Del 129: Picasso i Madrid

Tiderna är sådana, konstmarknaden växer och auktionsrekorden slås, att man kan förvänta att Picasso förstärker sina aktier. Hans motpol, Duchamp, bör samtidigt bli något svagare. Mötet mellan de två heroerna från 1900-talet kan följas på artfacts tabeller. 2002 är ett intressant år.

picassotabmed sellGO.JPG
Picasso

duchamptabellGO.JPG
Duchamp

Men Duchamp intar trots allt en blygsam plats i registret till trots för att han är samtidskonstens självklara utgångspunkt. Men modernismen och Picasso som egentligen inte har någon förebildlig betydelse för den internationella samtidskonsten vinner överlägset opinionssiffrorna. Och nu, när socialkritiken sinat ut och den relationella estetiken smälts till glöd, kommer modernismen inlunkande på konstmässornas försäljningsarenor.

Peter Schjeldahl, amerikansk kritiker, har sett den pågående Picassoutställningen i Madrid (På Reina Sofia och Prado); Picasso möter de stora mästarna. Schjeldahl gör ett överslag om hur Picasso står rycken mot Velasquez, El Greco och naturligtvis Goya. Svaret är entydigt:

How good was Picasso? The best anyone could be then, and unlikely to be equalled anytime soon.
Schjeldahl skriver dock att Picasso inte är någon överdängare som kolorist. Han är klok nog att måla Guernica i gråskala.

Ja, hur bra är han? Och när man bedömer det skall man titta särskilt på hans arbeten? Som jag många gånger framhållit är de väsentligaste konstnärliga kvaliteterna sådant som ligger utanför tavelramarna. Konsthistoriskt har Picasso, tillsammans med Braque, varit en central gestalt i den tidiga kubismen. Guernica är egentligen ett mera tveksamt bidrag, men har vunnit sin position som politisk symbol. Konsten fungerar ju praktiskt taget aldrig som politisk kraft och så inte heller Guernica. Men den slutade som monument och kunde efter hand stegras till Absolut Sevärdhet, ett Måste för varje Madridbesökare. Picasso är inte minst en långt mera fängslande personlighet än den tråkige Braque. Svår på fruntimmer och med nätverk genom kultureliten är det inte märkligt att han kunnat axla manteln som 1900-talskonstens Absolute Hero. Men så kom Duchamp som i den snävare kretsen överlägset distanserade mästaren. Han växte definitivt in i den rollen på 1990-talet. Les demoiselles d’Avignon kontra Fountain och Guernica kontra Det stora glaset.

Picasso är alltid nr 1 på artfacts. Just nu förstärker han sin position. Duchamp finns på 58:e med försvagning. Å andra sidan finns Duchamptraditionens första och andra generation med Andy Warhol på 2:a och Bruce Naumann på 3:e plats. Alltmedan Picasso saknar fäste i den internationella samtidskonsten.

picasso i atelje medLIT.JPG
Picasso som spindeln i nätverket där vi ser sådana
som Lacan, Sartre, Beauvoir, Camus

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

23 svar på Del 129: Picasso i Madrid

  1. klas skriver:

    Klimt måste ju ligga bra till då en av hans målningar (Poträtt av en kvinna, kommer ej fram med titel nu…), auktionerades ut i NY för 970 mille (nåt i den stilen), och därmed blir den dyraste sålda målningen, Picasso ägde ju den titeln tidigare med den dyraste inropade målningen….

    Glad midsommar!! Tidig hälsning men hittar nog inget interNÄT i skärgården, bara det mer klassiska nätet….

    Klas

  2. klas skriver:

    alltså att klimt liger bra till på artfacts listan!

  3. Lars skriver:

    Även om Klimt (han finns på plats 212) har den dyraste tavlan skall man komma ihåg att Picasso var en massproducent vilket gör det anmärkningsvärt att han kan hålla den prisbild han har.

  4. Så massa fina verk det finns, samlade på museer och hemma hos…
    Lars måste ju ha verkliga kroppskrafter, för att kunna bygga! Ämnet har alltid tilltalat mig.
    Även på kontineten finns kolosallt bra grejer, läs i Fogdals t.ex. Picasso var så blå ibland, cirkusfamiljer m.m. Här i stan kan man vandra, och man vet ju inte vad könet kan göra,

    Tack för marängen

  5. Mimi skriver:

    Jag tycker Picabia (till exempel nu då) är en bättre konstnär än Picasso. Har jag fel då?

    Enligt experterna?

    Enligt dej?

