Del 75: Konst och värdighet

Konsten som förvridning och besmutsning

Boris Groys har skrivit en artikel ”Kropparna i Abu Ghraib” som publicerats i svensk översättning (Site 15:2005). Texten förmedlar några intressanta synpunkter på terrorismens väsen.


Boris Groys i föreläsningstagen

Terroristen, säger Groys, kännetecknas av sin värdighet. Hans död är välregisserad och hänvisar formelaktigt till Allah. Detta är ett offer som är svårt att bemöta från väst. Ty, skriver Groys, vad som kännetecknar väst är bristen på värdighet. Genom att allt görs till föremål för offentlig nyfikenhet blir alla framträdande personer smutskastade, förlorar konstant sin värdighet. Ovärdigheten är också ett tema i konsten: ”Vi kan utan vidare uppfatta avantgardet som en ständig förvridning och besmutsning av bilden av den värdiga människan.” Konstnären lever i ett tillstånd av permanent nederlag och misslyckande och förråder sig själv på radikalast möjliga sätt. En, som Groys menar, extremt exotisk synpunkt på väst sedd ur andra kulturers perspektiv.

Groys menar också att västs förklaringsmodeller har kommit till korta när det handlar om att förstå terroristerna motiv. Han avvisar ekonomi och psykologi som förklaringsmodeller. Slutsatsen blir att terrorismen inte kan mötas med ett motoffer. Och här kommer Groys originella slutsats. Usama Bin Laden framträder alltid värdigt på sin video. Men några soldater i Abu Ghraib (de får tydligen representera väst) har verkligen kommit med ett motoffer: med ”video mot video”, alltså ett bisarrt motoffer. Inte nog med detta, Groys vill också se att bilderna från Abu Ghraib-fängelset ”i första hand är konst – och typisk samtidskonst”. Groys för fram tesen att terroristen inte är beredd att offra sin värdighet – vilket alltså väst gör i parti och minut.

Groys text är tänkvärd men han låter det nog fara iväg lite väl långt. Vad han inte tycks tänka på är att det trots allt finns plats för värdighet också i väst. Konsten och vetenskapen är värdiga institutioner. Konsten kan ha problem att upprätthålla sin värdighet i samtiden eftersom den systematiskt försöker göra sig extrem, men det är välkänt och har hittills lett till att värdigheten kommer in när konsten blir historisk. Och den offras inte. Den väsentliga skillnaden mellan terroristisk fundamentalism och västlig smutskastning finns naturligtvis i att man i väst långtgående kan ifrågasätta något.

Groys menar att det finns en tydlig likhet mellan händelserna i Abu Ghraib och Wieneraktionismen (främst Hermann Nitsch och Otto Mühl). Likheten är slående, men det är naturligtvis inte fråga om konst. Wieneraktionismen, ehuru skandalöst provocerande, kunde, som all konst, redan från början luta sig mot konstens trumfkort, avancerad diskursbildning. Exekutörerna i Abu Ghraib hade ingen Dr Schilling (en av många som skrivit om saken) som kunde utlägga verkets konstteoretiska innebörder.

Groys avslutar sin artikel med att påstå att motoffret i Abu Ghraib kan förstås som ett erbjudande från väst att ”då kan vi ha kul tillsammans”. En slutledning som man nog får se som ett utspel i Baudrillards anda. Så skrevs den här artikeln också till ett seminarium om honom. Även teoretikerna tycks kunna ha kul tillsammans när de släpper sig lösa.

I varje fall kan vi igen konstatera att ”väst är bäst” och att resten av världen skall och bör läras upp enligt våra recept. Värdighet som inte kan ifrågasättas är något betänkligt, särskilt om den är förenad med makt och förtryck. Och det är rätt självklart, frågan är bara vilken taktik vi skall använda för att lättast besegra motståndarna.


Abu Ghraib: Uppläggning av kroppar


Aktion av Otto Mühl


Aktion med jesus av Hermann Nitsch


Himmler och Heydrich framträdde alltid värdigt
och utsattes inte för offentlig smutskastning
(inte förrän senare, då blev det annat)

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori. Bokmärk permalänken.

