Del 128: Mer om forskningskonsten

Konst som forskning har debatterat under många år. Jag tackar Gerd för ytterligare material i frågan.

Varför det inte blir något av forskningskonsten har en enkel förklaring. Konstvärlden har inte bestämt sig för vad konst skall vara för något och därmed blir det svårt att säga vad konsten skall tillföra forskningen. Nog finns det ändå en del poänger att kapa i frågan. Diskussionen om vetenskapen och konsten fanns med när konsten skapades i det tidiga 1800-talet. Man var då klar över att vetenskap och filosofi inte på egen hand kunde förklara världen. Konsten skulle vara det nödvändiga tillskottet. Men då föreställde man sig samtidigt att konsten ägde en speciell estetisk kapacitet. Vi tror inte längre på det, fast det gör vi ändå; som sagt, konstvärlden har inte bestämt sig utan håller sig med dubbelgarderingen essentiellt och institutionellt konstbegrepp. Hur som helst finns det intressanta element som konsten kan tillföra vetenskapen. Men för att komma så långt måste den hugade vara väl insatt i hur den vetenskapliga forskningen fungerar.

Jag har själv haft förmånen att ha suttit med i flera bedömningskommittéer för doktorsavhandlingar i konst, mastersuppsatser, konstforskningsprojekt. Vad som händer är vad man kan förvänta. Konstnärerna tar på sig för stora uppgifter, blir hängande mellan det konstnärliga och den traditionella forskningen eller blandar samman primär- och sekundärlitteratur. Men allt annat är att begära oerhört mycket.

Och så har vi det här med politik. Det huvudsakliga målet är att lägga vantarna på de medel som finns till förfogande. Dessutom är det så att forskningen är ett gemensamt intresse för alla konsthögskolor. I bildkonsten har man en mera avancerad syn på teori och konstteori, övriga skolor håller sig i huvudsak med ett modernistiskt konstbegrepp som utgör en katastrofal ram för forskning. Men man måste samsas. I Göteborg valde man bort Leonardo som förebild och kastade istället in Swedenborg som förenare av konst och vetenskap. Ett sorgligt faktum.

Om man kunde vända sig bort från de politiska motiven (jag är klar över att man inte kan det) skulle det vara möjligt att fundera på intressanta skillnader mellan konst och vetenskap. Konsten har t ex fiktion, ironi/distans och estetisering vilka inte kan användas i traditionell forskning. Men skall man dra in sådant måste man vara beväpnad med en vältrimmad kunskap om vetenskap. Och vilka konstnärer är intresserade av att fördjupa sig i vetenskapsteori?

Den pragmatiska lösningen är därför att låta konstforskningen bestå av sådant som har mesta möjliga likhet med traditionell forskning. Då ser det åtminstone lite seriöst ut.

helikBESK.JPG
Ett möjligt konstforskningsprojekt som på flera
punkter skiljer sig från traditionell forskning.
Vilks gör helikoptern på en gata i Helsingborg.
Forskningsobjekt: Refugen i det offentliga rummet

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.