    Mimi

    Till Ann-Britt

    Mycket speciell kommentar! Du har något eget där. Har du kontaktat något förlag?

  6. Lars skriver:

    I konstvärlden som helhet är det ju klart att Picasso är den bäste. Men om man väljer att avgränsa den internationella samtidskonsten och dess historiska referenser är Duchamp den bäste. Och till denna samling referenser hör också Picabia (203:a i världen för övrigt). Picabia är i den bemärkelsen en intressantare konstnär än Picasso.

    Sedan kan man ta sig ner till det privata tyckandet. Och man får naturligtvis tycka precis vad man vill, men det ändrar inte den allmänna uppfattningen. Själv är jag en smula trött på att tycka.

  7. Mimi skriver:

    Fast det handlar väl ändå bara om vad olika människor tycker. Den allmäna uppfattningen är ju det ihopsamlade privata tyckandet.

    Mimi

  8. Lars skriver:

    Jo, det gör ju det. Men man kan då fråga sig varför det råkar vara en påfallande enhetlighet i tyckandet. Vad är det man tycker om? Hur fungerar reklamen i denna bransch?

    Och sedan är det inte så lätt att bara gå efter “tycka om”. Åtskilliga konstnärer är måhända inte så omtyckta men väl viktiga kvalitetsmoment. Kosuths “Art After Philososphy” är inte något “tycka om” projekt, men det är svårt att förneka att det har en central betydelse i konsthistorien. Det är bra konst även om man inte är särskilt förtjust i den.

  9. Mimmi svarade, vad bra att (då ska jag leta efter Picabia i Fogdahls), har ni letat någon gång på Ginza (www), de har (hade) en sådan förnäm DVD om Rembrandt, jag menar varjes tid är ju begransad, då är det ju så trevligt att sitta hemma och se lite nya verk. Kanske mina tavlor kunde tittas på, fast jag egentligen tillverkade bilder för att ge av vad jag tycker är bra. Professorn Sand-
    ström har varit den meste konstguiden i mitt liv. Kanske finns det gamla artefakter som får oss att tycka samma, Skulle dessutom (om nu någon läser dessa rader) vara trevligt att få veta vad som produceras idag. Man har ju det som bisyssla.

    OSA ev. by bie ABS

  10. mimi skriver:

    Nej, det där kan jag absolut inte gå med på, att det finns konst som inte jag tycker är bra som ändå är bra. Det är ju jag som bestämmer vad jag känner. Det kan ingen annan bestämma åt mig.

    mimi

  11. Lars skriver:

    Ja, men mimi, de kan väl ändå inte mena att ditt tyckandet bestämmer kvalitet i universum? Mimi tycker inte om sallad. Alltså är sallad inte bra mat.

  12. mimi skriver:

    Vad som är bra (nyttig) mat kan man mäta, men inte vad som är god mat.

    mimi

  13. Lars skriver:

    Vad som är bra konst går också att mäta. Det som konstvärlden anser vara bra konst är bra konst. Och den konsten samlas i arkivet, dvs konsthistorien. Och om den är man rörande enig.

  14. Alfred Boman skriver:

    Hej

    Vad är det med arkivet man så rörande överens om annat än att allt som rymms där någon gång ansetts vara god konst av konstvärlden. Men det är ju fullt möjligt att anse att stora delar av konsthistorien är rena dyngan, och om man lyckas få medhåll från rätt instanser så blir det ju åxo dynga, eller ? …en vacker dag kanske Picasso inte anses för mer än någon annan. Hur högt tror ni “uppfinnandet av kubism” smäller om 500år ?

    Man måste ju kunna ifråga sätta konsthistorien. Den skrivs väl ständigt om, även om det går mycket långsamt…

  15. mimi skriver:

    Du menar att experterna bestämmer vad som är god konst? Och att matlagningsexperterna bestämmer vilken mat som smakar gott?

    Det gör inte jag.

    mimi

  16. Lars skriver:

    Jadu, mimi, snart kommer du väl att påstå att du inte påverkas av reklam. Men det finns en skillnad mellan konst och gastronomi och det är att konsten är seriös och diskursiv. Den har en historia och den tillhandahåller vissa givna förutsättningar som traditonsbrott, förnyelse, obegriplighet etc (jag har dragit detta tidigare på bloggen). Dessa är fasta kriterier för vad som är bra konst. Konst som haft en uppenbar betydelse för utvecklingen av stilar och inriktningar. Det är också den konsten som har de flesta anhängarna.