38 svar på Del 75: Konst och värdighet

  1. Christina Andersson skriver:

    Hej!Det finns människor vars “värdighet” sitter i yttre attribut. Petar man då på dessa ramlar deras värld samman! Så finns det människor vars “värdighet” till största delen handlar om en inre individuell integritet.Petar man på dessa människor-så ramlar de inte ihop!Inte ens i dödens stund!Vi som har uppfostrats till fritt tänkande människor,ja uppmanats till ifrågasättande och inte upplevt förtryck har nog svårt att sätta oss in i detta………..Men jag tror kunskap/ utvecklande av intuition och tillåtelsen till uttryck är ett motgift mot terrorism!Så det är bara att gå på i ullstrumperna(här på sidan t.ex.).
    Mycket mer finns att reflektera kring angående Ditt inlägg, Lars. Men jag tycker inte bilderna från Abu
    Ghraib är konst.De kan likna konst.Men de har bl.a. inte någon konstnär som upphovsman! Men sedan kan man förstås fråga sig om konstnären är oumbärlig för att det skall få kallas konst? Kan inte konsten både vara ett väsen i sig och något som vi alla ständigt konstruerar?Fortsättning följer en annan gång, när mera tid finns.Hälsningar C.

  2. Lars skriver:

    Hej Christina! Om bilderna från Abu Ghraib behöver man inte tycka om de är konst eller inte. De är naturligtvis inte konst eftersom konstvärlden inte ser den som en del av konsten. Groys påstår visserligen att de är det, men det blir en personlig åsikt som inte har giltighet i konstvärlden.

  3. Christina Andersson skriver:

    Hej igen! Det är intressant att kunna säga/ta ställning till om något är/skulle kunna vara konst eller inte och sedan undersöka varför i så fall? Är det verkligen så enkelt(?) som att säga att p.g.a. att konstvärlden underkänner det som konst så är det inte konst?
    Hej så länge Christina

  4. Christina Andersson skriver:

    En sak till!Om nu Groys påstår att fotona från Abu Ghraib är konst men inte konstvärlden erkänner dem som konst,kan man då påstå att denne G.utnyttjar konsten för sina syften?Kan man rentav säga att han är med och smutsar ner konsten? Jag vet inte riktigt vilket som är hans syften-har inte läst hans artikel.Men jag tror inte att jag på det stora hela missförstått Ditt inlägg,Lars!
    Hälsningar C.

  5. Lars skriver:

    Det blir lätt missuppfattningar om man säger att “konstvärlden underkänner det som konst”. Det är inte fråga om något egentligt ställningstagande. Inget ställningstagande blir gjort eftersom konstvärlden inte ser det som relevant till konsten. Konstvärlden, kan man säga, underkänner en ishockeymatch som konst eftersom man inte har någon orsak att ta ställning till den. Det rör sig om sport.

    När det finns yttre likheter är det relativt vanligt att konstvärlden kan bli alltför frikostig med konstbegreppet. Talar man om konst kan man också mena bild i allmänhet, alltså även bilder som inte är konst. Uppenbarligen är det en sådan överklivning som Groys ägnar sig åt. Alldeles galet blir det ändå inte, händelsen i Abu Ghraib handlar om bildkommunikation och det går att hävda att bilden kan ha förbindelser med företeelser i bildkonsten. Men Groys är ute efter att samla ihop till en poäng och slarvar med begreppen.

  6. Christina Andersson skriver:

    Tack för svar! Jag hade skrivit en kommentar nyss, men så blev jag utslängd från internet….och allt suddades ut!! Hå hå ja,ja! Bättre tur en annan gång! Christina

  7. Christina Andersson skriver:

    Det här att Du inte riktigt verkar vilja godta att konstvärlden skulle underkänna bilderna från A.G. som konst-har det också att göra med att det är “farligt” att censurera ngt som icke-konst(förutom det Du säger att de inte ens behöver värderas i konstvärlden)?Konsten behöver inga väktare?Konsten skall få leva i ,i princip, total frihet?Samtidigt är Du ju tydlig med att dessa bilder faktiskt inte är konst.Jag vill gå vidare och undersöka varför!
    Jag håller med Dig om att konst och vetenskap är värdiga institutioner och att konsten emellanåt har svårt att upprätthålla sin värdighet när den söker det mest extrema. Det är så otroligt lätt att vara:pervers,destruktiv eller extrem. Det kan inte ha ett konstnärligt värde i sig, utan måste som jag ser det kombineras med medvetenhet osv.sättas in i ett sammanhang för att i vissa fall kunna kallas för konst. Du verkar tro att konst är självsanerande,Lars…Det bästa överlever!
    Om nu denne Groys med anhängare utropar bilderna från A.G. som konst och hävdar att han tillhör konstvärlden-får vi inte då problem med vår argumentation?

