Del 79: Modernautställningen, kvalitet och tendens

Sökandet efter vad som gäller i konsten

Modernautställningen kan ge oss några tips om vart det lutar med konstens kvalitet och vad som är på gång. Gräver man lite bland de talrika recensionerna kan man få en del intressanta uppslag. Så skriver t ex Jörgen Gassilewski i GP (25 feb):

Jag har alltid undrat hur länge samtidskonsten ska komma undan med att kortsluta gränsdragningarna mellan olika discipliner, i rakt nedstigande led från Marcel Duchamp och nordamerikanska konceptkonstnärer. Hur länge kommer de att tillåtas att vara låtsasantropologer och låtsassociologer och låtsaspsykologer och låtsashistoriker och låtsasförfattare och låtsasfilosofer? Och hur länge kommer folk att vara förtjusta över själva smällen, själva kraschen när disciplinerna kolliderar? Så förtjusta att de inte ser hur usla författare bildkonstnärerna är, hur lata historiker de är, vilka amatörsociologer, vilka tjugofemöresfilosofer, vilka Arlapaketsantropologer de är.

Kan det vara så att Gassilewskis avskrivning av konstnärliga ambitioner utan för det egna fältet är en tendens och att de sociala ambitioner (utan ett spår av ironi) som under ett antal år härjat i konsten inte längre har samma kvalitetsvärde? Jag tror att han är lite för tidigt ute, den ”postironiska” generationen kommer nog att hålla på ett tag till. Men lite svaj är det nog och för den aktive samtidskonstnären kan man utfärda en liten varning: Inte för mycket amatörtänkande i den sociala och politiska avdelningen. Personligen känner jag en stark sympati för Gassilewskis syn på cross-overtekniken. Inte blev det mycket mer än en liten kollision med en åtföljande och rätt obetydlig knall. Sannolikt har cross-over sett sina bästa dagar och att det därför inte går att nämnvärt höja sina konstverks kvalitet med den glasyren.

Gassilewski noterar det som curatorerna på Moderna påpekar: …konstnärernas skärpta blick för de specifika mekanismerna i den så kallade “medieringen” av verkligheten.

Det kan ligga något i att bland de konstnärliga ämnesvalen är mediekritiken under förstärkning. Samtidskonstnärer har för övrigt följande val för sina verk: Genus, identitet, migration, globalisering, miljö med biopolitik, institutionskritik och alltså mediekritik som kanske håller på att växa till sig.

Recensenten avger också ett klart omdöme: …jag ser tendenser till ett uppvaknande efter den relationella konstens långa och självgoda halvdvala. Den där lilla skillnaden. öppna samtidskonstens ibland slutna rum för en bredare allmänhet.

I första ledet har han nog rätt, relationell konst har letat sig långt in i museernas och de lokala konstnärernas världar; sedan länge vill ingen respekterad konstnär kalla sina arbeten för relationell estetik. Bourriaud har haft sin tid och den höll faktiskt i ungefär 10 år. Han trodde på att konstnärerna kunde göra ”the real thing” med sina relationella projekt, alltså att de inte handlade om att utvidga konstbegreppet.

Gassilewski vill gärna tro på att Modernautställningen skall inleda en öppning för konsten till den bredare allmänheten. En viktig synpunkt. Recensenten har naturligtvis helt fel, här är han ett moln i byxor; ingen bredare allmänhet kommer att anmäla sig. Men! Samtidskonsten har fått en tendens och ett kvalitetsdrag: Sikta på publiken, pedagogiken och utbildningen. Inte bokstavligt, utan på ett sådant sätt som får konstvärlden att tro att det är ägnat åt en bredare publik. I själva verket är det den interna konstvärlden som är måltavlan.

Skall jag summera några viktiga synpunkter från Gassilewskis recension är det följande: Cross-over på väg ut, mediekritik på väg in, relationell konst har gjort sitt och konsten skall sikta på breddning av publikunderlaget.


Cross-over i konsten har inneburit en kannabalisering
där konsten tagit vad den kunnat. Nu verkar det utsupet.


Här har vi det så hett åstundade: En bred publik för konsten.
Konstvärlden vill det just nu mer än någonsin och alldeles
speciellt med Modernautställningen. Men publiken blir
sittande och slukar hellre en schlagerfestival.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

5 svar på Del 79: Modernautställningen, kvalitet och tendens

  1. Christina Andersson skriver:

    Vi kvinnor skriver deckare!

  2. Lars skriver:

    Kvinnor skriver säkerligen deckare, men framför allt dyker ni upp i konsten och alldeles mycket i samtidskonsten. Snart har vi där en kvinnodominerad konstvärld.

  3. Christina Andersson skriver:

    Publiken slukar hellre en schlagerfestival eller en deckare än tar sig till Moderna för att se lagom engagerande kvinnlig samtidskonst?!

  4. Christina Andersson skriver:

    Hej Lars! Skulle Du inte kunna lägga in delar av Din kalender här på hemsidan, med föreläsningar och liknande?
    En annan idé är att det på hemsidan fanns en rubrik som hette “Dagens kommentarer”,eller liknande.Som det är nu kan de vara ngt svåra att hitta-särskilt om det finns ngt. bloggat på texter från längre tid tillbaka.(Jag har givit en kommentar under okt. 05 t.ex. nu i febr.06.Hur hittas den smidigt?)
    För övrigt tycker jag att jag haft stort utbyte av Dina texter här på sidan(har läst en del),samt att det varit kul att blogga lite. Men jag är en glad amatör och kan inte vara ett riktigt bollplank till Dig!Vore kul om debatten blev större och kom igång på allvar!
    Men jag tackar Dig, för alla svar-jag har fått mer att tänka på!

  5. Lars skriver:

    Du har så rätt. Det råder inte den bästa ordning på sidorna. Men jag har börjat fundera på hur de skall sorteras bättre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.