    Man kan naturligtvis tycka om konst som är mindre betydelsefull. Någon kan tycka att Albert Gleizes är bättre än Picasso, men det är inte många. Enigheten är överraskande stor. Hittills har vi inte sett skymten av någon alternativ konsthistoria.

    Du skriver “experter” på ett sätt som framstår som kritiskt. Lätta upp det och kalla det för “intresserade och kunniga”. Trots allt är det en förutsättning att vara insatt. Känner man inte till Picasso kan Gleizes verka vara bättre än han faktiskt är.

  17. Lars skriver:

    Alfred Boman, jag tror inte att du behöver ta i med några 500 år. Konsthistorien har bara funnits i lite mer än 150. Det kommer att bli omskrivningar och det är rimligt att räkna med att de kommer ganska snart. Konstvärlden är trög och den måste vara det. Att skriva om konsthistorien är nästa stora äventyr i konsten, detta snarare än konstproduktionen.

  18. Alfred Boman skriver:

    Hej Lars

    Nej inte ens 500år, jag ville bara ha lite marginal, själv tycker jag redan nu år 2006 att “kubismen” i mångt och mycket var och är bullshit.

    När kommer detta stundande konsthistorie äventyr, hur kommer det att se ut och vilka ska genomföra det? Blir det en “vänskaplig” skilsmässa eller kommer det plockas fram högafflar och facklor? Och hur kommer det se ut när det hela är över, Blir det: “Bilden” resp. “Konsten”? Eller: “Bildkonsten” resp. “??????Konsten” ? Eller blir det nån helt ny soppa?

    Kommer inte även konstproduktionen att påverkas…?

  19. Lars skriver:

    Hej Alfred.

    Du är lite hård mot kubismen. Trots allt en länk mot det på den tiden stora steget mot den icke-föreställande bilden. Men just inte mer än så.

    Den konsthistoriska omskrivningen är tämligen självklar: Livet är långt och konsten kort. Konsthistoria är främst en historia om ett begrepp som seglar upp kring 1800. Som du säkert inser kommer detta att betyda en radikal omdisposition av den väldiga skriften Konsthistoria från urtid till nutid. Det är så självklart att vi redan idag skulle kunna sätta igång med arbetet. Men konstvärlden kan som vanligt inte bestämma sig och därför får vi vänta medan de funderar färdigt. Stridigheter kommer det att bli eftersom det är mycket man förlorar. En vinst är att man äntligen kan ställa samman en annan skrift: Bildens historia. Befriad från problemet att vissa bilder är konst.

    Konstproduktionen kommer att påverkas eftersom man på allvar får fundera över vad man skall ha konsten till. Ett tvingande grepp eftersom man förlorar sin ärorika historia och får göra omstart på hela projektet Konst.

  20. Well, well… have those photos on DVD, det gick minsann att föra över från Dia. Från Venedig 1980 –
    ser dem flera gånger i veckan.
    Har de någon rolig textilkonst där du bor – minns med värme Abankonowtich från konsthallen. Äger några gamla kataloger från Anita Grafman, Nanne hade så fina grejor.
    Hört att Köreberg varit i Venedig?- åkte säkert vaparetto – var väl inne en stund.
    Köket mitt – mest pastor… vi beställde Kebab, finns i olika varianter – väldans vad tiden går… fanns goda rääter med ägg + grönt, vad hette nu? jo Strega – skulle sett mina Muranoglas – blått med gul-
    dekor.
    Målar, blir mest feltolkad (se Susan Sonntag). My lessons are over…
    Its Annbrit in LUND – hälsningar + kram,

  21. ABS in LUND skriver:

    Skulle be denna LEIF, som lagt sig till med vårt familjenamn SERSTAM, på Da Capo alltså – en dansk
    musikfirma, att lägga av med detta. Vi har patent – hör med Robert – då vill vi vara alena om detta,
    begrips?????????????
    Även Kirsten tycks ha lagt sig i, fråga Robert!!!!!!!!!!!!!!
    Lägg av Leif………….

    Ann-Britt Serstam

  22. Thomas skriver:

    Picasso målar som en hamster som härmar en apa !
    Han är ett strort dagis.

  23. Får veta att jag har “läshuvud”, kan man inte få handla penseer i lugn och ro? Lars har väl också “läshuvud” – Gombrich, tror jag det var, som skrev om konstpsykologi, då ska man inte ta detta med Lars Wilks så ingående. Inte lägga sig i, respek
    tera det. Jag ska inte ha någon utställning, av mina
    tavlor, vill säga…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.