  8. Lars skriver:

    Det är inte så lätt att förstå det här med konstvärlden. Det handlar inte om några specifika gränsvakter utan om uppfattningar. Några uppfattningar är generella, andra är mer eller mindre speciella. Om Groys som en del av konstvärlden menar att A.G.-bilderna är konst innebär inte det att konstvärlden ser det på samma sätt. Vi kan säga att det ändå inte gäller. När man skriver konsthistoria om den här tiden (och det kan man göra omedelbart) kan man knappast räkna med att dessa bilder skulle ses som en del av konstproduktionen och att fotograferna skulle ha separatutställningar på museer och gallerier och delta i biennaler. Tänk på att det är lätt att kalla något för konst och nästan lika lätt att få konstvärlden att gå med på det. Men från det till att det skulle få någon som helst betydelse är det ett helt avgörande steg.

    Det är alltså inte så intressant om något kallas för konst eller ej, det som är intressant är om det kallas för bra konst, alltså kvalitet.

  9. Christina Andersson skriver:

    Du skriver att konstvärlden bestämmer vad som är god konst!OK, jag kan faktiskt följa Dig i detta!Men konstvärlden består av diverse människor(konstnärer,utställare,curatorer osv) och dessa människor vill jag tro utvecklas och ändrar sin smak och värderingar genom olika tider inte sant?I takt med tiden. Alltså växlar åsikterna om vad som är GOD KONST från en tid till en annan! Naturligt, tycker jag!Sedan kan man förstås tycka att detta tyckande är en maktfaktor som kan vara tveksam och tar blickarna från själva konsten!Men det är kanske en annan sak?

  10. Lars skriver:

    Jo, det är självklart att uppfattningen om vad som är bra konst förändras med tiden. Men nästan allting förändras och det ändrar ingenting. I konstvärlden finns stor stabilitet och vad som är god konst håller i regel rätt länge.

    Du har kommit in, och det är lätt hänt, på ett felaktigt spår. Du säger att tyckandet tar blickarna från själva konsten. No, no, tyckandet skapar konsten, det är där den är. Eller tror du på någon uppenbarelse, en konst I SIG?

  11. Christina Andersson skriver:

    OK att vi har den konst vi förtjänar,liksom vi har den politik,religion osv som vi “förtjänar”, dvs som speglar hur långt vi kommit som människor i vårt tänkande.OK att den sk. konstvärlden lika mkt består av uppfattningar/värderingar som av människor av kött och blod.Så om man angriper konstvärlden så angriper man också de värderingar som är styrande. Det är väl detta som är intressant(tycker jag).Om konsten har “ett väsen i sig “så skulle man ev. kunna säga att det är de samlade värderinagrna vid en viss tidpunkt men som samtidigt förändras…..Kanske är detta bara en lek med ord, men i så fall ganska trevlig tycker jag? Konstens väsen som “de samlade konstruktionerna här och nu”?Konstens kärna som”ngt. osäkert”? Jag prövar mig fram-förstår att konst utan tyckande är omöjligt men vill gärna tro att i “det nyskapande med konsten” även finns ett element av:”se hit, det är detta som kommer nu,visst förnimmer ni ngt liknande”?.Nya tider,nya koder,nya begrepp.Konstruktion/dekonstruktion som en utvecklingsgrej-även av begreppet konst!

  12. Lars skriver:

    Det är riktigt konstbegreppet förändras och om konsten är bra på något är det att förändra konstbegreppet. Hittills har alla konstnärliga revolutioner och verksamheter haft intern verkan. Vi utvecklar faktiskt konstbegreppet med ständiga innovationer. Den lite knepigare frågan är vad det skall tjäna till.

