennalen har precis dragit igång och har två delar: 1. Vad som händer i Asien och 2. Vad som händer i resten av världen.
Händer det någon i konsten i Asien. Eller i Kina? Något som rubbar de västerländska cirklarna? Eller är det som vanligt, produkter som skall gå på export till väst för att bli tillräckligt riktig samtidskonst?
Utställningen i Hamburg visar det man önskar (från västs sida): Först den socialrealistiska kitschtiden, sedan alltmer regimkritiskt, sedan anpassningen till väst (nya tekniker osv). Och institutionskritik.
Det är förmodligen så att Kina blivit den främsta producenten av nya konstnärer utanför västregionen. Hur många kommer att finnas bland de 500 främsta framöver? Just nu leder väl Cai Guo-Qiang (han med rökmolnet) på 326, Yang Fudong tvåa på 368 följd av Zhang Huan 472, Zhang Peili 501 och Wang Du 556 (jag kan ha missat någon).
Är det realistiskt att tänka sig Kina som en framtida stornation i konsten, alltså på hemma plan? Eller måste karriärerna förläggas till väst. Ett kinesiskt under i konsten som motsvarighet till dess ekonomi? Nej, det låter inte realtistisk, ännu måste allt kinesiskt skrivas om med västerländsk diskurs. Kina transformerat till Kant och Foucault.
Socialrealism från 1971 av Wu Yunhua
Institutionskritik av Zhou Tiehai från 1996 (Täckfärg på papper)
Det finns en skillnad när det gäller kinesisk samtidskonst. Till skillnad från många andra nytillkomna länder i konstsammanhang finns i Kina en stark ekonomisk inhemsk efterfrågan på kinesisk samtidskonst. Motsvarande inhemska efterfrågan finns inte i Thailand, Ryssland eller Indonesien. EFtersom det ändå finns ett starkt samband mellan marknadsekonomi och det västerländska konstsystemet är frågan om den starka ekonomin på sikt skulle kunna leda till att de även får en viss makt inom konstsystemet, och kunna påverka frågan vad som är kvalitet.