  13. Christina Andersson skriver:

    En intressant sak med konsten är att ingenting som uttrycks måste bevisas(såsom vi försöker i vetenskapen,men samtidigt misslyckas med). Vidare behöver inget i konsten förknippas med “tro på”,viket vi förknippar med religion. Konsten behöver inte heller “kämpa för ett samhälle” med “den eller den “moralen/lagarna som vi behöver för ett fungerande samarbete,såsom görs i politiken. Konsten (skulle kunna) stå(r )fri från allt detta, samtidigt som vi för att nå ut med konsten måste föra ett “samtal” med dessa andra “världar”! Det är nog inte bra, att isolera sig, för konsten- men inte heller bra för konsten att sammanblanda politik/religion osv. med konst?Det är kanske det som är konsten?Att fortsätta att stå fri även om vi blandar oss i samtalet?!Konsten skall vara konst och inte försöka att “göra sig duktig” på alltför många andra områden?!Visst är det här konsten har sin uppgift?!Konsten är viktig inte bara för att den kan kritisera dessa nämnda andra världar utan för att den kan peka ut nya riktningar/utvecklingsmöjligheter för oss människor! Konsten har inget eget stabilt väsen som kan “uppenbara sig”,utan som jag ser det är konstens väsen den “kropp av värderingar”, som ständigt omformas i takt med människans utveckling.Det finns ngt. här som konsten snabbare än andra “världar” kan fånga upp och visa fram för medmänniskorna.

  14. Lars skriver:

    Jag kan väl hålla med dig i det du skriver. Konsten, om den skall bevara en egen identitet, får alltid se till att göra sig främmande i det den behandlar. Konsten kommer därför alltid att handla om något bestämt (enligt Dantos ofrånkomliga former “it is about something”) men på ett sådant sätt att det mynnar ut i något som är obegripligt. Jag tror däremot inte att konsten kan fånga upp något på ett snabbare sätt. Tänker du dig att konstnärerna är saliga profeter? Men genom det obestämda bildas ett utrymme för att tolka sig vidare, transcendera.

  15. Christina Andersson skriver:

    Mitt internet är ngt. osäkert-blev just utslängd och hela mitt svar suddades ut! Provar en annan gång.Tack för Dina svar. Hej då

  16. Christina Andersson skriver:

    Lars!Tror inte att jag helt förstår vad Du menar när Du skriver att “konsten kommer därför alltid att handla om ngt. bestämt”?Menar Du att konsten alltid måste uttryckas i en eller annan form,kallas för ngt.handla om ngt. i och med att vi människor har “kropp” som uttryck?Konsten måste “till synes” handla om ngt. bestämt?Även om detta “till synes” bestämda är obegripligt eller osäkert/obeständigt? Luddiga tankegångar?Komplexa tankegångar,men nog så utmanande! Jag har väldigt trevligt,det är stimulerande att blogga,tycker jag.Kanske blir det lite av ett gift, rentav?! MITT KONSTVERK VÄXER! och det är väldigt tillfredsställande,i sig!Hoppas vi kan fortsätta ett tag till?!

  17. Lars skriver:

    Nja, konsten får en bestämning och måste få en bestämning. Konstverket blir formulerat. Det sker oftast redan när det ställs ut med beledsagande texter eller muntliga förklaringar. Och sedan är kritikerna effektiva. Om det inte blir något dör verket i sin egen tystnad. Lägg märke till att det i regel blir en tydlig bestämning av vad ett konstverk handlar om. Några verk är mer resistenta och kan utsättas för olika tolkningsförsök under längre tid, tänk t ex på Dick Bengtsson.

  18. Christina Andersson skriver:

    Jag tycker inte alls att Dina ord motsäger mina, fast det inte var riktigt så jag tänkte från början! Se här hur nya tankar skapas inom mig genom vår dialog!Intressant det Du säger! Vi skulle ju kunna sätta ngn av Dina konstkritikerkompisar( Martin Schibli?) till att “formulera”MITT KONSTVERK!Du ser väl till att det blir OK omdöme? Det behöver ju inte vara strålande, men åtminstone klassas som standardkonst i samtiden!Jag vet ju inte riktigt vad som rör sig i tiden, men det vet ju Du och Martin,så jag tycker att det räcker. Ni kan säkert svänga till ngt lämpligt om min konst? Kanske skall jag själv hitta på ett namn?

  19. Lars skriver:

    Ja du Christina, om man skall konstruera sig fram som konstnär blir det alltid en fråga om vad man är ute efter. Trovärdighet är nyckelordet. Annars är det bara fråga om en teoretisk lek. Tänk på att allting är en fråga om utbyte. Vad vinner den andre? Om Martin skulle skriva om dig, varför? Vilken skulle vara hans vinst?

    Att bli klassad som standardkonst är inte mycket värt. Det finns myriader av den sorten och de står i kö.

  20. Christina Andersson skriver:

    Vad som ev. skulle vara M.S. vinst,om/när han skriver om mig måste strängt taget vara hans huvudvärk!Men han kan ju vara snäll och tala om för mig om jag kan bidraga med ngt.?Ha, ha! Sedan har vi detta med trovärdighet!Klart jag är trovärdig! Men jag måste lägga in ngt. med ett visst underhållningsvärde då och då, i mina texter.Annars är det väl risk för att bara Du som konstteoretiker läser……hur pedagogiskt och lättillgängligt det än är!Du vet detta att ett verk innehåller olika skikt!Att jag har en hel del utbyte av att skapa konst på det här sättet-har jag väl varit ganska tydlig med! Men nu vågar jag mig på frågan-vilket utbyte har DU?

  21. Christina Andersson skriver:

    Först var det frågan om vilket forum som var det rätta?Sedan var det detta att jag inte hade något utrymme/atelje eller ngr. pengar.Sedan var det frågan om att nå ut. Så var det frågan om jag verkligen måste hoppa på det tåg av nätverksbyggande mm. som L.V. och M.S. beskriver i sin bok?Så var det frågan om “vad jag var mäktig”. Så var det frågan om mod. Så var det frågan om tidpunkt mm.Men frustrationen över att jag inte hittade en seriös debatt gjorde att jag mailade M.S. och att jag sedan gick in här på sidan.Och plötsligt fanns ett forum,”ateljen “och möjligheten att nå ut!Plötsligt såg jag vissa möjligheter även om jag var rädd! Men lockelsen att skriva en kommentar tog överhanden. Och på den vägen är det!Dina svar Lars visar att inget konstverk lever utan gensvar,eller hur?Med tanke på att jag tar mina första stapplande steg tycker jag inte att det är så oävet,faktiskt! Sedan måste jag ju också tillstå att jag hade motiv som att liva upp Din hemsida!Det var lite dött och trist innan vi började att talas vid. Nu har jag noterat att kommenterandet kommit igång på sina håll!

  22. Christina Andersson skriver:

    Ja,ikväll var det visst skrivandets kväll,men jag lovar Dig att inte alltid vara så intensiv. Andra plikter väntar, veckan som kommer!Nimis byggdes/byggs visst pinne för pinne.Det slog mig en viss likhet i sättet att arbeta.Kommentar läggs till kommentar och ingen vet var det slutar. Den här formen passar mig,säkert ett tag till. Jag har mycket som väntar på att bli behandlat.Och envishet finns nog!
    Det intressanta är inte bara vad vi behandlar,utan även hur detta görs!Det är en parallellprocess. Ngt av det intressanta i detta hör ihop med att vi inte känner varandra som personer och ändå håller fast vid ett samtal.Yttre attribut,gällande åtminstone min person är borta.Du har bara mina kommentarer att “gå på”.Jag kände till mediebilden av Dig,samt hade läst två av Dina böcker. Jag skall ärligen säga att jag var nyfiken på om jag kunde skapa ett samtal som”slog hål på mediebilden”,för mig? Detta har skett över förväntan!Jag noterar också att först var det jag som ställde de flesta frågor och så att säga lyssnade. Så plötsligt rådde det omvända förhållandet. Du ställde/ställer frågor till mig om hur jag uppfattar saker och ting?Vårt samtal visar

  23. Christina Andersson skriver:

    faktiskt att det åtminstone hos Dig finns ett intresse av att fokusera på ämnets frågor snarare än på “vem” det är Du samtalar med! Detta gör att jag känner min röst hörd för det jag har på hjärtat,och inte för min ev. ställnings skull,mitt utseendes skull eller för att jag i övrigt “är rätt i konstvärlden”! Detta måste ändå vara ngt. av ett genombrott och det är i linje med hur jag tänker att det bör fungera,men det står i motsats till Dina teser! Jag hugger Dig inte i ryggen-utan tycker uppriktigt att det är mycket glädjande! Sedan menar jag att vårt samtalande skall tåla både ros och ris och ju mer vi samtalar desto tuffare kan vi bli utan att skada,men för att verkligen” borra vidare”.Jag vill gärna fortsätta!

  24. Lars skriver:

    Obs: “Fokusera” är strängt bannlyst på dessa sidor. Detta gäller även “dialog” och en del andra outhärdliga tillvalsord.

    Vad jag får ut av det här? Jag tycker ditt initiativ är beundransvärt och följer med intresse hur långt det nu kan löpa. Det stora problemet är när du skall ta steget utanför de här sidorna. Då blir det fråga om huruvida du går i väggen eller kanske inte.

    Jag tror inte att du så lättvindigt kan flytta över saken till M.S. “strängt taget hans huvudvärk”. Den som skall ta sig upp måste ha något att konkurrera med. För nya konstnärer är insatsen “ung och lovande”. Andra alternativ kan vara att man har något alldeles eget och ovanligt. Kom ihåg att de flesta konstnärer aldrig får några recensioner av betydelse.

  25. Christina Andersson skriver:

    Vill Du snarast bistå mig med en lista på “outhärdliga ord”, så att jag kan anpassa mitt språk,efter min herres önskemål!!
    Varför skulle det vara ett PROBLEM att när tiden är mogen,gå utanför dessa sidor?Jag väljer att se MÖJLIGHETER,eftersom det blir mycket roligare då!Med lagom hjälp av Dig,M.S. och en del andra kommer jag aldrig att lanseras som “ung och lovande”, men ev, som “gammal och (en)vis”?Nä,nä,man skall aldrig vara övertydlig,så det får nog vara! Som jag sagt tidigare är jag tveksam till konstnärsrollen. Mitt ego lockas och förstår inte det OK ett kändisskap innebär! Så det är klart som Du skriver att jag får vara lite varsam med min energi! Och framför allt inte slarva bort den på vad jag menar är oväsentligheter!Det är mycket som måste väljas bort!Och en del av det finns inom konstvärlden! Medelmåttig konst finns därför att den “sneglar på annat” och så gärna vill vara inne.Vad den inte förstår är att den snabbt då blir ute! Jag kör än så länge mitt eget spår,men det betyder inte att jag skulle utesluta andra som ev. haka på.Det är delvis en fråga om språk,men inte bara det!

  26. Christina Andersson skriver:

    Klart jag måste ha fantasi att tänka mig in i M.S. ev. vinst av att skriva ngt. om min konst/snarare än om mig som konstnär! Men det löser sig i all vänskaplighet! Ni måste ha tillit till att jag ger ngt. tillbaka….när det finns anledning!Apropå detta med konstnär…Författare kan skriva under pseudomym.Finns det ngt. liknande när det gäller andra ex. kontextkonstnärer? Jag funderar annars på lansering som man….”den gamle envise autodidakten”..(i det första skedet)..skulle det kunna vara ngt.?Sen när jag blivit riktigt känd och berömd byter jag skepnad TILL DEN KVINNA JAG FAKTISKT ÄR! Men eftersom min bakgrund,ställning osv inte är ngt. att komma med i konstvärlden, har vi ett litet problem att lösa här.Men varför inte se det som en UTMANING!

  27. Christina Andersson skriver:

    Oj nu gick jag visst i den här fällan igen, att vilja glänsa som person!

  28. Christina Andersson skriver:

    Konstvärlden verkar liksom flera andra “världar”just nu gått i sin egen fälla.Men om konsten inte längre finns i konstvärlden, så gäller det att själv skapa detta rum,där den får leva!Själv och själv föresten….jag ser de här strömningarna att folk längtar efter ett seriöst bemötande när de kommer med sina frågor! Jag ser att folk är trötta på att jaga efter div. oväsentligheter.När de ser vårt exempel kommer de att haka på….och om de inte hakar på nu…så kommer det en våg senare.Ytligare än så som det för tillfället är just nu på sina håll i samhället går nog knappt att komma….därför kommer det förr eller senare att komma en reaktion!Och det kan vara här jag kan komma in med min konst! Men det är naturligtvis en chansning!Konst är ngt osäkert ngt.Men jag gillar visst utmaningar och viss sorts spänning! I och med att jag har en inkomst, behöver jag inte tillfredsställa ngs smak.Och det är ju en befrielse!Dessutom är de andra sysselsättningar jag har snarare befruktande för min konst än tvärtom-det var också en befrielse att upptäcka det! Jag har annars länge tyckt att jobbet var ett störand inslag. Det skulle inte bli tid över för konst-utövande. Tänker helt annorlunda idag kring dessa frågor!Kort sagt-vad har jag att förlora?Håller inte mina teser,får jag ompröva,eller hur. men jag har bestämt mig för att jag hellre dör ung och nyfiken än gammal och bitter!

  29. Christina Andersson skriver:

    Lars! För mig var det inte ett riktigt medvetet beslut /initiativ att börja blogga.Det fanns och finns ett stort uttrycksbehov….om det håller i,i längden vet jag ej…..men det är väldigt roligt att få Dina kommentarer!Det är en uppmuntran i sig!

  30. Lars skriver:

    “Konstvärlden ha gått i sin egen fälla…” Bli inte för gladnaiv, kära Christina. Ta dig en titt på utställningar som pågår, exempelvis Tate Triennale i London eller Whitneybiennalen i NY. Du hittar dem på nätet. Hur vill du motivera att du vet att alla dessa konstnärer har gått i en fälla? Vad har du att komma med?

  31. Christina Andersson skriver:

    Hej Lars! Läs min kommentar lite noggrannare och upptäck att jag gör antaganden!Jag står för varje ord och kommer att förklara detta senare.Man måste säkert i umgänget med Dig var lite respektlös för att vinna respekt! Jag blev lite tilltufsad av frågan om vad jag har att komma med, innan jag kom på: Detta kan inte vara en tävling angående vad vi vet om konst. Däremot är det så att jag anar eller hoppas på att vi skall kunna behandla följande frågor:
    A. Konstens vara-icke-vara!
    B.Vad är bra konst,och varför är den bra?
    C.Vad skall konst egentligen tjäna till?
    Det intressanta är ju delvis om vi kan få en levande diskussion angående dessa frågor trots att våra förutsättningar är så olika.
    När Du tycker att mina kommentarer är i “yvigaste” laget får Du se dem som skisser!

  32. Christina Andersson skriver:

    Hej Lars!Jag gjorde “Klas”,uppmärksam på på vårt samtal.Och jag har fått en kommentar! Mitt verk går in i ett nytt skede! Och Din sida blir allt livligare!Se under rubriken:Moderna och DN.
    Jag har dessutom en projektidé för framtiden som handlar om att gå utanför den här sidan! Fast jag trivs gräsligt bra med “tingens ordning”för tillfället.Så det blir nog först om något år!
    Jag kan inte på ngt. sätt mäta mig med Dig då det gäller rena kunskaper om konst!Det vet DU! Men jag börjar tro på att jag kan vara med och sätta igång en debatt här på sidan som är både bredare och djupare än den som fanns,innan vi började att blogga.Se där ännu en grej, jag har att komma med!Så härligt det är att ta sig friheten att vara kaxig! Kan Du gissa vem som lärt mig det?

  33. Lars skriver:

    Ja, dina frågor kan i varje fall delvis besvaras.

    Den första konsten vara-icke-vara förstår jag inte alls. Konstaktiviteter pågår dag och natt och lär inte försvinna inom överskådlig tid.
    Den andra är lätt: Bra konst är det som konstvärlden kallar för bra konst. Och den är bra därför att den uppfyller de trender och hållningar som är gångbara i konstvärlden (och här avses den avancerade delen av konstvärlden som ägnar sig åt den internationella samtidskonsten).
    Vad konst skall tjäna till kan man diskutera. Men det är klart att den genom sin utbredning och mängd är självgående.

  34. Christina Andersson skriver:

    Jag hoppas på att detta samtal kan bli ngt. annat än en teoretisk rundgång/lek med ord!Jag håller till största delen med Dig i dina teser,men tror inte att de utgör så att säga hela “sanningen”.Det som nu är centrum i konstvärlden kommer att åka ut i periferin så småningom och det tror jag också gäller för en del av Dina teser, utan att Du för den skull har “fel” i det sammanhang vi lever i,idag!Det här projektet tränar mig att komma fram ur mitt källarhål med mina funderingar, men det är möjligt att även Du har ngt.Du behöver träna på……

  35. Christina Andersson skriver:

    När Du inser att ngt ovanligt ev. krävs av Dig för att gå vidare i detta projekt,sätts Ditt mod på prov. Men det är av ett helt annat slag än det mod som krävs av mig. När vi har nått så långt, börjar det verkligen att bli intressant!Hoppa i båten, trots att det är full storm! Jag vet vad jag ger mig in i och jag är inte ute efter att såra någon av oss!

  36. Christina Andersson skriver:

    Det jag menar är att Du har ett val att göra angående detta med att Du i din egenskap av dina obetingde kunskaper om konst,utövande konstnär osv. mycket lätt skulle kunna krossa mina ev. konstnärliga ambitioner! De är naturligtvis som en ömtålig blomma!Men Du kan välja helt annorlunda! Du kan välja att uppmuntra mig,när så är befogat och Du kan visa att Du är nyfiken på att få veta vad jag har att komma med! Om Du väljer det senare,vilket jag naturligtvis hoppas,så visar Du samtidigt att Du inte till 100% följer det Du beskriver som rådande klimat inom konstvärlden! Som jag ser det går Du då samtidigt delvis emot Dina egna utsagor! Och det är här som Ditt mod kommer in! Vågar Du att bli ifrågasatt på vissa punkter och är beredd att omvärdera? Jag säger inte alls att Du har helt och hållet fel i Dina antaganden.Det jag säger är att vi inte behöver att vara fast och fortsätta att handla enligt dessa egentligen “gamla och förlegade arbetssätt”. Det är inte fel att skaffa vänner. Men det gäller att tänka sig för vad man vill ha sina vänner till!

  37. Christina Andersson skriver:

    Hej igen! Du måste förstå att jag valt Dig som medspelare i mitt projekt av flera anledningar! Nimis är fantastiskt i mina ögon och då inbegriper jag även allt som har att göra med reaktioner mot stela system och byråkratier! Dina böcker (de två jag läst) är intressanta och mycket tänkvärda och vittnar om en hängivenhet för konsten,tycker jag!Sedan verkar Du var av “segt virke”,både fysiskt och psykiskt och det behövs säkert också för att orka vidare i detta projekt.Jag har en viss fördel av att jag lite grann vet vem Du är….men nog har Du en del andra fördelar? Utan Dina djupa kunskaper i de ämnen vi behandlar skulle diskussionen snabbt bli ointressant.Det Du skriver om “konstvärldens konkurrens” osv. är en så tydlig bild.Om den inte var det, skulle det vara svårare att formulera en reaktion! Så tack även för den bilden, som alltså slutligen fick igång mig!

  38. Christina Andersson skriver:

    Jag har aldrig trivts i “klubbarna för inbördes beundran”. Luften blir så fort unken där! Därför är det välgörande för mig att ge mig ut i delvis okända sammanhang!Det var dock en chock för mig att förstå hur konstvärlden fungerar! Jag tror inte att jag ensam kan förändra så mycket,det skulle vara alltför naivt. Men att så små frön i rätt riktning kan väl aldrig vara fel?
    Dessutom,skulle jag vänta med konsten tills jag allmänbildat mig,skaffat nätverk osv rinner tiden iväg på det som egentligen,i mina ögon är mindre viktigt.Om jag inte får göra det som känns viktigt och angeläget,inte ens i konstens värld,ja, det skulle helt enkelt vara alltför deprimerande!
    Därför kör jag helt och hållet “mitt eget spår”.Blir det bra,så OK. Blir det mindre bra, så måste jag helt enkelt stå ut med det!Min identitet,sitter trots allt inte i detta konstverk!
    Noterar Du att mitt verk har tagit ytterligare steg i rätt riktning? Fler kommer med i samtalet och det måste vara roligt även för Dig att få fler kommentarer?
    PS. Glöm inte att Du alltid har möjlighet att slänga ut mig från Din sida-om Du tycker att jag blir alltför påfrestande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.